leva lite

funderar och tänker lite
på att sticka iväg någonstans
till verklig
vår
kanske sommar till och med.
sista minuten till Marocko.
ligga vid en pool en hel vecka
och slippa vara ambitiös
målinriktad
duktig, fin
bra, smart.
bara ligga och känna vinden
mot magen
och leva lite.
leva lite
medan jag kan.

medecin

vem fan sa nåt om bra?

idag såg jag en reklam skylt
för ett eller annat gym
och tydligen skulle man få
både muskler och självkänsla
om man kom dit.

kände plötsligt att det var nog.
en bägare rinner snart över.
tröttheten inför hetsen!
hetsen inför allt vi ska vara
tar musten ur människan.
essensen.
kärnan.
det mjuka,
riktiga.

jag vill bara ha det mjukt
och skönt
och så kommer en massa idioter
och gör det hårt och kantigt
och fullt av tävlingar
vi ska vinna
och kämpa och
svettas.

och så snö-oväder
ovanpå den dystra insikten.

jävla värld,
ta mig till havs
så jag slipper se fördärvet.

paus.

rådjur

det vankas filmfestival.


jag blev nästan påkörd tre gånger idag
plus
att jag nästan sprang ner en stackars tant,
eller det var väl inte så synd om henne egentligen
men det kunde ha blivit det
om jag varit tyngre och haft sämre kroppskontroll.
allt detta på grund av
KYLAN.
den jävla bitande kylan som tar sig innanför
kragen och vantarna och glipan som är liten
men tillräckligt stor
mellan mina byxor och skor.
så jag tittade ner och gick snabbt rakt ut i vägar
och rakt på tanter, således.

klarade mig bra trots allt
den korta biten från spårvagnen och hem
den biten är kort
men känns så lång
i januari.

i hissen tänkte jag att;
nu jävlar ska jag svänga ihop något
av det styckade rådjuret jag har i kylen,
den fräscha färskpotatisen,
dillen från min dill-trädgård jag har i badrummet.
vinbärsgelén jag själv gjorde av bären jag plockat
i vinbärsbusken som omringar min siden-säng
och till efterätt drar jag till med
glaserade äpplen från edens lustgård.
smakar av det hela med ett årgångsvin
från jesus kristus sista dagar
som jag kom över förra veckan i en kiosk nära mig.


glad i hågen
med tom
men förväntansfull mage
drog jag på ugnen och kastade fram stekpannor och andra
grejer som kan vara bra att ha vid matlagning
till exempel en radio
och ett mått.
decilitermått och ögonmått och dylikt.
drog duktigt upp kylskåpsdörren och ut for en burk marmelad
på min randiga strumpa och med fasa
upptäckte jag att jag har haft inbrott i kylskåpet
för rådjuret var borta
och potatisen
och vinbärsgelén
äpplena
och vinet

min högtidliga middag jag planerat
att ställa till med i all enkelhet
kändes helt förställd.
i min aftonblåsa avnjöt jag från soffkanten
ett stekt ägg
en skinkmacka
och en påse ostbågar.
till det:
en norrlands guld direkt från burken.
ska det vara på detta viset,
tänkte jag,
med den ljumma ölen mot gommen
och ostbågsrester under naglarna.

blir låsbyte imorgon samt lönnskjutande av första närmsta rådjur.
här på Linné kryllar det av dom små liven.
nu, om ni ursäktar, ska jag sänka mig ned i mina sidenlakan
i min gigantiska single-bed
iförd min negligé
och där ska jag dofta på vinbärsrankorna medan
månens ljus lyser igenom
där grenarna bildar hål.
och å så fager jag är där jag ligger
och trängs med månen och alla hålen.

hejjävladå.

synden

dödsynderna ordnade efter favorit först.
1. Frosseri
2. Lust
3. Lättja
4. Vrede
5. Girighet
6. Avund
7. Högmod

Synd-bubblare:
Lathet

idag träffade jag brorsan efter 6 hårda veckor i vietnam.
vi hann inte prata så mycket om det,
men han berättade att han åkte på fest med tre australiensare
rätt ut i ingenstans
på moped.
det ante mig.

les amours imaginaire

asfalten.
jag saknar den.
och gräset.

jag går till haga bion.
jag går dit två timmar innan filmen börjar
för jag har inget annat att göra.
ingen tid att passa
ingenstans att vara
så jag är på kino.

äter en soppa.
läser en bok.
tittar på människorna.
tänker inte direkt rosenskimrande tankar
men heller inte dåliga.
tänker att det är ganska bra att sitta ensam.
inte behöva lyssna
eller prata
eller sätta sig in i något
eller tycka det ena eller andra.
det är en ynnest antar jag
att trivas
att nöja sig
med monologen i huvudet.

sen såg jag filmen
och kände mig rätt urblåst efteråt.
den var inte blytung
den förändrande inte mitt liv
men det var i mina ögon
ett mästerverk
rent berättarmässigt.

(om jag visste hur man gör en länk
så skulle jag, men jag vet inte det
men kolla här för den fantastiska trailern
http://www.lesamoursimaginaires.com/)

jag gillar verkligen när vägen fram
är målet,
det viktiga,
och inte slutet.
slut är oviktiga
onödiga att fokusera på.

efteråt blev jag sugen på cigaretter
fast jag inte ens röker
jag blev sugen på att vara bög
fast jag inte är man
jag blev sugen på att ta hem
han i filmen med lockigt hår
och där är jag inte ett dugg förvånad.
han var vacker
och svår att förstå sig på
och han är en karaktär i en film
den sorten är jag på det hela taget svag för.

sen gick jag ut från kino
och stod i snön ett slag
och funderade på vad nästa drag skulle bli.
men ingen spelplan dök upp så jag tog med mig bob dylan
hem och letade asfalt på marken.

tänkte att jag sett för mycket film
och att mina förväntningar på livet
sällan
eller aldrig
sammanfaller med filmerna.
och jag vill att det ska vara som i filmerna
för jag är naiv och har jättelite annat att bry mig om
i min tillvaro att jag ägnar tid åt att tänka
på filmscener och på mitt liv som filmscener.
unna mig det.
en dag kommer jag inte ha tid.

idag gjorde jag musik till lejonlåten.
använde nästan alla ackord jag kan.
dom här ackorden kan jag:
am
em
dm
g
c
f
d
e
a

den blev lite trasslig ibland att spela,
låten
men strängt taget är jag nöjd.
jag gjorde den själv
det är inte alla som gjort en låt.
det är många före mig som gjort det,
måhända bättre,
men det är många som inte gjort det alls.
man kan säga att jag ligger lite före
vissa.
lite efter andra.

nu ska jag andas i mitt munspel.

sanningen

jag har skrivit en låt-text.
jag var
tyvärr
helt seriös
när jag skrev den.
den kan nog finslipas lite
men man ska inte underskatta råmaterial.

den balanserar gravt mellan
något kent-aktigt
och något pretentiöst sprunget ur lite för mycket vin.
jag har alltid tyckt att den gränsen är hårfin.
jag har alltid uppskattat ironi också
och att inte ta sig själv så allvarligt.
så här bjuder jag nu
en kommande hit
förmodligen
vad annars.

VI SKA VARA SOM LEJON

"Vi ska vara stilla
Vi ska vara för evigt
som en synvilla
som statyer,
som klockor som stannat,
som solnedgången

som uppstoppade djur
Glänsande, eviga
I vår mysiga bur
Och missuppfattade av alla
Varandras mongon
Varandras allierade
Vi ska vara
som lejonet på gripsholms slott."

ni som inte sett lejonet på gripsholms slott
jag föreslår en googling.

jag tror på det här.
ska bara tonsätta den.
kanske kan spinna vidare på slotts-temat.
tomma rum
ekon
mörker
hemligheter.
det känns pop-sångsaktigt.

ja, förövrigt har jag tänkt mycket på djur
idag med.
att vi är som djur
när vi är och gör.

och på att monogami är ett människans påhitt
sprunget ur något religiöst fanatiskt hittepå
om att vi inte ska vara djuriska helt öppet
och föröka oss hit och dit
så därför ska man ha en vid sin sida.
en och samma
förevigt
och om man pillar på förbjuden frukt
är det skamvrån som gäller
fastän vi älskar förbjuden frukt
för vi är djur.

och så har det blivit vår nya religion-
kärleken
och jakten på den.
den eviga
den rena
flykten från ensamheten
mot tvåsamheten.
popsångerna basunerar ut det.
"du och jag"
"vi ska bli"

hela mänskligheten är manipulerad av
popmusiken och nån jävla fanatisk präst som ba:
nu ska vi va två!
hallå!
en och en,
förena er,
förgrena er,
förädla era gener
men bara med varandra
inte med andra,
fastän ni vill.

jag sitter på sanningen
fattar ni det förihelvete!??
fan.
jag har knäckt koden.
da vinci koden var småpotatis.
dan brown spelar i en annan liga.
det här är grejer!
hela världen kommer lösas upp
lösas fri
från tvåsamhetens bojor
och sen ska vi leva lyckliga
ensamma tillsammans!
ett enda hippiekollektiv.
gigantiska matlag
och fria gränser.

vad säger ni
är ni med mig?!!

peppa!
alone together forever!

haj

googlar djurkonservator
och hittar en sida som är skrämmande.
Sveriges bästa konservator heter tydligen
jeanette och på hennes hemsida berättar hon att hon redan
som sjuåring samlade på djurlik
och klistrade ihop små skelett och konserverade möss och fåglar
och annat i sitt kök.
när hon som pryo fick vara på naturhistoriska
och sätta ihop en grävlingkranium
beskriver hon känslan som lyrisk.
ja.
jag vet inte
det låter lite skrämmande.
jag kanske måste distansera mig lite nu
snart
från djuren.
det här blev lite för mycket information,
det här med jeanette
blev lite magstarkt.
saftigt.

jag tycker att det luktar lite illa inne på naturhistorska
och så gillar jag inte saker som ligger i burkar,
inälvor eller bebisar eller vad det är.
jag gillar när djuren får vara fria
och ostörda.
jag gillar lite när naturen biter ifrån på oss
människor som förstör en massa också.
till exempel i epypten när hajen bet ifrån.
sa till på skarpen.
här bor jag!
sa den.
sen kom givetvis människorna och förstörde med ond bråd död
och sånt som människor sysslar med.
MÄN
män-niskor.
märk mina ord.

för övrigt brann det i huvudet på mig i natt
och när jag vaknade låg röken tjock i lägenheten.
påminde mig om att det är bra med brandvarnare
och andra varnare som varnar
för fara å färde

fara på färden
nu rider vi ut på fjärden.
tjohopp

yeah another year yeah

jag känner för att skriva
men vet inte vad.
måste man veta vad
alltid?

alltid ska allt man gör ha ett syfte
jag gillar inte det.

det snöar ute.
fiona apple sjunger desperat
i want you
för mig.
mitt flickrum känns stort
och litet på samma gång.
när jag var liten var jag livrädd
för vampyrer.
denna rädsla kom sig nog av
en för tidig exponering för filmen
en vampyrs bekännelser.
jag trodde dom var i garderoben
satt där med cape och huggtänder
och manisk blick
och ville ta mig.

nu är jag inte rädd för vampyrer längre
herregud
jag välkomnar dom!

snart är det dags för årsslut
bokslut på 2010.
ett jävla år.
ett jävla år till
av alla jävla år.
stunder
korta som långa
borta.

2010 kan kortfattat sammanfattas såhär:
Januari- kallt som satan, universitet, framtidsångest, saknad.

Februari- kallt som satan, flytt, framtidsångest, saknad, fattigdom

mars- idogt slavande på restaurang, saknad, framtidsångest, vanlig ångest

april- exil i europa, allmänt omoget beteende, vulkanhaveri, vanligt haveri.

maj- exil i europa, allmänt omoget beteende, framtidsångest, kärlekskval

juni- danmark, slava på restaurang, en känsla av att det inte löser sig

juli- slava på restaurang (hatade det), fest, cykla, fredrik, elina, carro

augusti- framtidskval bigtime, arbetslöshet, existentiell kris

september- karmabomb i form av lägenhet i göteborg, arbetslös, tristess

oktober- längtan, spänning, tristess, flytt, ensamhet

november- arbetslöshet, göteborg, kreativitet, en känsla av att allt blir bra,

december- jobb, snö, andra lång, lina, min bror, fest, bra

så det gick från
ganska bra
till dåligt
till skitdåligt
till ganska bra
till bra.
fan vad fint.
en riktig framgångssaga.
men än är det inte slut
och den som regisserar mitt liv har kanske en riktig jävla surprise kvar.
nåt slags lik att damma av

så spännande.
godnatt.

take it away, lover!

Rötter.
dom finns där under
och dom syns inte.
bara på juldagen.
då gräver man upp lite och drar och sliter
och inser att alla sitter ihop
med varandra på ett eller annat sätt
för alla har varit och
pillat på någon
som pillat på någon
som pillat på dig
som pillat på någon.

vi sitter alla ihop.
och ibland var man kär i dom.
och ibland var dom inte kära i en
utan i en annan
som också står där mitt framför en.
ex, sex, gammal kärlek och nostalgi,
allt var samlat igår på babar.
till och med babar är ju som förr.
samma folk, samma jargong, samma blickar
och inte blickar
samma klickar
samma lokal.
endast musiken var annorlunda.

det var kul, jag njöt.
någon sa till mig att
"det är precis som förr.
så kul att träffa alla dessa människor nu
när vi alla är lite mer sansade
och i balans"

jaa-aa instämde jag,
jag, ljugarn.
vadå balans.
vardå?

när stället stängt och man stod och funderade på var natten skulle föra en nu
månntro,
kan det bli till någon skön förort på efterfest med en massa folk från gymnasietiden, så man kanske äntligen skulle kunna få hångla med
han i parallellklassen
som gått och blivit så magiskt fräsch de senaste åren
(de senaste timmarna)
eller vad för spännande man man vänta?
så ungefär
stod jag och funderade i snön men inget hände.
ingenting.

så jag tänkte att jag åker väl hem
men eftersom örebro har ett helt jävla medeltida nytt buss-system som jag är helt oförstående inför
bakåtsträvare som jag är
hittade jag inte busshållplatsen.
missade därav sista bussen.

stod förvirrad på torget och fick en känsla av att om någon såg mig nu
skulle de SE hur förvirrad jag var.
det var då min bror hade kunnat göra nytta men han sitter väl och dricker te någonstans borta i vietnam och har det bra långt bort från juldags-nostalgi och kyla.

jag frös och gick således in på grillcorner
örebros mecka
medelpunkt
mötespunkt.
där allt händer
det sista, avgörande.

men jag kom fan knappt in där
för alla jävlar var hungriga och grobian-aktiga samtidigt.
precis vid ingången satt två tjejer och slafsade i sig kebab
på liv och död.
bredvid dom stod en tallrik som såg ut att vara övergiven,
men full med mat.
kebabpizza.

jag suckade och rann ner på en stol bredvid tjejerna.
tydligen helt icke-adekvat beteende
att sätta sig vid samma bord på det sättet,
så för att göra stämningen om än lite mer obekväm
frågade jag om det var deras tallrik,
den övergivna
och dom blev jätterädda att jag skulle vara
så ofräsch
att jag tänkte äta upp någon annans rester.
medan de svarade jakande högg jag i på övergivna tallriken.
tjejerna kollade konstigt och tappade matlusen kanske
jag vet inte
jag åt väl inte med klass
kan jag tänka mig.

sen kom en kille och började också äta av övergivna tallriken.
han frågade om jag ville följa med honom hem
jag skrattade jättehögt
lite elakt faktiskt
men det hjälps inte
det kom från hjärtat.
kebebsås rann lite på kinden
sen gick jag ut,
haffade en stor taxi som egentligen var full
men jag bad
bönade och bad
och fick åka med.

i taxin var jag och tre jätteroliga kurder som hette
Ari (från finland) Omar och Hassan.
även taxichauffören var med i "gänget" tror jag.
vi pratade om allt möjligt.
de ville ha med mig på fest men jag sa
att jag var lesbisk och helt jävla omöjlig att ha och göra med
vilket inte är så långt från sanningen.
dom ba
ahAHHAAA
och så fick jag hoppa av utanför mig.
jag tror jag har problem med att stå för min heterosexualitet på fyllan.

mätt och belåten tumlade jag i säng hos mina päron medan ni andra
samlade på er könssjukdomar med gamla kärlekar och
köldskador för att ni stått i kylan och väntat
på att någon ska ta nåt jävla steg nånstans.

så äre, så vare
med årets juldag.
det känns förövrigt som det var juldagen 2009 alldeles nyss.
jag är skeptiskt till det här med "livet"
hur fan vet man
att det är på riktigt?
och tiden.
vilket båg.

hajja

jävla john!

jag fick en bok när jag fyllde år
jävla john
heter den
och handlar om John Lennon och den fiktiva
men verklighetstrogna och framför allt
väl-researchade historien om den svenska Katja
som motvilligt men obehärskat inleder en relation med
John Lennon.
fantasieggande och gripande historia
välskriven som satan.

jag läser den nu och jag är förbannad
på john
som framstår som en total jävla sopa.
aggressiv, lömsk och utrustad med
uträknat svinaktigt beteende
som bottnar i en inre osäkerhet
förvisso men ändå bygger upp och skapar
en närmast monstruös man till och från.

jag älskar beatles men jag
hör inte till en av dem som vet allt
om de band jag gillar
jag gillar, mest.
ibland vet jag lite
men om john lennon visste jag inte mycket.
men nu.

det som gör mig på så dåligt humör är
att jag
på något naivt sätt trodde att han var
bra liksom.
god
bara för att han var bra på musik.

parentes.detta genomsyrar förvisso min bild av musiker av manligt kön
överlag och oftast blir jag lika jävla lurad
men det tycks jag glömma direkt och så är jag där igen och tallar på nån flanellskjorta med gitarrfingrar och nonchalanta axelryckningar och ba
åhhhhhhh.
som en skadeskjuten jävla hund med en guldfisks minne. parentes.

min naiva världsbild våldtar mig
varje gång jag inser att världen inte är så bra.
folk är komplexa
inget går att lösa fullständigt
inget ÄR fullständigt
och tvåsamheten har aldrig funnits
eller jo
den finns hela tiden men den är jävligt
övergående och flytande
nyckfull
lömsk.
man är två
sen en
sen två
och så står den ena och grinar
när den andra blev två
med en annan
en.
och så fortsätter det.

ah ni fattar.
att folk gifter sig
övergår mitt förstånd.

men det som gör mig mest förbannad är att
också jag längtar.
VA?
inte efter john
men att läsa om
total hängivelse
beröring som är elektrisk
och blickar som får kroppsdelar att bulta
och själar att söndra
och hjärtan att slå
sen brista
får mig att längta efter att ha någon mellan mina händer
en själ att vira in mig i
en blick att penetrera
något som bultar
och någons smutsiga fötter
i min säng
som jag inte stör mig på
för att de tillhör
denna någon.

och parellelt med ovanstående begär
denna plågan
denna icke-tro på precis allt det där.

tur att boken snart är slut
tur att känslor, illusioner och längtan är övergående.
tur att man har en liten jävla realist i sig
som kan det där med prioriteringar.

snart kommer jag längta efter en påse chips
och splatterfilm
och vips så är allt det där jag just skrev om som bortblåst.

men ändå:
jävla john
som fick mig att börja tänka på det där med
kärlek.

imorgon ska jag till kyrkan.
precis vad jag behöver.
jävla gud mitt i alla dessa enerverande tankar.

hur ska det gå med allt
kan man undra.
det är ett enda livslångt projekt att leva
tamejfan.
och jag har aldrig varit någon ultimat projektledare
typiskt fel person
på fel plats.

god jävla natt

inget. igen.

Efteråt hände inget.
igen.

tvåsamheten

en gammal favorit, i reviderad upplaga.



föresten!
jag kommer att färdigställa en väggalmanacka för 2011.
ja, ni vet, en sida för varje månad
någon trist bild på ett utrotningshotat djur eller en ful kyrka eller dylikt till de olika månaderna.
så kommer inte min almanacka bli, givetvis utlovas teckningar av rang, kanske har de relevans till de olika månaderna, kanske inte.
den kommer att vara färdig
snart.
om en vecka
give or take.
jag skickar den till er mot den humana summan av 100 riksdaler.

sug på den!

HAJJ

dröm

drömde att det ringde
någon
men det var bara
en dröm

Andetag, ett i taget.

Vad gör ni?
Såhär en söndagsnatt i slutet av november?
Ligger ni?
Kanske ensamma i en säng och grinar av förtvivlan.
Kanske i armarna på paradiset självt.
Kanske reser ni någonstans.
Kanske står i ett fönster och undrar.
Kanske ligger under sängen och är livrädda.
Kanske sover ni?

Själv har jag ägnat kvällen åt att med min andra hälft, alltså mig själv, byggt ett bord. Jävlar vad fint det blev.
Jag skruvar och drar och lyfter och svär.
Som om inte det var nog
och det är ju egentligen nog
det är ett hästjobb att bygga bord
bestämde jag mig vid halv tolv att det var läge att rensa avloppet i badrummet.
Så det gjorde jag.
Det såg ut som någon spolat ner bacon i handfatet.
Och några råttor.
Ve och fasa, jag undrar lite saker om den som bodde här före mig.

När jag stod där fullt ockuperad med händerna i någon annans skit ser jag att jag fyller år. Jag skrattade lite åt det och önskade att någon hade sett mig där på knäna, händig som få när jag tätade rören med min starka envisa hand.
Jo, nog har det blivit en redig kvinna av mig.
Grattis till mig.

Så nu flyter det bra i handfatet
jag har ett bord jag byggt själv
jag har ugnspannakaka i kylen.

Lägret var bra. Vad kan jag säga.
Jag funderade på vem fan det var som var på läger.
Var det jag, eller kidsen?
Svingod mat, massa slöande i soffan, 9 timmars sömn, tid till att teckna.
Får väl se om det kommer en lön eller en räkning från kommunen.
Har ju fått saker om bakfoten förr
det här kan vara ett sådant tillfälle
man vet aldrig.



Den här ritade jag häromdagen när jag hade en beef med Alfa-kassan.
det blev lägerverksamhet av hela skiten.
visst önskar man att hela livet var lite mer som ett läger?
kaffetermosar, medhavda mackor, trånga osköna sängar,förväntan och kanske en lite crush på den som sover i slafen ovanför.
och sen åker man hem.


Som om det inte vore nog med action att jag
fått jobb
byggt bord
rensat avlopp
har födelsedag

Har jag idag sett en helt ny människa öppna sina ögon.
Siri.
Min syrra ploppade ut henne dagen före jag ploppade ut för 26 år sen.
när jag är 50 är Siri 25
more or less.

Hon är så liten att man inte tror det är sant.
Är det sant? sa jag när jag såg henne.
Det var sant
Hon är len och alldeles ny
En ny människa

Hon har aldrig skrikit
inte gråtit
inte ätit ost
inte ens skrattat
Hon är nollställd
och ska bli full av saker
sen.

När jag tänkte på att hon precis tagit sitt allra första andetag blev jag matt.
Som när jag tänker på rymden eller mängden vatten i haven.
Att alla har tagit ett
första andetag.
Att alla ska ta ett sista.
och alla andetag däremellan.
Det blir många
Vissa viktigare
än andra.

men många är det.

Godnatt världen.

Cést ne pas un pipe

Anställningsintervju-haveri del 2.



Anmälde mig i total affekt för ungefär ett år sedan till en sajt som förmedlar nannys över hela världen. Och nu har det börjat komma in förslag på löpande band i min inkorg. Folk som behöver just mig i Spanien, Sydafrika och Amerika.
Herregud vad tänkte jag på?
Nu vågar jag inte ens öppna mailen, med rädsla för att jag kommer tacka ja till ett års au paur i någon amerikansk familj dit jag måste fara och vara medgörlig, huslig och lydig medan pappan i familjen bedrar frun med sin sekreterare och sen med mig, och sen jag och sekreteraren och så kommer frun på oss och mördar oss allihopa med en såg.

Jag har sett på tv.
Jag har läst tidningarna.
Jag vet hur det går till i Amerika.

stannar således
här
göteborg är tyst och svart
som en abstrakt målning.
en dyr

Idag var jag på Matiné-bio
Cornelis Wreesvijk var en riktig
tjockis.
En fryntlig man lidande av paranoia
alkolism och andra typiska
konstnärsdrag.

Jag skrattade lite för mycket under filmen
tror inte det var en film man skulle skratta på
Pensionärerna skruvade på sig
syrran grät
men jag skrattade

Var väl på det humöret
Det gäller att passa på.

nyss gjorde jag en
grimas i spegeln och skrattade
åt den
åt mig

Hjälte

Det är bra att
ligga lågt
ibland
tips bara
till er som har någon
att ligga lågt
inför
så det blir mer
ligga
kanske.


Jag lade ner tre
veckor
av mitt liv på att sticka en
halsduk
och nu är den
borta
vasagrillen lördag 04.30
åt upp den

nu vandrar någon omkring med
mitt masterpiece
om halsen

tid och pengar
åt helvete
hoppas den skänker
värme
åt den arma sate som tog den
det kunde varit jag
så jag kan inte vara arg

jag har hittat
många saker
och använt
en del hemmagjorda
säkert.

Idag raderade jag 900 sms
alla på en gång
95 % från en särskild
men idag
plötsligt
kände jag
att de inte gjorde någon
nytta längre

plats för nya
andra
historier.
fina
fula
svåra
roliga

vem vet.
vi vet så lite
om fortsättningen.
det
är
som
på
film

outhärdligt
men spännande

Damn i wish i was a lesbian

Fredag

klassisk koncert som fick mig
att minnas
allt jag gjort
och inte gjort

tänkte på vatten hela tiden
under vatten
vågor
klippor
skepp
och storslagna soluppgångar

Lördag
koncert igen.
Billie the vision and the dancers
fick mig att tänka
på toleransen
kärleken

avsked på flyplatser och
att bli gammal.

förbandet hade omåttlig energi
det sa jag till dom
efteråt
och jag sa till Lina
att man borde prova
ett nytt kön
när jag såg
den snygga
sångerskan.

en tvärflöjtist med höga kindben
bad om mitt nummer
Liket, kallade han mig
han var nog jätteung
jag är gammal

är jag gammal?
som ett lik?

dansade på nef.
män tror att dom är så bra ibland
bättre än dom är

jag tror också det om mig själv
ibland
men jag tafsar inte män på stjärten
eller försöker gnida mig mot deras
kroppar
även om jag vill

det kallas respekt
och raggningsteknik
om man så vill.

på nef var det bara puckon
som trodde att de var snygga
värda
smarta
åtråvärda
men de vara bara
äckliga
hänsynslösa
dom tyckte att vi tog
för mycket
plats
och att vi dansade
för bra
och aldrig har jag brytt mig så lite
om att ha en man
som då.

Men nu är nu
Söndag
Ensamheten

tre stearinljus och jag
ballerinakex och min dator

Nu tänker jag på det
det skulle vara någon
som förstod precis
vad jag menar
när jag står vid
fönstret och andas på rutan
och ser ljusen i
mörkret bli
suddigt i konturerna
och att det är fint

nästan poetisk med gatljus
mot
mörker
när man ser det uppifrån
på håll.

Sen måste han kyssa mig i nacken
för att jag är så kort
att han bara
måste kyssa mig i nacken

för att se
det där ljuset.

ritade en teckning
oroväckande
att hondendära på bilderna
ofta tenderar
äta upp
det som är svårt
jobbigt
störande moment
nuförtiden



jag kallar denna nya falang inom feminismen
för
Kannibalism.radikal.feminism

Ibland äter hon flickvänner
också
så det är knappast renodlad
feminism vi pratar om
snarare
oförmåga
frustration inför
yttre omständigheter
och
ledan
tristessen
avsaknaden
av action.

One flew over the cuckoo's nest

Det nya folkhemmet