jag tillbringade lördagskvällen
på parmiddag
i högsbo med en stor tigerfäll över mig
en med huvud och allt,
tillsammans med min älskling
som jag kallar bib.
låtsasdokumenterade spektaklet med en
super-8 kamera utan film.
här kan ni se filmen:
ja vad annars.
såg en clintan-film igår natt,
"den skoningslöse"
och tänkte på en del olika saker.
att det verkar ha varit lätt förr.
lätt att rätt och slätt
mäta sitt värde i att skjuta
ihjäl fasaner sådär lite på skoj
och den som sköt ner flest vann
hedern.
äran.
fast det var ju bara männen som
gjorde sånt.
just ja, jag är ju inte man
så vitt jag vet.
sen red de på hästar och var svettiga
fast det luktade inte.
kvinnorna var horor rakt igenom,
allihopa faktiskt,
som männen satte på till höger och vänster
eftersom det inte fanns liseberg
eller gröna lund på den tiden
var det det enda nöje som fanns.
men clintan var en hederssam man
som tackade nej till gratis hor.
fatta, tackade nej.
vilken man.
jag spånar lite nu på en anti-western film.
en eastern-film
där kvinnor från östeuropa står som ledare
över världen och rider omkring på fagra hästar
dricker sprit
och mäter sitt värde i vem som kan
sparka ihjäl flest höns i klackskor.
sen går de på bordell och knullar skiten ur männen
och kanske ristar in
"JAG ÄR ETT KUKHUVUD"
på någon stackars manshoras mage
som sen får skämmas inför sin hallicka
och kanske får fett med stryk
och sen ett straffskjut
i stjärten med brödkaveln.
men gud vad extremt
tänker ni.
fan va sjukt.
ehhhhjaaaa exakt.
nu ska jag lyssna på
"its a mans world"
och begrunda mina hyss.
Visar inlägg med etikett förhållanden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förhållanden. Visa alla inlägg
måndag 10 januari 2011
torsdag 6 januari 2011
les amours imaginaire
asfalten.
jag saknar den.
och gräset.
jag går till haga bion.
jag går dit två timmar innan filmen börjar
för jag har inget annat att göra.
ingen tid att passa
ingenstans att vara
så jag är på kino.
äter en soppa.
läser en bok.
tittar på människorna.
tänker inte direkt rosenskimrande tankar
men heller inte dåliga.
tänker att det är ganska bra att sitta ensam.
inte behöva lyssna
eller prata
eller sätta sig in i något
eller tycka det ena eller andra.
det är en ynnest antar jag
att trivas
att nöja sig
med monologen i huvudet.
sen såg jag filmen
och kände mig rätt urblåst efteråt.
den var inte blytung
den förändrande inte mitt liv
men det var i mina ögon
ett mästerverk
rent berättarmässigt.
(om jag visste hur man gör en länk
så skulle jag, men jag vet inte det
men kolla här för den fantastiska trailern
http://www.lesamoursimaginaires.com/)
jag gillar verkligen när vägen fram
är målet,
det viktiga,
och inte slutet.
slut är oviktiga
onödiga att fokusera på.
efteråt blev jag sugen på cigaretter
fast jag inte ens röker
jag blev sugen på att vara bög
fast jag inte är man
jag blev sugen på att ta hem
han i filmen med lockigt hår
och där är jag inte ett dugg förvånad.
han var vacker
och svår att förstå sig på
och han är en karaktär i en film
den sorten är jag på det hela taget svag för.
sen gick jag ut från kino
och stod i snön ett slag
och funderade på vad nästa drag skulle bli.
men ingen spelplan dök upp så jag tog med mig bob dylan
hem och letade asfalt på marken.
tänkte att jag sett för mycket film
och att mina förväntningar på livet
sällan
eller aldrig
sammanfaller med filmerna.
och jag vill att det ska vara som i filmerna
för jag är naiv och har jättelite annat att bry mig om
i min tillvaro att jag ägnar tid åt att tänka
på filmscener och på mitt liv som filmscener.
unna mig det.
en dag kommer jag inte ha tid.
idag gjorde jag musik till lejonlåten.
använde nästan alla ackord jag kan.
dom här ackorden kan jag:
am
em
dm
g
c
f
d
e
a
den blev lite trasslig ibland att spela,
låten
men strängt taget är jag nöjd.
jag gjorde den själv
det är inte alla som gjort en låt.
det är många före mig som gjort det,
måhända bättre,
men det är många som inte gjort det alls.
man kan säga att jag ligger lite före
vissa.
lite efter andra.
nu ska jag andas i mitt munspel.
jag saknar den.
och gräset.
jag går till haga bion.
jag går dit två timmar innan filmen börjar
för jag har inget annat att göra.
ingen tid att passa
ingenstans att vara
så jag är på kino.
äter en soppa.
läser en bok.
tittar på människorna.
tänker inte direkt rosenskimrande tankar
men heller inte dåliga.
tänker att det är ganska bra att sitta ensam.
inte behöva lyssna
eller prata
eller sätta sig in i något
eller tycka det ena eller andra.
det är en ynnest antar jag
att trivas
att nöja sig
med monologen i huvudet.
sen såg jag filmen
och kände mig rätt urblåst efteråt.
den var inte blytung
den förändrande inte mitt liv
men det var i mina ögon
ett mästerverk
rent berättarmässigt.
(om jag visste hur man gör en länk
så skulle jag, men jag vet inte det
men kolla här för den fantastiska trailern
http://www.lesamoursimaginaires.com/)
jag gillar verkligen när vägen fram
är målet,
det viktiga,
och inte slutet.
slut är oviktiga
onödiga att fokusera på.
efteråt blev jag sugen på cigaretter
fast jag inte ens röker
jag blev sugen på att vara bög
fast jag inte är man
jag blev sugen på att ta hem
han i filmen med lockigt hår
och där är jag inte ett dugg förvånad.
han var vacker
och svår att förstå sig på
och han är en karaktär i en film
den sorten är jag på det hela taget svag för.
sen gick jag ut från kino
och stod i snön ett slag
och funderade på vad nästa drag skulle bli.
men ingen spelplan dök upp så jag tog med mig bob dylan
hem och letade asfalt på marken.
tänkte att jag sett för mycket film
och att mina förväntningar på livet
sällan
eller aldrig
sammanfaller med filmerna.
och jag vill att det ska vara som i filmerna
för jag är naiv och har jättelite annat att bry mig om
i min tillvaro att jag ägnar tid åt att tänka
på filmscener och på mitt liv som filmscener.
unna mig det.
en dag kommer jag inte ha tid.
idag gjorde jag musik till lejonlåten.
använde nästan alla ackord jag kan.
dom här ackorden kan jag:
am
em
dm
g
c
f
d
e
a
den blev lite trasslig ibland att spela,
låten
men strängt taget är jag nöjd.
jag gjorde den själv
det är inte alla som gjort en låt.
det är många före mig som gjort det,
måhända bättre,
men det är många som inte gjort det alls.
man kan säga att jag ligger lite före
vissa.
lite efter andra.
nu ska jag andas i mitt munspel.
söndag 14 november 2010
Damn i wish i was a lesbian
Fredag
klassisk koncert som fick mig
att minnas
allt jag gjort
och inte gjort
tänkte på vatten hela tiden
under vatten
vågor
klippor
skepp
och storslagna soluppgångar
Lördag
koncert igen.
Billie the vision and the dancers
fick mig att tänka
på toleransen
kärleken
avsked på flyplatser och
att bli gammal.
förbandet hade omåttlig energi
det sa jag till dom
efteråt
och jag sa till Lina
att man borde prova
ett nytt kön
när jag såg
den snygga
sångerskan.
en tvärflöjtist med höga kindben
bad om mitt nummer
Liket, kallade han mig
han var nog jätteung
jag är gammal
är jag gammal?
som ett lik?
dansade på nef.
män tror att dom är så bra ibland
bättre än dom är
jag tror också det om mig själv
ibland
men jag tafsar inte män på stjärten
eller försöker gnida mig mot deras
kroppar
även om jag vill
det kallas respekt
och raggningsteknik
om man så vill.
på nef var det bara puckon
som trodde att de var snygga
värda
smarta
åtråvärda
men de vara bara
äckliga
hänsynslösa
dom tyckte att vi tog
för mycket
plats
och att vi dansade
för bra
och aldrig har jag brytt mig så lite
om att ha en man
som då.
Men nu är nu
Söndag
Ensamheten
tre stearinljus och jag
ballerinakex och min dator
Nu tänker jag på det
det skulle vara någon
som förstod precis
vad jag menar
när jag står vid
fönstret och andas på rutan
och ser ljusen i
mörkret bli
suddigt i konturerna
och att det är fint
nästan poetisk med gatljus
mot
mörker
när man ser det uppifrån
på håll.
Sen måste han kyssa mig i nacken
för att jag är så kort
att han bara
måste kyssa mig i nacken
för att se
det där ljuset.
ritade en teckning
oroväckande
att hondendära på bilderna
ofta tenderar
äta upp
det som är svårt
jobbigt
störande moment
nuförtiden

jag kallar denna nya falang inom feminismen
för
Kannibalism.radikal.feminism
Ibland äter hon flickvänner
också
så det är knappast renodlad
feminism vi pratar om
snarare
oförmåga
frustration inför
yttre omständigheter
och
ledan
tristessen
avsaknaden
av action.
klassisk koncert som fick mig
att minnas
allt jag gjort
och inte gjort
tänkte på vatten hela tiden
under vatten
vågor
klippor
skepp
och storslagna soluppgångar
Lördag
koncert igen.
Billie the vision and the dancers
fick mig att tänka
på toleransen
kärleken
avsked på flyplatser och
att bli gammal.
förbandet hade omåttlig energi
det sa jag till dom
efteråt
och jag sa till Lina
att man borde prova
ett nytt kön
när jag såg
den snygga
sångerskan.
en tvärflöjtist med höga kindben
bad om mitt nummer
Liket, kallade han mig
han var nog jätteung
jag är gammal
är jag gammal?
som ett lik?
dansade på nef.
män tror att dom är så bra ibland
bättre än dom är
jag tror också det om mig själv
ibland
men jag tafsar inte män på stjärten
eller försöker gnida mig mot deras
kroppar
även om jag vill
det kallas respekt
och raggningsteknik
om man så vill.
på nef var det bara puckon
som trodde att de var snygga
värda
smarta
åtråvärda
men de vara bara
äckliga
hänsynslösa
dom tyckte att vi tog
för mycket
plats
och att vi dansade
för bra
och aldrig har jag brytt mig så lite
om att ha en man
som då.
Men nu är nu
Söndag
Ensamheten
tre stearinljus och jag
ballerinakex och min dator
Nu tänker jag på det
det skulle vara någon
som förstod precis
vad jag menar
när jag står vid
fönstret och andas på rutan
och ser ljusen i
mörkret bli
suddigt i konturerna
och att det är fint
nästan poetisk med gatljus
mot
mörker
när man ser det uppifrån
på håll.
Sen måste han kyssa mig i nacken
för att jag är så kort
att han bara
måste kyssa mig i nacken
för att se
det där ljuset.
ritade en teckning
oroväckande
att hondendära på bilderna
ofta tenderar
äta upp
det som är svårt
jobbigt
störande moment
nuförtiden

jag kallar denna nya falang inom feminismen
för
Kannibalism.radikal.feminism
Ibland äter hon flickvänner
också
så det är knappast renodlad
feminism vi pratar om
snarare
oförmåga
frustration inför
yttre omständigheter
och
ledan
tristessen
avsaknaden
av action.
Etiketter:
ensamhet,
Fantasi,
förhållanden,
förvirring,
hämnd,
idioti,
kärlek,
musik,
män,
serier
onsdag 4 november 2009
Två är dubbelt så många som en
Igår tillagades tisdagens gourmet-måltid bestående av ett paket bacon av enastående kvalitet, samt tortellini som en gång i tiden varit färska men hade antagit en mer knaprig ton än vad som är meningen. När jag skulle hälla av vattnet från kastrullen då tortellinin blivit så klar som den kunde med tanke på det redan försämrade tillståndet, kom det som en blixt från klar himmel. Hur svårt det är ibland att vara ensam. Eftersom att hela diskhon var täckt av disk kunde jag inte sätta fast durkslaget sådär käckt som det är konstruerat för. Och mina kastruller har handtag på båda sidorna vilket gör att man inte kan använda en hand för att hälla. Man måste ha två händer, och då blir det således ingen hand över till att hålla upp durkslaget över den överfyllda diskhon. Tanken slog mig att jag kunde diska, men då skulle maten bli kall. Så jag stod där ett slag och önskade att jag var två ibland.
Sen ordnade det sig. Jag hällde i mig alla tortellini samt kokhett vatten i ett enda svep. Baconet gjorde jag glass av. Baconglass är inte så tokigt. Det är annorlunda och ger en vass smak.
Ikväll blir det ärtsoppa och bacon-smoothie.
Elina kom till mig igår. Vi planerade lite inför framtiden. Den ser rätt ljus ut stundtals. Jag gillar de stunderna och från och med nu ska jag bara titta när det är ljust och blunda när det är mörkt.
För er som inte märkte det, som föll första snön idag. Åtminstone här där jag sitter. Utanför små små vita flingor som föll och försvann direkt när de nådde marken. Och nu är den prickig. Som salami. Och himlen är mörk och grå och väntar på att få släppa ner det som tynger den. Jag ska SMS:s gud att han kan släppa ner det nu. Vad det än är. Kanske är det en massa gastar och andar som kommer ner och sätter sig på våra kroppar och drar åt andan på oss när vi sover. Kanske är det ett godisregn. Kanske är det bara vanligt regn.
En gång när jag gick utanför dörren så började det regna karameller. Sådana med papper på. Först blev jag jätteglad och fångade dem i luften och åt flera stycken. Men sen blev jag så trött på godis och så fick jag ont i huvudet också. Och inga bussar kom fram för det låg marianne-kolor i drivor. Det blev en enda röra faktiskt.
Tur att jag kunde ta en tur i min luftballong. Den är bra att ha i sådana lägen. Jag for till toppen av ett berg som slutade ovanför molnen där inga kolor kunde landa. Och där gjorde jag upp en eld och spelade luffarschack med gud. Jag vann.
Hoppsan.
torsdag 15 oktober 2009
I can buy you
Jag satt i min soffa. Jag stickade och slötittade på allmänbildnande kulturellt korrekta program på svt PLAY. Nej det är ingen ovanlighet att jag varvar skrivandet och gitarrspelandet och dekadenta utekvällar på ankan med sådana helt acceptabla, nogot övermogna göromål.
Efter tre dokumentärer om torskarna i östersjön, homosexualitet i hederskulturer och talibanerna i Afghanistan varvade jag den hårda verkligeheten som blev aningen mycket för mig, med att se på talkshowen Skavlan.
Där intervjuades en forskare som kunde allt om Lycka. Hans forskarämne var lycka. Bara det gav mig rysningar. Han måste vara en fantastiskt fanatisk forskare som ger sig på ett så övergående ämne. Hursomhelst hade han kommit fram till, vad som i min världsbild framstår som en paradox- nämligen att lycka kan köpas för pengar. Han menade i den bemärkelsen, att man fortare tog sig ur en olycklig situation om man hade mycket pengar. Jag blev alldeles lam. Han var så otäck den här mannen, som kom med sådana påståenden. Han hade mått för det också. Han var extrem. Till exempel en krossad relation, skulle kosta 50.000 kr i månaden för den som var förkrossad, för att snabbast möjligt bli hel igen. Det är rätt mycket pengar det. En människa som led av ängslighet och oro i vardagen skulle behöva 150.000 kr i månaden för att bli lycklig snabbast möjligt.
För 10 miljoner kunde man köpa sig 20 krossade relationer. Jag inser olika saker när jag hör detta. Dels att jag har en hel del pengar att inhämta hos några stycken. Men kanske är jag också skyldig någon något, så det kanske går jämt ut ändå. Men en annan sak jag ponerade, var hur det skulle se ut om det fanns en lag. En paragraf. Om någon lämnar en annan i en relation eller ett äktenskap, får man fan hosta upp lite cash också. Dra sitt strå till den sargade stackarn i stacken på backen utan hopp eller livskraft. Ingjuta lite nytt liv i den lealösa kropp man krossat. Freedom is priceless, eller?
Fatta!
- Jag älskar dig inte längre. Men jag har redan genomfört en transaktion på 50.000 för den kommande månaden, så du kan ta ledigt och åka på en kryssning i karibien för att återhämta dig och äta och dricka gott. Ta med en vänninna. Och använd kondom. Ciao!
Jag är alldeles uppspelt nu av tanken på det här. Tänk, att människan är en så simpel varelse.
Men å andra sidan kan hela upplägget ha varit lite lymmigt. Forskaren var nämligen norsk, och studien var gjord på norrmän. Studien kom också fram till att norrmän är världens lyckligaste människor. Undrar hur mycket den människan tjänar, som i hemlighet bedriver affärsverksamhet med att inkassera pengar av människor som krossar hjärtan hit och dit. Indriver och ser till att de sårbara stackars satarna fortare kommer på fötter och slipper gå hos psykologer eller plåga sina vänner med att älta, och därmed snabbare kan komma ut i arbetslivet. För det förstår vi ju alla, att det är till en sådan verksamhet norges oljeförmögenhet går till. Olja blir till lycka och karibiska kryssningar och passionerat sex med främlingar som får en att glömma det förflutna.
Det krävs en norrman för att komma på det. Inte konstigt att de är lyckliga med sådana premisser. Jag ska nog flytta till Norge i höst. Det lutar åt det. För vad olycka som än drabbar mig kommer jag snabbt att bli lycklig igen, så fort jag skickat in ansökan till lyckofogden. Det är en win-win situation. Sådana gillar vi!
Nu ska jag fantisera lite mer om lyckliga norrmän och allt jag skulle gjort för mina uteblivna inbetalningar.
Efter tre dokumentärer om torskarna i östersjön, homosexualitet i hederskulturer och talibanerna i Afghanistan varvade jag den hårda verkligeheten som blev aningen mycket för mig, med att se på talkshowen Skavlan.
Där intervjuades en forskare som kunde allt om Lycka. Hans forskarämne var lycka. Bara det gav mig rysningar. Han måste vara en fantastiskt fanatisk forskare som ger sig på ett så övergående ämne. Hursomhelst hade han kommit fram till, vad som i min världsbild framstår som en paradox- nämligen att lycka kan köpas för pengar. Han menade i den bemärkelsen, att man fortare tog sig ur en olycklig situation om man hade mycket pengar. Jag blev alldeles lam. Han var så otäck den här mannen, som kom med sådana påståenden. Han hade mått för det också. Han var extrem. Till exempel en krossad relation, skulle kosta 50.000 kr i månaden för den som var förkrossad, för att snabbast möjligt bli hel igen. Det är rätt mycket pengar det. En människa som led av ängslighet och oro i vardagen skulle behöva 150.000 kr i månaden för att bli lycklig snabbast möjligt.
För 10 miljoner kunde man köpa sig 20 krossade relationer. Jag inser olika saker när jag hör detta. Dels att jag har en hel del pengar att inhämta hos några stycken. Men kanske är jag också skyldig någon något, så det kanske går jämt ut ändå. Men en annan sak jag ponerade, var hur det skulle se ut om det fanns en lag. En paragraf. Om någon lämnar en annan i en relation eller ett äktenskap, får man fan hosta upp lite cash också. Dra sitt strå till den sargade stackarn i stacken på backen utan hopp eller livskraft. Ingjuta lite nytt liv i den lealösa kropp man krossat. Freedom is priceless, eller?
Fatta!
- Jag älskar dig inte längre. Men jag har redan genomfört en transaktion på 50.000 för den kommande månaden, så du kan ta ledigt och åka på en kryssning i karibien för att återhämta dig och äta och dricka gott. Ta med en vänninna. Och använd kondom. Ciao!
Jag är alldeles uppspelt nu av tanken på det här. Tänk, att människan är en så simpel varelse.
Men å andra sidan kan hela upplägget ha varit lite lymmigt. Forskaren var nämligen norsk, och studien var gjord på norrmän. Studien kom också fram till att norrmän är världens lyckligaste människor. Undrar hur mycket den människan tjänar, som i hemlighet bedriver affärsverksamhet med att inkassera pengar av människor som krossar hjärtan hit och dit. Indriver och ser till att de sårbara stackars satarna fortare kommer på fötter och slipper gå hos psykologer eller plåga sina vänner med att älta, och därmed snabbare kan komma ut i arbetslivet. För det förstår vi ju alla, att det är till en sådan verksamhet norges oljeförmögenhet går till. Olja blir till lycka och karibiska kryssningar och passionerat sex med främlingar som får en att glömma det förflutna.
Det krävs en norrman för att komma på det. Inte konstigt att de är lyckliga med sådana premisser. Jag ska nog flytta till Norge i höst. Det lutar åt det. För vad olycka som än drabbar mig kommer jag snabbt att bli lycklig igen, så fort jag skickat in ansökan till lyckofogden. Det är en win-win situation. Sådana gillar vi!
Nu ska jag fantisera lite mer om lyckliga norrmän och allt jag skulle gjort för mina uteblivna inbetalningar.
lördag 10 oktober 2009
Den fantastiska företeelsen förhållandet
Deras 54e lördagsbråk:
- Jag hatar dig, du kan dra åt helvete, sa han.
- Jag är ju redan där.
- Så fan heller. Du är allt ont på jorden samlat i en enda liten lortig varelse. Du ska brinna bort.
- Det kan jag inte för min glöd har slocknat.
- Åh jag är så jävla trött på dig och dina löjliga metaforer, kan du för en gångs skull säga vad du menar istället. Du är inte så jävla smart som du tror.
- Nej, tydligen inte, jag har ju inte gått härifrån än.
- Snart ger jag dig en smäll.
- Snälla gör det, så jag vaknar upp ur den här jävla mardrömmen. Släpp mig!
-Nej. aldrig. Du är min nu
-Men du hatar mig
-Spelar ingen roll, du är min.
-Jag är bara min och ingen annans
-Du är en störd människa. Störd
-Du lever med mig så det gör dig ännu mer störd.
-Släpp taget om din egen trasiga sargade själ så blir du en lyckligare människa.
-Du gillar att jag är olycklig, det gör att du känner dig lyckligare.
- Jag är enkel. Jag är bara en enkel individ som lämnar allt jag inte förstår till andra att förstå och bli galna.
- Sådana som jag?
- Ja.
-Så du säger alltså att jag är smartare än dig som förstår sådant du inte kan förstå?
-Ja. Du har alltid vart smartare, därmed mer plågad av dina tankar eftersom att du vet mer och förstår mer. Du är allt jag aldrig kan bli.
- Ger du mig komplimanger nu?
- Ja. Jag älskar dig. Du är allt som är rent, högt och utan sans och jag älskar att du vågar bli galen.
- Jag är inte galen. Jag har en existentiell kris.
- Jag kan inte ens hamna i en kris, för jag vet inte hur man kommer till ett sådant stadie att det mynnar ut i en kris.
- Du ska vara glad för det.
- jag är ledsen för att jag inte har kontakt med mina känslor, som du.
-Så du skulle hellre ha kontakt med dina känslor och bli galen.
-Ja. Galenskap föder klokhet.
-Det var det klokaste du sagt, raring. Ska vi gå tillbaka till sängen?
-Ja jag tror jag vill gråta lite mot din axel och be om förlåtelse
-Det får du. Kom till mitt helvete. vi kan brinna upp tillsammans.
-Jag vill brinna med dig. Jag älskar dig och jag kan inte sluta.
-Sluta inte. Men börja älska dig själv först.
- Älskar du dig själv?
- Litegrann, ibland. Just nu.
-Jag älskar också dig just nu. Och mig för att jag fann dig.
-Det var jag som fann dig.
-Så fan heller!
-Du varken ser eller hör, du är precis som alla andra idoter till killar jag träffat.
-Nu ska du ut!
-Det är min lägenhet.
-Jag ska elda upp den när du sover
-Jag hatar dig.
...and so on and so on and so on.
- Jag hatar dig, du kan dra åt helvete, sa han.
- Jag är ju redan där.
- Så fan heller. Du är allt ont på jorden samlat i en enda liten lortig varelse. Du ska brinna bort.
- Det kan jag inte för min glöd har slocknat.
- Åh jag är så jävla trött på dig och dina löjliga metaforer, kan du för en gångs skull säga vad du menar istället. Du är inte så jävla smart som du tror.
- Nej, tydligen inte, jag har ju inte gått härifrån än.
- Snart ger jag dig en smäll.
- Snälla gör det, så jag vaknar upp ur den här jävla mardrömmen. Släpp mig!
-Nej. aldrig. Du är min nu
-Men du hatar mig
-Spelar ingen roll, du är min.
-Jag är bara min och ingen annans
-Du är en störd människa. Störd
-Du lever med mig så det gör dig ännu mer störd.
-Släpp taget om din egen trasiga sargade själ så blir du en lyckligare människa.
-Du gillar att jag är olycklig, det gör att du känner dig lyckligare.
- Jag är enkel. Jag är bara en enkel individ som lämnar allt jag inte förstår till andra att förstå och bli galna.
- Sådana som jag?
- Ja.
-Så du säger alltså att jag är smartare än dig som förstår sådant du inte kan förstå?
-Ja. Du har alltid vart smartare, därmed mer plågad av dina tankar eftersom att du vet mer och förstår mer. Du är allt jag aldrig kan bli.
- Ger du mig komplimanger nu?
- Ja. Jag älskar dig. Du är allt som är rent, högt och utan sans och jag älskar att du vågar bli galen.
- Jag är inte galen. Jag har en existentiell kris.
- Jag kan inte ens hamna i en kris, för jag vet inte hur man kommer till ett sådant stadie att det mynnar ut i en kris.
- Du ska vara glad för det.
- jag är ledsen för att jag inte har kontakt med mina känslor, som du.
-Så du skulle hellre ha kontakt med dina känslor och bli galen.
-Ja. Galenskap föder klokhet.
-Det var det klokaste du sagt, raring. Ska vi gå tillbaka till sängen?
-Ja jag tror jag vill gråta lite mot din axel och be om förlåtelse
-Det får du. Kom till mitt helvete. vi kan brinna upp tillsammans.
-Jag vill brinna med dig. Jag älskar dig och jag kan inte sluta.
-Sluta inte. Men börja älska dig själv först.
- Älskar du dig själv?
- Litegrann, ibland. Just nu.
-Jag älskar också dig just nu. Och mig för att jag fann dig.
-Det var jag som fann dig.
-Så fan heller!
-Du varken ser eller hör, du är precis som alla andra idoter till killar jag träffat.
-Nu ska du ut!
-Det är min lägenhet.
-Jag ska elda upp den när du sover
-Jag hatar dig.
...and so on and so on and so on.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)