Sverige behöver bajsa

JÄVLAR!
vilken lång paus.
skulle gå på toa i slutet mars,
kom ut nu,
helt slut.
ja, se livet.
har alltid nåt i bakfickan.

det har varit tjuvsommar också
rätt länge.
hela april har det tjuvats
på det goda livet.
nallats på ledighet
och insupits det ljuva ljuset.
vissa människor kanske har känt hopp
vissa kanske inte.
Dawit Isaak har det nog inte.
när ska han få komma ut?
när ska vi hämta hem honom?

detta har jag tänkt på varje dag
se senaste månaderna
medan jag har diagnostiserat
världen och sverige
och diagnosen blev inte munter.
jag kan inte basera den
på vetenskaplig kunskap
har inga medicinska termer
och ingen egentlig dignitet.
väldigt få i världen
bryr sig om vad jag tycker
men jag tycker
att jag kan gott få tycka nåt
tycker ni inte?

så här är vad jag kommit fram till:
Det hela sattes igång när Harald Treutiger
började leda programmet Robinsson på 90-talet.
Detta föranledde en masshysteri hos svenskarna
där det blev jävligt viktigt att vinna
och inte försvinna.
Detta ledde till kollektiv självspäkning
som ledde till illamående hos hela befolkningen
vilket kulminerade när Carola förlorade
eurovisonschlagerfestivalen 2006.
svenskarna kände sig förvirrade och drabbades av
post traumatisk stress syndrom,
och så småningom en identitetskris.
Vilka är vi?

För att kunna reda ut vilka vi var,
måste svensken definieras och därmed
skapas partiet Sverigedemokraterna
och en jävla massa människor med unkna ideologier
kröp fram under sten efter sten,
främst i Skåne som är mycket drabbat
av detta förvirrande tillstånd.
De ville att vi skulle spela mer sällskapspel
och sjunga mer klassiska svenska sånger, typ "sommartider".
Detta ledde till ett slags jättebajsnödigt allmäntillstånd
och viss senilitet
och det glömdes helt bort
att rasism inte är så käckt att släppa in i regeringen.
Jättemånga blev glutenallergiker
och laktosintoleranta på 90-talet
för att det stod i en tidning att man kan vara det.

Många lider av heternormativitet
främlingsfientlighet
tvånget att skapa sig en identitet
lathet
senilitet
brist på medmänsklighet.

förlamningen är också utbredd.
det var något i den glutenfria maten som gjorde befolkningen lam.
otur.

Diagnos:
Sverige behöver bajsa?

känns skönt att vara tillbaka.
tillföra något i debatten.

hej på er.

Ps: för att det är maj
kommer här en kalenderbild
för februari månad. Ds.

Haverikommissionen

Den här bilden har fått namnet
"Haverikommissionen försöker arbeta
för bättre förutsättningar på bräcklig is"


Apropå något helt annat,
låt säga att du är
en lycklig jävel
och äger en cykel.

Om du gör det,
parkera den inte
utanför handelshögskolan
vem vet vilka skumma folk
som rör sig där,
man har ju sett en och annan
suspekt person gå in där.

Om du mot förmodan
ändå ställer den där,
lås fast den i något jävligt
fast, typ en solid husfasad.

Om du av någon
outgrundlig anledning
inte låser den med dubbla lås,
lås den åtminstone med ett lås.

Om du av någon helt jävla
sinnessjuk anledning
gör missräkningen att
ställa cykeln olåst
utanför handels och
lämna den där
helt ensam och vilsen
åk då inte till Danmark.

Och gör du det,
behöver jag säga vad du ska göra
illa kvickt så fort du kommer hem?
just det
hämta cykeln
som med all förmodan blivit stulen
av någon full dunjacka
som försökt imponera på sina
polare efter en natt på
någon av Vasastadens
elitistiska krogar.

OM
Du ändå dröjer ut på detta
och låter cykeln stå
ytterligare en vecka
olåst
utanför handelshögskolan
och ägnar din tid åt diverse
förströelser
såsom att stirra i taket,
köpa diktböcker av Karin Boye
och annat krimskrams i antikhandeln,
dricka en sisådär 8 öl på Kino
och förespråka terapi
mot den nya tidens folksjukdom-
kärleken

och cykeln
ändå
står kvar
två veckor senare.

Då
kan du förstå
hur det känns att vara jag.
en som aldrig vet
vad du kan förvänta dig av livet.
som inte kan räkna ut något
utifrån logik
eller slump
eller sannolikhet
utan bara möter
inkonsekvens.
hela jävla tiden.

och ibland blir jätteglad
om än lite misstänksam
och ibland jätteledsen
och ännu mer misstänksam.

idag såg jag Black Swan
på matiné-bio
och jag bajsade nästan på mig
av rädsla och egendomliga
plågsamma känslor.
i debriefing-syfte
köpte jag en folköl
och falukorv i hopp om någon
slags middags-ceremoni
som skulle lugna mina nerver
men den middagen
gick i stöpet när jag
började inspektera mina fötter
i spegeln istället
och började tänka på
hur många steg dom gått
och på vilka platser
och det tog jättelång tid
innan jag slutade tänka på det
så jag tappade matlusten.

ja, klart att jag drack folkölen.

vem fan sa nåt om bra?

idag såg jag en reklam skylt
för ett eller annat gym
och tydligen skulle man få
både muskler och självkänsla
om man kom dit.

kände plötsligt att det var nog.
en bägare rinner snart över.
tröttheten inför hetsen!
hetsen inför allt vi ska vara
tar musten ur människan.
essensen.
kärnan.
det mjuka,
riktiga.

jag vill bara ha det mjukt
och skönt
och så kommer en massa idioter
och gör det hårt och kantigt
och fullt av tävlingar
vi ska vinna
och kämpa och
svettas.

och så snö-oväder
ovanpå den dystra insikten.

jävla värld,
ta mig till havs
så jag slipper se fördärvet.

paus.

roten till allt ont

KTB
vilken underbar plats för
fokus, koncentration
lärande
upplysning.

dagens insikt,
dagens "det ante mig":

"Under 1800-talet kom äktenskapsbildningen för de flesta grupper i befolkningen att grundas på andra bedömningar än rent ekonomiska.
Föreställningen om
Den Romantiska Kärleken, som
först fick fäste i de borgerliga grupperna,
spreds så småningom till de flesta samhällsklasser".
(citat hämtat ur Anthony Giddens, "intimitetens omvandling" S. 31.)

svaret på min fråga;
vem fan uppfann romantiken och monogamin,
är kort och gott
Borgarna
vilket jag innerst inne hade på känn.
men som den moderna människa jag är
ville jag inte basunera ut några förutfattade meningar
som inte baserats på fakta.
nu är det fakta.
svart på vitt.
borgarna kom på det.

behöver jag säga att jag har
extremt höga förväntningar
på den här kursen jag läser?
jag och min selektiva syn.

revolution

den som bestämmer över vad som ska visas på tv skulle jag vilja snacka med
eventuellt förpassa till en öde ö tillsammans med alla idoter som visas i tvn
så kan de ha sin lilla låtsasvärld ifred
och slippa fördärva icke bättre vetande folk som av
en eller annan anledning ser på tv.

idag såg jag på tv
av en eller annan anledning.
om jag var på gott humör i morse
är det goda humöret som
uppkäkat
utrunnet
uttorkat
-av reklamfilmer för julskivor med låtsasartister
-av reklamfilm för en julskiva med tre präster som gått samman och gjort en julskiva vid namn "prästerna" med klassiska psalmer som
tryggare kan ingen vara.
jag har fan aldrig känt mig så otrygg som efter vetskapen om denna julskiva.
-idol
-en tvserie om ett bögpar som aldrig hånglade bara kramades
(ja för bögar hånglar väl inte!?!)
-nobelfesten (jävla SVT, vår relation som var så bra)
det var mycket penisar som vann priser i år.
och förra året
och året innan det
och innan det
och innan det
and so on.

-och reklamfilmer för TV-apparater
som OM man skulle vilja köpa en tv efter att följande reklam basuneras ut
PÅ TV:

när mörkret så sakta sänker sig över vår värld
tänder CHRISTER SJÖGREN ett ljus
med sin nya julskiva!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

NEJ.
när christer sjögren kommer ut med sin julskiva
sänks mänskligheten ner i ett totalt jävla mörker
och folk börjar mörda varandra i affekt
och stress över att mänskligheten bara är ett skämt.

Var fan är kapten Hadock nu??!

Och tro fan om inte rikard sjöberg
dyker upp i rutan.
jag ska anmäla den jävlen för förargelseväckande beteende.

jag känner mig alldeles svettig.
nyårslöftet i år
jag ska inte köpa en tv
i år heller.

nu ska jag ut och leta efter den som ansvarar för vad som visas i tvn
håll utkick på löpet imorgon
kan vara något stort på gång.
nästa gång jag skriver kan det bli från häktet.
adjö.

Achtung, baby!

En gammal teckning från förra hösten i remastrad version.
baserad på en mer eller mindre verklig händelse.
som hänt
någon.



Började denna dag med en simpel picknick på järntorget halv elva.
jag och burgerking-påsen på en busshållplats
sån är jag.
en kille i gymnasieålder tittade på mig där jag satt och åt
han tänkte med all säkerhet att det är långt tills han är så bekväm med sig själv att han kan sitta som en lodis på en busshållplats i fem minusgrader och äta strips.
eller så tänkte han bara "fan vad lodigt", rätt och slätt.

min bror ringde mig idag.
han flåsade bara något på tyska av någon anledning innan själva
"Konversationen" kom igång.

bror: Aretha Frankling har fått cancer.
jag: jaha. vad tråkigt för henne.
bror: i bukspottkörteln
jag: sprutspottkörtel?
bror: BUKspottkörteln!
Jag: aa!
Bror: hon ser ut som en man, tamejfan!
Jag: på grund av cellgifterna eller?
bror: nej, hon är bara allmänt ful och.. stor.
jag: suck. som en man alltså.
bror: vet du vad man ska göra om någon fastnar med tungan på en lyktstople?
jag: nej.
bror: pissa på den. på tungan. det står i tidningen om en farsa som pissat på sina barns tungor när de fastnat. det enda rätta.
jag: ja, man kan ju undra varför de fastnade med tungan från första början med en farsa som går ut i aftonbladet med sådana erkännanden...
bror: The Ark ska splittras.
jag: jaha. du jag måste lägga på nu.
Bror: ok, hajj.
jag: hajj.

jag kommer sakna min bror
han åker till Vietnam snart för att jobba på ett barnsjukhus
i flera veckor.
själv ska jag stångas med snön
kanske utveckla mina tyska fraser
göra bort mig på egen hand
och ofrivilligt frysa mig osunt smal
eftersom att jag inte kan göra något annat än ligga under täcket i min helvetiskt kalla lägenhet.

kommer ligga här och darra och på den femte dagen ba
shit jag kommer nog dö av svält
därför att det är för kallt för att gå till köket.
sen kommer det stå om mig i tidningen och det kommer vara program på tv om isoleringen i hyreshus och växthuseffekten och dokumentärer om det sjuka samhället vi lever i och sen blir det ¨
revolution.
Kapten Hadock blir president off the world men orkar inte regera så mycket
så det blir total anarki och alla blir as-lyckliga och anammar "leva i nuet"-mentaliteten i några år
sen går skiten under.
plums, bara.

kan ju vara värt det.

de senaste veckorna har Rikard Sjöberg stalkat mig på ett totalt ohämmat sätt.
varje dag mer eller mindre får jag reklam om det satans postkodlotteriet.
guldiga kuvert med hans helyllefeja i slips och vågigt hår
och han säger mitt namn som i en seriebubbla.
mitt namn och sen "hur mycket vill DU vinna"?
Rikard vill ha mina pengar och lurar mig att tro att jag ska vinna på det.
kom igen, jag är inte född igår.
Allt ska vara för det greater good.
Psoriasisföreningar och barn i afrika och hjärtsjuka och gamla.

Rickard sjöberg är Djävulen, han får mig att känna mig
ovuxen
snål
ignorant.
och gud-jäveln får mig att känna mig som en
ubersmart gigant.

gud eller djävulens inflytande
jag vettefan vad jag föredrar.

Jag ser fram emot hur Kapten Haddocks extremt otvingade regeringsstrategi
kommer påverka Rikard Sjöberg.
han blir arbetslös för inga vill vinna något längre i det nya samhället och inga är sjuka för alla sjuka dör (lyckliga) och rikard tappar sitt guldiga hår in no time.
karma, kallas det.

hatet

jävla CSN.
man får deras smutsiga pengar
som knappt räcker till tamponger när man har mens
och under hela studietiden är höjden av vardagslyx att välja ICAs egna varor istället för euroshopper någon dag i veckan.

så under hela studietiden springer man runt och är entusiastisk och härligt naiv till en jävla massa nya saker och tankar men fattig som ett jon i lönneberga och inkapabel att göra ett piss av sina kreativa ideer.

Sen är man färdigutbildad
och plötsligt fattigare än någonsin
eftersom man inte fått ett fett direktörsjobb på studs
men då jävlar

ska CSN ha tillbaks varenda krona och MER ändå
såndär ränta!

och då är man dessutom sur, trött, håglös och förbannad på sin man eller fru som är för tjock och oattraktiv och man har inte en enda jävla idé.
livet känns tröttsamt och oförutsägbart
ingen lust till roligheter
inget sprudlande
ingen ändlös energi
inga cravings efter 10 öl en onsdag

MEN en massa pengar
SKA DET VARA PÅ DET VISET?

Aldrig har jag varit så fattig som nu
men nu
nu ska de ha mina pengar
minsann.

dom är som omedgörliga tanter som suttit på samma stol livet ut och druckit kaffe ur samma mugg och löst samma korsord och inte kan tänka sig att krypa ut ur sin låda
helt oresonliga.
kan man få uppskov?
NEJ för man måste fylla i ett formulär och det ska utvärderas och utredas och ätas upp och bajsas ut och analyseras av en hund i Kroatien och innan den processen är klar kommer inkasso hinna bryta sig in här för obetalad räkning, skjuta mig och göra en levande död pinata av mig som små blivande studenter får slå på i syfte att lära sig respekt för Centrala Studiestöds Nämnden.
Serru!

jävla klåpare!
utvärdera det här:
FUUUUUUUUUUUUUUUUCK YOOOOOOOOOOOOOOOOOOU!!!!!!!!!!

Who am i?

Ett litet tips inför helgens eventuella festligheter är denna namnlek.
Lättar upp stämningen i bästa fall.

Bored to death

Nu jävlar är det dags. Jag måste få klaga BIG time på extremt relevanta I-lands problem.

Ofta kan jag ta mycket. Jag blir lite sur och bitter men tänker att det inte hjälper så jag blir ganska glad igen. Men nu är fan råttet mågat för att citera den där hockeyspelaren som spelat bort sina hjärnceller. Nu har den så kallade bägaren runnit över.

Dagen började dåligt. Jag har börjat med en ny rutin som går ut på att jag försöker lura i mig själv att jag är viktig och att det jag fyller mina dagar med har betydelse, därför går jag upp klockan åtta varje morgon och äter en fullgod frukost och duschar och klär mig och bäddar sängen och diskar och sitter här och söker jobb, som om jag vore på något jävla kontor. Men imorse "försov" jag mig. Jag vaknade klockan 10 men ingen jävel ringde och var förbannad för att jag försovit mig och en hel verksamhet gick inte åt helvete för att jag tog sovmorgon. Det hände ingenting, förutom att mitt autistiska dagschema blev förskjutet två timmar. Jag låg och stirrade ut genom fönstret och bara väntade på att taket skulle rasa in eller något annat oväntat. Ett tag såg det ut som en fågel skulle flyga in i fönstret och dö snabbt och smärtfritt jag kände en kort våg av spänning men inget hände.

Jag gick upp och tog på mig min morgonrock som har två gigantiska mensfläckar i baken och kände mig äcklig men orkade inte bry mig. Så slog jag på datorn för att få lite kontakt med omvärlden. Men den hade bestämt sig för att göra min jävliga morgon än jävligare. Musen fungerade inte. Jag kom in i skrivbordet men kunde inte klicka på något. Så nära men så långt borta. I en timme satt jag och försökte att inte kasta ut den genom fönstret eller slå sönder den. Samtidigt satt jag och var förbannad på dagens samhälle som kräver så mycket av en. Facebook och twitter och mobiltelefon. Vad hände med brevväxling och flaskpost? En kort stund bestämde jag mig för att sluta med mobil och bli totalt rabiat och 70-tal.

Sen ringde jag datasupport och killen ba: "Har du tryckt ner den här knappen? För då låser man musplattan förstår ru!"

JAHA. Ja det har jag kanske.

Så framstår man som en inkompenent jävla tjej som inte fattar någonting.

Men det var inte slut där. För sen fungerade inte internet och då blundade jag bara och kastade en kudde på radioapparaten som stod och skränade ut nån jävla dynga med en låtsasartist som rappade om att knulla eller något annat lättsamt. Tystnaden blev total och jag bestämde mig för att gå ner i tvättstugan. I morgonrock och tofflor, ja för vem träffar man i hissen klockan elva en torsdag, alla andra människor jobbar ju och gör något gott för samhället.

Men naturligtvis står där en käck fräsch man i hissen som är på ett oförtjänt gott humör. Han stirrar på min mensfläck och jag vet vad han tänker. Jag vill säga "ja jag vet att jag ser ut som en pojke innan puberteten i kroppsformen och att mina håriga ben även talar för att jag är av manligt kön men jag är faktiskt inte det". Men jag sa det inte för sånt säger man inte till nya grannar. Istället frågade jag vart soprummet ligger, och även det tolkade han säkert fel, som att jag skulle dit och äta gammal mat.

Sen kom jag till tvättstugan och här måste jag slå ett slag för pensionärer och arbetslösa som har all tid i världen att vara hemma och hålla ordning. Efter att ha bott i ett hus som dominerats av äldre människor i Karlstad så har jag lärt mig att värdera vikten av en ren tvättstuga där regler hålls. Ja jag vet att det låter olikt mig, men det är fint med yttre ordning när ens inre är i kaos. Här verkar det vara djungels lag. Ingen ordning alls. I torktumlaren låg kilovis med paltor som jag fick ta ut. BHar och trosor och kalsonger och barnkläder tillhörande någon annan. Jag kände mig fan som ett hembiträde. Jag ska sätta upp en lapp i tvättstugan och bli en av dem där jobbiga som verkar bajsnödiga och inte har något liv. Det har jag ju inte heller, så jag förstår plötsligt människor som har tid att lägga energi på sådana triviala saker som tvättstugan.

Ja vad mer?

Jo igår hittade jag en fickalmanacka, ni vet en sådan som brukar bli fylld med möten och jobbrelaterat. Min är tom. Jag blev först lite glad och tänkte att jag nog skulle kunna fylla den med något. Något litet åtminstone. Nu finns följande livsviktiga saker inskrivna:

30 Oktober: Middag hos Petra 18.00

6 november: Håkan Hellström-koncert 19.00

8 november: Filmvisning på biograf aftonstjernan 19.30

24 December: Julafton

Ja ni fattar. DET ÄR JÄVLIGT KNAPERT.

Och sen som grädden på moset fick jag ett totalt sammanbrott på platsbanken, som skall förmedla jobb. Jag har sökt över hundra jobb men inte fått ett enda. Jävla hycklare brinn i helvetet och ta alla självgoda äldre med er och ge plats åt yngre argare förmågor.

Nej det är inte slut här. Vädret. Det spöregnar och är så grått ute att jag inte ens ser ut. Jag skulle lika gärna kunna sitta i Kumla och skriva det här, jag vet inte var jag är för jag ser inte ut.

Och jag har köpt en vinterjacka som är för stor så jag ser ut som ett vilset barn och den är inte vattentät heller och hur fan kan man sälja jackor som inte är vattentäta i Göteborg? VA?

Och jag har inga pengar och inget jobb och alla människor har så mycket att göra och jag bara sitter här och är utanför samhällets radar.

Och när man ser på filmer verkar allt så lätt. Folk har inga jobb men de har något DJ-gig och nåt roligt band och är glada i hågen och ljudet är pålagt och får allt att verka magiskt och euforiskt och ljuset är pålagt och inte alls sterilt. De blir lyckliga och kära och flyger iväg med flygbiljetter som de bara har råkar ha råd med och inte ens skäggstubb ser otrevligt ut, bara mysigt charmigt, och alla är snygga och svett luktar inte på film.

Och musik är också jobbigt att lyssna på för folk får göra något de älskar, och de får göra det bra, och bara sitta i studion och laja hela dagarna och kanske ligga med någon het gittarist med snabba fingrar och ljuset är fint och ljudet är fint och sedan lägger de på en tamburin på sin inspelning och är färdiga med dagens jobb och sen går de och äter sushi på något trendigt ställe och plötsligt dyker det upp några andra roliga människor som har likadana liv. Klart som fan de är lyckliga.

Så är det. Nu ska jag kolla schemat här..

Ja just det!

13.30-13.45: hämta tvätten i tvättstugan.

13.45-14.00 värma mat från igår och äta här i min ensamhet.

14.00- evighetens evighet: Söka jobb.

Ha det så jävla roligt.

Hejdå

Mrs. Matriarkat

Jag orkar inte ens kommentera dumheterna som håller på att ta över Sverige. Nynazister i en kommun och lite allmän rasism i riksdagen. Blir fyra spännande år nu framöver. Nästa år kanske man kan rösta brunt. Kul att vår samtid går åt rätt håll, verkligen.

Igår målade jag i solsken och fruktig höstluft. Inspirerad av filmen "The dutchess" kom denna teckning till. I sann rebellanda lät jag den kuvade grevinnan göra revolt. Det var befriande, även om det finns föga sanning i min vision. på 1700-talet var det ont om frigjorda kvinnor som inte blev brända på bål eller på annat sätt plågade. Och ont om rosa dildos och Sverker Oloffson var det nog också.

Men vem fan bryr sig. Med den här regeringen kanske vi snart är tillbaka i 1700-talets härligt kuvade och patriarkala anda. Heja.

Jag var slut när du hitta mig, i Gbg-regn

"Ah men det var väl satan vad dålig hon är på att uppdatera" har mina tusentals läsare säkert tänkt de senaste dagarna.

Jag ber om ursäkt men jag har varit på hemligt uppdrag och då är det inte så jävla lätt att blogga. Under dödshot liksom. Jag fick inte säga något av hänsyn till några djur, och några människor som var i fara. Jag har varit i öknen, i havet, i träden och i slott.

Där fick jag utsökt mat i form av persikodraperad ryggbiff, levande sås och handplockat ris.

På fredagar fick vi poppa popcorn och springa runt i marmorsalen och sjunga bellmansånger.

Nu är jag dock tillbaks. Jag tycker att jag doftar svagt av herrparfym men det är verkligen inte möjligt.

Det är konstigt hur det händer saker som inte är möjliga.

Till exempel när jag fick permission från mitt hemliga uppdrag i helgen åkte jag till Göteborg. Där lyckades jag på en dag hitta en lägenhet till mig själv, fastän jag inte ens visste att jag behövde en. Och att springa på en lägenhet i Linnéstaden i Göteborg är väl ungefär lika omöjligt som att avslöja gud. Det går men det är jävligt svårt.

Men jag hittade lapp på husvägg med erbjudande om rum och jag ringde och det rummet var uthyrt men det fanns kanske en hel lägenhet istället. Ja! Och som i en dröm var jag först att ringa på den jävla lägenheten. Vad är oddsen?

Jag gick på visning och bad att få återkomma. Sa det med en vuxen ton som jag inte visste att jag hade. Jag vet inte varför jag sa det egentligen, det var ju glasklart att jag skulle ha den. Ville nog bara verka lite svår. Men jag gick med bror min och tog en öl, efter tre klunkar ringde jag och tackade ja. Det är precis så "svår" jag kan vara när jag vill ha någonting. En halvtimmes svår. Dagen efter skrev vi kontrakt.

Jag skulle egentligen bara hälsa på mina syskon, men kom hem med en lägenhet på halsen. Så ska livet vara. Fullt av omöjliga saker som händer. Som att jag sitter här och doftar herrparfym och får lägenheter till höger och vänster. Snart har jag väl fått ett jobb i Göteborg också, skulle inte förvåna mig nu när allt omöjligt händer. Jag kan meddela att mitt karmakonto är nollat. Totalt noll då jag åkte dit på en av alla mina rutinerade plankningsaktioner. 1.200 kr för att åka en hållplats. Ja, det var väl fan att gud ska pissa på en på det viset. Får man lägenhet måste man fråntas något annat. Det är väl så det går till antar jag. Jag visste att västtrafik var inblandad i Guds skumraskaffärer. Det är något lurt över deras uppsyn.

Så nu ska jag alltså flytta. Den 24 oktober är det inflyttning och sen vet man inte vad som händer. Men en redig inflyttningsfest får vi väl styra åtminstone. (Vita liljor ska det vara!)

Det känns spännande att byta stad. Det har hänt konstiga saker här i Karlstad som jag kommer minnas alltid. Kanske skulle köra någon nostalgiserie här på bloggen med tillbakablickar. Får suga på den.

Annars är det mycket politik nu. Val. Jag drömde en mardröm inatt. Att det blev borgerlig regering. Det var inte grant kan jag tala om. Alla utom höginkomsttagarna kommer bli fängslade utanför franska guyana innan julen 2010, där Reinfeldt kommer dansa för oss iklädd ett älgskinn. Till mat blir det ärter och rödbetor och inget mer. Det blir inga julklappar och vi kommer bli tvingade att titta på paradise hotell varje dag.

Snälla rösta rödgrönt hörrni.

Puss