yeah another year yeah

jag känner för att skriva
men vet inte vad.
måste man veta vad
alltid?

alltid ska allt man gör ha ett syfte
jag gillar inte det.

det snöar ute.
fiona apple sjunger desperat
i want you
för mig.
mitt flickrum känns stort
och litet på samma gång.
när jag var liten var jag livrädd
för vampyrer.
denna rädsla kom sig nog av
en för tidig exponering för filmen
en vampyrs bekännelser.
jag trodde dom var i garderoben
satt där med cape och huggtänder
och manisk blick
och ville ta mig.

nu är jag inte rädd för vampyrer längre
herregud
jag välkomnar dom!

snart är det dags för årsslut
bokslut på 2010.
ett jävla år.
ett jävla år till
av alla jävla år.
stunder
korta som långa
borta.

2010 kan kortfattat sammanfattas såhär:
Januari- kallt som satan, universitet, framtidsångest, saknad.

Februari- kallt som satan, flytt, framtidsångest, saknad, fattigdom

mars- idogt slavande på restaurang, saknad, framtidsångest, vanlig ångest

april- exil i europa, allmänt omoget beteende, vulkanhaveri, vanligt haveri.

maj- exil i europa, allmänt omoget beteende, framtidsångest, kärlekskval

juni- danmark, slava på restaurang, en känsla av att det inte löser sig

juli- slava på restaurang (hatade det), fest, cykla, fredrik, elina, carro

augusti- framtidskval bigtime, arbetslöshet, existentiell kris

september- karmabomb i form av lägenhet i göteborg, arbetslös, tristess

oktober- längtan, spänning, tristess, flytt, ensamhet

november- arbetslöshet, göteborg, kreativitet, en känsla av att allt blir bra,

december- jobb, snö, andra lång, lina, min bror, fest, bra

så det gick från
ganska bra
till dåligt
till skitdåligt
till ganska bra
till bra.
fan vad fint.
en riktig framgångssaga.
men än är det inte slut
och den som regisserar mitt liv har kanske en riktig jävla surprise kvar.
nåt slags lik att damma av

så spännande.
godnatt.

Me Vs Me

Idag fann jag mig ståendes på Hemköps delikatessavdelning och fullkomligt mula in ostbitar som var för provsmakning. Enligt normen tar man en, max två bitar för att se om osten faller en i smaken eller bara passerar smaklökarna obemärkt förbi. Men jag bara fortsatte utan att tänka på vad jag gjorde. Jag stod dessutom och smaskade högt och sa "mmmm" samtidigt som jag dreglade över tapasdisken till vänster. Jag var hungrig. Jävligt hungrig och sen kom en hemköps-tant och sneglade med ett ont öga och mumlade något om var osten fanns i förpackning så jag kunde smaska vidare hemma. Hon uttryckte sig inte exakt så men det var så det lät. Jag tog en sista bit och gick fattig och sugen ut ur affären. Sen gick jag in i en annan affär och där sålde de parfymer. Jag hittade en parfym som hade en stor affisch ovanför sig och på den affischen var en kille som jag varit kär i för länge sen som blev modell, så jag sprutade lite av parfymen på mig. Jag vet inte varför jag gjorde det. Jag ville väl se om den luktade gott. Om han stod för något bra genom att göra reklam för just den. Den luktade inte så gott. Inget särskilt.

Ikväll ska jag och Elina äta hemmagjord pizza. Jag bara längtar efter att klockan ska bli sex.

Idag har jag inte sökt ett enda jobb för det finns inte enda jävla jobb utannonserat som jag inte redan har sökt.

Dags för lista. "Saker som känns lite jobbiga just nu" VS. "kanske är det inte så farligt ändå"

1. Jag har inget jobb. VS. men jag kanske får ett snart

2. Jag har en helt havererad ekonomisk situation VS. men jag har ju fått en lägenhet.

3. Det sket dig med kärleken VS. men jag känner mig hoppfull och fin ändå (typ. Det här är lite ljug)

4. Jag känner mig rastlös och lat nästan hela tiden VS. då virkar jag en vante. Det orkar jag.

5. Jag känner inte att jag bidrar till samhällsutvecklingen VS. Men jag ska rösta på söndag och det är ju ett litet bidrag

6. Jag måste betala 1.200 kr i böter till västtrafik VS. men jag kan äta nudlar ett tag

7. Jag är ibland rädd för att få åderbråck VS. men jag har alla kroppsdelar intakta

8. Jag vill så mycket saker som jag inte gör VS, men sätt igång då.

9. Jag är för håglös för att sätta igång VS. men en vacker dag kommer jag inte vara det längre

10. Jag kan inte räkna VS. men det finns en massa annat som jag kan. Tror jag.

Nu ska jag virka en vante i soffan och tänka på de planer som jag och Dick har pratat om som handlar om att fira jul i förväg i år. Så kallad "FörHjul". En helt komplett julafton med vännerna. Med gröt, kalle anka (på VHS) och finkläder som sitter obekvämt, julsnaps, gran, julklappsbyte och kanske en whiskey till kaffet. En jultomte ska vi väl ha också.

Frågan är var vi ska vara. Dick föreslog i en cirkusvagn på hjul. Hjulafton.

Ska vi rulla också? Klart vi ska rulla! Vilken cirkus.

Trevlig helg.

Sitting on a Cornflake

Vaknade av ett sms. I det stod det "Ska du med på svartklubb på lördag? Jag har en lista."

Det ska jag nog.

Jag återkommer med detaljer på söndag.

Idag var jag hos Anita på arbetsförmedlingen. Det var ingen het man med inställningen att förföra mig på sitt tjocka skrivbord i polerad ek som mötte mig.

Men Anita var en klippa. Hon hade jeanskjol och glashalsband, såna som bibliotikarier i vanliga fall har patent på. Hon kanske är bibliotikarie från början. Hon hade den där lite luddiga uppsynen som de brukar ha, och ett sävligt sätt.

Det gillar jag. Sävlighet borde bli lite mer inne. Vara rapp och effektiv är väl ingen konst, men att vara långsam, eftertänksam och sävlig, är det. En konst.

Nu fortsätter mitt kvasiliv som vanligt. Förutom att jag ska flytta. Inte till något eget, men jag ska lämna Elina och Hannah för ett annat vardagsrum där min madrass ska ligga och samla damm tills jag får mitt drömjobb med en månadslön på 50.000 så jag kan köpa ett slott byggt av vinylskivor där källaren är en pool av champagne och min säng flyger och dallrar och fönstrena är höga. Höga som hus.

Får väl se när det blir flytt. Ska ha jordens inflyttningsfest, och du är bjuden.

Ta med chokladbiskvier och liljor, det gillar jag.

Hej.

Vill du ha sex med mig?

Häromnatten drömde jag att jag hade lagat punkteringen på min cykel. Men bara när jag rullat några meter såg jag att det var ett jättestort hål i ytterslangen igen, och jag visste att om jag kör på något vasst nu så går det åt helvete, då spricker däcket igen.

Jag körde försiktigt men svettades och var livrädd att det skulle spricka igen.

Det känns som den drömmen skulle kunna representera något i mitt liv som bara är provisoriskt lagat. Som kommer spricka snart. Eller så är det mitt komplex för att inte kunna laga en punktering ordentligt på egen hand. Vad fan vet jag.

Idag kom min mor på besök. Och min far. Bara det var roligt och fantastiskt. Men som från ingenstans dök min bror upp och överaskade med sin ljuva existens. Jag blev så glad. Min syster hade varit pricken över I:et. Men halv familj är bättre än ingen.

Min ömma fader som numera går under smeknamnet "faran" genomgick en mycket storslagen beskrivning av Maltas historia och alla slag som genomförts i detta åtråvärda spännande land. Med hjälp av diverse attiraljer såsom kaffekoppar, servetter och knivar byggde han upp hela Europa på bordet och berättade storslagna krigshistoriska moment som värsta Herman Lindqvist. Pappa kan nog egentligen inte mer om historia än pappor generellt, men han har den där pappipa auktoriteten som gör att hans ord ändå blir sanningar. Fastän jag vet att hälften är påhittat, för sån är pappa. Han är väldigt rolig. Sen var vi på knastret, Karlstads skivmecka och shoppade LP skivor. Pappa hittade en Beatles raritet från -62 och jag fann en Simon and Garfunkel.

Jag har idag skurat badrummet iförd svarta sidenhandskar och hatt med flor. Tog en bild men den blev för suddig. Jag har varit så jävla duktig idag. Ändå är jag fattig, lite arbetslös och mitt hjärta skälver. Ska det vara så?

Jag saknar Sverker.

Tur att jag har en sambo som bakar chokladkaka när allt annat är ett litet helvete med små ljusglimtar. Ljusa nog att man inte vill blunda för dem.

Nu spelar hon en högst tveksam låt med Niklas Strömstedt från köket som går så här "vill du ha sex med mig?"

Dags att kolla om hon lever därute.

Solong

Puss

Hannah I hate you

Jag är inneboende. Hos en förtjusande ung dam vid namn Elina, sedan ett halvår tillbaka. Kanske är detta faktum känt, kanske inte, hursomhelst är det så. Vi har ytterligare en inneboende. Hannah. Hannah är en cykel av typen fixed gear som har sitt rum i hallen under klädhängaren. På senaste tiden har hon varit extremt passiv och osat depression. Detta tillstånd uppkom strax efter att luften gick ur bakdäcket för någon månad sen. Idag bestämde vi oss för att ta tag i Hannahs mörka tillstånd. Blåsa luft i henne.

Så vi tog med oss Hannah på en promenad in till stan. I spöregn. Det är ca 4 kilometer in till stan och promenaden var blöt och skorna blev som såna svampar man tvättar bilen med. Tunga, mjuka och blöta. Men vi gav inte upp. Vi gick till varenda jävla cykelreparatör i stan. Det är sammanlagt tre stycken, men likaväl alla. Ingen av alla dessa tre hade dock tid att laga Hannahs bakdäck. Humöret började svikta bland oss och Hannahs styre kändes mer bångstyrigt än vanligt. Vi tog en Paus och åt en pizza istället. Capriciosa, med färska champinjoner.

I något slags fuktigt förvirrat tillstånd råkade Elina sedan impulsköpa en Iphone och ett par röda skor med träklack. Liten parentes.

Det enda vi inte lyckats med var att laga Hannahs bakdäck, som ju var huvuduppgiften. Men sen orkade vi inte och Elina ville hem och hångla sin nya Iphone. Så hon tog min cykel och jag skulle ta Hanna på bussen. Detta var planen. Jag köpte till och med en bussbiljett men tydligen är inte cyklar välkomna på stadsbussar. Jävla Sverige. Tacka vet jag Amsterdam och Köpenhamn.

Jag vandrade planlöst omkring med blöta fötter och Hannah bredvid mig som glodde hålögt. Jag funderade på vad jag skulle göra. Gå hela vägen hem igen kändes inte som ett alternativ.

Fick då en briljant idé. Varför inte försöka pumpa däcket och kanske cykla en bit, och gå en bit.

Med på tok för låga brallor satte jag mig vid en cykelpump på blöt asfalt och visade halva stjärten men det sket jag i för jag var så att säga lite irriterad på Hanna. Och busschauffören.

Dessvärre, var denna cykelpumpen avsedd för "normala" cyklar, och Hannas unika sort räknas inte in i denna kategori. Så det gick inte att pumpa. I all panik ringde Elina och hade dåligt samvete och i ögonvrån såg jag min buss susa förbi för andra gången och strandad satt jag blöt och jävlig med den satans cykeln. Jag gick bort till en cykelaffär och frågade om de kunde pumpa däcket. Det kunde de inte för deras specialpump var trasig.

Jag tänkte ta en livliva och ringa en vän som kanske kunde tänka sig passa Hannah några dagar så jag slapp se åbäket och kunde ta bussen hem. MEN. Min mobil ofanns.

I all hast och stress hade jag gjort en Elin och lagt ifrån mig mobilen på marken vid cykelpumpen och bara lämnat den där. I regnet på asfalten. Nej, jag vet inte hur jag kunde göra det. Jag fick väl nåt i ögat.

Den låg inte kvar på marken när jag kom tillbaks.

Jag stoppade en familj som på dialekten att döma kom från Göteborg. Förklarade mitt dilemma och och de ringde min telefon. En man svarade och sa att han var på väg hem. Du har min telefon sa jag. Ja sa han. Kan jag får den nu sa jag. Ja sa han. Jag har en gul påse i handen vi ses om tio minuter sa han. Ja sa jag. Han kom och jag fick tillbaka mobilen. Nu har det alltså gått ungefär 4 timmar och jag har inte lyckats laga Hannah, jag har blivit dyblöt, bestulen och börjar känna mig något lack så att säga. Ringer Elina och hon säger att jag ska ta en taxi hem. Jag går till stadshotellet och ringer taxi, eftersom mina batterier i telefonen var slut, dessutom. Jag låter några medelålders stockholmare på besök vakta Hannah medan jag går in När jag kommer ut vill de att jag ska visa några trix eftersom de tror att jag är en cykelnörd som har en så speciell cykel. Jag säger att jag har kramp i en vad och att jag inte är så speciell. Sen kommer Taxin och Hannah den jäveln åker in i Bagaget. 134 kronor senare kommer jag hem efter ett 5 timmars långt äventyr där inte ett jävla skit blivit utfört.

Det är då jag ser ett brev. Från min förra bostadsförmedling. En påminnelse om att jag fortfarande betalar ett cykelförråd MITT I STAN fast jag inte bott där på ett halvår. Jag dör lite inombords när Hannah trillar över min tå och en potentiell lösning svischar förbi för mitt inre som en hånfull elak mobbare.

Elina lovar att inte lämna mig ensam med Hannah igen. Inte tills det har lagt sig lite mellan oss. Vi ska definitivt inte vara nära varandra efter lite vin. Då kan det gå åt helvete för Hannah. Stommar kan komma att knäckas på mitten.

Här står Hannah och tjurar.

Pickup failure no 2

Idag har jag åkt buss. Tog medvetet bussar som åkte omvägar så jag skulle få njuta riktigt länge. Anledning: Ledig dag, ny musik i ipoden och min extremt ohälsosamma kärlek till bussresor. Medan en sockersöt fransyska smekte mina hörselgångar om olycklig kärlek i dur, kom jag att tänka på mina favoritord på engelska. (Ja, den associationen är helt ologisk jag vet. Så fungerar min hjärna)
Här är dom:
- Armour
- Ocean
- conundrum
- Sailor
- Affection
- Neurosis
- Eternity
- Renaissance
- Whale
- Hilaroius
- Shields
- Amazing

Ja. Känn dom orden rulla på tungan och slinka ut ur munnen som jordgubbskräm en varm sommardag i något vackert jävla torp någonsans på kusten. Känn den unkna doften av gamla räkor smyga sig upp ur soptunnan. Nej nu gick jag för långt.
Någon annan som gick för långt kommer här ett litet subtilt, men varnande exempel på. Med kärlek och avund ritade jag denna strip.

"Touched for the very first time"



Bon Nuit

Gud "använder" kondom

Det är sjukt jobbigt att jobba heltid. Jag gör inget annat är jobba, sova, skita och dega i soffan där jag och Elina fullkomligt frossar i OC-avsnitt. Alla älskar Seth Cohen. Han är perfekt och han är inte på riktigt. Kul alltså.

Hörde på radion i morse att Sydafrika har bett världen om en tjänst inför något jävla sport-arrangemang som ska hållas där. Nämligen att få ungefär 10 miljoner kondomer. Eftersom att var femte sydafrikan har HIV och folk vill knulla på sådana där evenemang då billig öl flödar och stämningen är rödsprängt tysk. Bra att vara förutseende Sydafrika! England ska bidra med ett par miljoner kondomer tydligen. Sverige hade inga för dom har gud lagt beslag på. Han förbereder ett slags alternativt godisregn till Sydafrika. Men när han upptäckte att det fanns kondomer med smak var han tvungen att se hur denna smak yttrade sig, och nu har han öppnat alla lakrits och jordgubbskondomer så det blev inget med det där regnet. Jävla gud. Kan inte fullfölja något. Folk får HIV och han bara suger på smaksatta kondomer. Skamligt.

Själv ska jag gå ut på ett nöje för första gången på länge. Jag ska gå på biograf och beskåda den extremt hajpade filmen "Alice i underlandet".
Ps. Är det bara jag som är rädd för att jag i helt fel sammanhang ska säga underlivet istället för underlandet?)
ps2. Förmodligen

Ciao.

Blur

Bor numera långt uppe i Karlstads minigetto- Gruvlyckan. Men inte är det så ocharmigt här inte. Ordet lycka förekommer ju i namnat på min nya stadsdel och detta faktum, tillsammans med en hel drös andra faktorer gör att oddsen för att det kommer bli en bra vår skyhöga. Planerna inför framtiden är ungefär lika suddiga som minnena från fredagsnatten, men det innebär inte att det är dåligt. Suddigt är bra. Kisar man kan man se nästan vadsomhelst.

En av alla bra saker med att bo med Elina är att hon har scanner. Så här kommer en färsk teckning, inscannad och allt. Och mer kommer.

krig

Igår var besiktningsmannen Stig här för att granska varje hörn och skråma och dela ut straffavgifter för eventuell åverkan. Eftersom jag är en så skötsam flicka fanns det inte något att klaga på. Inte ens Citronen jag lastade i väggen har satt några märken. Det var pizzarester på badrumsväggarna efter ett matkrig och svunna tider Det såg Stig den jäveln. Lovade att ta reda på kvarlevorna av det där kriget och de som blev sårade och lämnade.
Sen ville han att jag skulle måla om köket. Där tyckte jag nog att Stig gick lite långt. Jag framhärdade detta men DET gillade han inte. Han vill inte bli satt på plats av en flicksnärta inte. Så det blir till att måla om köket. Han sa aldrig vilken färg vilket innebär att det kommer att bli alldeles fruktansvärt bra som ni kanske förstår. Hade tänkt mig svart. Med lite skönt anarkistklotter i rött. Överallt kanske i taket också, det sa han inget om. Kommer bli fett.
Sen är det bara en liten utflyttningsfest som är på sin plats och sen Vips! Flyttar jag in till en flicka så fager. Nej jag har inte blivit lesbisk, bara lite ensam och fattig. Dock vet jag att Elina och jag skulle passa extremt bra ihop. Hon är helt fantastisk. Men fantastisk räcker inte för mig, det måste kännas i hjärtat och magen.
Så efter nästa veckas lobotomering kommer jag nog att resonera annorlunda ska ni se.
Då blir det sannolikt tvångsgifte med någon desperat kuban som vill stanna i landet. Någon måste ju ställa upp.

Jag skulle skriva ut ett CV idag eftersom jag är i ett desperat behov av jobb. Jag har jobbat och studerat i 12 år men mitt personliga brev blev på sju rader. Sju rader ljug dessutom. Jag ska nog utveckla det lite. Dra en och annan sanning kanske om det nu ska vara nödvändigt.

Ja det är inte lätt.

En (annan) Kärlekshistoria

Jag gick upp ur sängen mitt i natten. Jag sköt bort bokhyllan bredvid TV:n. Där bakom fanns en dörr. Jag öppnade dörren och fann ett rum. Ett rum jag inte känt till innan. Det var ett stort och rymligt rum med ett enda litet fönster. Ändå var det mycket ljust därinne. Det fanns till och med gardiner. Rummet var större än hela min lägenhet. Jag minns hur jag tog mig för pannan och jag kunde inte förstå hur detta rum kunnat undgå mig.
Här har jag haft en gigantiskt lägenhet att röra mig i, fast jag bara utnyttjat halva dess kapacitet. Så korkat. Direkt började jag flytta på sängen. Du var plötsligt här och du hjälpte mig att lyfta den. Du sa att vi borde skruva åt sängbenen. Vi lyfte in sängen och ställde den mitt i rummet. Sen var du inte längre kvar. Jag gick ut ur mitt nyfunna rum för att sätta på mig strumpor. Golvet var så kallt. Strumpan var för liten. jag fick inte på mig den hur jag än försökte. Jag gjorde det enda jag kunde göra för att få ner foten. jag gick ut i köket och hämtade en sax och klippte av mig lilltån. Det gjorde lite ont men inte så ont jag trodde att det skulle göra. Och jag minns att jag tänkte att det gör detsamma med en liten tå, nu när jag har ett så flott nytt rum att vistas i.

Sen vaknade jag.
Jag slog upp meningen med denna dröm. Jag fann en förklaring som inte alls kan försäkras vara särskilt tillförlitlig, då jag hittade den på en tveksam sida på internet. Å andra sidan spelar det ingen roll vad som är korrekt eller inte, då denna förklaring närmast träffade prick rätt. Alltså tolkar jag den som min sanning och jag gillar den verkligen. Jag måste citera på engelska, därför att den gör sig inte rätt på svenska:

ROOM: A state of feeling or atmosphere. A condition or possibility.
A BIG ROOM: Suggest your space to do things, your possibilities.

Finding a new room in your house: This is the discovery of new talents or possibilities in yourself.

Tack någon för den fina tolkningen. jag vaknade glad i hågen och kände mig oerhört beslutsam. Och förvissad om att det kommer att bli bra sen.
Ja, jag tittade bakom bokhyllan för att vara helt säker. Där fanns bara tapet och damm.

För övrigt har jag varit i Torsby i Värmlands skogar idag. Det enda jag kan säga om det är att värdshuset har goda lövbiffar. Och att ICA har ett brett utbud av korv. Jag köpte en burk "Bullens pilsnerkorv". Har alltid velat smaka den för burken är så retro. Köpte givetvis ett paket danske pölser också.
Jag impuls shoppade även hårfärg. Det visade sig emellertid, att mörkblond i Torsby, är mörkbrun I Karlstad. Eller åtminstone i mitt hår. Vips så blev man brunett.
Jag tog det hela med ro och tänkte att det nog finns någon mening med att bli brunett idag.

Nu sitter jag mätt och belåten efter en magnifik dejt med Elina och funderar på om man skulle ta och ställa till med kräftskiva snart. varför ha kräftskiva i Augusti? Då är det ju så väntat. Nu vore mer exotiskt.
Elina och jag såg "En kärlekshistoria". Jag blev lika rysligt uppfylld som jag alltid blir av den filmen, och som alltid konstaterade jag att allt var bättre förr.
Kläderna, musiken, mopederna, vägskyltarna, musiken, husen, tågen.
Till och med kärleken verkade mer äkta och innerlig. Fast vad vet jag. Jag är ju bara en liten liten person i stora kläder som sett så lite av världen om man tänker efter.

Men nu ska jag utforska nya rum och världar. Det ska bli hemskt spännande att se, vad man kan hitta härinne. Där ute.

Bon nuit.

Två är dubbelt så många som en

Igår tillagades tisdagens gourmet-måltid bestående av ett paket bacon av enastående kvalitet, samt tortellini som en gång i tiden varit färska men hade antagit en mer knaprig ton än vad som är meningen. När jag skulle hälla av vattnet från kastrullen då tortellinin blivit så klar som den kunde med tanke på det redan försämrade tillståndet, kom det som en blixt från klar himmel. Hur svårt det är ibland att vara ensam. Eftersom att hela diskhon var täckt av disk kunde jag inte sätta fast durkslaget sådär käckt som det är konstruerat för. Och mina kastruller har handtag på båda sidorna vilket gör att man inte kan använda en hand för att hälla. Man måste ha två händer, och då blir det således ingen hand över till att hålla upp durkslaget över den överfyllda diskhon. Tanken slog mig att jag kunde diska, men då skulle maten bli kall. Så jag stod där ett slag och önskade att jag var två ibland.

Sen ordnade det sig. Jag hällde i mig alla tortellini samt kokhett vatten i ett enda svep. Baconet gjorde jag glass av. Baconglass är inte så tokigt. Det är annorlunda och ger en vass smak.

Ikväll blir det ärtsoppa och bacon-smoothie.

Elina kom till mig igår. Vi planerade lite inför framtiden. Den ser rätt ljus ut stundtals. Jag gillar de stunderna och från och med nu ska jag bara titta när det är ljust och blunda när det är mörkt.

För er som inte märkte det, som föll första snön idag. Åtminstone här där jag sitter. Utanför små små vita flingor som föll och försvann direkt när de nådde marken. Och nu är den prickig. Som salami. Och himlen är mörk och grå och väntar på att få släppa ner det som tynger den. Jag ska SMS:s gud att han kan släppa ner det nu. Vad det än är. Kanske är det en massa gastar och andar som kommer ner och sätter sig på våra kroppar och drar åt andan på oss när vi sover. Kanske är det ett godisregn. Kanske är det bara vanligt regn.

En gång när jag gick utanför dörren så började det regna karameller. Sådana med papper på. Först blev jag jätteglad och fångade dem i luften och åt flera stycken. Men sen blev jag så trött på godis och så fick jag ont i huvudet också. Och inga bussar kom fram för det låg marianne-kolor i drivor. Det blev en enda röra faktiskt.

Tur att jag kunde ta en tur i min luftballong. Den är bra att ha i sådana lägen. Jag for till toppen av ett berg som slutade ovanför molnen där inga kolor kunde landa. Och där gjorde jag upp en eld och spelade luffarschack med gud. Jag vann.

Hoppsan.