Mina perfekta läppar

Jag har tittat på ett tv-program
som handlade om
tjejer som injicerar grejer
i läppen.
för skönhet.
för att bli vackrare
sa dom.

Aldrig nämndes
Det verkliga problemet.
anledningen till att vilja
vara sin utsida.

Många bloggare inspirerade visst
till dessa ingrepp.
kanske läser folk fel bloggar då.

Nu ska jag gråta mig till sömns
med mina perfekta läppar
och handen kupad
Runt mina perfekta bröst

Hata världen där ute.

te-ve

idag köpte jag en te-servis.
bara sådär.
koppar
fat
kanna
sockerskål
ja hela skiten.

hade te-bjudning
för att prova den
och den höll verkligen måttet.
det är nåt visst med att
sätta läpparna mot en
riktigt tunn kopp
med ett litet nätt handtag.
det är det.

när jag ändå var igång med köpandet
höll jag på att bli ägare till
en pälsmössa gjord av en
forna levande mink
samt en teve-apparat,
tillverkningsår 1982.
den påminde om en tv
som farmor och farfar hade på landet
när landet fanns,
det finns ju fortfarande
men det är någon annans land nu,
och jag antar att det var någon slags
våg av nostalgi som jag nära nog
sköljdes med av alldeles fullkomligt.

VAD skulle jag med en tv till?
jag har inte ens en antennsladd
eller box eller vad
det nu är man har
nuförtiden.

på landet brukade jag titta på
skärgårdsdoktorn
och äta popcorn ur kastrullen
som farmor gjorde på vedeldspisen.

nu finns det modern spis där
på det nya landet
där nya människor
kollar på nya tv-program
på nya tv-apparater.

år och år av slit
borta.
upp i rök
inga spår.

jag hade inga kontanter
annars hade jag suttit här med
tv och pälsmössa
på halsen.
jag som är pälsdjursallergiker
och allt.

play with my pain

idag fick jag veta att
under ett år,
jag vet inte vilket
det är så många år som går,
hade malmö ingen vinter.
det blev höst
sen ingen vinter enligt konstens alla regler
för det finns reglerat
vad som är vad
visst serrni!
väderleksregler.

vissa temperaturer som skall överstigas
under en viss lång tid
och det hade det alltså inte inträffat i malmö
så det var höst jättelänge
och sen vår.
det när jobbigt för regel-makarna
när det blir ologiskt.
man har gjort några bra fack
och regler
men så lik förbannat ska saker flyta
och ha sig.
ja det är tuffa tiden för facken.
de luckras upp och sväller ut.

idag såg jag ett tvprogramm
om en kvinna i texas som var jätterik
för det hade grävts upp massa olja
på hennes mark.
nu satt hon hemma i dyra cowboyboots
och hade en djurhud med huvud och allt
på en flygel i vardagsrummet.
bara sådär.
hon verkade lite festlig.

imorgon ska jag sälja lite olja
har en stor burk oliv-olja i köket,
och sen kanske skaffa någon djurhud
eller en regnkappa
lika stor som göteborg
kanske både och.

det är fredag också.
kanske kommer mitt liv förändras
för all framtid.
kanske kommer jag att lära mig spela trumpet,
vem vet.

mysen

jag läser i tidningen,
ja, jag läser tidningen ibland,
att i falkenberg har man byggt
en betongbunker i trädgården till ett boende för funktionshindrade,
där en pojke,
ett barn alltså,
tvångsplacerades lite på en höft sådär
för att begrunda sina hyss
eller något annat hittepå
när han blev för svår för personalen att hantera.
bunkern kallas MYSEN och består av 4 kvm betong i kvadrat.
när han lyckades klättra ur
bygger man ett högre staket.
mysigt.

mysigt som fan att bli frihetsberövad
på grund av ett funktionshinder som personalen
är för inkompetenta för att förstå sig på.
fredagsmys på en helt ny nivå.

I Österrike rånar en man banker
maskerad till Obama.
eller?

och Fritzl, ni minns han mysiga farbrorn
med faiblesse för bunkrar och
systematisk pedofili på sina egna barn,
hans hus ska rivas tycks det.
det är dags, säger man.

i mellerud har en 70-årig kvinna kastat ägg
på en 80-årig mans dörrmatta
varpå hon brottades ner av en polis och
det hela blev rätts-sak.

eh VA?
sen när var inte detta det mest upplyftande man läst i en tidning?
gamla människor som kastar ägg, var har de varit hela mitt liv?!
men eftersom denna händelse är den mest dramatiska som hänt mellerud
sedan Palmes torgmöte för 30 år sen så klart som fan det blev drama.
det kändes som om de levde
melleruds-poliserna.
de ville tjäna lagen.
göra livet surt för gamla
och ha något att komma med.
alla ska ha något att komma med
på andras bekostnad.
så jobbar vi,
människorna.

och så har Björn Ranelid
gått med i tv-programmet från helvetet,
presenterat av patriarkatet,
för att citera Liv Strömqvist-
Lets dance
ihop med lite andra plastfigurer
även kallade "kändisar".
jag undrar lite om den där MYSEN
kanske kunde vara en bra idé ändå
att slänga in i lets dance konceptet.
Lets dance- i MYSEN med björn ranelid!?

whos dancing now, hahahahahaha?

ah men ni fattar min poäng.
världen är sig lik.
typiskt världen.

själv kan jag inte sluta tänka på vad tysken berättade för mig.
att i tyskland där han kommer ifrån, kan man åka skidor in i tjeckien.
bara sådär.
tyskland-
vips
tjeckien.
det är information jag kan hantera.
det är lagom.

adieu

dr quinn

banjo.
isvak.
hetta

idag badade jag i en isvak
varför i helvete då?
undrade en reporter från expressen.
är det värt det?
ja. sa vi.
det är skönt att känna
att man lever.
så blev vi plåtade i bikinis på isen,
i kroppar så vita att de berörde färgtonen grön
med ansikten röda som mao
och rök som steg från våra kroppar.
vi var varma men kalla och försökte le
och imorgon kommer vi i tidningen.

blir väl ett heluppslag kan jag tänka mig
eventuellt löpet.
troligtvis.

på slutet bad fotografen oss sätta oss på huk
framför vaken
som ett förfruset fotbollslag
jag hade fårskinnstofflor
med blå skoskydd på,
såna man har på vårdcentralen.
en jävla massa tveksamma ingredienser i det sammanhanget.

annars bor jag i stockholm några dagar.
jag och Lina och en banjo och lite andra saker.
nu ser vi på en sitcom
den är kass och färgerna uppskruvade till disneykänsla.
Dr Quinn (ja henne minns ni, försök inte) är med i serien.
alla kan inte göra kometkarriär och vara Robyn
vissa får vara med i sitcoms
så är det.

undrar vad Sullivan gör nu förtiden.
vilden med hårig bringa och vågigt hår
som aldrig frös
som var sugen på Dr. quinn
men lite för vild för henne.
fast ändå inte
för hon gillade vilt
och så fick dom väl till det
till slut har jag för mig.

men jag har för mig så mycket.
till exempel att jag kan spela banjo
och munspel och att jag kan en massa om biologi.
så man kan inte lite på
vad jag har för mig.

hajj

revolution

den som bestämmer över vad som ska visas på tv skulle jag vilja snacka med
eventuellt förpassa till en öde ö tillsammans med alla idoter som visas i tvn
så kan de ha sin lilla låtsasvärld ifred
och slippa fördärva icke bättre vetande folk som av
en eller annan anledning ser på tv.

idag såg jag på tv
av en eller annan anledning.
om jag var på gott humör i morse
är det goda humöret som
uppkäkat
utrunnet
uttorkat
-av reklamfilmer för julskivor med låtsasartister
-av reklamfilm för en julskiva med tre präster som gått samman och gjort en julskiva vid namn "prästerna" med klassiska psalmer som
tryggare kan ingen vara.
jag har fan aldrig känt mig så otrygg som efter vetskapen om denna julskiva.
-idol
-en tvserie om ett bögpar som aldrig hånglade bara kramades
(ja för bögar hånglar väl inte!?!)
-nobelfesten (jävla SVT, vår relation som var så bra)
det var mycket penisar som vann priser i år.
och förra året
och året innan det
och innan det
och innan det
and so on.

-och reklamfilmer för TV-apparater
som OM man skulle vilja köpa en tv efter att följande reklam basuneras ut
PÅ TV:

när mörkret så sakta sänker sig över vår värld
tänder CHRISTER SJÖGREN ett ljus
med sin nya julskiva!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

NEJ.
när christer sjögren kommer ut med sin julskiva
sänks mänskligheten ner i ett totalt jävla mörker
och folk börjar mörda varandra i affekt
och stress över att mänskligheten bara är ett skämt.

Var fan är kapten Hadock nu??!

Och tro fan om inte rikard sjöberg
dyker upp i rutan.
jag ska anmäla den jävlen för förargelseväckande beteende.

jag känner mig alldeles svettig.
nyårslöftet i år
jag ska inte köpa en tv
i år heller.

nu ska jag ut och leta efter den som ansvarar för vad som visas i tvn
håll utkick på löpet imorgon
kan vara något stort på gång.
nästa gång jag skriver kan det bli från häktet.
adjö.

Achtung, baby!

En gammal teckning från förra hösten i remastrad version.
baserad på en mer eller mindre verklig händelse.
som hänt
någon.



Började denna dag med en simpel picknick på järntorget halv elva.
jag och burgerking-påsen på en busshållplats
sån är jag.
en kille i gymnasieålder tittade på mig där jag satt och åt
han tänkte med all säkerhet att det är långt tills han är så bekväm med sig själv att han kan sitta som en lodis på en busshållplats i fem minusgrader och äta strips.
eller så tänkte han bara "fan vad lodigt", rätt och slätt.

min bror ringde mig idag.
han flåsade bara något på tyska av någon anledning innan själva
"Konversationen" kom igång.

bror: Aretha Frankling har fått cancer.
jag: jaha. vad tråkigt för henne.
bror: i bukspottkörteln
jag: sprutspottkörtel?
bror: BUKspottkörteln!
Jag: aa!
Bror: hon ser ut som en man, tamejfan!
Jag: på grund av cellgifterna eller?
bror: nej, hon är bara allmänt ful och.. stor.
jag: suck. som en man alltså.
bror: vet du vad man ska göra om någon fastnar med tungan på en lyktstople?
jag: nej.
bror: pissa på den. på tungan. det står i tidningen om en farsa som pissat på sina barns tungor när de fastnat. det enda rätta.
jag: ja, man kan ju undra varför de fastnade med tungan från första början med en farsa som går ut i aftonbladet med sådana erkännanden...
bror: The Ark ska splittras.
jag: jaha. du jag måste lägga på nu.
Bror: ok, hajj.
jag: hajj.

jag kommer sakna min bror
han åker till Vietnam snart för att jobba på ett barnsjukhus
i flera veckor.
själv ska jag stångas med snön
kanske utveckla mina tyska fraser
göra bort mig på egen hand
och ofrivilligt frysa mig osunt smal
eftersom att jag inte kan göra något annat än ligga under täcket i min helvetiskt kalla lägenhet.

kommer ligga här och darra och på den femte dagen ba
shit jag kommer nog dö av svält
därför att det är för kallt för att gå till köket.
sen kommer det stå om mig i tidningen och det kommer vara program på tv om isoleringen i hyreshus och växthuseffekten och dokumentärer om det sjuka samhället vi lever i och sen blir det ¨
revolution.
Kapten Hadock blir president off the world men orkar inte regera så mycket
så det blir total anarki och alla blir as-lyckliga och anammar "leva i nuet"-mentaliteten i några år
sen går skiten under.
plums, bara.

kan ju vara värt det.

de senaste veckorna har Rikard Sjöberg stalkat mig på ett totalt ohämmat sätt.
varje dag mer eller mindre får jag reklam om det satans postkodlotteriet.
guldiga kuvert med hans helyllefeja i slips och vågigt hår
och han säger mitt namn som i en seriebubbla.
mitt namn och sen "hur mycket vill DU vinna"?
Rikard vill ha mina pengar och lurar mig att tro att jag ska vinna på det.
kom igen, jag är inte född igår.
Allt ska vara för det greater good.
Psoriasisföreningar och barn i afrika och hjärtsjuka och gamla.

Rickard sjöberg är Djävulen, han får mig att känna mig
ovuxen
snål
ignorant.
och gud-jäveln får mig att känna mig som en
ubersmart gigant.

gud eller djävulens inflytande
jag vettefan vad jag föredrar.

Jag ser fram emot hur Kapten Haddocks extremt otvingade regeringsstrategi
kommer påverka Rikard Sjöberg.
han blir arbetslös för inga vill vinna något längre i det nya samhället och inga är sjuka för alla sjuka dör (lyckliga) och rikard tappar sitt guldiga hår in no time.
karma, kallas det.

jävla hittepå

mina känslor för melodifestivalen eller idol eller annan såndär jävla platt underhållnings-tv där begreppet "musik" totalt bajsas på och dras i smutsen av kändiskåta förlorade människor orkar jag inte yttra mig närmare om.
jag blir bara så arg och trött och tappar tron på konsten och mänskligheten och då måste jag gå i terapi eller åka till Indien och "finna mig själv"
och jag har varken råd eller tid.

hade jag det skulle jag eventuellt exponera mig inför detta fenomen så jag hade en ursäkt att dra till Indien
det verkar ju schysst med Indien egentligen.
käka naan-bröd och gå klädd i färgglada tygstycken och gilla läget i ett mediatationstempel.
eller vad fan västerlänningar nu gör i Indien

I alla fall, känslan jag får när denna slemodifestival kommer på tal kan liknas vid denhär:


så vet ni.

ikväll blir det riktig musik
"fred på jorden"-progg på pustervik.
och öl
tack gudskelov!

kris

jag och min nya kärlek Göteborg har haft vår första kris.
Det som blir problematiskt i vårt förhållande kan främst härledas till kollektivtrafik, väder och lokalkännedom.
Där har vi helt klart olika prioriteringar som leder till viss frustration.

Idag åkte jag vilse
Oh mama vad jag var ute på hal is
i dubbel bemärkelse.

jag skulle köra en buss (notera)
från jobb nummer 1
till jobb nummer 2
mina jobb är belägna i en liten kommun utanför Göteborg, och av någon anledning är det alltid mörkt när jag åker till eller från jobbet för att det är

FANIMEJ JÄVLIGT MÖRKT HELA TIDEN UTE NU.

så jag vet liksom inte riktigt hur det ser ut i staden där jag jobbar
eller runtomkring.
jag vet inte heller hur man kör buss
eller hur man hittar i staden med buss
eller bil heller för den delen.

jag vill betona att ingen på något sätt tvingade mig att köra bussen
(ja det var en minibuss men den var stor för en så liten person som jag)
mina kollegor var högst förstående inför ett nej från min sida
men jag gillar tydligen att säga ja
och att ta mig vatten
eller snö om man så vill
över huvudet.

för att verkligen försvåra min uppgift var det snö i luften
och på marken
och vägarbeten
och is lite här och var
och en konstig växelspak som gjorde att jag startade på treans växel och gav ifrån mig ett hiskeligt brummande samt en doft av bränt gummi

och insikten om jag jag inte har ett rent materiellt körkort att visa upp om farbror blå av någon jävla anledning skulle vilja se det
eftersom att körkortet gör nytta i någon rännsten i Valencia
tillsammans med en hemlös spanjor som snodde min väska i april.
(nej jag har typ inte kört ett motordrivet fordon sen i våras)

Dessutom fungerade inte hastighetsmätarna i bussen
men om jag läste av rätt på den moderna displayen hade jag en rivig medelhastighet på 5 kilometer under min färd
som givetvis blev onödigt lång.

jag åkte och åkte och turen som enligt min kollega skulle ta 7 minuter tog 27 minuter
och slutade på en cykelbana som blev så smal att jag bara var tvungen att stanna.
försökte mig på att backa
men att backa bussar hör inte till en styrka jag besitter,
det blev jag varse idag.

och hela tiden blev jag terroriserad av lambretta
eller någon annan jävla
låtsasartist på radion som jag inte fattade hur man stängde av.
så det hela slutade med att jag stod parkerad
halvt på en cykelväg
halvt på en hustomt och oroade någon stackars villaägare
som kanske trodde jag var en bödel från CSN eller någon annan hårresande myndighet

mina kollegor ringde och undrade skämtsamt om jag kört vilse
och batteriet i telefonen pep varnande
och jag var jävligt svettig
och det hela kändes som en riktig fadäs

till slut blev jag hittad av en kollega.
liksom.
"hej jag är den nya vikarien
på cykelvägen med en buss.
ehh. annars då? kallt idag."

på vägen hem från jobbet tog jag fel buss
och hamnade på fel sida av stan
och missade sen rätt buss med en sekund.
fuckade åt västtrafik men ingen såg det.
ett onödigt tilltag således
men det kändes skönt.

när jag väl kom på rätt buss ångrade jag att jag inte gått hem istället
för mannen som satt bakom mig hade en andedräkt så rutten
att jag undrade om han var anlitad av
västtrafik
eller gud.

imorgon:
beställa nytt körkort
borta tänderna jättemycket.

heppåer.

Kungen bajsade i det blå skåpet

Jaha då har det avtäckts att vår vän Knugen har gått på konstiga klubbar där en kvinna ingått i entréavgiften, vilket Knugen inte alls tyckt varit suspekt eller konstigt, det var liksom inget avvikande. Typ.
Vad fan trodde ni liksom, klart som fan att kungen gått på strippklubb, vem har inte det?
Det roliga är alla som ska tycka något om det. Att han säger för lite, att han säger för mycket, ja se världen.
Tänk om Silvia vill skiljas nu. Bli radikal flata och avslöja alla små barn som kungahuset gömt i sina källarhålor, ligga runt och vara på löpet med utsmetat läppstift och en xider (päron) i handen. "Livet börjar vid 60-tjohoo!" Lite den mentaliteteten. Lite den reakationen hade varit jävligt värd. Livat upp i höstrusket. Och Kungen, ja han är ju avslöjad, så han kan ju springa på strippklubbar hur mycket som helst. Vara stolt över vem han är. Tänk vad skönt för Kungen att ÄNTLIGEN få stå för något. Vadsomhelst.
Näe nu ska jag vässa mina pennor, jag har flow. Adjö.

To be a duchess and such

Idag gick jag på konditori.

Jag drack en lättöl och åt en mazarin. Lyssnade förstrött på kunder som skulle ha tårtor och längder och bullar. Fan vad det handlades godsaker.

Sedan såg jag en film om en stackars Engelsk hertiginna som hette Geoiorgiana of Devonshire. Det var inte någon piece of cake att vara hertiginna i England på 1700talet, det vill jag lova.

Frisyrer som tog flera timmar att pussla ihop och hundra klänningar med en hel ställning under så höfterna såg ut som flygplansvingar. (märkligt mode)

Ibland skulle hon ha en hel fågel på huvudet. Som om inte det var nog, var hon värd mindre än djuren om hon inte födde hertigen en son. Det verkar inte ha spelat någon roll om sonen hade alla hästar hemma eller hade något som helst intellekt. En snopp räckte långt. Och hon fick inte vara tillsammans med mannen hon egentligen älskade, fastän den elaka hertigen hade en älskarinna som bodde på slottet. Svåra tider.

Då gäller det att vara gjord av järn för att inte ta livet av någon eller sig själv av ren olycka.

Då liknar våra små sketna vardagsproblem och TV-serier som hästskit i ett kylskåp. Helt oanvändbart och onödigt. (TV serierna gör det lik förbannat, utan hertigar)

Tur att jag inte är hertiginna. Det hade nog inte passat mig. Jag hade varit en ren och skär olycka. Fått dödsstraff utdelat innan jag hann käka frukost.

Sen kom jag på, att i flera länder lever många kvinnor under just sådana omständigheter. Fortfarande. Idag.

Snoppar är värt, snippor inte så värt. Bara att stoppa snoppen i förstås.

Men utan kvinnor blir det ju rent logiskt inga barn. Där tror jag vissa män måste tänka till lite. Jag hörde någonstans att forskning nu kommit fram till att kvinnor snart kommer kunna producera barn utan män, och då är ju männen verkligen helt överflödiga, ut ett evolutionsmässigt perspektiv. OM det är så, vilket jag naturligtvis vet föga om, och tvivlar på, skulle framtidens kungadömen också vara helt sinnesjuka.

Alla flickor skulle få en dildo i dop-present och vid läggdags berättas sagor om något som fanns förr. Något som kallades män. Man vet inte om det är en skröna eller inte, men av allt att döma kommer det att låta så- i det nästkommande kungadömet då alla är kvinnor. Alla.

Hoppas jag är död då för jag älskar män. De flesta, nästan alla är bra.

Bra att ha till en massa saker. Och det skulle bli jävligt enformigt med bara kvinnor.

Fast vem vet, kanske skulle det bli helfestligt? Tänk vad mycket peruker som skulle cirkulera, man skulle inte hinna jobba.

Se filmen så kommer ni också bli lite bittra en stund efteråt. Även ni män av idag.

Nu skänker jag en tanke till de stackars kvinnor som lever som gömda hertiginnor i världen. Dom är miljontals. Och ett hat-sms till gud som inte styr upp det hela.

Var snälla mot varandra nu.

puss

"There is a light that never goes out"

Härskna är vi allihopa

Jag ligger i sängen och törs inte gå upp.

Dels är badrumsgolvet fullt av krossat glas sedan i förrgår som jag inte orkat sopa upp än.

Dels för jag är hungrig och i kylskåpet fanns sist jag kollade följande artiklar:

Äppelmos

Sylt av något rött slag

Förpackning öppnad och förmodligen härsken grädde (härsken förresten, bra ord)

Kalles kaviar

Ett halvt paket smör

En tom ostkupa

En påsköl

Ett paket ägg utgångsdatum sista Juni.

Jag skulle kunna göra mig en macka. Med smör, osynlig ost, kaviar och kanske någon syltklick av rött slag. Men för det krävs bröd och det finns inte.

Jag skulle kunna koka gröt och äta äpplemos till.

Ja. Det är faktiskt ett alternativ. Inte för att låta dekadent eller på något vis fejka någon slags misär, men gröt är mitt enda alternativ.

Jo för alla mataffärer i Värmland har sprängts åt helvete av någon anorexi-liga. Det såg jag på tv.

På tv i en dröm.

Alltså är det sant.

Gröt alltså. Jag tror jag hellre ligger kvar här mot mjukt täcke och äter lite av det som finns kvar av min självdisciplin. Gott först men dålig eftersmak.

Fast det finns ju tandborste.

/Lily

Det går en vind över vindens ängar

kl 05.15 i morse kissade jag på en tom fotbollsplan i mjukt morgonljus som fick mig att känna mig och len och varm. Efter att ha kissat fick jag en oemotståndlig impuls att lägga mig mitt på planen. På den vita pricken i mitten.

Så jag gjorde det.

Grönt gräs klätt i dagg tog emot mig. Jag låg med armar och ben utåt och såg solen resa sig över miljonprojekt i horisonten. Jag blev blöt men det rörde mig inte.

Sen vaknade jag till och insåg att det nog var ett smart drag att gå ur min mjuka bubbla och cykla hem till mjuk säng för att undvika polistransport.

Jag hade förmodligen blivit tagen för galning om någon funnit mig där.

För så är världen. Flickor som ligger mitt på fotbollsplaner klockan 05 en lördagsmorgon kan väl aldrig ha gjort det just för den underbara känslans skull?

Så, är jag galen för att jag älskar gryningar? Är jag?

Efter att ha jobbat till 02.30 och sedan avrundat med ett glas vin med trevliga människor och kommit ut i en gryende färsk oskuldsfull sommardag, är det inte så konstigt att man blir jävligt nostalgisk och något sentimental. Att cykla hemåt när solen redan gått upp ger mig en känsla av övertag. Som att jag lurat världen. Snyltat på den absolut godaste biten. Lurat natten och bara fått det bästa. Skuggan är framför mig. Jag förstår Håkan när jag sjunger om att sprida ut bensin över solnedgången. Så glöder den fortfarande i gryningen. Solen reflekteras i glashus och förflyttar sig som jag cyklar. Mina ben är bruna och snabba.

Och jag har en hemlighet.

Till något helt annat. Emma min kompis säger att alla män hon träffar som är socialt anpassade, trevliga, artiga och förmögna att kunna föra intellektuella diskussioner och intressanta samtal är undantag. Jag tyckte det var hårt sagt.

Insåg sedan när jag tänkte på det att det finns en möjlighet att jag håller med.

Sen satte jag på TVn och där visas en hel timmas program när Paris Hilton ska hitta en ny bästis. En som inte är för slampig men heller inte för tråkig. Men som skulle dö för henne.

Och jag insåg att Emmas teori stämmer minst lika väl in på kvinnor som på män.

Människor som är undantag. Det är alltså dem vi vill vara.

Kanske borde vi uppleva fler gryningar. Jag tror det vore bra för mänskligheten.

Esbjörn, var är du?

Jag såg ingen anledning till varför jag inte skulle kissa i en snöhög utanför min port i fredags natt klockan tre. Jag hjälpte den seglivade snön att smälta, samt värmde marken och kanske lockade fram något djur som legat i dvala hela vintern och till doften av mitt kiss åter längtade efter liv. Råttor, de gillar väl urin?
När jag satt och kissade så lyssnade jag på en låt i min ipod som alltid vinner till slut. Jag har allt från Velvet underground till Springsteen, Beatles, Robyn, Röyksopp och Håkan. Men när jag är på väg hem i natten med en eller annan öl i mina vener vinner alltid två låtar som ligger under rubriken "Älvestorp". Låtarna heter "Hejdåstadmix" och är inspelade hemma som Jerk, som själv gjort och spelat in dem. Så är det Jerk. Dom är bra låtar. Och jag tror jag sjöng högt också när jag kissade.
"far awaaaay, far away from heeeeeeere!"

Nu var det ju så, att just fredags natt var en dålig natt att välja för en frisk utomhusurinering. När jag kom in och skulle bälja i mig en liter vatten och ta en dusch efter en 18-timmars arbetsdag fanns inte så mycket som en milliliter i kranen. Inte en jävla droppe. Upprörd väckte jag min sovande sambo i bara mässingen och harvade på om "vattenknappen". Som om det skulle finnas en gömd knapp bakom toasitsen som hon stängt av. Men icke. Ofräsch och törstig fick jag helt enkelt knoppa in med en känsla av att vara lite lurad.
Kände mig lika lurad när jag vaknade och fortfarande inte kunde duscha eller dricka juice eller KAFFE!!! Spola i toaletten var ju bara att glömma, och mitt lördagsbad där jag tvagar min kropp till en smalare form var ju lika jävla omöjligt.
Men av någon outgrundlig anledning kändes det bättre när jag fick veta att hela Karlstad var utan vatten. Vi var alla lika lurade.
Vattnet kom tillbaka sen på kvällen så då kunde man göra både stort och smått och bada skumbad och skura golven.

Nu kollar jag på landet runt. Min farmor brukar titta på det tror jag. Jag förstår henne. Det är allmänbildande och trevligt. Dom berättar att Flen´s kommun har skickat ut brev till alla som heter Esbjörn i Stockholm. Esbjörn var på genomresa (fråga inte varför) genom Flen och gick väl på stadshotellet och fick sig en rejäl bläcka kan jag tro. Och med sig i haveriet drog han en flickstackare och på hotellrummet hos Esbjörn pussades det hejvilt och sen smög han ut och kom aldrig mer tillbaks. Ja ni vet, vanligt lördagsscenario minus Flen. Av denna lilla "kärleksakt" kom ett barn till. Doh!

Så nu söker Flen efter rätt Esbjörn i Stockholm. Kul att få ett sånt brev. Oavsett om rätt Esbjörn nåtts av nyheten är det väl inte så troligt att han kommer krypa till korset.
Vem fan erkänner att man varit i Flen?

Heppåer.

Its oh so quiet. Scshhh, schshh!

Jag hade en plan. En jävligt bra plan dessutom. Den innebar att jag skulle träna som bara fan den här veckan. Jag har skrivit upp tider på olika träningspass i min kalender (som jag sällan kollar i, men ändå). Gick ut hårt i måndags och körde en timmes så kallad power-step. En helt galen gren som skulle platsa i det dära OS. Man ska gå upp och ner på en bräda i en timma till sämre musik än vad som spelas på blue- moon bar på lördagar. Mina ben var så slut att jag snubblade över mig själv. Men jag gav inte upp, nejdå. Jag gick på ytterligare ett pass på kvällen. Yoga.
Yoga går tydligen ut på att man ska göra extremt långsamma sävliga rörelser i takt med sin andning. Jag blev uttråkad men ansträngde mig verkligen för att förstå denna företeelse. I slutet av klassen skulle vi blunda och föreställa oss att vi fick solen att komma upp. Jag lyckades tills någon slö jävel som inte ansträngde sig som jag somnade och började snarka. Då kunde jag inte hålla mig utan började skratta.
Om jag var instruktör och mina elever somnade på mina pass skulle jag gå hem och ta livet av mig.

Hursomhelst innebar denna hårda inledning på mitt nya sunda liv med ett rejält bakslag. Bakslaget kallas träningsverk.
Nu snackar vi inte någon jävla halvdann träningsverk utan jag menar VÄRK. Konstant. Mina vader är så förstörda att jag inte ens kan gå. Det ser ut som att ett flygplan fullt av vilsa turister på väg till magaluf eller någon annan jävla charterort har åkt vilse, rätt upp i min röv.
Jag kan inte gå i trappor och definitivt inte träna. Så där rök min plan om ett sundare liv. Nu har jag fått det svart på vitt. Träning är ett påfund av djävulen.
Hoppas min rullstol kommer med en tidig leverans imorgon annars svälter jag väl ihjäl här i min halvtomma ekande lägenhet. Ensam och med vader stora som utrotningshotade träd på Borneo. Blir bra löpsedlar av tragedin. My 15 minutes of fame.

Nu tittar jag på konståkning. SVT sviker mig konstant nuförtiden. Det här OS brädar alla andra vettiga program som PLUS och anslagstavlan. Vad fan ska jag ta mig till?
Konståkning verkar svårt. Paret har klätt ut sig till clowner och har tårar ritade på kinderna men egentligen är de jätteglada för dom gjorde massa snurrar och lyft och ramlade inte en enda gång. Dom har all anledning att vara glada.
Kommentatorerna är eld och lågor och säger upphetsat att de ser bra ut. Det ser mycket bra ut för de gråtande clownerna på isen. Roligt för dom. Vänta bara tills imorgon när träningsverken kommer smygande som en jävla brevbomb på posten.
Apropå posten ska jag dit nu och skicka ett paket.
Ett paket med bomber till Gud som pissar mig i ansiktet med träningsverk och arbetslöshet.

Hejdå adjö.

Moralens förfall

Det är mittemellan vinter och vår i i detta gudförgätna kyliga land. Detta innebär en jävla massa saker som är mindre bra. Priset på semlor har gått upp, det finns få färska jordgubbar i butiken, det blir grus på golvet i lägenheten, man riskerar få en istapp i skallen och man går för nära en husvägg, det är 4 månade kvar till "sommar i P1" drar igång, gamla tanter och gubbar är långsammare än vanligt med risk för att halka på sina rullatorer och sinkar resten av befolkningen till förbannelse. Ja, exemplen är många.

Men det absolut värsta med den här årstiden, är Melodifestiveln.
Detta plastigt upprepande jippo där extensions, lösnaglar, lösbröst, lösögonfransar och löst folk "uppträder" med låtar av samma kvalité som gammal gåslever. Det vill säga, ruttet, rangligt och slemmigt.
Det är något över denna tävling som tydligen många svenskar gillar. Just därför är alltid min längtan ifrån detta land som starkast när den pågår. Som om det inte räckte med en kväll av parodi på artisteriet så bestämdes för några år sedan, att man skulle ha 1000 deltävlingar och sända hela skiten på SVT. (För detta kan jag aldrig förlåta SVT, aldrig). Det kallas familjeunderhållning. Jag undrar bara sen när det blev familjärt att lära vår kommande generation att kvinnor som vill bli artister bara kan komma någonvart i livet om de klär av sig halvnakna, har långt hår, stora bröst, påklistrat leende och sjunger låtar som handlar om platoniska ting som att parta hela natten och annan signifikant smörja som Ingela pling jävla forsman har skrivit under någon skön tripp år ut och år in.
Obetydligheten har aldrig varit större i mig, som när jag genomled detta program igår för att se om det blivit bättre. Det är sorgligt att se, att man i TV ger utrymme för avdankade 40-åriga rappare som uppträder med en så dålig låt att inte ens en döv gatumusikant hade velat ta sig an numret, när det finns så många förmågor som FAKTISKT har något att komma med. Något genuint och äkta.

Folk jublar och älskar "artisterna". Ju plastigare, desto bättre. Alla ser ut som dockor av plast och jag blir uppriktigt sagt ledsen. Vart tog det sunda förnuftet vägen? vart tog lugnet och idealen vägen? Konsten?
Var finns konsten i att ställa sig i en kort kort klänning och framföra en låt du inte själv skrivit, röra dig i en koreografi du inte gjort, bära kläder du inte valt, sjunga halvkasst eftersom du egentligen inte kan sjunga men benen är snygga, mer ben. Mer bröst. Sämre röst, mera bröst.

Jag ledsnar. Jag skäms för att Sveriges rädsla att uppfattas fel utifrån gör att allt måste fejkas. Det finns ingenting genuint med Sveriges största underhållningsprogram. Vad säger det oss?

Den enda ljusglimten i gårdagens en och en halv timmas ofrivilliga självmordsförsök var när en grupp utvecklingsstörda framträdde med låten "Sverige" av Kent. Klarheten i deras röster, äktheten och engagemanget gick inte att ta miste på, det fanns där.
Motsägelsfullt nog, sjöng de en låt om Sverige och att alla är välkomna hit. Men den gick inte att rösta på. När utvecklingsstörda ställer upp i tävlingen, DÅ kan vi snacka variation. Snälla, släng in någonting avvikande, vad som helst!

Nej hörrni, rädslan för att sticka ut i den här landet har nått sin kulmen. Humorn är totalt död, moralen förfaller och idealen är borta.
Ja det var väl en upplyftande liten upptäckt såhär strax efter midnatt en söndag i Februari?
Nu ska jag slå sönder min TV och flytta ut i skogen och leva på kottar och rovdjur.
Adjö.

Dagens teckning:
"Psykologen har ordet"

Jag älskar Kjell Bergqvist

Fick ett brev. Ett riktigt brev med frimärke, av ingen mindre av Gud. Han har krupit till korset. (Var bara tvungen att dra den referensen) Hursomhelst, i sitt brev har han plitat ner ett antal frågor till mig, förmodligen i något underliggande syfte som han tror att jag inte ska fatta eftersom att han har storhetsvansinne och inbillar sig vara smartare än alla andra när det i själva verket är tvärtom.
Guds frågor till mig är skandalösa och utan något som helst sammanhang:

1. Varför sover du på ena sidan sängen när du sover ensam fastän du kan bre ut sig i hela sängen?
2. Varför skriver du inte så mycket om mig på din blogg längre?
3. Varför har du slutat skriva dagbok?
4. Varför rånar du inte bank om du nu så gärna vill dra?
5. Vill du åka till Västkusten med mig i sommar? Vi kan givetvis ha separata rum!
6. Varför skickar du inte in något du skrivit till en tidning om du nu så gärna vill syssla med att skriva?
7. Varför ritar du aldrig mig?
8. Vilken är din favoriträtt?
9. Om du var en kändis, vem skulle du vara?
10. Hur vill du dö?

Min favoritfråga är nummer fem som han bara slängt in sådär godtyckligt mitt i. Som om att jag inte skulle reagera. Jag gillar den triviala fråga nummer åtta också, som han besvärat sig med att formulera i sitt lilla huvud och plitat ner.
Jag har svarat givetvis:

1. Därför att den andra delen av sängen är så kall.
2. Därför att du fortfarande inte hälsat till Heath Ledger att han är skitsnygg.
3. Därför att jag är lat och inte orkar skriva för hand med fjäderpenna och bläck.
4. För att jag inte har något automatvapen.
5. Nej jag vill inte åka till västkusten med dig i sommar. Jag ska åka på finlandskryssning med satan.
6. Därför att jag inte har tid.
7. Bra fråga. Ska definitivt bättra mig!
8. Små barn med gratinerad ost och sparris.
9. Al Pacino
10. Som en man

Skickade iväg mina svar med en brev-duva här i morse. Blir rolig läsning till kvällskonjaken för gud. Jag ska definitivt rita en teckning om Gud. Det ska jag. Lovar publicering inom kort.

Apropå gud. Igår såg jag den skandalösa och brutalt fruktansvärda filmen "Tre solar", som är det absolut största misstaget svensk filmindustri producerat. En och en halv timmes misshandlande av den svenska skådespelareliten med en vedervärdig dialog och handling. Filmen utspelar sig i 1200-talets Sverige, och digerdöden härjar. Lena Endre spelar en kvinna lämnad ensam i någon jävla medeltidsby och med Sven-Bertil Taube som svärfar kan man förstå att hon hellre ägnar sin tid åt att rida över fälten i heeeeela filmen. Hon ska rida ner till vattnet för att välkomna sin man som varit borta i fyra år och slagits med kineser borta i orienten. På vägen åker hon förbi Kjell Bergqvists hus och hans familj har dött i pesten så han är i färd med att hänga sig när Lena Endre kommer ridande med sitt fagra hår. Kjell gör en snara och deklarerar att gud egentligen är satan och bara har lurat hela befolkningen (detta var filmens höjdpunkt) sen hänger han sig i trädet men grenen går av. Och Jag satt och grät av skratt när Kjell med grå peruk satt och svor och skrek på sitt Kjellska vis. Efter det misslyckade självmordsföröket tar Kjell sällskap med Lena på små jävla gotlandsruss till hästar och rider vidare. Rider och Rider och Rider. De hittar en flicka som har tungan skuren mitt itu av en galen präst varpå Kjell inför detta faktum uttalar den typiska medeletidsfrasen "Oh Fy Fan"! När Lena frågar var flickans mamma är tar flickan upp en burk med en spindel i och Kjell suckar högt. Förståeligt eftersom ingen JÄVEL har en spindel som morsa. Sen kommenterar Kjell spindelmamman några gånger och han gör det från hjärtat för han tycker uppriktigt att det är en jävligt kass idé med spindeln, det märks. Vidare kommer sällskapet fram till huset där Lena Endres man ligger och vilar efter resan från orienten- tror man. Inne i nån liten hydda finner vi Mikael Persbrandt iklädd en grå peruk av absolut bottenkvalité som liksom sitter på sniskan. Persbrandt har inte alls saknat sin fru som hon saknat honom. Han har istället blivit en junkie och är totalpåtänd av någon orientalisk röka som för övrigt verkar jävligt bra. Så Lena Endre blir galen då hon hade hoppats på att få ligga lite med Persbrandt men han bara vill röka braj. Hon tar med sig Kejll och flickan utan tunga och rider hem igen. På vägen stannar dom i en kyrka där Rikard Wolff står och målar teckningar fast han är Jude. Här någonstans kommer Kjell med det otroligt Kjellska förslaget att han och Lena ska gifta sig istället nu när Persbrandt blivit junkie. Hon ska tänka på saken men det gillar inte Kjell för han vill ligga med Lena där och då. Så han går ut och friar till Maria Bonnevie istället på samma vis, då hennes man också blivit dum i huvudet. Sedan rider de hemåt och på vägen hittar dom Rolf Lassgård med flätor i håret, som sitter i en bur och skriker att han är en barberare som även har bisysslan återlåtning. Flickan med tungan har fått pesten och Lena Endre släpper ut Lassgård ut buren så han kan åderlåta kraken så hon blir pigg och kry igen. Tyvärr slinter Lassgård med kniven och styckar hela flickebarnet i småbitar och då skjuter Lena Endre honom med pil och båge. Sen dyker Persbrandt upp igen från ingenstans och har väl kommit ur sin psykos och sätter på Lena Endre på marken. Hans grå peruk ser ut att trilla av hela tiden. Sen rider de hem till medeltidsbyn och Sven-Beril Taube. Innan dom kommer innanför ringmuren känner sig Lena lite krasslig och har kanske fått pesten eller en vanlig förkylning, det framgår inte. Eventuellt skulle hon till apoteket och köpa näspray. Hursomhelst slutar den så.


Rolf


Kjell

Kjell Bergqvist är min idol. Han gjorde denna plågsamma film till en jävla komedi. Och Rolf Lassgård också. Den enda som fattades var Peter Haber spelandes Sunes pappa Rudolf. Hade varit kronan på verket. Kan förstå att ingen av skådisarna någonsin vill kännas vid att de medverkade i denna film. Förmodligen var alla påtända konstant.
Vill ni ha en kul förfestfilm kan jag rekomendera Tre Solar. Den är sjukt rolig.


Hejpåer

I outsmarted you!

Imorse under ett kort ögonblick fick jag för mig att jag skulle baka. Blinkade bort ögonblicket illa kvickt och la mig tillrätta i soffan. Tittade en stund på lokal-tv. Det finns inget bättre sätt att elda upp sig och vilja halshugga halva mänskligheten. Folk är så jävla dumma. Uppeldad och med sluga baktankar började jag rita. Presenterar exklusivt en liten inblick i min vardag här. Mina något obegåvade ibland bittra, ibland glada händer skapade ett och annat. Delar här med mig av de mer positiva jag komponerade. Men det finns även en bitter hand, som just idag låg och sov räv under en kudde. Men jag lovar att ni kommer att få bekanta er med vad som kan komma ur den handen också.
Mycket nöje.









Hejdå!!

Highlight of the day.

Det är Fredag och jag sitter på soffan, invirad i mitt täcke och mätt på danske pölser. Dagens höjdpunkt har troligtvis inte passerat än, för dagen har inte varit särskilt händelsefull och inget har inträffat, som skulle kunna kategoriserats in som höjdpunkt.
Kanske kan det ha varit när jag log ett knappt skenbart leende åt ett skämt i TV serien Fresh prince i Bel air. Eller kanske var det mina tre korvar jag just åt. De var goda som tusan, det är nära höjdpunktskänsla. Det kan också ha varit, när jag smygtittade över på tandläkarna i fönstret på andra sidan gatan, och de kramades. Kanske vänskapligt, kanske har de en affär. Vad vet jag. Den kramen sammanfattade mer action än jag sett på de sammanlagda tre åren jag sett haft utsikt rätt in på mottagningen. Annars idag? Jag sov. Jag satt. Jag pratade i telefon. Det kan i ju för sig ha varit ett 40 minuters samtal som skulle kunna vara dagens höjdpunkt. Hittills är det mer höjdpunkt än tandläkarkramen, "nästan-leendet" och korvarna. Korvarna sprack. Tror dom kokade för länge. Oflyt.

Det är stökigt. Jag borde diska. jag kanske flyttar till London. Eller Berlin. Där kan jag diska och städa oftare. Kanske är det roligare att göra tråkiga saker i London eller Berlin. Kanske inte.
Klockan är tre och jag har inte rört mig längre än mellan sängen och soffan. Det är bra att skriva C-uppsats. Man kan göra jobbet från sängen. Det gillar jag. Jag ska börja förbereda mig för interaktion med andra människor. Denna interaktion ska ske klockan halv fem och börja på torget i denna eminenta stad som så vackert kommer till sin rätt en dimmig grå novemberfredag. Alla fåglar har flyttat. jag förstår dem.

Ses. kanske.

Everlong no more !??!

Jag sitter i min soffa i något som kan liknas ett efterkrigs-traumatiskt tillstånd. Jag tappade totalt matlusten trots att jag kokat danske pölser med snabbmakaroner, min favorit. Jag känner mig ihålig och snuvad på konfekten. Ett Alldeles fruktansvärt tillstånd på grund av en alldeles hårresande upptäckt. Nej jag pratar inte om ett tredje världskrig, utan något värre!

På TVn uppenbarade sig nämligen något så skandalöst och pinsamt. Något som jag inte nog kan uttrycka min besvikelse över. Dave Grohl min stora (levande) musikförebild som aldrig gjort mig besviken men alltid så säker på att han är musikalisk genialitet personifierad. Som jag lyssnat på Foo Fighters! I tio år har jag varit en lojal anhängare. Men nu. Denna nya låt som de har gjort, är fruktansvärd. Foo Fighers egna speciella sound är som bortblåst och kvar finns en trött Dave som trots sina flanellskjortsförsök framstår som gammal och trött. Det låter förfan som nikkelback blandat med creed eller något annat jävla kristet andelöst band. Fy Fan.

Denna kalldusch + någon slags PMS gör dagen till en riktigt jävla pisssdag som borde skrivas ur almanackan för evigt. Inte blir det bättre av att jag inte orkar sträcka mig efter fjärrkontrollen och nu pumpas det ut halvnakna kletiga brudar som stönar och stånkar och har stora bröst och fjäderboa. Nej det är inte en porr-kanal det är MTV. Jag ska lönnmörda alla som jobbar för MTV. Jävlar va rik jag kommer bli. MTV är värre än Charterresor och dansband tillsammans. Sen ska jag ta och plocka upp Dave i min privat jet för ett terapeutiskt jävligt allvarligt snack om vad som hänt. Släcka branden i hans skalle.

Men först ska jag byta kanal. Man måste ju börja nånstans.
ÅH barnkanalen. Barnprogram med Nessim al Fakir! Tack Sveriges television.
Förlåt för att jag inte betalar Tv avgift. Förlåt Nessim för att jag inte betalar Tv-avgift. Jag kan bjuda dig på middag i gengäld. Skicka en röksignal om du läser det här. puss