respekten

vädret är vitt
fastän det nästan är sommar.
färgerna har flyttat
till frölunda
kanske.
troligtvis.

det var grönt i torsdags,
jag var hos en vän
en ny vän
i hennes lilla gröna
fina värld.

jag gillar att sitta nära henne
och när hon pratar med mig
och när hon inte pratar med mig
också.
hon är fräknig och finsk och fin

jag har en vän som
ringde idag
som bor långt bort.
han sa
att han hade fått känslor
för en person
och att han gillade att
känna känslan
som han kände.

jag har en vän
som ligger på min soffa
och kramas med en liten häst.
hans hjärna
och hjärta
är typ
onormalt stora organ.
Marcus alltså,
inte hästens.

och idag köpte jag en CD-skiva
som var jättebillig
och fick en serietidning
på köpet.

blir glad.
känner en del vördnad
inför allt detta.
kanske är det vädret,
kanske är det cat power
kanske är det bara jag.

livets stora frågor.

brus

Åhhhhhhhh
det är några små jätteirriterande
barn som liksom inte
fattat grejen med att åka tåg.
-sitta still och glo håglöst
ut genom föntret till några
gitarrlåtar i moll.
de leker istället
kurragömma och skriker,
medans deras farsa
kollar på die hard eller nåt skit
på sin dator.

som om inte det var nog för
ett svajigt humör,
ser jag i ögonvrån plötsligt
att det pågår
horisontell snöstorm
och så svishar skylten förbi
MELLERUD
och jag tänker av någon anlening
på Auschwitz
när vi rullar in på perrongen
allt är grått
livslöst
kallt
trasigt
rostigt.

besvikelsen på denna tågresa
är total.
skrålade barn som tror
dom äger världen,
snöoväder
dålig uppkoppling så jag
kan inte se antikmagasinet
om stringhyllan som jag tänkt
och det var ju bara en grej
som fattades för Totalt haveri-
att jag skulle börja
blöda näsblod helt
oväntat,
vilket nyss hände.

Fan, allt var så vacker i Värmland
nu är det bara nåt slags brus
I ingenmansland.
brus i öxnered.

livet är en fest

å en slank hon hit
å en slank hon dit
och en slank hon ner i diket

där hon ligger nu
och väntar på våren.
väntar och räknar moln
och röker pipa under ett täcke av snö.


ikväll ska jag på koncert.
räfven heter dom.
skulle ta med min nya kompis tysken
men eftersom jag har en välutvecklad demens
glömde jag bort att styra upp det praktiska.
nu missar han en unik kulturell upplevelse på grund av mig.
det kan i ju för sig också bero på att
jag varit barnvakt till en tvååring hela dagen.
lekt och haft mig.
man hinner inte mycket annat än att vara med barnet
när man har barn.

axel säger att han är en stor person
att jag är jättestor
och morfar är jääääättestor.
relativitetsteorin i praktiken
redan i så unga år
det är bra jobbat.

nu lyssnar jag på gammal progg
och skäms inte för det.
jag är bakåtsträvande.
låt mig va.

livet är en fest
osv.

Andetag, ett i taget.

Vad gör ni?
Såhär en söndagsnatt i slutet av november?
Ligger ni?
Kanske ensamma i en säng och grinar av förtvivlan.
Kanske i armarna på paradiset självt.
Kanske reser ni någonstans.
Kanske står i ett fönster och undrar.
Kanske ligger under sängen och är livrädda.
Kanske sover ni?

Själv har jag ägnat kvällen åt att med min andra hälft, alltså mig själv, byggt ett bord. Jävlar vad fint det blev.
Jag skruvar och drar och lyfter och svär.
Som om inte det var nog
och det är ju egentligen nog
det är ett hästjobb att bygga bord
bestämde jag mig vid halv tolv att det var läge att rensa avloppet i badrummet.
Så det gjorde jag.
Det såg ut som någon spolat ner bacon i handfatet.
Och några råttor.
Ve och fasa, jag undrar lite saker om den som bodde här före mig.

När jag stod där fullt ockuperad med händerna i någon annans skit ser jag att jag fyller år. Jag skrattade lite åt det och önskade att någon hade sett mig där på knäna, händig som få när jag tätade rören med min starka envisa hand.
Jo, nog har det blivit en redig kvinna av mig.
Grattis till mig.

Så nu flyter det bra i handfatet
jag har ett bord jag byggt själv
jag har ugnspannakaka i kylen.

Lägret var bra. Vad kan jag säga.
Jag funderade på vem fan det var som var på läger.
Var det jag, eller kidsen?
Svingod mat, massa slöande i soffan, 9 timmars sömn, tid till att teckna.
Får väl se om det kommer en lön eller en räkning från kommunen.
Har ju fått saker om bakfoten förr
det här kan vara ett sådant tillfälle
man vet aldrig.



Den här ritade jag häromdagen när jag hade en beef med Alfa-kassan.
det blev lägerverksamhet av hela skiten.
visst önskar man att hela livet var lite mer som ett läger?
kaffetermosar, medhavda mackor, trånga osköna sängar,förväntan och kanske en lite crush på den som sover i slafen ovanför.
och sen åker man hem.


Som om det inte vore nog med action att jag
fått jobb
byggt bord
rensat avlopp
har födelsedag

Har jag idag sett en helt ny människa öppna sina ögon.
Siri.
Min syrra ploppade ut henne dagen före jag ploppade ut för 26 år sen.
när jag är 50 är Siri 25
more or less.

Hon är så liten att man inte tror det är sant.
Är det sant? sa jag när jag såg henne.
Det var sant
Hon är len och alldeles ny
En ny människa

Hon har aldrig skrikit
inte gråtit
inte ätit ost
inte ens skrattat
Hon är nollställd
och ska bli full av saker
sen.

När jag tänkte på att hon precis tagit sitt allra första andetag blev jag matt.
Som när jag tänker på rymden eller mängden vatten i haven.
Att alla har tagit ett
första andetag.
Att alla ska ta ett sista.
och alla andetag däremellan.
Det blir många
Vissa viktigare
än andra.

men många är det.

Godnatt världen.

Förbjudet är spännande

Jag såg Christian Kjellvander. Jag gick dit ensam men min syster kom. Och hennes barn. Aldrig har en två-åring stått så stilla under en koncert. Han har sannerligen musiksinne, lille parveln. Men behoven kallade och de gick hem för att byta en blöja eller något sådant vanligt som händer när man har barn.
Jag lyssnade och såg Christian. Han är fin och har en röst som en hel livstid. Skorrande och full av nyanser och känsla. Smärta och fint.
Jag drack vin med en vän ikväll. Och åt en hel brie-ost. Människor som inte gillar ost har ingen själ. På affären idag köpte jag en falukorv och propplösningsmedel. Det kunde verka suspekt men jag hade helt ärliga intentioner.
Nu sitter jag och lyssnar på Kjell Höglund och förundras över hur mycket jag inte vet om en massa saker. Det är fantastiskt vad man kommer lära sig mycket i livet.
Kjell sjunger "dina kyssar smakar smultron och mjölk". Det var oerhört fint uttryckt. Jag kan inte erinra mig en kyss som smakat så, men jag hoppas att jag kommer få känna det sen.
Imorgon är det helg och jag kan andas ut och vara.
Jag ska vara strålande.

Young folks

större än liten, men ändå inte jättestor

Barn. De är härliga. Idag har jag varit barnvakt till en kille som är lite mer än två år. Han tycker själv inte att han är liten, utan snarare "lite större än ett litet barn" som han själv uttryckte det när jag menade att det var en nödvändighet att hålla i min hand på gatorna om man är liten. Men han är ju uppenbarligen större än liten, så konsensus uppstod så att säga inte. Eller så skäms han helt enkelt för att hålla min hand offentligt. Det har hänt förr med killar som är lite större än små, men ändå inte så jävla stora.

Axel som detta underbarn heter, är mycket riktigt större än en del barn, men likförbannat rätt liten i förhållande till många som levt betydligt längre. Om detta är han dock lyckligt ovetandes och när vi ska rita blir det alltid en sol, en båt, vatten, en traktor eller bananer. Vad skönt om ens tankar kretsade kring sånt varenda gång man skulle rita något. Eller tänka något för den delen. Vi gick till Bengans skivaffär också och det var roligt tyckte även jag. Eller mest jag. Det var mitt val av aktivitet för dagen. Det spelades Dylan där, och det var bra, jag var inte förvånad alls.
Jag undrar om jag blivit misstänkt för mamma idag. Inne på Bengans jobbade en het man (såklart, och det var säkert han som satt på Dylan också) och jag ville på något sätt ha alla dörrar öppna så att säga, så jag frågade Axel högt om han trodde att MAMMA var hemma ännu, för att som upplysa om att det inte var jag, som var mamman. Det trodde Axel inte men snygga killen trodde nog att jag var lesbisk, det bara kändes så. Eller så sket han fullständigt i mig och vad jag sa, inte bara för att jag hade barn utan för att jag helt enkelt inte var ett dugg intressant. Eller så hade han en fin smart tjej som han älskar och kollar inte på andra tjejer på jobbet fastän han har världens läge, i en musikaffär liksom. Varför tänker jag så mycket på det här, och ännu värre, skriver om det? Han var säkert helt jävla dum i huvudet och jätteung.

Min bror ringde igår och bekände att han hade haft mycket paranoida tankar om mitt tillstånd i Lördags. Han var helt övertygad om att jag var drogad av någon ond hipster med snuskig fantasi, då min dansstil tydligen varit utöver det "normala". Jag brukar ju ta ut svängarna rätt rejält, men den här gången hade det tydligen varit extremt. Flera av hans vänner hade frågat hur det var med mig EGENTLIGEN, med undertonen "vad har hon tagit?" och såhär i efterhand kan jag förstå oron. Jag kan bara förklara det med att jag var som i trans där på svartklubben. Förmodligen hade jag väldigt roligt.
Nu har han väldigt dåligt samvete över dessa misstankar och ångrar sig. Men alla korten är lagda på bordet och alla mår bra och jag tog inga droger i Lördags. Så vet ni.

Ikväll blir det en dejt med Lina på Kings head.
På en måndag!? Ah men shit precis.

ad jö