En kick.

Ibland tänker jag lite för mycket. Min hjärna kokar och får växtvärk. Och jag kommer inte till rätta med tankarna jag tänker. Det är som att försöka trassla ut ett garnystan där ena änden är lite för långt in i trasslet. Det går en stund men jag kommer inte tillrätta med det. Jag lägger ifrån mig nystanet en stund, sen plockar jag likförbannat upp det igen och försöker på nytt.

Men jag insåg när jag satt på toa häromdagen (det är egentligen helt irrelevant att jag satt på toa, men det var på toa jag satt när jag kom på det) att vissa nystan går inte att nysta upp. Man får ta en sax och klippa någonstans. Lägga ner. Lägga av och bara omfamna faktum att det inte går att få ordning på allt. Så det har jag gjort nu och satan så mycket lättare tillvaron blev. Vips.

Istället kan jag lägga min energi på andra saker och andra tankar. På så vis tror jag att jag så småningom kan hitta änden där långt inne och trassla ut saker och ting när det är dags.

Så idag ägnade jag fem timmar åt att laga 15 matlådor. Det är helt olikt mig och en väldigt skön känsla. Som att en främmande frisk fläkt tog tag i mig.
För trots allt är det ju så, att om det man gör inte blir så bra, måste man ju göra något annat istället.

Idag gjorde jag världen till en lite bättre plats genom att ge tre kronor och femtio öre till några finniga femtonåringar. De stod före mig i kassan till hemköp och lade upp glass, godis och läsk på rullbandet. De hade exakt etthundra kronor och hade räknat ut att summan av sakerna de skulle köpa skulle uppstiga 99 kronor. Perfekt. Men läsken hade pant och det hade de inte räknat med så summan blev 105. Och de hade ju bara 100. Åh Nej! Skrek de. Vad gör vi nu?

Eftersom jag också varit femton år och all min lycka har legat i filmkvällar med läsk och godis och kompisar kände jag en enorm sympati med kidsen och ville inte att deras kväll skulle förstöras för en ynka femmas skull.

Så jag sa att jag hade en femma men jag hade bara tre och femtio. Jag gav dem det och de blev så lyckliga. Kassörskan blev så mild av min vänliga gest att hon gav kidsen 1,50 i rabatt och på så vis blev kidsen glada, jag blev glad av att ha gjort en så god gärning och kassörskan blev glad och god för att alla andra var det. Så fungerar vi människor. Lätta att forma. Som cenitlera. Se bara till att göra fina former.

Det är dags för en lista känner jag.

Saker jag gillade när jag var liten:

- Att leka affär

- Att fuskstäda och njuta av hur rent det blev (gillar fortfarande)

- Bygga kojor

- Klättra i träd

- Leka skola (där jag var lärare)

- När man var blöt i håret efter skolgymnastiken

- Skriva skrivstil

- Samla på kapsyler

- Spela kula

- Spela in radioprogram på kasettband med min bror

- Äta korv och pommes frites

- Dela upp lördagsgodis mellan mig och min syster och bror där vi alla fick exakt samma sort och lika mycket av allt. Och hur vi sen bytte med varandra för att få de sorterna vi gillade bäst.

- När pappa spelade munspel och dragspel

- Sommarkvällar då vi sprang in och ut i huset och efterlämnade nyklippt gräs på vardagsrumsgolvet.

- Låna mammas smink

- Kolla på syrrans Jared Leto-affischer

- Skriva brev

- Få brev

- Att ha sand i byxvecken som rann ut när jag bytte om till pyjamas.

- Att ha pyjamas

- Att låna syrrans klänningar och längta efter att bli stor.

- Att se på Bullen

- Att se på voxpop

- Att spela in Bullen och voxpop på VHS.

- Sortera mina videoband och CD-skivor.

- Fantisera om hur jag skulle se ut när jag blev stor

- Fantisera om hur jag var Yrla i "Ebba och Didrik" (det gör jag nog fortfarande)

- Titta på filmer som skrämde mig lagom mycket (Ronja Rövardotter, Mio min mio, Bröderna Lejonhjärta)

- Astrid Lindgrens röst

- Dricka varm choklad hos mormor och lyssna på "barnen i bullerbyn" på kasettband.

- Sova över hos min moster och få äta Pizza.

- Pannkakor

Jag gillar fortfarande samtliga av ovanstående saker. Syrran har inga Jared Leto affischer längre, men jag tycker fortfarande om att beundra det hon har på väggarna. Kanske för att jag beundrar henne för hon är stor och klok.

Det är befriande med Listor. Det blir klart för en hur saker och ligger till. Det är en kick.

Hejdå.

Smällar man får ducka för

Ja den där personalfesten gick i alla andra tecken än lojt och fartlöst. Helvetiskt Sjövilt är ett bra ord. Det simmades över kanalen och fan vet vad.

Hade sett fram emot ett glas gratis bubbel när vi skulle entra krogen men när timmen för krogbesök var slagen var dessvärre jag det också. En lite för generös chef + 12 törstiga töser resulterade i att jag provade ungefär alla drinkar som finns i hela världen. När sedan 40 shots i färgglada kulörer liksom vandrade in på bordet av sig självt hörde jag den där refrängen i huvudet. Började tänka på den och tog skorna, som var alldeles för höga, i handen och gick ut först av alla. När jag skulle låsa upp sparven och trampa hem märkte jag hur svårt det var. Hur tung min kropp kändes och att det där med balans nog var något som skulle kräva mer av mig än jag behärskade ge. Så istället för att riskera en styrfylla tog jag taxi. I taxin spelades U2 och jag bad chauffören höja. Tror vi sjöng i stämmor och jag tror jag drixade honom bra.

Nu ligger jag i sängen efter ett 13 timmars arbetspass och mina fötter värker. Jag ligger och förbarmar mig över all låtsasmusik som produceras och blir aningen ledsen i ögat åt massornas totalt lågvattenmärkta favoriter.

Exempel på låtsasmusik:

Marcoolio

Anna Book

95 % av alla "artister" som deltar i melodifestivalen

Dansband

Erik Saade

Dom där tre jävlarna från Idol, EMD

Ja och så vidare. Jag blir så matt.

Nu skiter jag i det här. Om 8 timmar börjar jag jobba igen.

Är det lagligt undrar ni?

Nej, kanske inte. Men så har ni heller inte ett brev från Intrum Justitia på hallbyrån som sprider mystiska doftspår i lägenheten. Förnimmelser av ångest.

Kanske blir det bättre om jag öppnar det.

Kanske gömmer jag det under en hög med tidningar och låtsas som det aldrig funnits.

Att jobba häcken av sig är oavsett en bra början.

Smällar man får ta när man slappt runt i Europa för alla penningar.

Jag hatar smällar man får ta.

Ducka är bättre.

Godnatt.

Stum mountain woman

Det är dags snart att påbörja listan. Årets lista. Jag har legat vaken om kvällarna och försökt utkristallisera passande kategorier. Jag har nu bestämt mig för följande:

- Årets låt (jag utsätter mig själv för en extrem påfrestning genom att försöka fullfölja detta dumdristiga företag, men jag har bestämt att jag i min motivering får ha med flera låtar, dock skall en segra. Med skräckblandad förtjusning både bävar jag och ser fram emot detta.)

- Årets fest (Även här kommer några andra fester än den bästa att nämnas, i en slags festlig konfettisammanfattning av årets party thrills)

- Årets bästa (kanske sämsta, har inte bestämt mig)

- Årets dag

- Årets natt

Ja de tre sista är ju givetvis väldigt luddiga och oskarpa i kanten. Ungefär som jag, just därför får de vara med. Eftersom jag ljuger ofta blir det kanske inget med de här listorna alls. Vi får se. Nu ska jag läsa dagböcker från 2009 och se om jag kan finna något material där att utgå i från i min analys.

Jag borde blivit analytiker. Jag kan analysera vad som helst. Ge mig något bara.
Jag älskar det. Det dödar mig ibland.
Och om jag inte skulle bli analytiker skulle jag vilja bli cyklist. På heltid. Jag cyklar så jävla snyggt och bra. Susar förbi lätt på foten med rätt handlag och lätt framåtlutad. Är det halt ute, vågar jag cykla fortare än alla andra.
Och jag ramlar aldrig.
Inte någonsin. Inte när jag går eller står eller ligger ner heller.
Jag är stadig och solid som ett berg.
Med lite mossa på.
Och några mörka grottor man kan gömma sig i.
Och farliga vattenfall.
Blommande träd, vissna träd.
Jag är allt som ett berg är. Förutom stor. Jag är ganska liten egentligen. Så liten, att jag ibland försvinner.

(Kom och hitta mig!!)

Wild is the wind that hits me.

Jag har länge tänkt på en sak. Förberett mig på att skriva om det. Men det vill sig inte. Jag märker hur jag likt en student undviker sin hemtenta undviker detta ämne. Både i tanken men också i skriften. Jag vill inte konfronteras med denna gigantiska fråga som får mig yr och hjälplös.
Jag talar om Tid.
Tiden. Jag känner att jag inte kan idag heller. Därför ska jag nu göra en lista på städer jag varit i. Inte vilken tidszon de var i. Sådant kan jag inte med att bryta ner i förståndiga tankar. Inte idag.

Storstäder av betydelse jag varit i:
(med varit i menas VARIT i. Inte en sketen mellanlandning)

Buenos Aires
New York
Moskva
Cusco
Rio De Janeiro
Havanna
La Paz
Rom
Paris
London
Nice
San Remo
Oslo
Krakow
Göteborg
Lagos
Köpenhamn
Berlin
Marseille
Barcelona
Stockholm
Nikosia
Valetta
Lomé
Montpellier
Santo domingo

Sen finns det några småstäder av väldigt stor betydelse också. Men det tar för lång tid.

Storstäder jag skulle vilja resa till:¨
Sidney
Los Angeles
San Fransisco
Memphis
Montevideo
Santiago de Chile
Salvador
San José
Beirut
Lisabon
Athen
New Delhi
Pnom Penh
Tokyo
Peking
Kiruna
Reykjavik
Prag
Dublin
Budapest
Amsterdam

Det finns nog fler. Men jag orkar inte komma på dom.

Nu blir det kvällsmat: Tre köttbullar och ett glas vitt vin. Tuggas, omröres i munnen och sväljes till Söta Cat Power. Nej jag skojade såklart.
Eller?

Hur vet man något om någon?
Hur vet ni att jag inte är stadsministern egentligen?
Eller gud. Jag kan vara gud.

Skål!

Im on fire. On fire!

För ungefär 60 dagar sedan skrev jag ett inlägg här om att tiden sprang ifrån mig och att jag behövde styra upp vissa saker. Jag har nu hunnit ifatt tiden och har den i ett slappt men någorlunda stadigt grepp i min vänsterhand.
Förändringen är påtaglig:

Saker jag styrt upp:
- Ett jobb
Inte välbetalt som fan som jag önskat, men jag har skaffat jobb. 4-5 jobb.
Tre servitrisjobb, ett nattjobb och förhoppningsvis ett tidningsjobb som översättare. Dessutom har jag startat en affärsverksamhet med Elina där jag får utlopp för min kreativa ådra. En ådra som för övrigt har fått pulsera och rinna fritt som fan på sistone med gitarrspelande, skrivande och ritande.
Poängen bara rasar in!

- En budget (som jag ska hålla)
Här får jag tyvärr lite minuspoäng, men jag är på väg att vänja mig vid tanken på att ha en budget att följa. Någon gång i framtiden.

- En framtidsplan
Jajamän. Framtid= helvetiskt mycket jobb som kommer resultera i pengar som kommer möjliggöra flytten till London och tid för skrivande och kravlöshet.
Katchiing!!

- Söka kurser till våren om allt det ovanstående går åt helvete.
Kommer förhoppningsvis läsa distans från London i vår. En kurs i Creative writing på engelska. Vet aldrig när man kan behöva lite creative writing in english.

Jag brinner nu. Brinner för att få komma ut, komma in, få komma bort och komma till. Till något som känns meningsfullt.

Mitt hår har blivit långt, brunt och mina naglar har blivit röda och min garderob är full av tvätt. Jag har blivit lite lättare. Min kevlar-rustning tynger mig inte, tvärtom, den fungerar bättre än någonsin innan och släpper inte in en enda pil däruppifrån. En liten sten i skon som skaver oskönt ibland har jag, men jag går nästan alltid barfota så den kan jag leva med.
Överlag känner jag mig stark, fin och värdefull. Idag.
Imorgon kan jag vara liten, oduglig och ful som stryk. Men det gör inget för då gömmer jag mig någonstans och äter ostbågar och ser på människorna som går förbi mig och tänker att de också kommer vakna en dag och vara fula, olyckliga och små.

Så går det runt runt runt och mitt liv är bara ett enda liv av alla miljarder liv på denna jord men det är ändå mitt. Och det får jag göra som jag vill med.
Lite som en Dalí-tavla är mitt liv. surrealistiskt, fullt av fantasi och överraskningar. Och skönhet. Och månen är full över Karlstad. Och jag åt en banantårta och utanför är det frost men inuti är det en skog full av träd att klättra upp i.
Puss puss puss fan puss.

Skinny love

Jag ska nu dela med mig av något högst värdefullt. Bantningstips. Dom där jävla GI-metoderna och alla andra bokstavskombinationer är helt förpassade till dum-stadiet. Dom finns enbart för att amatörer ska kunna tjäna pengar på böcker om hälsosam kost. Och går ner i vikt gör man fan inte heller. Vill ni ha tillförlitliga metoder på hur man går ner i vikt jävligt snabbt ska ni nu vara uppmärksamma:

1. Separation - Förutsatt att du tyckte denna var jobbig, som i att du inte ville separera, eller att du ville men ändå av någon jävla anledning som jag inte orkar gissa mig till får ångest: Då är detta ett tillfälle som i princip alltid leder till någon form av kraftig aptitlöshet och viktminskning i rasande fart. Säkert kort!!

2. Depression- Maten ser ur som cement på din tallrik och är således inte så jävla lockande. Skulle du ändå tappert stoppa den i munnen växer den som en svamp och du kan ändå inte svälja den. Du ligger på soffan i veckor men går ändå ner i vikt! Ultimat jävla kombo!

3.Förälskelse- Min personliga favorit. Rekomenderas varmt. Du hittar sådan energi hos den du är kär i att du kan faktiskt både springa, ha sex, jobba och sova UTAN att äta. Och du blir bara glad och inte ledsen. Det håller i sig ca 4 veckor max. Sedan blir ni bara tjockare tillsammans. Så gör slut när du ser att det barkar åt helvete. Plocka då några poäng på separations-metoden.

(Hur vet man om man är förälskad? jag har ett mycket bra svar. Om ni ska ut och äta i ett tidigt skeende i er relation, och ingen av er ätit upp, eller ätit ens hälften, ja då är det rosa skimmer och amors pilar runt hörnet. Då kan det vankas passionerat sex bara några timmar bort. Men ser ni att den andra ätit upp och slickar sig om munnen och vill gå in på efterätt, ja då väntar krystad stämning och fumliga kindpussar. Och förmodligen en kortlivad romans.)


4. Allmän oro/nervositet- Detta fenomen tar upp så mycket av din energi och sätter sig ofta i magtrakten så ingen mat får plats. En bra men osäker metod, den är mycket övergående så du måste hitta något du kan vara orolig och nervös för under en längre tid.

5. Extrem Stess- Du är så stressad att du inte hinner äta, vilket kan leda till magkatarr och då är de sjukt jobbigt att äta. Kan bli kroniskt dessutom.

6. Maginfluensa- kräkas och bajsa i en vecka och inget matintag leder givetvis till viktminskning och en mindre magsäck. Här har du en snabb jävligt effektiv metod. Vill du bli magsjuk rekomenderar jag ofärdig kycklig som stått framme i solen några dygn. Kan även leda till döden.

7. Sjukdomar överlag- Medför sig oerhört många bieffekter som påverkar aptiten.

Så. Nu vet du hur du kan jobba för att tappa de där kilona du så länge velat bli av med. och du behöver inte köpa aftonbladets söndagsbilaga med träningstips till helgen. Jag vet. jag är bra.

Puss på er, lycka till.

Worst case scenario

Lista. Potentiella yrken som skulle kunna passa mig och som jag eventuellt skulle trivas med:

- Skådespelerska. Jag är bra på att spela, ljuga (om oviktiga saker), prata och anta roller. Tror jag skulle kunna klara mig rätt bra. Tackar nej till Beck-filmer.

- Programledare- Le, presentera, ställa intressanta frågor. Helst kunskapskanalen. Definitivt inte nyhetsmorgon, då jag skulle vara en ytterst jävla dålig anställd som alltid kom lite för sent.

- Dansare- Gå på tå och utöva kroppsligt konstnärskap varje dag, alltid. Det faller på äta nyttigt, sova mycket och självdiciplin.

- Journalist- Skriva debattartiklar där jag med finess skyller allt på borgarna, analysera filmer, skriva biografier om artister och regissörer. Göra en Wallraff och gå undercover och bräcka samhällets småolagliga verksamheter som utnyttjar barn för egen vinning.

Så får det bli. Journalist ja.

Annars då? Jo, lördag natt, jag är vaken efter en angenäm kusinträff. Folk får barn. Snart kommer våra (inte mina då, jag har ju inga barn heller ingen potentiell far. Till mina potentiella barn då alltså) avkommor att sitta på kusinträffar och kolla på kort av oss. Fälla kommentarer om våra kläder, frisyrer och tapeter. Skratta åt våra ideal, våra glasögon och våra mobiltelefoner.

Apropå mobiltelefoner, har jag fan funderat på att sluta. Dels för det kostar skjortan varje månad, dels för att jag inte orkar vara ansträffbar hela tiden. Annat var de förr då man hade hemtelefon och telefonsvarare. Så var det upp till en själv att ringa upp om det var någon man ville prata med. Inga fler fylle-sms, inga telefonräkningar, ingen väntan på att någon speciell ska höra av sig. Förutom att jag kommer stå där tio i två och böna till någon stackars vän om att få låna telefonen och sedan fyra av ett sms i raketfart utan att läsa igenom och rättstava. Scenariot skulle kunna bli något i stil med:

01:47

hej.Det är jag du vet att jag inte hr nån tel nu,. men om du vill ha tag i mig kan di ringa hit. när som.helst. VBar är du? öl. Puss hejdå

Sen, ångest för sms ett. Då avfyrar jag sms två:

02.03

fan förslåt. Jag ska ju inte höra av mig jag vt. Men jag tänkte att vi kunde vara vönner nu.?

Inga buktankar här inte. Nu tar jag bussen hem hejdå hej.

Fortfarande inget svar. Sista sorgliga försöket till personlig upprättelse:

02.34

missade bussen. får jag sova hos dig? tar soffan, det är lugnt!

svar 02.37

Nej. Jag har flickvän nu. Hon skulle inte bli förtjust. Ta taxi. Varför hör du av dig när du avskaffat mobil och ska vara så satans alternativ?

02.39

skit i det. jag hamnade i en svacka. ska inte hända igen. Sov gott med fickvännen då.

inget svar.

03.01.

fan jag skiter väl i diog. din soffa är fett oskön. du med. ses aldrig mer

inget svar

03.50

fan. det här kommer du att få ångra.

Aj Aj Aj. Bäst att inte sluta med mobilen. Kommer leda till färre vänner och fler fatala missar.

Tur att jag ser rakt igenom mig själv.

Godnatt. Trevlig resa.

Getting away with murder

Jag har väldigt mycket kläder. Min garderob är fylld till bredden och ändå använder jag bara hälften. Eller minde än hälften. Trots detta massiva överflöd är det samma gamla blå stickade begagnade tröja som åker på vareviga morgon. Jag borde sälja lite saker. Det kan vara ett smart och snabbt sätt till lite flöde på kontot. Flöde åt rätt håll så att säga. Hade en givande diskussion idag med en ung herre om effektiva sätt att tjäna mycket pengar. Vi gick igenom de uppenbara och vägde fördelar och nackdelar.

1. Bankrån- Alldeles för hög risk. Jag skulle förmodligen vara lika framgångsrik som losern i "two hands" som slår i huvudet och blir medvetslös på brottsplatsen.
2. Prostitution- För låga inkomster för ett så förnedrande jobb. Extremt påfrestande arbetstider och så måste man vara till lags och det är jag så jävla dålig på. Går fet bort.
3. Strippa- Skulle behöva en rejäl bröstförstoring, samt dras ut på längden ca 20 centimeter och sånt där kostar. Alltså blir det inte särskilt lönsamt med detta alternativ. Jag kommer inte längre att se ut som jag heller och det vore försmädligt. Man är ju den man är.
4. Stjäla saker och sedan sälja- klassiskt häleri. För lite pengar i branchen. Om man inte har en specifik inriktning på saker man säljer så blir det mycket jobb för småsummor. Springa och sno datorer på nattetid och åka fast av någon fjunig väktare. Nej tack.
5. Sälja droger- Kan vara en mycket lukrativ branch men något riskabel för en liten dam som jag själv. Förmodligen blir jag knäppt av en torped rätt så jävla omgående och då kan jag ändå inte använda pengarna.
6. Lönnmord- Det bästa sättet. Man får en fet summa pengar och behöver bara ha ihjäl någon utan att det märks. Sen vips kan man dra till karribien. Detta alternativ för dock med sig den värsta bieffekten- Mord på samvetet. Jag kunde få ett fräckt mördarnamn dock, "fast little bastard", vore något.

Utöver dessa något olagliga former av snabba cash skulle man kunna ägna sig åt att bli känd så att alla mina tillhörigheter får affektionsvärde och kan säljas för hutlösa summor på tradera och bringa in pengar på det viset. Visst skulle ni köpa min blå stickade tröja för 20.000? Toapappret jag använde när jag kräktes förra påsken kunde nog gå för en 5 papp. För att inte tala om min dagbok!
Nackdelen är att det tar lång tid att bli känd. Om man inte gör något drastisk olagligt, då går det på en natt. Men då är vi tillbaks i olagligheternas land och det där lönnmordet som inte känns så rockigt ändå. Karribien kommer te sig svartvitt med ett mord på samvetet och pengarna kommer vara så smutsiga att de inte ens går att använda.

Så till sist kom vi fram till det enda och bästa alternativet.
Köpa en lott.
Oddsen är extremt dåliga men jag gillar dåliga odds tror jag. Det blir mer spännande på det viset.
Nu gör jag det. Om jag inte skriver på ett tag är det för att jag sitter på ett flyg till New York. Gud och jag ska penetrera "the big apple" och John Lennon skulle visst visa oss exakt vart han blev skjuten. Håll tummarna, för allt hänger på lotten.

Hoppa.

Människan vs. djuren 0-1

Jag har varit på museum idag. Fyra våningar av uppstoppade gamla uttorkade djur. En del till och med utdöda. Jag har idag sett flera djur jag inte ens visste fanns. Djur som funnits och levt länge utan att jag varit medvetna om deras existens. Älggasellen t.ex, visste jag inte fanns. Jag vet inte vad jag tycker om det. Det skrämmer mig samtidigt som det är en lättnad. Det finns så många världar jag inte känner till och tur är väl det. Tänk djuren. Många djur vet nog inte att människan finns. Kanske till och med de flesta djuren vet inte det. Vi tror vi är bäst fast egentligen är vi bara bäst på några saker. Här är vad människan är bättre på än djuren:

- Koordinera sina lemmar i fysiska gäromål som människan anser värda att klara av. T.ex. Skriva, räkna, läsa, ha hand om ekonomi och ta ut pengar ur en bankomat.
- Kyssas (?)
- Älska
- Såra
- Slåss, kriga och döda vår egen ras
- Emotioner
- Förspel

Vad djuren är bättre på än människan:
- Flyga utan att det är farligt för miljön
- Resa (dessutom gratis)
- Springa fort (en del)
- Gömma sig
- Hålla ihop flocken
- Fördriva tiden utan att inblanda alkohol
- Promiskuöst sex (fast vissa människor är nog mer som djur)
- Hoppa och klättra i träd
- Konfliktlösning

Ja. Utifrån mina knapra kunskaper/fördomar om djur/människor är detta vad jag kom fram till. Jag lägger ingen värdering i om det är bättre att vara djur eller människa. Det kan jag inte veta.
Men om jag fick vara ett djur håller jag, trots dagens utvidgning av existerande djur, ändå fast vid min åsikt om att jag helst skulle vara en fågel. En papegoja vore roligt. Färgglad och pratsam. Eller en val. Deras tungor väger lika mycket som en elefant och de har hjärtan stora som en bil. Massivt.

Något annat som hände idag var att det var en fotbollsmatch i Göteborg, vilket jag var helt ovetandes om, eftersom jag inte alls har något som helst intresse av fotboll. Förrutom när Sverige spelar mot Danmark. Då kan man hoppas på att nån full danskjävel ränner ut på planen och ser till att det blir lite action. Men idag hade två lag gjort upp om SM-medalj.
Hela Göteborg var avspärrat och kollektivtrafiken avstannad. Alla normala individer med lite vett satt hemma i tryggt förvar eller hade gått raka vägen hem från matchen. Resten, typ 10.000 idioter hade samlats utanför centralstationen för att bete sig lite idiotiskt. Inklusive polisen var på plats, givetvis. När jag skulle gå över gatan till stationshuset kom ett gäng brölande idioter tillhörande det förlorande laget springade mot mig i omänskligt hög hastighet som osade testosteron och hämdlystnad. På andra sidan mig stod ett lika bröligt gäng varav den ene hade pissat på sig. Förlorarna hoppade på vinnarna och sparkade ner dem och de sparkade så hårt. Till och med i huvudet. Jag stod liksom mitt i detta och jag sa så högt jag vågade "sluta"! Men ingen slutade. En idiot hoppade upp på en annan, han som pissat på sig och han hamnade på asfalten. Sen drog tre stycken av honom hans byxor och spottade och sparkade kiss-killen som låg ner. Alla skrek intelligenta saker såsom "horor, ni ska dö". Flera blödde från pannan och han utan byxor blev arg och hans kompisar också och det var många som slogs och sparkade och skrek. Jag stod helt orörlig med min resväska i handen för jag vågade inte röra mig. Jag var rädd. Det kändes som jag hamnat i en krigszon. Ett fiktivt påhittat krig.
Det finns alltid sådana som vill bråka. Kan man inte slåss för sin överlevnad kan man slåss för en förbannad fotbollsmatch. Och kissa i byxorna kl halv sex en söndag.
Näej. Människor är inte bättre än djur i särskilt många avseenden. Djuren dödar varandra för att de måste, för att överleva, för föda. Människor gör det för att de tror de är bäst och bättre än varandra. Och för ett fotbollslag eller för att de missat sista beställningen i baren klockan fem i tre.

Nu ska jag hem och laga min kevlardräkt.
Ses snart igen.

Time, slow down!

Saker att styra upp:
- Ett jobb (välbetalt som fan, helst)
- En budget (som jag ska hålla)
- En framtidsplan
- Söka kurser till våren om allt det ovanstående går åt helvete.

Även om den här listan ter sig relativt kort, är det ganska omfattande saker jag måste ta tag i.
Det känns som farbror Ågren år på väg att besöka mig BIG time. Måste ha prickat av åtminstone en av ovanstående punkter innan han kommer, så slipper jag skämmas alltför mycket.
Det finns massor av bra kurser. Kreativ mattvävning, emotionell intelligens, lär känna barnet i dig. Det är ju bara att välja och vraka. Ett vrak som vrakar, det kan inte bli dåligt.

Oj den gick sönder!

Det har varit dåligt med listor på sista tiden. Jag känner att det fordras en nu.
Här kommer listan på saker jag förstört:

- Jag var på kalas hos Niklas Klingvall i min klass. Året var väl 1992 och jag var den enda tjejen som var bjuden. Jag hade så fruktansvärt tråkigt. Pojkarna lekte med Niklas transformersgubbar som om de vore juveler. Jag hade ju redan transformers hemma så jag var inte så imponerad. Jag smög in på hans rum och kollade lite på hans leksaker. Han hade fått ett krokodilhuvud i plast med öppen mun. Tänderna skulle man slå ner med hjälp av en plasthammare. Låter som en fruktansvärt banal leksak men så var det. Jag blev sur på att krokodiljäveln inte kunde stänga munnen, så jag tänkte hjälpa den lite och tog i som fan. Den gick sönder och kvar fanns en krokodil utan överkäke. Det är en dödsynd att ha sönder andras leksaker, speciellt sådana man fått i present och speciellt på ens födelsedag. Jag gjorde det ni alla skulle gjort. Jag gömde den under en sackosäck, ringde hem till mamma och grinade och sa att det var världens tråkigaste kalas och hon kom och hämtade mig. Krokodilen kom aldrig på tal men Niklas och min relation var alltid lite ansträngd efter detta. Tror förvisso inte att det berodde bara på krokodilen

- En väldigt fin kamera av märket Canon under en anacondasafari i Bolivia. Hela iden var så fuckad som den låter och hade vi inte blivit iväglurade av den där indianen hade jag aldrig följt med. Vi vadade i en hel kilometer fram genom ett träsk. Vi skulle till en ö och vi skulle leta efter anacondas. Jag hatar ormar. Vadandet övergick till badande. Jag som är rätt kort hade vatten upp till halsen och kameran i ett krampaktigt grepp ovanför huvudet. Till saken hör att jag inte återhämtat mig ordentligt från min magsjuka och hade således näringsbrist då jag endast ätit en halv piraya till middag dagen innan. Jag fick svindel av solen och ormarna, eller vetskapen av att de fanns ska jag säga, och svimmade till rätt ner i träsket. Likaså kameran. Den gick inte att laga och jag har aldrig varit så jävla förbannad. Vi blev avlämpade på den där jävla ön och indianen stack iväg för att hitta en orm vi skulle få se. "Ön" bestod av en gigantisk hög med koskit och sikten var suddig av alla flugor. I träden fanns livsfarliga myror så vi fick inte luta oss mot stammarna. Efter en halvtimmes vånda kom indianen tillbaka med en orm lika stor som en fet daggmask. "muy toxico!" sa han och var exhalterad. Vi brydde oss lika mycket som en satanist i kyrkan. Behöver jag nämna att vi fick vada hela vägen tllbaka också?
Kameran var heller inte min utan min väns. Hon var inte glad och det fanns inga sackosäckar att gömma den under. Jag fick helt enkelt stå till svars för min klantighet och erkänna.

- En sänglampa som jag sov sönder. (jo det går)

- Ett handfat på ett hotellrum i Barcelona. Nej det var inte sexuella aktiviteter inblandade. Jag ville bara vila mig lite på morgonkvisten efter en hel natt ute och toaletten var upptagen av Josefin.

- Jag hade tolv vinglas när flyttade till Karlstad för tre år sedan. Nu har jag tre kvar.
Är det fest så är det.

- En skjorta tillhörande Alexandra som jag garanterade att jag inte var för tjock för. Vilket var lögn. Den satt bra (som ett korvskinn) när jag stod stilla men när jag lyfte armen så sprack den. Det här var i Paris på den tiden jag levde på brieost, vin och Pizza...

- En stol som jag satt sönder ena benet på. Minns inte så mycket av själva händelsen men även denna stol var tillhörande någon annan. Kim som jag var inneboende hos i Montpelllier. Det var flera saker som hade gått sönder på den festen så stolen smälte in rätt bra.

- En dator i en affär där man kunde föra över foton från minneskortet till en digitalkamera. Jag mitt tekniska under satte in kortet fel och det fick ringas tekniker av olika sorter. Satt snällt och väntade och smygläste tidningar under tiden. Fick tillbaka minneskortet men blev inte återbetalningsskyldig.

- Mammas cykelhjul som av någon outgrundlig anledning blev böjt ungefär 90 grader efter en utekväll i örebro. Jag vet än idag inte vad som hände. Tydligen hade jag cyklat hem på den. Antingen var det en sjukt svängig cykeltur eller så var det någon satunge som slog sönder den under natten. Tvivlar på det senare alternativet. Tror mer på att jag tog en omväg genom ett buskage och mötte en hård sten.

- En klocka som jag trodde var vattentät som uppenbarligen inte var det. Nej den var inte heller min. Det var min stackars ömma moder som blev drabbad igen.

- Min pappas LP-spelare. Det var så kul att dra pickupen fram och tillbaka riktigt snabbt. Det blev ett så raspigt härligt ljud. Jag erkände aldrig dådet men jag är rätt säker på att han har sina misstankar.

- Ett antal smycken, mestadel tillhörande mig själv.

- En tvättmaskin i en lägenhet i Paris som inte var min. Jag vet faktiskt inte hur det gick till. Men tvätten luktade fan så den var på sätt och vis också förstörd.

- En glasbehållare till en kaffebryggare i lägenheten i Paris. Dock använde vi den ändå. Vi bryggde kaffet i en plastlåda som vi höll upp unde filtret. Ibland drack vi direkt ur lådan för att spara disk.

- En annan glasbehållare till en annan kaffebryggare på en arbetsplats. Det var första gången jag var i fikarummet och jag skulle bara vara snäll och diska den. Sköra jävlar, som inte tål lite tuffa tag. Jag fick köpa en ny men företaget betalade.

- En tröja som jag klippte sönder av misstag när jag skulle använda den som mått till en tröja jag skulle sy. Varför rita när man kan klippa direkt?

- Hundra glas på diverse olika barer.

- En jävla massa oframkallade filmrullar som hängde på tork i framkallningsrummet i skolans fotolabb. Jag slet upp dörren, som var lite trög. Av den anledningen att det var en skjutdörr.

Nej nu får det räcka, detta väcker för mycket obehagliga minnen. Jag är klantig av naturen, like it or leave it. Jobbigt att inse att det mesta jag försört inte varit mina egna saker.
Jaja. Så är livet. Man får riskera att saker, och hjärtan med för den delen kan gå sönder. Annars blir man ensam och eländig och då är ju några trasiga saker att föredra. Ett trasigt hjärta vet jag inte om jag kan stå för att det är värt dock. Fast jo, för man kan alltid ta sönder hans saker efteråt.

Hejpåer!

A day at the porn laundry

Allt här i livet handlar om tolkningar. Möjliga tolkningensalternativ denna skylt väcker i mig:

- När du lämnar in din tvätt får du under tiden köpa en hora och gå in bakom disken för en timmes underhållning. Vänta på tvätt är ju rätt långtråkigt.

- Det finns en Tv insatt i varje tvättmaskin där man kan fördriva sin timme med att se på porrfilm, mot en kostnad av några extra poletter givetvis.

- Det är ett tvätteri enbart för människor inom porrbranchen. Kanske så man skall kunna nätverka lite och höra sig för om det finns någon kommande filmproduktion man som porrskådis kan få en biroll i. Filmregissörer kan gå dit och tjuvkika vad porrtjejerna har för underkläder i sin tvättkorg.

- Det är inte ett tvätteri överhuvudtaget utan en förklädd bordell.

- Det jobbar strippor på tvätteriet som tvättar din tvätt åt dig på ett sexigt vis medans du ser på, och om du sedan är tillräckligt upphetsad och frustrerad när tvätten är ren finns möjligheten till lite smutsig närhet bakom disken.

Vilket det än är, så kan jag garantera att det är en jävligt lukrativ branch, och säkerligen stadens, kanske landets mest besökta tvätteri. Ingen går smutsig i kvarteret där "porn laundry" huserar, eftersom att man går till tvätteriet ungefär var tredje dag. Smutsen på insidan är det nog värre med, men den syns ju inte. Och det som inte syns finns inte. Eller hur?

The chair

Idag hittade jag en stol.

Det är så i huset där jag bor, att det som står vid porten får man ta. Om ingen har skrivit en lapp att man inte får ta det, så är det allmänt gods. Om man tycker man behöver något som någon annan inte vill ha, får man ta det. Sen äger man det.

Idag stod där alltså en stol och när jag såg den kom jag på, att det är just precis en sådan stol som jag behöver.
Den är gräddvit och fin och jag förstår inte att den som lämnade stolen inte ville ha den.

Det är tur att jag inte förstår allt.

Nu kom jag osökt att tänka på andra saker jag hittat, som jag haft nytta av. Det här är saker jag hittat, som jag haft nytta av och en del som jag mest bara har:

-En skinnfåtölj som jag hittade i trapphuset en vårdag. Den har fyllt sin funktion maximalt då jag haft den på balkongen på sommaren. Jag har sovit i den, filosoferat och solat. Den var lite sned och stoppningen var på väg till nästa liv, men det var det som var charmen. I våras insåg jag att den fått ta snö och vind och en hård vinter, och då var den inte så munter längre. När jag satte mig i den blev jag blöt för stoppningen hade blivit dränkt av snö som smält. Pappa hjältpe mig att kasta den på grovsoporna, och tänka sig vad som kom fram när vi vände upp och ner på den! Ett örhänge jag trodde var förlorat, en vinkork, samt ungefär 20 blöta cigarettfimpar. De var jag förstås helt oförstående inför.

- Jag har hittat många klädesplagg som jag använt flitigt. På festivaler kan man göra bra fynd.

- Ett örhänge som jag hittade i hissen. Det är en fjäder i silver och jag har det på mig nu faktiskt.

- En ring som jag hittade vid ett cykelställ. (Jag satte upp en lapp faktiskt, men ingen ringde.)

- Ett sjumannatält som stod ensamt och övergivet på Roskildes camping efter festivalen 2004. Det tältet var rena sviten! Jag kunde stå upprätt i det och vi använde det på många kommande festivaler. Under tältet låg dessutom en flaska vodka av märket Lenin. Den kom också till användning vill jag minnas.

- En spansk pocketbok jag hittade på gatan i Buenos Aires. En bok med gulnade blad som var läst många gånger. Jag försökte läsa den, men min spanska var för knaper. Jag gav den till en uteliggare i Mendoza, han blev väldigt glad och jag förstod att boken gjort nytta i att bara finnas till.

- En sjal som jag hittade på busstationens hittegodsavdelning när jag egentligen letade efter mina borttappade vantar. Den sjalen har jag använt extremt mycket.

- Några paraplyer som jag hittat här och var.

- Stenar jag hittat på havets botten som fungerat som tyngder i mina gardiner.

Sen börjar nog listan övergå i saker jag inte helt och hållet hittat, utan nog snarare skulle kunna rubriceras som saker jag snott. Det finns en gråzon där helt klart. Den listan får vi vänta med hursomhelst.

Natt!

I lost my coat but i found my heart

Jag är en jävel på att tappa bort saker. Inte helt oväsentliga saker heller, utan sånt som man bara inte får tappa bort. Jag har väldigt lätt för att fastna i mina tankar och skena iväg i fantasin, lite närsomhelst. Jag blir då lite disträ. Eller som vissa säger, klantig. Jag vidhåller att det är en bra egenskap att kunna släppa taget om verkligheten ibland och sjunka in i andra världar. Men det är inte så roligt efteråt.

Nu ska jag roa er med en lista på saker jag glömt och tappat bort. Försök ha i åtanke när ni läser denna hårresande lista, att jag faktiskt återfann en del av det.
Tanken slog mig också att räkna ut det sammanlagda värdet på allt jag tappat, men insåg ganska snabbt att det skulle bli en hutlös summa som skulle väcka funderingar på hur jag egentligen är funtad. Och det får jag nog inte svar på ändå.

Kameror: 3
1. Jag var 11 år och på semester i Italien. Jag gjorde upptäckten att månen var så vacker och ville fotografera den. Jag gjorde det, men fortsatte tänka på den fina månen och lade därför ifrån mig kameran och vandrade vidare i mina tankar utan kamera. Min pappa blev jättearg.

2. Det var en (asbra) pocketkamera som var min pappas. Den låg i min stora kameraväska tillhörandes min systemkamera. Jag var i Paris och stod uppe vid Sacre coeur och funderade på mina månader i Frankrike, och tänkte att det är en så fantastiskt vacker stad och fotograferade med min systemkamera. Sedan vandrade jag ner till "Les Deux Moulins" för att äta Paris godaste chevrésallad. Det vart en trist måltid eftersom jag insåg att jag glömt kameraväskan vid Sacre Coeur. Innehållandes Pocketkameran OCH 7 oframkallade svartvita filmrullar från min tid i Paris.

3. Jag var i Buenos Aires och skulle äta lunch i området Palermo, där vi sedan skulle handla på en marknad. Jag var hungrig fan minns jag och glömde att vakta min väska så fort jag såg maten. Således lyckades en raffinerad uteliggare eller nåt stjäla väskan medan jag åt i godan ro. I väskan fanns min nya digitalkamera, innehållandes 400 bilder från min tid i Brasilien.

Plånböcker: 5
1. I samma väska i Buenos Aires fanns min Plånbok, som nu ofinns. Eller den finns väl hos nån argentisnk tattare.

2. Jag åkte buss i Buenos Aires en vecka efter föregående incident. Jag var på väg till samma område för att handla på marknaden, vilket jag ju inte kunde göra veckan innan eftersom mina pengar försvann med en tattig uteliggare. Jag hade inhandlat en ny plånbok och den låg i mitt knä när jag satt där på bussen. Jag insåg att mönstret och färgerna på plånboken passade otroligt fint ihop med min kjol.
Jag satt och begrundande detta oerhört fina sammanträffande och missade nästan hållplatsen. Resultatet av detta var att jag flög upp och av bussen. När man reser sig hastigt och har något i knät brukar detta falla till marken. Om man inte plockar upp det, ligger det kvar. Någon lycklig argentinare blev rik, för den var inte tom.

3. Jag åkte metro i Paris. När jag gick på hade jag en plånbok. När jag gick av hade jag den inte.
En traditionell fickstöld med andra ord.

4. Jag var på konstskolefest i Örebro. Det behövs ingen förklaring, ni som varit på en sån, ni vet hur de går till. Jag hade inte någon plånbok med mig hem, helt enkelt.

5. Jag var på en skum klubb i Polen som hette elixir. De hade billiga shots. Så billiga, att min plånbok blev kvar på bardisken.

Mobiltelefoner: 2

1. Samma argentinsken tattare som knep min plånbok och kamera, fick mobil på köpet.

2. Sista kvällen i Paris var jag på en gayklubb som hette Pulp. Det var väl helt enkelt så roligt att jag glömde min väska där, innehållandes min mammas mobiltelefon (som jag lånat. Förmodligen för att jag tappat min egen.)

Cyklar: 2

1. Jag gick i högsatidet och skulle låsa cykeln på skolgården. Då gick väl killen jag var kär i förbi kan jag tänka mig. Sånt brukar leda till att allt annat försvinner ut ur huvudet, vilket det gjorde då alltså. Som de flesta vet brukar olåsta cyklar ha en tendens att bli stulna.

Cykeln återfanns dock några dagar senare utanför varbergakiosken av min far, som rusade in i kiosken och frågade alla, inklusive de anställda vem i helvete som ägde cykeln utanför. Ingen ville ju erkänna för pappa lät nog ganska arg. Min far deklarerade för hela kiosken att han tänkte sno tillbaka den, vilket han gjorde. Go daddy!

2. Jag lånade mammas cykel intill stan och parkerade på centralstationen och glömde låsa. Som vi redan konstaterat vet vi vad som kan händå, vilket hände. Samma natt dog Anna Lind och detta tragiska dåd tog över diskussionerna vid köksbordet morgonen därpå, vilket gjorde att mitt illdåd förmildrades något. Inte för att det var bra men mamma var åtminstone nådig en sådan sorgens dag.

Datorer: 1

1. Jag skulle åka buss till Universitet. Men på busshållsplatsen hamnade jag i en väldigt djup diskussion med mig själv så min laptop fick stå kvar ensam och vänta på nästa buss.

Jag hade plus på karmakontot och datorn återfanns på hittegodsavdelningen (där jag förövrigt är väl igenkänd, vilket inte alls kommer verka konstigt om ni orkar kämpa er igenom denna lista)

Mössor, vantar och halsdukar:

18.0000....

Jackor: 4

1. Jag åkte buss, vi skulle på fest på landet. Det skulle killen jag var kär i också så jag var uppspelt och nervös, vilket ledde till att jag glömde min lila regnjacka på bussen. (mammas..)

Den hamnade väl i Lindesberg kan jag tro.

2. Jag åkte tåg till Stockholm. Jag glömde min Gula regnjacka på tåget, för det regnade ju inte i Stockholm, så jag glömde att jag behövde den.

3. Jag gjorde ett klipp på myrorna och köpte en fin duffel. Den glömde jag samma dag på bussen hem. Detta är jävligt konstigt och jag minns inte vad orsaken var. Den återfanns dock på polisstationen och används än idag.

4. Jag åkte tåg till jobbet i Arvika. Lyssnade på Frida Hyvönens skiva, som jag precis upptäckt hur bra den var. Trots detta kom jag ihåg att gå av, men inte min jacka. Så jag rusade tillbaka och fick tag på jackan, men olyckligtvis började tåget rulla och jag hamnade i metropolen Charlottenberg. Fick ju tillbaka jackan, men kom 2 timmar för sent.

Övrigt:

Jag var i Nice och skulle återvända till mitt hostel efter första gången jag träffat Simon. Vi hade sagt hejdå och jag skulle med ett tåg och jag hade väldigt bråttom. Jag packade mina saker men glömde följande: Pass, plånbok, Ipod och flygbiljetter i ett värdeskåp där jag låst in det, så ingen skulle stjäla det. Samt en bikini, en handuk och en kjol.

Upptäckte mitt misstag på tågstationen och tog en taxi i ilfart tillbaka och hämtade det som låg i värdeskåpet. När jag sprang ut på trottoaren skrek en av städerskorna från ett fönster att jag glömt en handuk också och den fångade jag i luften när hon kastade ut den från balkongen. Fort som fan åkte jag tillbaka till tågstationen men missade tåget med typ 30 sekunder.

Denna gång berodde glömskheten enbart på att jag hade träffat Simon, och att han luktade så gott och var så fin, att jag var rätt borta i huvudet.

Körkort: 5

1. Tattaren i Buenos Aires kan legitimera sig som mig

2. Ficktjuven i Paris likaså

3. Någon Polack också.

4. Något drägg som var på kosnthögskolefesten med.

5. Hade hål i fickan på min kjol och tappade mitt körkort på glada ankan i Karlstad. Detta har hänt flertal gånger, men jag har allttid hittat det, av en slump.

Jag har alltså bytt körkort 5 gånger på 8 år. Det är rättså frekvent tror jag. Det positiva med det är att fotona alltid är ganska färska, samt att jag vet allt om kostnader och hur man går tillväga när man blir av med körkortet.

Nej nu får det vara bra med det här självplågeriet. Detta är ändå bara det jag minns, det finns nog mer saker att fylla i. Ett mönster som är återkomande är att jag ofta glömmer saker när jag transporterar mig via buss eller tåg. Kanske hänger det ihop med att jag tänker väldigt bra när jag reser. Jag trivs med att resa och blir väldigt avslappnad i både kropp och sinne och funderar ofta på hur saker och ting hänger ihop. Jag har inte kommit på något svar på det, men i skrivande stund har jag insett att min slarvighet hänger ihop med hur avlappnad och bortkopplad jag är från resten av världen. Samt, att när jag är kär är jag väldigt borta i huvudet. Fast det var ändå inget nytt.

Men värst av allt var nog ändå förra hösten, när jag tappade bort mig själv. Jag vaknade en morgon i november och insåg att jag var borta. I flera mörka månader letade jag med lykta och kompass och en och annan flaska vin men fann ingenting. Så plötsligt en dag i maj hörde jag något som prasslade under sängen. Där hade jag legat gömd hela tiden och läst serietidningar med en ficklampa och smaskat ur en gott och blandat-påse. Så himla typiskt mig!

Nästa gång blir det om saker jag förstört. Den listan är också lång.

Heppåer!

Just another saturday?

Jag vaknar upp. Vet inte vad klockan är, för min mobil fick så pass allvarliga svettskador igår när jag hade den i BHn, att den har nog helt enkelt sagt tack och adjö nu.
Jag visste inte att det kunde bli så, av svett alltså.
Hursomhelst vaknade jag åtminstone
Mindes i stora drag gårkvällen.

Sammanfattningsvis;
- Förfest där jag förvandlas till aggressiv musikpolis efter några glas "Aussie"
- En tjej som, till att börja med, nämnde att jag kunde bli aerobicsinstruktör, men som i slutet av kvällen hade en mer hotfull än föreslående ton. Det framgick senare att hon jobbade som en sådan, och företaget var i stort behov av en till, och hon "Kände" att jag skulle passa... Jag blev både överväldigad och rädd.
-Cykel till Blue Moon Bar
- Ett (eventuellt dansant) inferno på scenen inne på schlager-dansgolvet (ja det finns ett sånt), där jag, Jesp, Englund och Johannes pinkade in vårt revir, med stora "överlägsna" rörelser. Vad jag minns var det ingen annan som pratade med oss under hela kvällen..
- Promenad till Timmy´s grill.
- Äta slafsig kebab och frysa.
- Telefonsamtal från min bror vid 03, där han frustar och försöker kommunicera men det lyckas inte riktigt då han bara upprepar "ta den i munnen" om och om igen.
(Han var för övrigt extremt lyckad som black metal-snubbe. Tyvär kan jag inte lägga upp någon bild eftersom telefonen blev svettskadad)

Sammanfattningsvis var igår en kväll som så många andra men ändå inte som någon annan, eftersom inget någonsin upprepar sig exakt.
Bara typ nästan exakt, vilket väl egentligen är värre...?

Det är nog för tidigt och för mycket söndag för filosofiska spörsmål.
Nu ska jag äta chips till frukost istället, som så många andra söndagar.

Heppåre

Less law, more lollipos!

Anledningen till att jag startat en blogg är
1. Jag ska plugga men har kört fast och kom inte på nåt bättre
2. Jag skriver väldigt mycket.
3. Det händer mig ganska mycket konstigt och roligt, som eventuellt (med resevation!) kan vara underhållande även för andra.
4. Åtminstone min bror kommer läsa den.
5. Jag är impulsiv, och detta var min impuls.
6. Jag gillar att göra listor.

SÅ.
Min kompis Fredrik säger att man ska leva i nuet. Alltså verkligen ta in det som händer NU för att få ut så mycket som möjligt av livet. Man ser saker man inte skulle sett annars, vilket leder till tankar man inte skulle haft, vilket utvecklar och öppnar för nya möjligheter.
Jag har övat på detta. Så till den grad att jag glömt hur man planerar och tänker långsiktigt, eftersom jag lever i nuet hela tiden. Därför går det lite dåligt med min tentamen, vilket jag ändå har en ursäkt för eftersom jag försöker att se det fina i livet nu.
Just nu ser jag Caroline, som har släppt ett antal sköna citat på senaste tiden.
Jag ska återge ett rätt så jävla klockrent som kom från ingenstans igår när vi satt och slogs med våra påträngande baksmällor:

"Alltså, den där polisen sitter och suger på en klubba. Det ser rätt oseriöst ut måste jag säga".

Jag tror, att den polisen bara levde i nuet. Han var sugen på klubba och tog sig en.
Fler sådana poliser i samhället, så blir nog allt bara härligt, som min kompis Claes-Christian brukar säga.
Och nu när jag lever i nuet så bra, och har skaffat en blogg, kan jag ju skriva här om det som händer nu. Och det som hände då, eftersom att då var nu när det hände...

josåsåatteee...