Jobbiga grejer i mitt betydelsefulla lösa liv

En del grejer är så jävla jobbiga
typ när man ska kissa
och har vinterjacka på sig
men inte hinner ta av sig
och en stor väska över axeln
som bökar sig fast mellan
toarullshållaren och låret.
och vantar har man på sig
för man ska väl iväg på nåt.
idag hade jag så bråttom
att jag torkade mig med vantarna
alltså med vantarna på
men med papper
i vantarna.
Det var en jättekonstig känsla
prova själva.

En annan grej som är jobbigt
är när SJ sköter sig bra
för då undrar faller ju allt
jag tror mig veta.

Jag åker tåg nu
till Värmland.
ska sola mig i deras leenden
dom som bor där.
kommer väl hem fräknig och dann
kan jag tänka mig.
ska sova i en säng
jag inte sovit i
på allt för länge.

Chip och hajjk(hajj eller hajk?)

mardrömmen

en gång drömde jag en dröm
på temat
att vara eller att icke vara.
det var för längesen men jag kom och tänka på den idag när
vi såg american psyko med kinesisk text.

jag vakande som vanligt i min säng
gick upp
åkte till universitet
gick in i salen
och satte mig bredvid en kursare som heter chatarina.
frågade henne om hon läst artikeln som vi skulle ha läst.
hon tittade jättekonstigt på mig
och frågade om jag var ny på kursen.
jag sa att det var jag inte
vi har känt varandra i tre år sa jag.
hon blev obekväm och log ett leende som var av sorten
"lilla vän, du är förvirrad".
blev lite kall inombords.
så kom carro in i salen och jag vinkade
sätt dig här-vinken.
men hon satte sig inte vid mig.
jag blev så orolig.
vad är fel?

skulle skicka henne ett textmeddelande
och tog fram telefonen
men alla mina kontakter var borta.
mitt hjärta slog och jag kände kyla från tårna upp i huvudet.
gick ut ur aalen och ringde min syseter.
hon svarade som vanligt och jag sa
hej syrran det är jag!
vem?
jag! din syster!
naej nu har du nog ringt fel, jag har ingen syster.
va? men.. men..
sen lade hon på.
tungan kändes som en utomkroppslig del av mig
mitt saliv som klister
mina fingrar kalla ut i fingerspetsarna
min panna svettig.
jag satte mig ner och slog numret till min bror.
grät och sa
brorsan, något är fel!
Maria?
neeeej det är jag!!
vem?
jag fick inte luft och
genom den olidliga tystnaden
bad han mig kontrollera numret
och lade på.

jag ringde mamma.
hon var så söt
så snäll precis som mamma är
men jag var inte hennes dotter
hon har bara två barn.
hon ger mig numret
till en psykiatrisk avdelning
medan jag ligger i korridoren och är helt utom mig.

är plötsligt i min lägenhet
måste hitta mig
mitt namn
jag.

alla foton där jag finns med
finns jag inte med på.
jag är inte där.
jag letar i panik i lådor och skåp
efter räkningar, papper,
något där jag existerar
men mitt namn finns ingenstans.
bläddrar i fotoalbum
jag finns inte där.
allt ser ut som vanligt
men jag är inte där.

sen vaknade jag.
ringde mamma så fort jag vaknade
medan hjärtat slog.
hon var min mamma
jag var hennes dotter.

det var längesen jag drömde det här
men det var horribelt
så obeskrivligt verkligt.
när jag berättade om det idag
kände jag känslorna
från drömmen.
maktlösheten och det ofattbara.

i flera veckor efter drömmen ville jag maniskt
diskutera faktumet
hur vi människor blir till
först i relation till någon annan
med mina vänner.
utan relationer är vi ingen.
vi finns inte.

kanske borde jag inte
läsa mer socialkonstruktivism.

godnatt.

yeah another year yeah

jag känner för att skriva
men vet inte vad.
måste man veta vad
alltid?

alltid ska allt man gör ha ett syfte
jag gillar inte det.

det snöar ute.
fiona apple sjunger desperat
i want you
för mig.
mitt flickrum känns stort
och litet på samma gång.
när jag var liten var jag livrädd
för vampyrer.
denna rädsla kom sig nog av
en för tidig exponering för filmen
en vampyrs bekännelser.
jag trodde dom var i garderoben
satt där med cape och huggtänder
och manisk blick
och ville ta mig.

nu är jag inte rädd för vampyrer längre
herregud
jag välkomnar dom!

snart är det dags för årsslut
bokslut på 2010.
ett jävla år.
ett jävla år till
av alla jävla år.
stunder
korta som långa
borta.

2010 kan kortfattat sammanfattas såhär:
Januari- kallt som satan, universitet, framtidsångest, saknad.

Februari- kallt som satan, flytt, framtidsångest, saknad, fattigdom

mars- idogt slavande på restaurang, saknad, framtidsångest, vanlig ångest

april- exil i europa, allmänt omoget beteende, vulkanhaveri, vanligt haveri.

maj- exil i europa, allmänt omoget beteende, framtidsångest, kärlekskval

juni- danmark, slava på restaurang, en känsla av att det inte löser sig

juli- slava på restaurang (hatade det), fest, cykla, fredrik, elina, carro

augusti- framtidskval bigtime, arbetslöshet, existentiell kris

september- karmabomb i form av lägenhet i göteborg, arbetslös, tristess

oktober- längtan, spänning, tristess, flytt, ensamhet

november- arbetslöshet, göteborg, kreativitet, en känsla av att allt blir bra,

december- jobb, snö, andra lång, lina, min bror, fest, bra

så det gick från
ganska bra
till dåligt
till skitdåligt
till ganska bra
till bra.
fan vad fint.
en riktig framgångssaga.
men än är det inte slut
och den som regisserar mitt liv har kanske en riktig jävla surprise kvar.
nåt slags lik att damma av

så spännande.
godnatt.

jag vill ha en synth farsan

jazzhuset i göteborg.
man tänker att det ska vara jazz
eller åtminstone något liknande.
När vi kom till entrén tittade vakten på oss
granskande.
han frågade om vi visste vad det var för klubb
och lät oroväckande hemlig.
Som om det var något jättefarligt
MC-träff eller kannibal-session.
nej sa vi, vi vet inte.
Synth-pop sa han.
jaha, sa vi.

när vi kommit in förstod vi.
alla var svartklädda
svåra
och syntiga.
Stod och vankade på dansgolvet
typ
i takt till musiken.
en extremt sparsam dansstil.

så vi
shottade
ölade
och styrde upp dansgolvet
tror vi.
tänkte att vi lika gärna kunde gå
all in
när vi fanimej betalat 140 spänn i entré
och shots för hundringar.

sen kom emmon
en skitsnygg tjej som uppträdde
och några snygga syntmusiker
på scenen
och alla var svåra
sparsamma
emmon hade en tröja som visade allt
emellan brösten
extremt eggande
alla därinne ville ligga med henne.

vi dansade till sent/
tidigt
och jag minns att jag tänkte
att synth-pop var ju inte alls
dåligt.
johan och dick
tog av sig byxorna
och dansade i långkalsonger.
jag stukade foten lite lätt
strech-dansade
och kände mig hög

jag fick en trumpinne av
den snygga synth-pop-bands-trummisen
och på vasagrillen 04.00
försökte dick lära mig
spela trummor på en fönsterruta.
jag hajade inte hans teknik.

lurade av en snål
jävla
taxichaufför kom vi hem till överpris
och nu har jag trummpinnen här
och carro och fredrik har gjort succé i göteborg
och jag med.

jag såg ut som sångerskan i
jefferson airplane igår
sa fredrik.
dick tyckte jag såg ut som snus-
mummriken från mumindalen
en deffad idiot på vasagrillen
tyckte jag såg ut som en emo-bög
så allt är ju
relativt.

jag såg i alla fall ut.

Vadå "annars"?

Stay lit

fest igår.
typ såhär.


jag fick så ont i huvudet
igår natt framåt 03.
det var inte så konstigt sa
carro
för jag hade inte druckit så mycket vatten
men mycket annat
öl
och sånt
bål
glögg
och dansat non-stop
haft snedtofs och lekt åttiotal

lyssnade på kejll höglund
"man vänjer sig"
och stoppade in ett
katrinplommon
i centraldammsugar-uttaget
i lokalen vi hyrt
det var omoget gjort
men jag känner mig yngre
när jag gör sånt

när vi dansat till håkan hellström
för 100e gången
ringde jag taxi
det var sent
eller tidigt
beroende på hur man ser
på tiden.

åkte hem utan skor
i min brors morgontofflor
kämpade jag mig genom snön
ögonen sänkta
göteborg flimrar förbi
taxichauffören kan inte stava
till Nordostpassagen på GPSen
inte jag heller.
men vi kom hem till sist
verkar det som.

idag gick vi genom staden
kylen biter på kinderna
vi tog skydd i vilken affär som helst
jag köpte en stickad tröja
med renar och tomtar på
i affekt.
samt en svart hatt
det är bra med hatt
man borde ha det mera.

nu har vi druckit glögg
Carro läser högt ur Anna Book- boken
det är roligt
Fredrik berättar att han varit kär i carola
ikväll ska vi äta grek-mat
kanske jazza lite

jag ska ha ren-tröjan
och hatten.

Nu
Rom.

Indestrucible

helgen stundar
det är bra
då kan vi inte
säga fel
på jobbet till exempel.




Klockan är 15.47
fredag
jag tar en kall öl ur kylen
och känner att jag verkligen
förtjänar den.
jag har jobbat i veckan
jag är som alla andra
får jag diplom nu?

jag ska på kalas ikväll
jag är taggad
jag har köpt en röd tröja
med en tjej med hatt på.
vi ska dansa sen
jag och tjejen.

idag har jag tänkt lite
på förra vintern.
jag jobbade på en krog i Karlstad
serverade julbord
och grät mig till sömns.

på stället där jag jobbade
jobbade en bartender
som hette Jonas.
jag tyckte han var snygg
och jag fick en röd rosett av honom
att ha i håret
Idag hittade jag rosetten.

Jonas och jag pratade
nästan aldrig.
en gång skulle jag be om hans nummer
men jag blev så blyg
jag skrev lappar
med mitt nummer
och fånade mig
men gav dem aldrig.

sen åkte han hem till
sin tjej
och jag åkte hem till
mig och min kvadratmeter
i haga.
end of story

jag saknar inget av
detdär nu.

jag saknar
Elina
Carro
Fredrik.

carro och fredrik
kommer hit idag
vi ska glittra och
jag ska berätta allt
om maskeraden
och om den där kvällen på mitt andra hem
och om känslan
och hur bra mitt badrum är
och om filmer
och om skivor
och om teckningar.

om jag dör ikväll
är det en bra kväll att dö
om jag måste
jag är glad.
jätte.

för idag när jag såg mig i spegeln
kände jag mig
stolt
snygg
smart
bra.
snart går det över
så det gäller att
njuta.

mmmmmmmmmmmmmmmmm
aaaaaaaaaaaaaaaaa
ooooooooooooooooo
ååååååååååååååååå
iiiiiiiiiiiiiiiii
!!!!!!!!!!!!!!!!!

puss på er.

Lite avstämmning

Ja så var man åter tillbaka i det avlånga landet lagom. Måste säga att grönskan är allt annat än lagom, den är i överkant och jag gillar det. Hade glömt hur fina lupiner och syrener var och på tåget såg jag flera stycken. De är fanimej fina blomster. På tåget hem från Danmark var det ingen som ville sitta bredvid mig. Jag luktade rent ut sagt skit. Alla mina kläder hade antagit samma doft. En som påminner starkt om roskildefestivalen efter en vecka.

Köpenhamn var en mycket fin helg. Carros danske make hade ordnat med allt för oss. Han var en dröm-värd. Vi fick varsin cykel, hemlagad mat tillsammans med kollektivet i "Bennos Hvile" varje dag, Guidade turer i nyhavn, Christiania, Tivoli. Vi var på musikfestival och vi åt danske pölser natt som dag. På natten tog vi en med "det hele" på. Det hele är allt. Allt verkligen.

Ännu senare på natten gick vi till ett ölcafé som ÖPPNADE klockan 02 och stängde 14.00.

De hade rea på en öl + T-shirt med logga för 75 kronor. Var nära att köpa kittet men tyckte färgen var så grå. Den var grå med en guldig text. Guldregn hette stället och jag var nästan den enda tjejen där. Svensk dessutom, vilket var mycket exotiskt. EN kille som hade druckit kanske 30 öl försökte ragga upp mig med följande mening " Du, snygga bröst!" Danskar + tuborg = mycket danskt. Kasper och jag drack gratis tills sent. Eller tidigt ska man kanske säga. Jag har aldrig kommit hem så sent från krogen som i lördags i Köpenhamn. Jag säger inte vilken tid det var, men vi mötte joggare på vägen.

Carro gjorde något omöjligt i lördags. Hon skulle ta sig från en plats som hon inte visste var det var, till en annan plats som hon inte visste var det var. Ensam. När/om hon kom fram skulle hon komma ihåg koden till ett lås och därinne finna nyckeln till huset. Snacka om fångarna på fortet-vibbar. Det sjuka är att hon lyckades. Jag fattar inte. HUR kan man göra det? Efter 5 öl dessutom. En stor eloge till henne.

Nu är min resa slut hursomhelst. Jag är hemma och jag ligger redan och undrar. Vad ska det bli av mig? Den här resan var ju kul och så, för att använda ett mediokert ord. Tror det slappa levernet har tagit ner min hjärna i ett makalöst långsamt tempo föresten. Häromdagen kom jag inte på vad exhalterad hette när jag skulle säga att jag var det. Vad jag var exhalterad över minns jag inte. Kanske vart det en karusell på tivoli

Men hursomhelst, jag har ju blivit avsevärt mycket fattigare, lite tjockare och något långsammare. Jag är lika arbetslös som jag var när jag for men i ett mer desperat behov av jobb än någonsin. Desperat är en underdrift.

Den här sommaren kommer att bli spännande. Jag har inte så mycket som en plan.

Jo en. Jag får finbesök av manligt kön om en vecka. Vi ska fira midsommar i skärgården i regn med snaps och hela baletten.

Nu ska jag bara sova. I morse hade jag en underbar dröm om en ost och korvtallrik. Jag hoppas jag kan ta vid där den slutade, för jag hann aldrig smaka på den i morse.

Härmed lovar jag mer frekventa uppdateringar på bloggen framöver. Eller lovar för jag inte, men jag ska fösröka.

Prestenterar här ett urval bilder från min 2 månaders exil i Europa:

Amsterdam. Typisk Holländsk mat

Amsterdam. Typisk Amsterdamsk mask

Berlin. Jävligt otypisk tysk toasits

Berlin. Säkert en typiskt tysk

Paris. Rodolfo, mannen som försökte öppna vår vinflaska med en nyckel

Paris. Carro köpte bil

San Sebastian. Hemlösa och trötta en söndagmorgon

Lissabon. jag köpte bil

Edinburgh genom bilfönstret

Newcastle. Eller någonstans på den engelska landbygden.

Newcastle. Lång daggmask

Barcelona- Typisk kväll på terassen

Barcelona. Man utan penis

Nu är det natt. Ha en go en.

Puss

Tågluff stopp 6; Berlin!

Berlin är som en enda stor festival. Allt verkar tillåtet och improviserat.

Idag var vi på en loppmarknad i en park i Prenzlauer Berg. Misstänker starkt att en del folk hade fortsatt festen direkt från klubbarna till parken, för det var en sådan stämning. Lite jäst sådär. Och flummig. Där fanns en sekt som ville få människorna att inse vikten av fred.

Där fanns en man i bar överkropp, dreadlocks och flint som hade en baby i ena handen och en bratwurst i den andra. Korvsorten alltså.

Där fanns några killar som spelade basket och några meter bort en snubbe som sålde Mojitos för 3 euro. Klockan tre på en söndag och affärerna gick bra dessutom.

Det fanns ett slags öltält där allt var jättebilligt och ett band med två medlemmar som framförde "satisfaction" på elgitarr och trummor. Tjejen som spelade trummor stod upp och hon var riktigt ball. Killen på gitarr hade läderhåsen eller hur det stavas och var väldigt tysk.

Igår kväll hamnade vi på en soulklubb. Först skulle vi gå på en flytande klubb på floden men vi stod i kö en halvtimme och hade inte rört oss så mycket som ett tum. Och då hade vi dessutom trängt oss före. Det fanns en VIP kö där folk blev insläppta till höger och vänster på måfå. Och det gillade jag inte så jag frågade om vi fick komma in. Nej, längst bak sa vakten. Fyfan för godtycklig selektivitet sa jag på tyska och gick därifrån.In på närmsta bilmack och köpte öl för åtta kronor. Gled in på en Biergarten någonstans där det var mörkt och fullt av fulla amerikaner som trodde att jag ljög om mitt ursprung, samt att Carro hade något fuffens för sig i buskarna.Vilket hon kanske hade också, det vet jag inget om.

Men sen Soulklubb alltså. Svettigt, svängigt och lätt den roligaste klubbupplevelsen sedan jag lämnade Sverige. Vi var snyggast på stället, tror vi. Vi var gladast i alla fall och ölen hette Astra,vilket jag kopplade ihop med läkemedelsbolaget astra zenica. En koppling som jag dessutom försökte förklara för servitrisen. På tyska. Ett språk jag inte behärskar alls. Jag måste framstått som en viktigpetter. En utan riktig humor kanske. Bevare mig väl.

I övrigt har Berlin varit en enda lång uppenbarelse. Här skulle jag vilja bo. Alla cyklar överallt, människor är vänliga, konst är en mänsklig rättighet och inget tar för lång tid. Allt med Berlin är värt väntan.

Till och med frukosten vi väntade på 1 timma igår. Den var så att säga fulländad.

Imorgon lämnar vi Berlin. Allt vi tagit i blir till sprillror och krossade hjärtan kommer sänka staden ner i floden.

Vi ska till Amsterdam och fortsätta röva och slåss. Jag har aldrig varit där, men det är något med droger, sexhandel och cyklar som dyker upp i huvudet när jag hör staden nämnas.

Kan ju bli roligt. Störd kombination föresten. Cykla påtänd och ha samlag på cykeln. När man är påtänd. Tycka vad man vill om en sådan sak, men det är skickligt. Den som kan det är skicklig och har förmodligen ovanligt välutvecklad simultanförmåga. Jag skulle då rakt inte klara det. Jag kan knappt cykla och trampa samtidigt.

Sammanfattning Tyskland (Berlin)

Människor är snygga

De är trevliga

De är unga

Här finns hög tolerans och stort utrymme för konst

Det är billigt

det är spontant och ouppstyrt

Folk cyklar

Allt detta påminner starkt om min drömstad.

Alltså, betyg: Jävligt högt.

Ses i Amsterdam, folk.

Tågluff stopp 5; Paris je´taime encore

Carro äter en croissant från i förrgår och jag är hungrig men orkar inte gå ner till affären och köpa något färskt som inte har tendenser till mögel i kanterna.

Apropå mögel i kanterna, har vi insett att det goda levernet vi antagit de senaste månaderna med ost och korv i varje andetag har satt sina spår. Det är inte helt behagligt,men heller inte så beklämmande att vi tänker sluta äta ost och korv. Herregud vi har ju inte ens nått Danmark och det hela landet av danske röde plölser!

Paris är annars fullt av överraskningar. En felbokning av undertecknad gjorde att vi hamnade på hotell istället för vandrarhem, vilket var en förträfflig miss. Eget rum med balkong. Fransk. Såklart vad annars. Rummet ser ut som efter en fem dagars festival och luktar ungefär likadant för det är nåt fel med duschbrunnen. Tyvärr lyckades jag inte slinta med fingret så pass att vi fick en hotell med stjärnor i kanten. Men vi hänger inte läpp för det. Vi har rena lakan och gardiner,det är mer än man kan begära.

Idag satt vi vid sacre coeur och jag blev utbjuden på middag av en Iranier som med råge var den absolut medt framfusiga man jag mött. Han frågade lite om namn, väder i Sverige och dylikt och innan det gått två minuter gick han händelserna i förväg och frågade om han fick bjuda på middag. Jag sa nej, vänligt men bestämt. Jag sa att min boyfriend skulle bli arg. Bra med boyfriends, vare sig man har en eller nästan har en. Eller något liknande.

I eftermiddags somnade vi i trocaderoparken bakom eiffeltornet och horder av japaner. Det var angenämt. Längs Seine strosade vi in mot stan och träffade på en gammal alkoholist som hette Rodolfo. Han använde sina före detta-alkholist skills till att hjälpa oss öppna en flaska vin med en nyckel. Mycket imponerande, Sedan diskuterade vi intregationspolitik och lite annat av värde och inte. På vägen hem såg Carro något som hon trodde var en död mus men som i själva verket var en använd tampong på marken. Jo, det var något med svansen som var skumt, erkände hon.

Det är mycket som är skumt sade jag och menade alla de som säljer små eiffeltorn till okristliga priser över hela Paris. Kan vara jordens konstigaste buissnes.

Annars har Paris varit fullt av möten. Livekonserter, biobesök och god mat blandat med mindre god, lite regn blandat med mycket sol, och en del haverier som tyvärr inte kan nämnas med hänsyn till de inblandade. Jag har än en gång insett att jag föddes utan den gen som kan tyda kartor, och därmed resignerar jag nu och överlåter allt kartläsande till Carro i fortsättningen.

Nu ska jag masa mig ner till affären och köpa något gott. Kanske något ost-aktigt. Inte helt osannolikt.

Imorgon ska vi till Berlin. Tyskland alltså. Där pratar de ett språk jag inte behärskar. Blir en utmaning.

Tågluff stopp 4: San Sebastian

Började denna söndag med ett riktigt träningspass.

Gudstjänst. Min första sedan jag konfimerade mig för 13 år sedan, och den var minst lika ofrivillig.

Inte visste jag att det var rena friskis och svettis att gå i kyrkan. Men det är det.

Stå upp, sitta ner, omvartannat, fast man inte förstår varför. Lite som livet i stort.

Anlände till San Sebastian klockan 06.45 imorse. Att jag inte gillar tid i allmänhet, eller att förhålla mig till den, det vet vi alla. Men av alla tider är nog söndagmornar runt 7-tiden, den värsta tiden att vara vaken på. Särskilt jobbigt kan det kännas, efter att ha suttit på ett tåg i tretton timmar och på grund av batterihaveri i datorn missat slutet på kultfilmen "Rebel without a cause", samt har halsont och balansera mellan att ha feber och att inte ha feber.

I en sådant läge är jag glad om jag får komma in på hostelet jag bokat, om så bara för att vänta i en soffa, tills dönickarna som ockuperar mitt blivande rum vaknar.

Men så blev det icke.

Utkörd på gatan i en okänd stad klockan 07.00 en söndagsmorgon. Jag har befunnit mig i en prekär situation, så att säga, hela morgonen. Först gick jag ner till vattnet med Caroline. Jag somnade till havets brus och några lokala A-lagares sus. Båtar guppade upp och ner och jag var förbannad på dem som fick ligga därinne och gunga i lugn och ro. Stenbänken jag hade som viloplats var föga bekväm.

Somnade och vaknade och insåg att feber var på gång att ta över min kropp.

Vi började gå lite för att få upp värmen. Inte så mycket som en lite kiosk var öppen. Bagerier, glassbarer, restauranger, allt hånade oss med nerfällda jalusier.

Vi gjorde som så många andra gör, sökte tröst hos Gud allsmäktig.

Nej jag ljuger lite. Men vi gick in i den enda byggnad som var öppen och det var en kyrka.

En helt tom kyrka klockan 8 en söndagsmorgon, Perfekt.

Hårda träbänkar men helt klart överkomliga att ligga på en stund.

Vi satt, vi låg, vi somnade.

Vaknade av att församlingen (som inte varit där när vi deckade) reste sig och gjorde korstecknet synkroniserat. En del hade kommit ensamma, en del i par och några var tre. De som var ensamma såg ledsnast ut. De som var två var lite mindre ledsna, men lite tjockare överlag. De som var tre såg jag aldrig ansiktet på. Kan ha vart de tre vise männen som kommit ner på jorden för att se sig om. Fast jag vet inte om vise män har permanentat hår och bröst. Det har dom säkert.

Såg en präst i ögonvrån och anade oråd. Präster i ögonvrån är inget man ska ta allt för lätt på. Jag väckte Carro och upplyste henne och situationen.

Ligga här och sova som två luffare går ju inte an, tänkte jag, och gjorde korstecknet. Jag ville inte känna mig utanför. Tror kanske jag gjorde åt fel håll dock, men jag korsfästes inte för det.

Höjdpunkter på gudstjänsten:

1) Uppvaknandet. (Inte det faktum att vi vaknade från från icke-religiösa tillvaro, utan att vi vaknade i kyrkan av att gudstjänsten drog igång, när vi bara ville sova)

2) Nattvarden. OCH varför heter det nattvard om det intas klockan 8.30 en söndagsmorgon?

Är Inte det lite falsk marnadsföring? Frågade prästen men han förstod inte "nattvarden". Det gör ju inte jag heller så jag kan inte begära mer av prästen egentligen.

3) När folk helt från ingenstans började pussa och krama varandra. Utom mig och Carro. Vi var som två spetälsk. Vi fick inte så mycket som en blick. Den där prästen var en skum typ.

4) Kollekten. Och att en gubbe stack ner handen i den där fickhåven av tyg men inte lämnade så mycket som ett cent. Blir inga korv med bröd för honom inte, kan han glömma. Sånt där ser gud.

Vi tog nattvarden. Tänkte att när vi ändå genomlidit en hel jävla gudstjänst på spanska kunde vi väl lika gärna få lite vin och en såndär kaka. Vi hade ju inte intagit någon frukost och vad kan smaka bättre är kristi kropp och blod?

Här passar det sig att lista besvikelserna:

1) Att vinet/kristi blod tog slut innan vi hann fram

2) Att Kakan/kristi kropp var som en bit hushållspapper i gommen, och ingen ost fick man.

3) Att prästen hade en lucka bakom predikstolen fullproppad med vin som han stod och smuttade på bäst han ville, den snåljåpen.

4) Att gud inte hörde min bön om att det skulle finnas några korv med bröd i densamma lucka, helst några röda danske pölser med kryddig ketchup.

5) Att man var tvungen att stå och sitta omvartannat hela tiden. Det var inte alls rofyllt, bara stessande.

Lunkade hemåt och kände oss föga som bättre människor, och ingen korv med bröd har jag sett heller. Typiskt gud.

Nu ska vi se vad San Sebastian har att erbjuda. Har sett surfare och stränder och hamn hitills. Lovar gott. Har sett en skylt som gör reklam för surflektioner samt yoga-pass. Kombinerat. Kan vara den mest vågade korsningen jag hört talas om. Surfande dudes paras med bohemiska yoga-människor i ballongbyxor. Kanske måste jag delta. Om inte annat så för att bevittna tredje världskrigets startskott.

På samma lapp stod att det kostar 120 euro att kräkas ut från hotellbalkongen. Skulle inte förvåna mig om jag råkar göra det. Kan ju hända vemsomhelst.

Gud ske pris, ge mig en julegris.

Tågluff stopp 2 ½ Lissabon

Lämnade Valencia med hatkärlek. Det var bra där men ändå inte. Lite som högstadiet.

Åkte tåg till Madrid och hade tre timmars racer-tur i Centrum.

Tog en taxi med en gubbe som gav oss en gratis guidetur genom alla sevärdheter och släppte av oss i bardistriktet. Som om han kände på sig att vi ville ditåt. Tog en drink på trång bakgata i Madrid där en gammal gubbe med käpp och Ipod dansade för glatta livet och fick oss att fundera på om ålderdomen är något att frukta egentligen. Förmodligen inte, sa vi och tog en öl till. Madrids magiska aura gjorde att klockorna stannade men ändå gjorde dom inte det för vi fick plötsligt bråttom som fan till metron för att hinna till tågstationen och vårt tåg till Lissabon.

Just som vi gått på metron började det trycka på i kissblåsan på mig. Det tryckte och bultade och jag vill så gärna sätta mig och kissa på plats men hade inte tid med ytterligare polistransport så jag höll mig.

Framme på tågstationen sprang vi som yra höns med ögonbindel och visste verkligen inte alls vad vi höll på med. Snäll man föste oss rätt och tog sig för pannan.

För att komma till spåret krävdes att man gick igenom en spärr som vanligtvis bara släpper igenom personen som går igenom men inte mig. Jag tog sats som en tjur och med hela min kroppstyngd med huvudvikt på buken fälldes jag av den jävla spärren.

Resultat; kiss i byxan. Inte bara en droppe, utan kiss verkligen.

Tid fanns inte till att åtgärda detta problem utan nu var det järnet som gällde fram till tåget.

Vi hann, givetvis, men på könshåret.

Carro var orolig att jag skulle börja lukta kiss så jag bytte byxor och allt var givetvis frid och fröjd. Gick till baren på tåget (!) och drack vår första portugiska öl av märket superbock. Kul i alla bemärkelser.

Sedan susade vi genom den spanska natten i ett rasande tempo och efter tio timmar nådde vi Lissabon. Denna stad av upptäckter och världsomseglingar.

Har hunnit tappa bort varandra samt varit i en kyrka där man inte ville hymla med att döden var ett faktum för var och en av oss. Döden skall inte vara tabu, därför fick vi gå rätt in i obduktionssalar och andra makabra miljöer där döden var minst sagt påtaglig. Det var en märklig upplevelse, och som grädde på moset satt prästen och spelade Tina Törner på kassetbandspelare. Vi har fått en utmärkt första bild av Lissabon.

Maten var god och vinet likaså. Nu är kvällen här och vi ska se om det händer något roligt på hostelet. Om inte ska vi se till att det gör det.

Ta vårt ansvar.

Beijo!!!

Tågluff; Dyra hyrcyklar

Den där satans springnotan på 7 euro som verkade så barnsligt kul igår betalade sig rätt snabbt.

I morse när vi skulle cykla till tågstationen för att köpa biljetter gjorde vi den fasansfulla upptäckten att någon tattare, kanske samme som tog min väska, hade snott Carros cykelsadel. Jävligt onödigt tilltag sa vi, och funderade över hur stor marknaden för cykelsadlar egentligen är. Sura och hungriga cyklade vi ändå. Carro fick stå hela vägen. Givetvis.

När vi gjort det vi skulle på stationen var Carro aningens upprörd fortfarande. I denna hungriga upprördhet satte hon sin nyckel i fel lås. Och den fastnade.

Ett antal gubbar och män kom fram till undsättning och speciellt engagerad var en securitasvakt med hävdelsebehov som försökte med alla medel, utan resultat. Han hämtade en tång och skulle vara manlig och bra, men nyckeln gick av.

Då hämtade han en såg för att inte sjunka i sin manlighet.

En skolklass med småbarn i 7-årsåldern stod och beaktade den vackra tågbyggnaden eller något liknande kan jag tro. Detta såg inte securitasvakten i all sin modiga manlighet utan han brände på med svetssågen och gnistor yrde och for på de stackars barnen som sprang och blev livrädda. Panik utbröt och jag och Carro stod mest passiva och suckade bredvid. Skollärarinnan konfronterade den manlige vakten som blev förbannad och sa något om att barn i allmänhet inte borde vistas i så stora grupper, typ. Han var fortfarande mån om sin manlighet så han kaxade sig och ville inte vika sig för barnen. Han sågade på, och mitt i allt detta hann han dessutom bjuda ut mig och Carro på lunch. Vi tackade vänligt med bestämt nej.

Efter denna kaotiska härva kom någon slags chef och skällde på vakten som hade skrämt barnen, och i denna hetsiga konfrontation passade vi på att cykla iväg, med trasiga lås och med en sadel. Den trevliga cykelturen blev dyr och Carro fick betala för tre lås och en sadel.

Det var springnotans fel. Karma, kallas det.

Summa summarum: Tågluffen hittilis har haft en del oförutsedda utgifter, vilket har lett till att vår bugdet är lika spräckt som en skalle mot en stenvägg. Och ungefär så känner vi oss också.

Humöret är något lågt och vi är oroliga att det kommer fortsätta lika illa. Vi bestämde oss för att lämna Valencia, då oturen kanske sitter i stadens atmosfär. Vi tar natt-tåget till Lissabon, Portugal ikväll. Kanske kommer vi fram, kanske inte.

So long.

Tågluff stopp 1; Valencia

Började tågluffen i Valencia igår, med rivstart. Efter tre timmar i denna till synes lugna, pittoreska stad, satt vi i en Polisbil. Nej, vi har inte börjat bedriva illegal verksamhet. Än. Dock hände de, som många nog förutsåg. Jag blev jag rånad, med råge. Det var en klyftig tattare till rånare som kunde se igenom väskor förmodar jag. Problemet med vad vi skulle tillbringa gårkvällen med blev således löst av sig självt. Jag och Carro fick åka polisbil och sitta på polisstationen i tre timmar. "Förhöret" var skrämmande likt tv-succén "gäster med gester" som gick någon gång på nittiotalet. Hursomhelst gjorde jag mitt bästa för att förklara händelseförloppet. Sedan fick jag titta i mappar med hundratals lokala tjuvar och banditer för att peka ut den skyldige. Det var svårt ska jag säga. Alla hade långt hår, skägg och tämligen smala kroppar. Jag har med andra ord god kunskap om stadens kriminella förmågor. Alla, och jag menar alla, hette något med Jesús, Juan eller salvador. Det kan jag säga utan att lämna ut någon staskars spansk hemlös mördare. Det kändes ganska hemskt alltihopa. Men jag kände att jag ändå ville berätta det för er.

Medans polisinspektören Juan insåg att det var fullkomligt lönlöst med mina charader tände han en cigarett och suckade. Poliser röker inne i Spanien. Vi ringer en tolk sa han. Sagt och gjort. Medan tolken inväntades gav Carro honom fria händer med europa-kartan vilket resulterade i entusiastiska ringar runt städer i hela Spanien. Juan visade sig vara hemma på sitt eget land och han föreslog Salamanca framföra allt annat. Sen pratade vi om ditten och datten, på jag vet inte vilket språk, men vi pratade om allt möjligt. Fantastiskt.

När förhöret var slut klämde jag ur mig att det jag sörjde mest var min dagbok som försvann i stölden. Juan förstod vad den betydde för han satte handen mot sitt hjärta och dunkade. Liksom, för att visa att han förstod, att det var hjärta och själ i dagboken.

Juan tog oss med i sin bil till slummen, där vi letade i trappor och andra märkliga hålor efter mina tillhörigheter. Utan resultat. Men vi såg en helt vit duva. "Paloma!", sa Juan.

Skärrad och nedstämd gick jag hemåt med Carro. Något gott ville vi ändå unna oss, trots misären och köpte varsin pizza. Just som jag skulle till att sätta tänderna i den, tappade jag den. Med fyllningen neråt.

Jag har haft bättre dagar än igår.

Idag har vi varit ute och cyklat. Inte metaforiskt för en gångs skull, utan vi cyklade till stranden och där satt en man med stor röd mage och kammade en vit pudel. Pudeln hette Alfie, och Carro blev erbjuden att kamma Alfie men detta erbjudande avböjdes. Sedan somnade vi i sanden till vågornas brus, ovanpå våra väskor, denna gång. Vaknade en timme senare av att en man gick förbi och kommenterade Carros stjärt med orden "Grande Bottom".

Carro surnade något men jag sa att det nog var positivt med Grande Bottom.

Sedan cyklade vi på floden. Förr var det en flod med broar över vatten, men nu är floden uttorkad och istället är där en gigantisk lång grön park full av blommiga träd, bänkar och barnkalas.

Underbart.

Efter god middag gick vi till en bar, den med billigast Mojitos givetivs. Ändå var vi tvungna att göra en springnota. Så det gjorde vi.

Det är den jävla tattarens fel som snodde min väska. Han satte ribban. Han har gjort mig fattig och arg och jag vill ha ett anarkistiskt samhälle. Varför inte börja i Spanien?

Är allt detta sant, undrar ni?

Kanske, kanske inte.

Men jag lever och mår bra och så länge ingen dör eller blir allvarligt sjuk ska man inte sörja allt för länge. Livet är för kort för det. Utan väska eller ej, jag har iaf mig själv och livet. Och jag är i Spanien med en underbar vän och fastän det är måndag har vi inga tider att passa, och inget tråkigt vi måste göra. Vi får göra vad vi vill, och det vill jag inte gå miste om genom att sitta och vara sur.

Vi har ingen plan inför morgondagen. I Spanien är tempot aningen långsammare än i Sverige. Passar mig utmärkt. Kanske ska vi till Portugal, kanske ska vi lyda Juan´s råd och åka till Salamanca. Hursomhelst rapporterar jag snart. Utan polistransport hoppas jag.

Adios Amigos.

Skengravid på salami

Igår berörde jag ämnet avstickare. Man skulle kunna säga att några sådana gjordes redan samma kväll. Som jag sa, jag tvivlar inte på att det blir någon avstickare då och då.

Igår förtärdes middag på Bar Lobo i Raval-kvarteren. Fem flickor var nöjda med färgfulla drinkar och när maten kom in hade vi höga förväntningar som mer än besannades. Mellan varje tugga och varje smak sa vi "mmmm" och "Åhhh" och någon uttryckte det som "fantastiskt!". Jag åt mer än jag brukar äta, kanske för att jag var hungrigare än vanligt, eller bara uppspelt. Den sista salamin jag stoppade i mig minns jag som väldigt röd, nästan pulserande när jag med mycket kraft svalde den. Efter middagen såg jag bokstavligt talat gravid ut, vilket är mindre bra när man är ute på byn i färd med att leta upp en bar med värdiga drinkar. Folk tittar och tror att man är en oseriös blivande mamma. Man känner sig som en slummens medborgare. En svikare. Eftersom jag bara hade en mat-bebis i magen tog jag inte åt mig av folks fördömande blickar. men det beklämmer mig att de kommer gå hem och berätta för de sina att de sett en västerländsk lättfotad flicka dricka sprit med magen i vädret.

Jag försöker att inte tänka på det mycket nu. Salamin var god och så var det med det.

Sedan träffade vi en norrman som hette Kent, i en gränd någonstans. Det finns många gränder här, nästan onödigt många. Han hade en skateborad med sig och han skulle till en skateboard-bar. Vi har ingen erfarenhet av skateboard. Förutom att både jag och Carro pussat en och annan kille som har detta säregna intresse. För egen del snarare ganska många sådana. En del var bättre, en del sämre. På både skateboard och pussas.

På skatebaren var alla lite hippa och man kunde se att de flesta ville ha en någotsånär jämnårig flicka eller pojke med sig hem för otukt, närhet och så småningom; ångest och könssjukdomar (vilket de för stunden helt glömt existerar). Jag såg flera par spana in varandra och sedan hångla. Slaskigt, oseriöst och något billigt. Inte som kyssarna på film eller ens i närheten av.

Jag och Carro drack en drink och pratade med två spanjorer. De var blyga och hade aldrig vågat pussa varken mig eller Carro. Vi var äldre, vi var coolare, och vi var Svenskor. Killarna var unga och eld och lågor. Ville nog springa hem och berätta för sina kamrater, att de träffar svenskor. Den ena såg ut som Ross i vänner. Den andra berättade att Spaniens bästa kock kommer från San Sebastian, och jag kände mig ännu mer nöjd med resplanen jag presenterade igår, där första stopp är just denna stad. Jag har nu mycket höga förväntningar på maten där.

Sedan pratade jag med en Argentinare som hette Augustus. Han var filmregissör och älskade livet och konsten. Vi pratade mycket och han hade nog gärna velat kyssa mig men jag sa nejtack. Jag sa att jag redan tyckte om någon annan men att vi gärna kunde bli vänner. Han såg lite besviken ut men jag är nöjd. Han vet vad han får. Han får en vän och inget mer.

Vi pratade om filosofi och slumpen och annat universalt.

Sent tog jag metron och för första gången lyckades jag planka i spärren. Jag vet att detta inte är något bra för de flesta människor, inte heller för mig. Men jag har lagt avsevärt mycket pengar på Spanska kollektivtrafiken, till och med mer än jag lagt i Göteborg, där jag varit många fler gånger. Så ska det inte vara. Lagom räcker. Jag och en annan kille plankade och med detta gemensamma intresse som grund började vi konversera. Han var från Marocko och hette Meddi, han prata spanska, jag pratade franska och i 30 minuter pratade vi om hans klädaffär, där alla sorts kläder finns att fynda. Han var en trevlig ung man. Inte alls Berusad och oanständig.

Sent kom jag hem, helskinnad, okysst och med alla pinaler i behåll. Jag är för bra för att vara sann nästan.

Nu är det dags för en promenad i de där otaliga gränderna. Kanske borde uppsöka de som trodde jag var gravid igår och visa, att nu, nu när jag bajsat, är jag smal igen.

De tycker nog att det är förskräckligt, att jag bajsat ut ett barn. Tänker man efter så är det förfärligt. Tur att det bara var Salami och lite annat. Inget levande som kräver föräldraledigt eller blöjor.

Hejdå.

Boys boys boys

Nu har jag lösningen på allt. Läste en artikel som bekräftade det jag länge känt på mig. Jag behöver Sol. Det stod nämligen att astmatiker (sådana som jag) behöver mycket D-vitamin för att förebygga att deras astma förvärras. D-vitamin finns som vi alla vet i solljus. Alltså väntar jag bara på att min läkare ska ringa och berätta att jag får en betald resa någon varm jävla stans. (gärna någonstans långt borta på andra sidan jorden. Det där Australien verkar fint. Så mycket exotiska djur.)

Idag gick jag och tränade i brist på annat och för att Carro tvingade mig. Fan vad folk måste ha lite och göra. Gymmet var helt överfullt av svettiga morsor, deffade grabbar, vältränade storbystade tjejer med blond hästsvans som läser ELLE med största allvar och egentligen har skitsnygga kroppar men som ändå går till gymmet sminkade och parfymerade för att.. ja vad fan då för? Stanna hemma. Hurtighet är ute!!
Jag tillhör ingen av ovannämnda grupper. Eventuellt de deffade männen då.
Jag med min broiler hjärna som kan brotta ner vem som helst utan fysisk kontakt, mot de deffade solbrända männen med stora muskler och liten hjärna. Jag kan åka slalom runt fotknölarna på dom medan jag knäcker alla deras coolhetskoder och är så jävla irriterande. Det är en fight jag kommer vinna för jag är bra på att irritera.
För övrigt är jag sämst på att träna. Jag blir uttråkad på tre minuter. Står bara och gäspar på den där springbanan och känner mig främmande. Som om jag bara är på besök bland de vuxna. Maskinerna är så stora att jag får klättra upp på dom med hjälp av en lina som jag måste svinga, sen klättra upp och halka ner i gammalt svett från gubben som hade maskinen innan.
Ja, som ni förstår är det lite av ett projekt att träna för min del. Därför, och enbart därför har jag försummat det under ett års tid.

Apropå det andra könet inspirerades jag till en teckning när min vän Marcus berättade om en utekväll med grabbarna för ett tag sen. Så här går det till när det är "Guys Night out".





gonatten

See it now?

Dagar och nätter flyter ihop allt mer och min önskan om att få resa på renlevnads-semester i ett indiskt tempel och be till en förorenad gangnes i orangeröd soluppgång, äta grönsaker och bär, meditera 14 timmar om dygnet och avstå allt mina lustar åtrår har aldrig varit större. Jag skulle återvända utan påsar under ögonen, fräscht solbränd med väskan full av silkestyger i olika färger, ny frisyr och en ny sund livsinställning.
Som skulle ha utbytts samma kväll när Carro ringer och föreslår en after work på Ankan. På en natt skulle jag försöka ta igen allt jag försummat när jag försökte lura mig själv i det satans templet. Tur att jag inte har råd med någon renlevnads-semester. Kanske räcker 30 minuters solarium, städa lägenheten och boka tvätt-tid, så kommer jag känna mig som en sundare renare människa.
Som förtjänar att synda.

Inatt bodde jag i New York. Jag hade en fet lägenhet i Brooklyn som var charmigt gammal men samtidigt kitch. Jag jobbade i en skivaffär där jag fick spela LP-skivor och ge nördiga (snygga) musiker tips på bra indiepop.(haha, as if!) På kvällarna drack jag öl på den lokala puben och spelade biljard med min arbetskamrat som var bög, flintskallig, jättetjock med ett hjärta av guld. På den puben såg jag ett bekant ansikte. Jag gick fram. Fick en puss. Och i drömmen minns jag hur jag tänkte; nej, typiskt att mina ben ska ge vika nu när jag får den här pussen. Jag kommer att svimma. Gelé i benen så jag föll. Och vaknade.
Typiskt dålig dröm.

Nu; ost. Jobbar på min mage. Blir man arbetslös kanske man inte har råd med ost. Adjö.

Slut på ord.

Året i bilder.

Marlene. Det här är inte från i år utan från New York hösten 2007 men skitsamma. De första månaderna på 2009 minns jag ändå inte så mycket av. Men det här var minnesvärt. Frukost i Chelsea efter möjligtvis den bästa utekvällen i mitt liv.


Kareokebar i east village. Alla på stället var musiker så det var inte läge att riva av nån sunkig Madonnalåt på kass engelska.


Japaner i Berlin i April


Becko/frugan på min balkong i mars.


Den årliga nu-är-sommaren-här-festen-vi-inte-pratar-om på saloonen The drunken Horse i värmlands skogar.


I juni åkte jag till Nice och där träffade jag Simon som gjorde kaffe till mig på sin båt.


På peace and Love. Det var så varmt.


En våg som kommer två gånger om året på en flod som flyter genom Gloucester utanför London där jag råkade vara i Augusti just när vågen kom.


Seglade mig genom augusti och september i medelhavet.


Höst i värmland med aussies


Skrev C uppsats. Fast det gjorde vi inte men vi skulle ha gjort.


P-fest. Min bror har gjort konstverket

Hejdå.

Hide and seek

På nyårsnatten framåt femsnåret var de flesta av oss i slutskedet på en fest med bubbel i ådrorna, hade deeptalk med en främling, var deckad under en säng, hade halva inne (eventuellt hela), eller satt och bölade i något hörn och ångrade hela 2009. Med de flesta menar jag samtliga människor i detta land.
Alla utom en. Caroline.
Hon satt hemma i sin lägenhet nyss hemkommen från nyårsfestligheter där hon sovit större delen av 2010 på en soffa, vilket resulterat i ett aningen piggare, nästan lite salongsberusat tillstånd. Hon slår på datorn och på något vis bara händer det. Hon halkar in på en hemsida som säljer mobiltelefoner. På nyårsdagen vaknar hon lite tung i skallen och ser att hon har ett nytt mail.
Med en orderbekräftelse.
På en iphone.
Registrerad 05.56.
Hurra Carro det här är ditt år och du är min idol.

Nu sitter hon mittemot mig och kläcker ur sig lysande kommentarer som en osäkrad kulspruta. Hon såg en bild på en man som var så snygg att hon blev gladare än hon varit hitills i år. Ibland är Män bra. Även på distans. På en dataskärm.
Vi bor ihop nu jag och Carro. Det känns underbart att gå till ICA tillsammans med någon och högt deklarera "Har VI tomater hemma?" Detta VI är något fint som fyller ett av alla hål i min ostkropp.

Idag skulle jag åka buss. Ja, jag gör det ibland. Jag hade inga pengar till biljetten. Då hände något fantastiskt. Spindelmannen kom susande med cape och allt och sa att jag kunde få rida på hans axlar hem till haga. Jag fick låna en pälsmössa också. Sedan flög vi iväg och ovanför den vita marken var det varmt. Inte alls vinter. Varmt och fuktigt och grönt och blått. När jag blundade såg jag röda blommor, sådana som sover på natten och slår ut på dagen. Väl hemma släppte han av mig på balkongen. Gav mig en kindpuss och flög sin väg.

Och nu sitter jag här och förbannar mig själv att jag inte tog en bild av oss. Ingen kommer tro mig. Men jag vet.

Inatt vaknade jag av att jag pratade i sömnen. Jag drömde att jag seglade. Men vattnet var fruset så jag kom ingenstans. Jag skrek "VIND!"
Sen torkade jag svetten ur pannan och såg sanningen i vitögat och det såg rätt fint ut så jag somnade om.

Godnatt.

Practising resistance

Idag har jag haft internet-förbud hela dagen. Det gick bra. Skolarbetet flyter på som en vårflod och utanför faller snön och snart är det jul.
Effektivt jobb=belöning. I form av Mcdonalds-middag och hyrfilm. Och ett besök på systemet i förebyggande syfte. För att citera Carro när vi entrade denna, i svenska hjärtans, heliga butik: "Fan jag måste ha en korg, ska ju fira jul".
(Svenska hjärtan föresten, tinar aldrig)

Dagens OH NOOOOOOO- vrål från mig kom när Carro var så vänlig att upplysa mig om att Deportes spelade på Peace and Love när vi var där i somras. Fredag kväll kl 22.00. Vad gjorde vi då? Satt och svor i öltältet och spenderade okristliga summor på dyra slaskiga öl och och hånade Ulf Lundell som gjorde århundradets sorgligaste och tröttaste försök till koncert. Även om vi hade haft ett spelschema hade vi nog inte kunnat läsa det, eftersom att öl tydligen innehåller alla möjliga märkliga tillsatser.
Här hade man alltså chansen, att gå och se årets jävla bästa nya band som dessutom är olagligt snygga och skönt norrländska, men istället satt man och svor över Ulf. Jaja. De kommer i år igen, jag vet det. Det gör jag med. Kommer igen i år. Men inte Ulf. Han har jag kört ut till en öde ö med min privatjet och en flaska T-sprit. Där kan han sitta och vara deprimerad och kärlekskrank och tro att han fortfarande är 19 år och inbilla sig att det är hippt att skriva romaner på skrivmaskin och sätta i sig en hel flaska rödtjut ensam en tisdag, bo under stjärnklar himmel och vara skäggig. Där han han få sina jävla öppna landskap tills han önskar att han aldrig blivit musiker.

Idag gick jag in i en underklädesaffär. Det skulle jag inte ha gjort. Det var dyrt, alla tjejer på reklambilderna var sjukt fräscha, solbrända och snygga i spetsiga underkläder. Jag med mina håriga ben, flottiga hår och stickade tröjor, långkalsonger, och halsduk kände mig fett vilse. En av BH-arna passade snarare som mössa än BH på mig, vilket jag högt deklarerade. Expediten med välmanikyrerade naglar, kavaj och solariumbränna log förlåtande. Jag gick plikttoget vidare och tittade på flanellskjortor istället. Hittade fina T-shirts. För män. Hade jag haft en man hade han fått en fin julklapp. En T-shirt med ett piano på. Som jag sen hade lånat. Nästan värt att jobba på att skaffa sig en man, bara för att dryga ut garderoben. Kanske inget man ska gå ut med i kontaktannonsen. Inte håriga ben heller. Jaja. Det här är ingen kontaktannons. Det här är bara skitsnack.
Hejdå.

Sms-humor istället

En timme senare, efter att ha läst alla sms på www.felsms.com och www.textsfromlastnight.com:

- Vi hinner gå och ta ett glas vin nu.

Förvrigt har jag en del sköna sms att dela med mig av från året som gått.
Här följer nästa lista (ingen inbördes ordning):
Årets sms:

Från: (Farsan angående sin nya Iphone)
"............Den ..............
Ä
inte
Å leka med
Ganskakomplicerad
Hat så
Bra!

Till bror:
Sjukt random dröm inatt. Du stod och kissade ute nånstans och började snurra runt och
pissa ner allt omkring dig. inklusive mig! Så jävla stört!

Från Bror:
Nu är jag så sjukt jävla lökig. Har inte duschat på fyra dagar, använder kalsonger som grytlappar, skolkar från obigatoriska seminarier m.m. Br!

Till Bror:
Citat Carro: Jag gillar inte att bajsa i biblioteket. Så är det bara.

Från: Bror
Jag lyssnar på the who och snortar kanel, man nyser som fan!! Fem i rad minst.

Från Farsan:
Har packat borren

Från Bror:
En seriös konktaktannons:
Jag är en välbyggd vädur från Västerås, välutbildad, blått blod, mörkblå ideal, rojalist, 80-talist, pacifist. Söker en dalkulla som skall uppskatta hemmet, barn, hembakt. Snus och cigaretter ingen hinder. Vinterbröllop?

Från: mamma
Haloumi varje dag

Från: Mig, 21:47
Tjena faran, vad gör du en lördagsafton som denna?
Svar från Farsan: Det är faktiskt fredag.

Från: Grannen, 01:02
Ush vAd full jAg verkar
Svar: haha. ja, är du ok?
Grannen: N
svar: Oj. Gå och lägg dig!

Från: Bror, 06:56
Gott. Hos Pentra nu. Söder söp bort plånbok. Dick drack en häst osv. Hörs

Från: Carro, 02:47
Jag spyr fick du ligga

Till Farsan:
Såg Glenn Strömberg på vagnen!
svar: Oh Whau!

Från Bror, midsommarnatten:
Det finns porrfilmskareoke här. Riktigt najs.

Från Carro:
Tack för att du skickade hem mig. Tycker om dig.

Från Bror, 00:15
Jag svepte just en liter öl. Aj.

Från: Carro.
I linköping finns en klubb som heter Din mamma. Den 23e spelar djuret.

Till bror:
Fan, har du mutta inlagd i din T9?

Från Bror, 02:47
Jag har nog skickat fyllesms ikväll för ett ett helt är framöver. Stefan hellstrand.

Från Grannen, 03.15
Kom hit på efterfest. inset ånger.

Från: Bror
I aftonbladet: 'tidernas hockeyfest: 'foppa var naken - sudden föll från ett bord'' annars då?

Från: Carro
Fan min mage är INTE OK!! Vad sägs om att åtgärda problemet ikväll efter bion..?

Från Jerk:
Jag super i gamla stan och hoppas på Bättre tider.

Från Bror, 03:30
Nu stoppar jag svärdet i slidan och går och lägger mig.

Från: Mig
Själv sitter jag och möglar i underkläder och äter danske pölser. Fan har lite prestationsångest.

Från Bror
Jotack. Vaknade kl åtta imorse ovanpå täcket, fullt påklädd, lampor tända, ipod igång och värst av allt; linserna var INTE uttagna!

Tack hörrni. Ni förgyller min vardag. Nu har Vi förflyttat oss till puben med ett glas rött och tittar på "best of Sunes jul" Livet är underbart. Jag älskar att leva i förnekelse, det gör livet värt att leva.