Skälvdissonans

häromnatten hade jag
en fantastisk dröm.

jag gick under några träd
fulla av grönska
stannade mina sävliga steg
vid ett cykelställ
där jag såg en mobiltelefon
ligga helt ensm och övergiven.
so far so good..
jag plockade upp den
och kände mig ödmjuk
just den dagen
kanske
så jag bläddrade fram
senast slagna nummer
och ringde,
med intentionen
och logiken i att den som
svarade nog vet
ett och annat om
den rättmätige ägaren.

han som svarade var
det fantastiska med drömmen.
jag vet inte vem han var
men jag vill gärna träffa honom.
vi pratade om så mycket saker
till exempel frågade han mig
vilken färg det var
på träden
och vad det är i klister och lim
som klistrar fast
vad man nu ska klistra fast.
jag blev lite förälskad i honom
och ville inte lägga på.
fan vet om han inte bröt
på danska.
typiskt.

han var vad Freud skulle sagt-
min främling.
kanske hade han svart lockigt hår
rutig skjorta hade han säkert
och mycket självdistans

skälvdistans.
skälvdissonans.
trams.

den här veckan alltså.
Sheisse, här har ni en
upptagen kvinna.
det ska gås på koncerter
museum
skrivas essäer om museet
afficheras
jobbas
ölas
besökas
förberedas middag till 11 pers
köpas cigarerr
och strumpeband
och munstycken
ett par stycken.

det är ett hårt och
strävsamt liv,
när i hundan ska
jag dricke sockerdricke?

"Lördagsunderhållning"

Inatt är månen närmre jorden
än vad den varit på
100 år.
eller 20 år
men vafan,
detaljer
who needs them?

Den lyser oerhört starkt
hursomhelst,
och jag funderar givetvis
på samma som ni-
vad kommer att hända inatt?

har lite alternativ på lager
som jag ägnat lördagen åt
att vaska fram.

Alternativ 1.
Robert Pattinson kommer att stå
vid min sänggavel i natt och jäsa
(det skulle stå väsa men den
felstavningen behåller jag av
uppenbara skäl)
något om att
"nu är den nya eran här"
och sen kränga på mig
en lång svart peruk
och en slängkappa
och så tar vi oss an natten.
Börjar på avenyn.

Alternativ 2.
hela jorden brinner upp.
det finns säkert vetenskapliga belägg
för denna dystopi
kopplat till månen
(OBS. "dystopi" ville bli "starköl".
Älska T9!)

Alternativ 3.
jag kommer drömma
riktigt störda drömmar
om ett eller annat undermedvetet tjafs.
nån dörr jag glömt stänga
för flera år sen
eller en någon beef
från mellanstadiet som aldrig
blev utredd
eller om Robert Pattinson
och casper jarnebrink
som världens härskare
(såg honom på tv förrut en kort stund
och mådde verkligen illa och det var väl
ungefär då alternativ 2 formades i mig som
en önskvärd överaskning
för att bli kvitt plågan)

Tvi vale
vad det än blir hoppas jag
att jag slipper se det.

Var försiktiga därute
och undvik
FÖRFAN
allt på tv som lyder under rubriken
"lördagsunderhållning".
Its a trick.
Typ som gubbarna som
säger att de bjuder på godis
men sen mördar istället.
Typ så.

biblotikarien

idag hände lite roliga saker.

rolig sak nr 1.
jag cyklade på asfalten
och såg en del gräs där snön gett upp.
snart börjar det snöa som fan igen
så man får njuta av det lilla.

rolig sak nr 2.
världens mest entusiastiske biblotikarie.
entusiastisk till barnfilmer.
tecknade.
jag vet verkligen inte varför denna biblotikarie
började berätta för mig
om det han berättade.
jag gick fram till disken och frågade något
som jag brukar fråga biblotikarier
typ
var finns böckerna
eller nåt sånt.
en biobiljett ramlade ur min plånbok
och han frågade om filmen var bra
jag sa att den var det
men att den var mörk och hemsk.
kanske såg han en antydan till oro i mina ögon.
oro inför det som komma skall nu med studier
och nya salar och skrivare att förstå sig på.

så han började berätta om när han och hans sambo
deras grannar
grannarnas barn
och hans barn
var på bio och skulle se råttatoille.
kände mig säker eftersom jag sett den filmen
och gärna ville ha nåt att komma med
i den eventuellt kommande diskussionen.
men det var inte råttatoille han ville berätta om,
utan en annan film som hade visats som reklam
innan huvudfilmen började.
förtrollad heter den.
och sen berättade han
ingående
om upplägget för filmen
förtrollad.
och jag blev verkligen som förtrollad
av att han gick in så för det han berättade.
och precis när det vart som mest spännande i historien
så slutade han och sa att jag får hyra filmen
för att se hur den slutar.
sen såg jag att kön bakom mig vuxit
men alla lyssnade och ingen var stressad.
lite förtrollat.
jag ska hyra den och gå tillbaka och prata med honom om den.
han förtjänar det.

rolig sak nummer 3.
jag köpte den sista korven seven eleven hade att bjuda
och sen såg jag en serietidning när jag satt och åt korven
där i min ensamhet.
en serietidning jag länge velat ha
men inte hittat.
så skulle jag betala den men mannen i kassan
tittade förvirrat
och sa att han inte visste vad den kostade,
och han hade något fräckt dataspel där bakom disken
som han ville spela
istället för att stå och dividera bort tiden
med mig
så han frågade vad jag ville bjuda
och jag sa 25 kr
han var affärsman och avslutade affären på 30 kr.
det var ett kap för jag vet att den kostade 59 kr.
jag såg det men sa inget.
kalla mig tjuvaktig
eller listig.
jag läste min serietidning inne på
seven eleven med den sista korven
i handen.
det var en fin stund.

några tråkiga saker hände också
till exempel blev jag osams med
skrivaren
kopiatiorn
och tre datorer
på biblioteket när jag skulle skriva ut
viktiga dokument.
men efter tre timmar hade jag löst det.
känner mig rätt hemma där nu.
har besvärat alla som jobbar där
så man kan säga att vi har fått kontakt.

imorgon börjar skolan
och min klänning ligger nystruken och väntar.

hejrå

yeah another year yeah

jag känner för att skriva
men vet inte vad.
måste man veta vad
alltid?

alltid ska allt man gör ha ett syfte
jag gillar inte det.

det snöar ute.
fiona apple sjunger desperat
i want you
för mig.
mitt flickrum känns stort
och litet på samma gång.
när jag var liten var jag livrädd
för vampyrer.
denna rädsla kom sig nog av
en för tidig exponering för filmen
en vampyrs bekännelser.
jag trodde dom var i garderoben
satt där med cape och huggtänder
och manisk blick
och ville ta mig.

nu är jag inte rädd för vampyrer längre
herregud
jag välkomnar dom!

snart är det dags för årsslut
bokslut på 2010.
ett jävla år.
ett jävla år till
av alla jävla år.
stunder
korta som långa
borta.

2010 kan kortfattat sammanfattas såhär:
Januari- kallt som satan, universitet, framtidsångest, saknad.

Februari- kallt som satan, flytt, framtidsångest, saknad, fattigdom

mars- idogt slavande på restaurang, saknad, framtidsångest, vanlig ångest

april- exil i europa, allmänt omoget beteende, vulkanhaveri, vanligt haveri.

maj- exil i europa, allmänt omoget beteende, framtidsångest, kärlekskval

juni- danmark, slava på restaurang, en känsla av att det inte löser sig

juli- slava på restaurang (hatade det), fest, cykla, fredrik, elina, carro

augusti- framtidskval bigtime, arbetslöshet, existentiell kris

september- karmabomb i form av lägenhet i göteborg, arbetslös, tristess

oktober- längtan, spänning, tristess, flytt, ensamhet

november- arbetslöshet, göteborg, kreativitet, en känsla av att allt blir bra,

december- jobb, snö, andra lång, lina, min bror, fest, bra

så det gick från
ganska bra
till dåligt
till skitdåligt
till ganska bra
till bra.
fan vad fint.
en riktig framgångssaga.
men än är det inte slut
och den som regisserar mitt liv har kanske en riktig jävla surprise kvar.
nåt slags lik att damma av

så spännande.
godnatt.

Me Vs Me

Idag fann jag mig ståendes på Hemköps delikatessavdelning och fullkomligt mula in ostbitar som var för provsmakning. Enligt normen tar man en, max två bitar för att se om osten faller en i smaken eller bara passerar smaklökarna obemärkt förbi. Men jag bara fortsatte utan att tänka på vad jag gjorde. Jag stod dessutom och smaskade högt och sa "mmmm" samtidigt som jag dreglade över tapasdisken till vänster. Jag var hungrig. Jävligt hungrig och sen kom en hemköps-tant och sneglade med ett ont öga och mumlade något om var osten fanns i förpackning så jag kunde smaska vidare hemma. Hon uttryckte sig inte exakt så men det var så det lät. Jag tog en sista bit och gick fattig och sugen ut ur affären. Sen gick jag in i en annan affär och där sålde de parfymer. Jag hittade en parfym som hade en stor affisch ovanför sig och på den affischen var en kille som jag varit kär i för länge sen som blev modell, så jag sprutade lite av parfymen på mig. Jag vet inte varför jag gjorde det. Jag ville väl se om den luktade gott. Om han stod för något bra genom att göra reklam för just den. Den luktade inte så gott. Inget särskilt.

Ikväll ska jag och Elina äta hemmagjord pizza. Jag bara längtar efter att klockan ska bli sex.

Idag har jag inte sökt ett enda jobb för det finns inte enda jävla jobb utannonserat som jag inte redan har sökt.

Dags för lista. "Saker som känns lite jobbiga just nu" VS. "kanske är det inte så farligt ändå"

1. Jag har inget jobb. VS. men jag kanske får ett snart

2. Jag har en helt havererad ekonomisk situation VS. men jag har ju fått en lägenhet.

3. Det sket dig med kärleken VS. men jag känner mig hoppfull och fin ändå (typ. Det här är lite ljug)

4. Jag känner mig rastlös och lat nästan hela tiden VS. då virkar jag en vante. Det orkar jag.

5. Jag känner inte att jag bidrar till samhällsutvecklingen VS. Men jag ska rösta på söndag och det är ju ett litet bidrag

6. Jag måste betala 1.200 kr i böter till västtrafik VS. men jag kan äta nudlar ett tag

7. Jag är ibland rädd för att få åderbråck VS. men jag har alla kroppsdelar intakta

8. Jag vill så mycket saker som jag inte gör VS, men sätt igång då.

9. Jag är för håglös för att sätta igång VS. men en vacker dag kommer jag inte vara det längre

10. Jag kan inte räkna VS. men det finns en massa annat som jag kan. Tror jag.

Nu ska jag virka en vante i soffan och tänka på de planer som jag och Dick har pratat om som handlar om att fira jul i förväg i år. Så kallad "FörHjul". En helt komplett julafton med vännerna. Med gröt, kalle anka (på VHS) och finkläder som sitter obekvämt, julsnaps, gran, julklappsbyte och kanske en whiskey till kaffet. En jultomte ska vi väl ha också.

Frågan är var vi ska vara. Dick föreslog i en cirkusvagn på hjul. Hjulafton.

Ska vi rulla också? Klart vi ska rulla! Vilken cirkus.

Trevlig helg.

Härskna är vi allihopa

Jag ligger i sängen och törs inte gå upp.

Dels är badrumsgolvet fullt av krossat glas sedan i förrgår som jag inte orkat sopa upp än.

Dels för jag är hungrig och i kylskåpet fanns sist jag kollade följande artiklar:

Äppelmos

Sylt av något rött slag

Förpackning öppnad och förmodligen härsken grädde (härsken förresten, bra ord)

Kalles kaviar

Ett halvt paket smör

En tom ostkupa

En påsköl

Ett paket ägg utgångsdatum sista Juni.

Jag skulle kunna göra mig en macka. Med smör, osynlig ost, kaviar och kanske någon syltklick av rött slag. Men för det krävs bröd och det finns inte.

Jag skulle kunna koka gröt och äta äpplemos till.

Ja. Det är faktiskt ett alternativ. Inte för att låta dekadent eller på något vis fejka någon slags misär, men gröt är mitt enda alternativ.

Jo för alla mataffärer i Värmland har sprängts åt helvete av någon anorexi-liga. Det såg jag på tv.

På tv i en dröm.

Alltså är det sant.

Gröt alltså. Jag tror jag hellre ligger kvar här mot mjukt täcke och äter lite av det som finns kvar av min självdisciplin. Gott först men dålig eftersmak.

Fast det finns ju tandborste.

/Lily

Dont call my name, eller?

Ur radion strålar en högst anmärkningsvärd diskussion mellan en medelålders man och en radiopsykolog som tillsammans försöker utröna varför mannen inte kan släppa faktumet att en av Kraftwerks medlemmar Florian Schneider lämnade bandet förra året. Fast han sagt att de skulle göra musik även när de var döda. Denna stackars av Kraftwerk besatta man googlar bilder på Florian Scheider tillsammans med resten av bandet där de ser glada ut. Han menar att denna syssla känns förbjuden och tidskrävande. Tror jag det.

Själv har jag googlat bilder på följande:

segelbåtar

mig själv

Salem Al fakir

Lily Allen

Charlotte Gainsbourg

Limbo

Amanda Jenssen

Mina ex

mina föräldrar

pojkvänners ex

Japansk skräck

Cyklar

Cyklar+tjejer

Seth Cohen

Kanske har jag sökt på fler saker. Ballong och tårta till exempel.

Igår såg jag Twilight film nummer 2. Jag ser Twilight serien som ett experiment. Ett test, om jag kan ta det på allvar, då jag överlag har haft lite svårt för övernaturliga fenomen på film.

Hittills har det gått över förväntan. Jag känner med hon den snygga tjejen som jag inte ens minns namnet på, när hennes Edward försvinner in i tomma intet med orden "jag älskar inte dig". Lite svårt var det förstås när han kom ut ur vampyrgarderoben, då jag aldrig varit med om just ett sådant scenario. Men hans blick är het och jag förstår att små vilsna emo-kids förälskar sig i honom. Han är ju perfekt. Overklig, omöjlig, svår, ondskefull men ändå beskyddande och blek. Min generationens Edward scissorhands, helt enkelt. Men utan dräkt och saxar. Cred till kostymansvarig i Twilight som även ger flickorna möjlighet till sexuella fanstasier med Edward Cullen, vilket för oss som gillade Edward Scissorhands var en omöjlighet.

Apropå ungdomskärlekar såg jag en bild av den yngsta grabben i popgruppen Hanson häromdagen. Det var ju lite av en chock. Jag som var så förälskad som 13 åring i denna 11 åring. Nu ser han ut som en Kristen halvmullig farsa från någon lantlig konservativ förort till Texas. Tur att jag inte sa ja till en dejt när han var så jävla angelägen 1997.

1997

2010

Nä nu jävlar åker radion ut över balkongräcket. P3 spelar en jävla odåga till låt som går såhär heeeela tiden: Dont call my name, alejandro/roberto.

Ibland är det Alejandro som inte ska ropa, ibland Roberto.

Ja alla har vi två män i vårt liv som vi inte vill ska kalla på oss.

Minst.

hej.

Tågluff stopp 6; Berlin!

Berlin är som en enda stor festival. Allt verkar tillåtet och improviserat.

Idag var vi på en loppmarknad i en park i Prenzlauer Berg. Misstänker starkt att en del folk hade fortsatt festen direkt från klubbarna till parken, för det var en sådan stämning. Lite jäst sådär. Och flummig. Där fanns en sekt som ville få människorna att inse vikten av fred.

Där fanns en man i bar överkropp, dreadlocks och flint som hade en baby i ena handen och en bratwurst i den andra. Korvsorten alltså.

Där fanns några killar som spelade basket och några meter bort en snubbe som sålde Mojitos för 3 euro. Klockan tre på en söndag och affärerna gick bra dessutom.

Det fanns ett slags öltält där allt var jättebilligt och ett band med två medlemmar som framförde "satisfaction" på elgitarr och trummor. Tjejen som spelade trummor stod upp och hon var riktigt ball. Killen på gitarr hade läderhåsen eller hur det stavas och var väldigt tysk.

Igår kväll hamnade vi på en soulklubb. Först skulle vi gå på en flytande klubb på floden men vi stod i kö en halvtimme och hade inte rört oss så mycket som ett tum. Och då hade vi dessutom trängt oss före. Det fanns en VIP kö där folk blev insläppta till höger och vänster på måfå. Och det gillade jag inte så jag frågade om vi fick komma in. Nej, längst bak sa vakten. Fyfan för godtycklig selektivitet sa jag på tyska och gick därifrån.In på närmsta bilmack och köpte öl för åtta kronor. Gled in på en Biergarten någonstans där det var mörkt och fullt av fulla amerikaner som trodde att jag ljög om mitt ursprung, samt att Carro hade något fuffens för sig i buskarna.Vilket hon kanske hade också, det vet jag inget om.

Men sen Soulklubb alltså. Svettigt, svängigt och lätt den roligaste klubbupplevelsen sedan jag lämnade Sverige. Vi var snyggast på stället, tror vi. Vi var gladast i alla fall och ölen hette Astra,vilket jag kopplade ihop med läkemedelsbolaget astra zenica. En koppling som jag dessutom försökte förklara för servitrisen. På tyska. Ett språk jag inte behärskar alls. Jag måste framstått som en viktigpetter. En utan riktig humor kanske. Bevare mig väl.

I övrigt har Berlin varit en enda lång uppenbarelse. Här skulle jag vilja bo. Alla cyklar överallt, människor är vänliga, konst är en mänsklig rättighet och inget tar för lång tid. Allt med Berlin är värt väntan.

Till och med frukosten vi väntade på 1 timma igår. Den var så att säga fulländad.

Imorgon lämnar vi Berlin. Allt vi tagit i blir till sprillror och krossade hjärtan kommer sänka staden ner i floden.

Vi ska till Amsterdam och fortsätta röva och slåss. Jag har aldrig varit där, men det är något med droger, sexhandel och cyklar som dyker upp i huvudet när jag hör staden nämnas.

Kan ju bli roligt. Störd kombination föresten. Cykla påtänd och ha samlag på cykeln. När man är påtänd. Tycka vad man vill om en sådan sak, men det är skickligt. Den som kan det är skicklig och har förmodligen ovanligt välutvecklad simultanförmåga. Jag skulle då rakt inte klara det. Jag kan knappt cykla och trampa samtidigt.

Sammanfattning Tyskland (Berlin)

Människor är snygga

De är trevliga

De är unga

Här finns hög tolerans och stort utrymme för konst

Det är billigt

det är spontant och ouppstyrt

Folk cyklar

Allt detta påminner starkt om min drömstad.

Alltså, betyg: Jävligt högt.

Ses i Amsterdam, folk.

Tågluff stopp 4: San Sebastian

Började denna söndag med ett riktigt träningspass.

Gudstjänst. Min första sedan jag konfimerade mig för 13 år sedan, och den var minst lika ofrivillig.

Inte visste jag att det var rena friskis och svettis att gå i kyrkan. Men det är det.

Stå upp, sitta ner, omvartannat, fast man inte förstår varför. Lite som livet i stort.

Anlände till San Sebastian klockan 06.45 imorse. Att jag inte gillar tid i allmänhet, eller att förhålla mig till den, det vet vi alla. Men av alla tider är nog söndagmornar runt 7-tiden, den värsta tiden att vara vaken på. Särskilt jobbigt kan det kännas, efter att ha suttit på ett tåg i tretton timmar och på grund av batterihaveri i datorn missat slutet på kultfilmen "Rebel without a cause", samt har halsont och balansera mellan att ha feber och att inte ha feber.

I en sådant läge är jag glad om jag får komma in på hostelet jag bokat, om så bara för att vänta i en soffa, tills dönickarna som ockuperar mitt blivande rum vaknar.

Men så blev det icke.

Utkörd på gatan i en okänd stad klockan 07.00 en söndagsmorgon. Jag har befunnit mig i en prekär situation, så att säga, hela morgonen. Först gick jag ner till vattnet med Caroline. Jag somnade till havets brus och några lokala A-lagares sus. Båtar guppade upp och ner och jag var förbannad på dem som fick ligga därinne och gunga i lugn och ro. Stenbänken jag hade som viloplats var föga bekväm.

Somnade och vaknade och insåg att feber var på gång att ta över min kropp.

Vi började gå lite för att få upp värmen. Inte så mycket som en lite kiosk var öppen. Bagerier, glassbarer, restauranger, allt hånade oss med nerfällda jalusier.

Vi gjorde som så många andra gör, sökte tröst hos Gud allsmäktig.

Nej jag ljuger lite. Men vi gick in i den enda byggnad som var öppen och det var en kyrka.

En helt tom kyrka klockan 8 en söndagsmorgon, Perfekt.

Hårda träbänkar men helt klart överkomliga att ligga på en stund.

Vi satt, vi låg, vi somnade.

Vaknade av att församlingen (som inte varit där när vi deckade) reste sig och gjorde korstecknet synkroniserat. En del hade kommit ensamma, en del i par och några var tre. De som var ensamma såg ledsnast ut. De som var två var lite mindre ledsna, men lite tjockare överlag. De som var tre såg jag aldrig ansiktet på. Kan ha vart de tre vise männen som kommit ner på jorden för att se sig om. Fast jag vet inte om vise män har permanentat hår och bröst. Det har dom säkert.

Såg en präst i ögonvrån och anade oråd. Präster i ögonvrån är inget man ska ta allt för lätt på. Jag väckte Carro och upplyste henne och situationen.

Ligga här och sova som två luffare går ju inte an, tänkte jag, och gjorde korstecknet. Jag ville inte känna mig utanför. Tror kanske jag gjorde åt fel håll dock, men jag korsfästes inte för det.

Höjdpunkter på gudstjänsten:

1) Uppvaknandet. (Inte det faktum att vi vaknade från från icke-religiösa tillvaro, utan att vi vaknade i kyrkan av att gudstjänsten drog igång, när vi bara ville sova)

2) Nattvarden. OCH varför heter det nattvard om det intas klockan 8.30 en söndagsmorgon?

Är Inte det lite falsk marnadsföring? Frågade prästen men han förstod inte "nattvarden". Det gör ju inte jag heller så jag kan inte begära mer av prästen egentligen.

3) När folk helt från ingenstans började pussa och krama varandra. Utom mig och Carro. Vi var som två spetälsk. Vi fick inte så mycket som en blick. Den där prästen var en skum typ.

4) Kollekten. Och att en gubbe stack ner handen i den där fickhåven av tyg men inte lämnade så mycket som ett cent. Blir inga korv med bröd för honom inte, kan han glömma. Sånt där ser gud.

Vi tog nattvarden. Tänkte att när vi ändå genomlidit en hel jävla gudstjänst på spanska kunde vi väl lika gärna få lite vin och en såndär kaka. Vi hade ju inte intagit någon frukost och vad kan smaka bättre är kristi kropp och blod?

Här passar det sig att lista besvikelserna:

1) Att vinet/kristi blod tog slut innan vi hann fram

2) Att Kakan/kristi kropp var som en bit hushållspapper i gommen, och ingen ost fick man.

3) Att prästen hade en lucka bakom predikstolen fullproppad med vin som han stod och smuttade på bäst han ville, den snåljåpen.

4) Att gud inte hörde min bön om att det skulle finnas några korv med bröd i densamma lucka, helst några röda danske pölser med kryddig ketchup.

5) Att man var tvungen att stå och sitta omvartannat hela tiden. Det var inte alls rofyllt, bara stessande.

Lunkade hemåt och kände oss föga som bättre människor, och ingen korv med bröd har jag sett heller. Typiskt gud.

Nu ska vi se vad San Sebastian har att erbjuda. Har sett surfare och stränder och hamn hitills. Lovar gott. Har sett en skylt som gör reklam för surflektioner samt yoga-pass. Kombinerat. Kan vara den mest vågade korsningen jag hört talas om. Surfande dudes paras med bohemiska yoga-människor i ballongbyxor. Kanske måste jag delta. Om inte annat så för att bevittna tredje världskrigets startskott.

På samma lapp stod att det kostar 120 euro att kräkas ut från hotellbalkongen. Skulle inte förvåna mig om jag råkar göra det. Kan ju hända vemsomhelst.

Gud ske pris, ge mig en julegris.

Cant buy me love

Hej hej hallå dagboken.

Vet inte varför jag just skrev så, detta är ingen dagbok, men skitsamma. Ibland gör jag saker fastän jag inte vet varför. Så är människor. Irrationella och lite opålitliga. Ni med.

Igår var jag och Carro på bravader. Vi träffade några pokerspelare som försörjde sig på just poker.

Det var ett spännande möte minst sagt, med en kultur jag känner mig långt ifrån. Man har olika syn på pengar beroende på vem man är, detta står då alldeles klart för mig. Klart som korvspad.

Att dansa var det inte tal om, däremot var det modernt i dessa kretsar att stå i en ring runt ett bord fullt av diverse rusdrycker och veva med en arm och skrika, ibland hoppa. När klockan närmade sig 05.00 och alla skrek för sitt liv att "Tonight´s gonna be a good night" kände jag mig smått förvirrad. Hade inte natten redan varit? Vilken natt syftades det på? Nästa natt eller?

Där och då fick jag nog, gick ut och satte mig i en buske och kissade. Det var en bra kiss. Rikligt är ett bra ord.

När jag satt där i busken såg jag solen gå upp mellan båtarna i hamnen. Master som silade det ljumma matta ljuset. Då tänkte jag något i stil med att inga pengar i världen kan betala för det.

Vi äger inte jorden, solen, vattnet, vädret, hur rika vi än är. Vissa saker kan man inte köpa, så är det. Bevisligen.

Dessa saker kan man inte köpa för pengar:

Kärlek

Lycka

Insikt

Empati

IQ

EQ

Kanske mer saker men jag kommer inte på fler. Jag kommer inte på så mycket alls.

Idag längtar jag hem. Jag saknar mina vänner och att sitta i gräset på gubbholmen med ett sexpack och vara nöjd med det. En bränd grillkorv med ketchup på, och den svenska försommaren i ryggen. Dunkandes som en uppmuntrande coach. En pålitlig stabil jävel med stadig benstomme. En man kan lita på.

Jag är glad, att jag ska tillbringa sommaren i Sverige. För det är sant, jag älskar Sverige. Jag saknar det och jag älskar det. Även om jag inte byggt så mycket av Sverige. I det hela taget inte ett skit. Några grejer i träslöjden gills inte, det har inget med infrastrukturen att göra.

Jag vill hem och dra mitt strå till stacken. Vara nyttig.

Jag vill definitivt inte bli pokerspelare. Det verkar vara ett tämligen trist, ostimulerande sätt att tillbringa tiden på. Mycket siffror och logik, inget för mig. Och det där med pengar. Jag vill nog inte ha så mycket pengar att jag måste sprida dem hejvilt för att känna att jag gör något av dem.

Jag vill köpa grillkorv på ICA, jämföra priserna, ta den billigaste och ett sexpack folköl och njuta av världen. Den vi inte äger. Den ingen kan äga. Den som äger oss.

Kapitulera inför högre makter och skita rätt och slätt i pengar. För när allt kommer omkring är pengar det minst viktiga. Kärlek är det viktigaste. Och det köps inte. Det krävs tur och öde och en jävla massa tålamod.

/Tålmodig fattig Svenska

En liten utvärdering

Jag låg igår på terassen i solen och tänkte på livet. När sådana tankar dyker upp är det oundvikligt att tänka på det förflutna, särskilt eftersom min framtid är rätt så jävla svart och oviss.

Men även om jag inte vet vad jag SKA göra, så vet jag åtminstone vad jag har gjort, på ett ungefär.

Dessa tankar resulterade i en kreativ svallvåg som sköljde över mig och jag bestämde mig för att utvärdera mina år i Karlstad. Göra en slags redovisning. Bokslut. Rapport.

Jag började fundera i mer konkreta termer på vad jag ägnat mig åt de senaste 3 ½ åren då jag bott i Karlstad. Jag kom fram till en hel massa saker som jag inte tänker gå in närmare på. Sex kategorier kunde dock utkristalliseras som de mest väsentliga delarna i mitt liv.

Kategorierna är följande:

ÖL

POJKAR

PLUGGA

VÄNNER

JOBB

SKRÄPMAT

Man kan ställa sig frågor som; Är skräpmat mer relevant än till exempel träning och friluftsliv?

Borde inte kulturella upplevelser vara en kategori?

Detta är frågor jag själv ställer mig och blir lite sur över att de andra ändå verkar ha tagit mer av min tid än dessa. Jag biter i det sura äpplet. Omfamnar min egen historia och utgår från dessa mer ärliga kategorier, trots att vissa av dem det känns aningen meningslösa, såhär i efterhand.

Meningslösa eller ej, jag ägnade tid åt dem, och skall jag presentera mer precist, hur mycket tid.

Nedan ser ni ett rörelseschema, över hur jag rört mig i Karlstad de senaste 3 ½ åren. Färgerna indikerar de olika aktiviteterna, som ni ser utmärkta i det vänstra hörnet.

(Förslagsvis tryck på bilden så ni ser den i ett större format, för tydlighetens skull)

Av ovanstående modell kan vi se hur streck av färgen orange, samt lila dominerar mina rörelsemönster. Om detta tänker jag inte uttala mig något vidare. Frågetecken kommer säkert dyka upp, exempelvis det lila strecket som berör stadshotetellet. Vad detta var, eller inte var för en pojke tänker jag inte gå in på. Jag lämnar också osagt om det kanske är samma pojke som står för alla lila streck. Så KAN det mycket väl vara.

De orange strecken är mycket frekventa genom pubarna i stan, främst Ankan och Koriander skulle jag vilja påstå. Men att sitta och rita streck för varje gång jag besökt en krog skulle krävas mer än ett A4 papper. Man skulle också kunna tolka det blå strecket som går till systembolaget som att jag umgås med mina vänner där. Detta är inte riktigt meningen, även om man kanske har varit där tillsammans en gång eller två, och umgåtts medan man omsorgsfullt valt ut ett gott vin. Det största nederlaget i denna kletiga modell är att de röda strecken är ytterst få. Dock, vill jag påstå, borde det strecket som går till Universitet vara brett, då jag faktiskt ägnat mycket tid där, studerandes. Vid ett svagt ögonblick försökte jag studera på Carstens café som ni ser, men det var en dålig idé och inte mycket blev gjort. Vad gäller kategorin skräpmat har jag frekvent fört mig mellan Burger King, Mcdonalds och diverse pizzerior i stan. Oftare än till stadsbiblioteket till exempel. Därmed inte sagt att inte ägnat mig åt mer intellektuella sysslor när jag ätit skräpmat. Så kan det ha varit.

Eftersom ovanstående modell brev en rent ut sagt kladdig historia har jag även valt att förtydliga resultatet i stapeldiagram. Sådana man lärde sig göra på högstadiet.

Ja resultatet talar väl sitt tydliga språk. Jag har ägnat mig mer åt öl och pojkar än åt studier.

Dock måste påpekas att all forskning inte är tillförlitlig, särskilt inte den här, då utvärdering var det (enda) ämnet jag fick underkänt i.

Tankar om slutresultatet: Jag vet med mig att jag studerat mycket mer än vad som framkommer av studien. Jag vet också med mig att den orange och lila stapeln inte ljuger, men att den heller inte kan tas för allvarligt.

Den största paradoxen med hela detta extremt dumma företag är att jag åkte till Karlstad för att plugga, och av denna djupdykning att döma, är det det jag sysslat minst med. Ändå har jag fått en examen och betraktar mig som beläst och kunnig på de områden jag bör vara kunnig inom. Till mitt försvar vill jag tillägga, att jag åtminstone hade väldigt roligt under dessa år. Samt att jag hjälpt hårt slitande krogägare att förhindra konkurs. Och genom att jag krossat ett hjärta eller två, hjälpt dessa unga män till självrannsakning och djupare förståelse av livet. Det stora hela livet. Motgångar föder klokhet.

Men på det stora hela känner jag mig nöjd med resultatet. Jag känner att det är en students liv och att jag levde det till fullo. I raketfart.

Slutsats: Åt helvete med forskning, nu går jag och tar en öl.

Adios

Everything beautiful must die

Det här vulkanutbrottet skulle kunna symbolisera så mycket. En lång stunds väntan orkar inte längre hålla ut vilket resulterar i ett enormt utbrott där allt blir till aska.
Den satans vulkanen har många effekter på människor. Vissa bra, andra dåliga. Jag väljer att tänka på de bra. Tänk alla som blir förälskade i någon för att de blev strandande någonstans. Alla barn som kommer att bli till i tristessens efterskalv på någon flygplats. Människor som förs samman. För attinte tala om alla hardcoreband com nu får massor av inspiration till nya fräscha bandnamn med dignitet.
Här får ni några förslag:
"Rise from the ashes"
"World in chaos"
"Volcano choir"
"Ashes burn the sky"
"Fuck Iceland"
"Burn in hell vattnajökullshelvete"
Ja ni kan tacka mig senare. Ge mig lite av gaget.


Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Ibland bestämmer sig gud för att pissa på sina experiment som han kallar människor. Kanske genom att låta en jävla vulkan på Island som i sig är ett låtsas-land med typ 30 invånare, förstöra för resten av Europas befolkning. Jag tror att detta vulkanutbrott är resultatet av en lång stunds aggressioner som gud haft mot mig. Och min hästefylla i fredags var definitivt droppen som släppte proppen och satte stopp för människor som är på väg.
Jag vill ju helst inte att det ska hamna på löpet, att det är mitt fel allt det här. Tänk vilka förföljelser det skulle bli. Paparazzibilder på mig när jag är nyvaken och sitter på toa och slarvar runt. Det kan vi väl bespara omvärlden.
Men jag undrar verkligen om detta hade hänt om jag inte tjuvåkt så mycket på bussarna, ljugit om min ålder och annat den senaste tiden. Det var fett mycket minus på karmakontot och detta var väl enda sättet att rimligtvis uppnå någon slags jämn nivå.

Jaja. Jag skiter i gud lika mycket som jag skiter i Island. Nu har jag flyttat hem till mina föräldrar ett slag. Känns fint att ha några som tar hand om en och ha ett eget rum, och ingenting att göra. (Även om jag redan saknar min sambo. Och Hanna med H.) Imorgon ska jag åka runt i min gamla hemstad och sitta på olika platser som varit viktiga för länge sen. Sola mig i solen och gamla minnen. Fiska upp dom och mig själv och sätta allt i en sprängfylld orange symbios på en krok och ge mig ut där. Det finns många fiskar i vattnet. Bara betet är tillräckligt bra. Jag ska bli så jävla bra.
Med eller utan vulkanutbrott.

Hejdå gull.

Pickup failure no 2

Idag har jag åkt buss. Tog medvetet bussar som åkte omvägar så jag skulle få njuta riktigt länge. Anledning: Ledig dag, ny musik i ipoden och min extremt ohälsosamma kärlek till bussresor. Medan en sockersöt fransyska smekte mina hörselgångar om olycklig kärlek i dur, kom jag att tänka på mina favoritord på engelska. (Ja, den associationen är helt ologisk jag vet. Så fungerar min hjärna)
Här är dom:
- Armour
- Ocean
- conundrum
- Sailor
- Affection
- Neurosis
- Eternity
- Renaissance
- Whale
- Hilaroius
- Shields
- Amazing

Ja. Känn dom orden rulla på tungan och slinka ut ur munnen som jordgubbskräm en varm sommardag i något vackert jävla torp någonsans på kusten. Känn den unkna doften av gamla räkor smyga sig upp ur soptunnan. Nej nu gick jag för långt.
Någon annan som gick för långt kommer här ett litet subtilt, men varnande exempel på. Med kärlek och avund ritade jag denna strip.

"Touched for the very first time"



Bon Nuit

Vad vill du? Men kom då!

Två av följande händelser inträffade inte i min värld denna söndag.

- Jag tog en morgonpromenad på tre kilometer klockan sju i morse (INTE en walk of shame, en fullständigt frisk och lustfylld promenad)
- Jag serverade min sköna sambo färskt bröd till frukost
- Jag åt hel hel påse chips
- Jag halkade på en isfläck när jag skulle se upp mot trädkronorna och verkligen ta in den annalkande våren
- Jag lagade mat (mm, den är svår..)
- Min mormor drog en fräckis över skype
- Jag handlade mat i en mataffär och släpade hem kassarna ensam
- Jag vaknade med en turban på huvudet och en plastpistol i handen och en viss "eftersmak" av hembryggt vin/maginnehåll.

Ja, sug på den ni. Riktigt knivigt. Gissa friskt och ni skall få svar.
Mittemellan alla dessa händelser (minus två) hann jag även rita en teckning. I färg.

"Jag vill komma in, jag vill bli din"


herrå

Iron Woman

Jag kan nu stolt placera mig i den sköna 70-tals-osande kategorin diversearbetare. Jag har på en månad jobbat på följande jobb:
- Boende för funktionshindrade barn
- Packat frukt
- Butiksbiträde i second handaffär
- Servitris
- Informatör åt en lokal organisation

Ja, detta var en mycket intressant månad. Särskilt på lönebeskedet som blev fetare än väntat, vilket innebär en vår i södra Europa någonstans.

Igår jobbade jag på en second hand affär. Där fanns hattar så fina att de inte ens var till salu. Bakom disken fanns ett skynke och där bakom stod jag och strök kläder. Min arbetskamrat är en högljudd pratglad kvinna som jag direkt kände att jag gillade. Hon hade det där stökiga värmländska i sig. När butiken var tom väste hon med sin rökröst att vi skulle ta en cigg. Vi rökte inne fast ut genom bakdörren och vi pratade om priserna på vargpäls och lungcancer.

En kund kom in i butiken och min kollega fimpade sin cigg mot tegelväggen och sprang ut för att agera butiksbiträde.
Det var en man som ville sälja rengöringsmedel. Han hade med sig en flaska med ett medel som var det bästa på marknaden sa han. Det bästa. Unikt. Han sprutade på golvet och torkade av. Det blev ett blekt streck där medlet varit. Han sprutade på skor som blev skinande vita. Han sprutade på en handduk som var full av bläck och bläcket försvann. Det var verkligen unikt. 10 liter för 500 kronor sa han. Min kollega sa 10 liter för 400 kr. Han sa ok för han ville bli av med medlet. Jag undrade varför om det nu var så bra. När mannen gått började vi spruta överallt. Det var verkligen starkt. Ingen innehållsförteckning fanns det. Den hade nog varit väldigt lång och giftig.

Sen kom en annan kund. En dam med permanentat hår och solglasögon. Min kollega viskade att det var Karlstads rikaste knös till dam. Hon har en skitfin bil, sa hon. Den rika damen med den fina bilen kom in bakom skynket och såg på mig när jag strök. Tydligen brukade hon göra så. Hon ställde frågor om strykjärnet och om min teknik. Jag agerade världsvan strykare, när det enda jag gjort med mitt strykjärn är gett det stryk så att det gick sönder.
Hon stod tyst och observerade mig och jag började känna en viss osäkerhet. Övertygad om att hon hade medalj i strykning, 50 skjortor, var jag rädd för att hon skulle såga min teknik totalt. Istället frågade hon om jag behövde jobb.

Som vi alla vet är jobb något jag sväljer som ostbågar nuförtiden.
Damen hade en man. En affärsman. Alltså de hade ingen affär, men han var affärsman och reste i hela världen och gjorde affärer. Så sa hon. Kurt har så många skjortor, och de hinns inte strykas. Vi behöver en hjälpreda. Jag är mest i Spanien och har inte tid. Skulle du vara intresserad av att stryka Kurts skjortor? Och byxor? Med pressveck givetvis. Och de ska vikas på ett särskilt sätt.
Jag kan inte inte tänka mig något roligare än att stryka Kurts skjortor för att ytterligare vidga mina erfarenheter inom strykning. Samt få en glimt av deras fina våning som enligt min kollega var något i hästväg.
Den rika damen och jag bytte nummer. Hon lämnade affären. Och kom tillbaks lika fort. Hon hade en dyr bil, men inte fan hjälpte det när ena bildörren var trasig och inte gick att stänga. Kunde jag tänka mig att åka med in till stan och hålla i bildörren? Ja, det kunde jag. Så där satt jag med den rika damen på väg till den fina våningen i en svindyr bil som hade en trasig bildörr. Plötsligt kändes det som jag var i Argentina igen. Där hände det alltid sådana märkliga saker.

Nu är jag på en buss. Till Göteborg och Balkanklubb och releasefest och spårvagnar man kan planka på och vind och smyganarkism och en paus.
Adjö.

Jag älskar Kjell Bergqvist

Fick ett brev. Ett riktigt brev med frimärke, av ingen mindre av Gud. Han har krupit till korset. (Var bara tvungen att dra den referensen) Hursomhelst, i sitt brev har han plitat ner ett antal frågor till mig, förmodligen i något underliggande syfte som han tror att jag inte ska fatta eftersom att han har storhetsvansinne och inbillar sig vara smartare än alla andra när det i själva verket är tvärtom.
Guds frågor till mig är skandalösa och utan något som helst sammanhang:

1. Varför sover du på ena sidan sängen när du sover ensam fastän du kan bre ut sig i hela sängen?
2. Varför skriver du inte så mycket om mig på din blogg längre?
3. Varför har du slutat skriva dagbok?
4. Varför rånar du inte bank om du nu så gärna vill dra?
5. Vill du åka till Västkusten med mig i sommar? Vi kan givetvis ha separata rum!
6. Varför skickar du inte in något du skrivit till en tidning om du nu så gärna vill syssla med att skriva?
7. Varför ritar du aldrig mig?
8. Vilken är din favoriträtt?
9. Om du var en kändis, vem skulle du vara?
10. Hur vill du dö?

Min favoritfråga är nummer fem som han bara slängt in sådär godtyckligt mitt i. Som om att jag inte skulle reagera. Jag gillar den triviala fråga nummer åtta också, som han besvärat sig med att formulera i sitt lilla huvud och plitat ner.
Jag har svarat givetvis:

1. Därför att den andra delen av sängen är så kall.
2. Därför att du fortfarande inte hälsat till Heath Ledger att han är skitsnygg.
3. Därför att jag är lat och inte orkar skriva för hand med fjäderpenna och bläck.
4. För att jag inte har något automatvapen.
5. Nej jag vill inte åka till västkusten med dig i sommar. Jag ska åka på finlandskryssning med satan.
6. Därför att jag inte har tid.
7. Bra fråga. Ska definitivt bättra mig!
8. Små barn med gratinerad ost och sparris.
9. Al Pacino
10. Som en man

Skickade iväg mina svar med en brev-duva här i morse. Blir rolig läsning till kvällskonjaken för gud. Jag ska definitivt rita en teckning om Gud. Det ska jag. Lovar publicering inom kort.

Apropå gud. Igår såg jag den skandalösa och brutalt fruktansvärda filmen "Tre solar", som är det absolut största misstaget svensk filmindustri producerat. En och en halv timmes misshandlande av den svenska skådespelareliten med en vedervärdig dialog och handling. Filmen utspelar sig i 1200-talets Sverige, och digerdöden härjar. Lena Endre spelar en kvinna lämnad ensam i någon jävla medeltidsby och med Sven-Bertil Taube som svärfar kan man förstå att hon hellre ägnar sin tid åt att rida över fälten i heeeeela filmen. Hon ska rida ner till vattnet för att välkomna sin man som varit borta i fyra år och slagits med kineser borta i orienten. På vägen åker hon förbi Kjell Bergqvists hus och hans familj har dött i pesten så han är i färd med att hänga sig när Lena Endre kommer ridande med sitt fagra hår. Kjell gör en snara och deklarerar att gud egentligen är satan och bara har lurat hela befolkningen (detta var filmens höjdpunkt) sen hänger han sig i trädet men grenen går av. Och Jag satt och grät av skratt när Kjell med grå peruk satt och svor och skrek på sitt Kjellska vis. Efter det misslyckade självmordsföröket tar Kjell sällskap med Lena på små jävla gotlandsruss till hästar och rider vidare. Rider och Rider och Rider. De hittar en flicka som har tungan skuren mitt itu av en galen präst varpå Kjell inför detta faktum uttalar den typiska medeletidsfrasen "Oh Fy Fan"! När Lena frågar var flickans mamma är tar flickan upp en burk med en spindel i och Kjell suckar högt. Förståeligt eftersom ingen JÄVEL har en spindel som morsa. Sen kommenterar Kjell spindelmamman några gånger och han gör det från hjärtat för han tycker uppriktigt att det är en jävligt kass idé med spindeln, det märks. Vidare kommer sällskapet fram till huset där Lena Endres man ligger och vilar efter resan från orienten- tror man. Inne i nån liten hydda finner vi Mikael Persbrandt iklädd en grå peruk av absolut bottenkvalité som liksom sitter på sniskan. Persbrandt har inte alls saknat sin fru som hon saknat honom. Han har istället blivit en junkie och är totalpåtänd av någon orientalisk röka som för övrigt verkar jävligt bra. Så Lena Endre blir galen då hon hade hoppats på att få ligga lite med Persbrandt men han bara vill röka braj. Hon tar med sig Kejll och flickan utan tunga och rider hem igen. På vägen stannar dom i en kyrka där Rikard Wolff står och målar teckningar fast han är Jude. Här någonstans kommer Kjell med det otroligt Kjellska förslaget att han och Lena ska gifta sig istället nu när Persbrandt blivit junkie. Hon ska tänka på saken men det gillar inte Kjell för han vill ligga med Lena där och då. Så han går ut och friar till Maria Bonnevie istället på samma vis, då hennes man också blivit dum i huvudet. Sedan rider de hemåt och på vägen hittar dom Rolf Lassgård med flätor i håret, som sitter i en bur och skriker att han är en barberare som även har bisysslan återlåtning. Flickan med tungan har fått pesten och Lena Endre släpper ut Lassgård ut buren så han kan åderlåta kraken så hon blir pigg och kry igen. Tyvärr slinter Lassgård med kniven och styckar hela flickebarnet i småbitar och då skjuter Lena Endre honom med pil och båge. Sen dyker Persbrandt upp igen från ingenstans och har väl kommit ur sin psykos och sätter på Lena Endre på marken. Hans grå peruk ser ut att trilla av hela tiden. Sen rider de hem till medeltidsbyn och Sven-Beril Taube. Innan dom kommer innanför ringmuren känner sig Lena lite krasslig och har kanske fått pesten eller en vanlig förkylning, det framgår inte. Eventuellt skulle hon till apoteket och köpa näspray. Hursomhelst slutar den så.


Rolf


Kjell

Kjell Bergqvist är min idol. Han gjorde denna plågsamma film till en jävla komedi. Och Rolf Lassgård också. Den enda som fattades var Peter Haber spelandes Sunes pappa Rudolf. Hade varit kronan på verket. Kan förstå att ingen av skådisarna någonsin vill kännas vid att de medverkade i denna film. Förmodligen var alla påtända konstant.
Vill ni ha en kul förfestfilm kan jag rekomendera Tre Solar. Den är sjukt rolig.


Hejpåer

Mitt så kallade liv börjar om

Idag börjar mitt nya liv.
Denna utnötta fras brukar innebära en positiv ny sundare inställning till livet i vanlig folkmun. Men när jag säger det är det fanimej inte med glädje i rösten utan med ett litet uns av bitterhet. Mitt nya liv innebär att jag inte har någon lektion att passa, jag har inget jobb att gå till, jag har inga pengar, jag har snart ingen lägenhet och det är fortfarande vinter ute.

MEN, nu är inte jag trots allt inte av den negativa sorten. Jag är mer av "det löser sig"-typen. Därför deppar jag måttligt. Om man ska se positivt på min nya nyttolösa tillvaro ser jag mycket som i längden kan vara positivt. Jag får tid över till att skriva och rita. Det kostar ingenting. Jag kan spela gitarr och bli bra på det. Jag kan träna och bli fit som fan. Få fastaste stjärten i stan och sen lagom till dess dra härifrån. Känns värdigt.
Jag har gott om tid att planera vad jag ska göra sen, när den lilla detaljen med jobb är uppstyrd. Jag kan tänka mig vadsomhelst förutom att klä av mig för främmande män.
Lite kräsen måste man få vara.

Även om mycket är lite upp och ner ibland så har jag tilltro till att gud-jäveln styr upp det här åt mig. Jag har faktiskt betalat för mig på bussen åtminstone hälften av gångerna den senaste månaden. Det borde innebära ett visst mått av karma-tillskott.

Framtidsönskelista:
- Ett jobb där jag kan jobba 100 % och bli rik som fan på två månader
- I slutet av Mars dra till Barcelona med Carro
- Hitta en fresh sliten men charmig lägenhet i någon trevlig gränd med ett bageri under och en snäll tant till granne som bjuder på spansk husmanskost, röker pipa och berättar om sin tid på sjön
- Ett jobb i Barcelona där man får vara ute mycket.
- Skriva färdigt på mitt roman-projekt
- Resa vidare från Barcelona till någon annan härlig plats.
- Komma på vad som är meningen med allt.
- Gifta mig.

Ja ja. Det gick lite fort där i slutet. Men vad fan. Livet är kort och vill man gifta sig kan man inte stå och tveka men ena foten i ingenmansland och andra i tvåsamhetens förlorade uppoffrande land, utan då jävlar får man bestämma sig. Tror jag. Jag har rätt lite erfarenhet av äktenskap. Som man kan förstå. Min kropp går av i skrevet när jag står och väger med fötterna i dom där olika länderna.

Dagens teckning kom till i ett ytterst bittert tillstånd för ett tag sen.



Hejdå på er.

Would you like to be everything you see?

Nu när man snart har en universitetsexamen i skallen och på papper är det således dags att börja fundera på vad man verkligen ska bli när man blir stor. Jag har några uppslag:

- Gubbe
- Skivrecensent
- Jobba i skivaffär
- Cyklist
- Resenär
- Författare
- Skådespelare
- Chef
- Äga en vingård i södra Frankrike
- Fotograf
- Arkitekt
- Serietecknare
- Sjökvinna
- Musei-guide
- Analytiker
- Staty
- Regissör
- Dansk

Nej alla ovanstående är i era trångsynta mellanmjölks-ögon inte riktiga yrken.
Men i mina är dom det. Ultimat vore att kombinera några. Kanske dansk chef över vingård i södra Frankrike som extraknäcker som skivrecensent, serietecknare och staty.
Analysera ska jag göra på fritiden. Och cykla. Cykla omkring i södra Frankrike på små landsvägar och stanna vid nån jävla avdankad hästgård och rida omkring i bergen och vara rosig om kinderna, fager och fin och fri. Med mig har jag en bok som jag läser på en bergstopp medan jag dricker mitt medhavda kaffe och vingångsbryggda vin och äter Brie.

Finns inga utbildningar som matchar mina önskemål, har redan kollat.
Men det där med och göra saker och ting i rätt ordning har aldrig varit min grej. Så jag börjar nog i den stelaste änden och jobbar mig uppåt. På måndag börjar mitt liv som staty. Ni kan se mig på utklädd till Gustav Frödings älskarinna bredvid denna skäggiga nämnda karl. På Karlstads gator skall jag stå tills jag fått ihop tillräckligt med kosing till en flygbiljett som tar mig rätt ner i södra Frankrike. Siktar på maj.

Tills dess; En liten teckning om tjejer i allmänhet.

Between Sheets

Jag skulle kunna skriva en halv roman här om den senaste veckans bravader, insikter och ångestattacker men det besparar jag er. Snällt jag vet.

Kan dock meddela att det nya året och allt vad det kommer att innebära uppfyller mig på bredden och längden. Det har börjar bra. Det var den bästa nyårsdagen jag haft av alla nyårsdagar, som vi konstaterade på tuben precis innan jag frågade vilken bro det var på andra sidan sundet. Solen lös genom disiga moln och bländade oss vitt genom frostigt fönster. En missad buss var väl värd pengarna för 6 timmars dekadent insiktsfullhet med Sex and the city på frugans soffa, en pizza, chokladmousse från nyårsmiddagen, och ett mcdonaldsmål. Som var godare i tanken än i realiteten. Alla kilon jag tappade i november återfick jag igår. Så det bådar gott, jag tar igen jävligt snabbt nu. Knappt så jag hinner med själv. Igår hade min kropp sprungit hem från tåget när jag fortfarande stod på perrongen och beundrande snöflingorna. Så min värld är lika märklig som förra året, oroa er inte.

Om man inte vill plugga kan jag rekomendera följande:

Se till att ha en vän nära till hands. Helst i samma rum.
Ha internet på din dator
Krydda med världens bästa låtlista
Lös världsproblemen
Lös dina egna problem.
Kom på att inget kan lösas
Bli lite deppig över detta faktum
Lägg dig på soffan och se ett avsnitt sex and the city
Se ett till
Inse att det är kört
Glöm att det är kört

Börja om. om och om igen. Får du ändå något studierelaterat gjort får du pengarna tillbaka på den där TV-shop-apparaten som du hatar. Ja, jag har en pakt med TV shop.

En riktigt bra sak med det nya året är att jag tack vare en ny fin bekantskap har en helt magisk spellista på min spotify, som innehåller massvis med för mig okända artister som jag gillar mycket redan. Och det är bara 2 januari. Vilken jävla rivstart!

Jag tror en dusch är nödvändig nu. En skum doft ligger över lägenheten som en grå massa. Det kan vara orosmoln. Men det kan också vara mina armhålor.

Kiss on you!

Sing me a song next year

Jag vet att det är som att kasta pärlor åt svin att publicera en sådan här lista, eftersom att inte ens en tiondel av mina eventuellt tio läsare kommer att lyssna på någon av följande gudomliga kompositioner. Men låt gå. Kraftigt komprimerad kommer nu här listan på årets låtar. För att tydligare definiera vad som innefattas betyder låtar som betytt mycket för mig i år, inte låtar som nödvändigtvis släppts i år. Så är det. Låtarna följer utan motivering. DET är väl ändå sjukt ointressant och kommer dessutom kräva enormt mycket kraft av mig. Det blir en ostrukturerad lista, i stil med mig. Orkar ni läsa till slutet får ni svaret på vilken som blir i topp. Ensam att segra över alla andra låtar. Mycket nöje.

Får dela upp året i två delar. Första halvan. Och andra halvan. Helan och halvan. Enkelt och begripligt.

Första halvan: (Jag minns så lite från den här delen av året. Det var liksom inte så jävla minnesvärt. Förutom Berlinresan. Den var bra)

Anna Ternheim – What have I done
Jonathan Johansson - Aldrig ensam (haha. Ironi gillar vi)
Kristian Anttila - Oceaner
Kleerup/Marit Bergman – 3 am
Mando Diao – Dance with somebody
Bon Iver- Skinny love

Andra halvan:
(FÖR många egentligen. Men nämner några som varit lite mer betydelsefulla)

Timo Räisänen- About you now OCH You shook me all night long
Cat Power – Lived in bars
(och en massa andra. Hur ska jag kunna säga något om denna underbara kvinna, vi har ju just träffats. Jag behöver perspektiv. Men det är kärlek i luften, det känns på darret. Och den här har jag nog spelat 300 gånger sedan november. ”Hur hinner hon?” Tänker ni. Jo, för att jag har en pakt med gud och kan stoppa tiden när jag vill)

Frida Hyvöven- Dirty dancing OCH London
The Shins- Girl Sailor
Deportees- I wanna be in your gang
Kings of Convenience – Homesick
Lykke Li - Tonight

Äh det får räcka. Blev oroväckande matt i kroppen av det här.
Sista natten i min säng för året. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Men det är nog lika bra det. Har en hatkärlekt till dessa alltför sena nätters ponerande. Ensam med en lampa tänd och bokstäver. Även om jag är känslomässig analfabet kan jag åtminstone komponera ord. Ibland med stavfel. Men så är det. Med livet och allt det där. Ett evigt stakande och felstavande

Årets Låt:
What have I done med Anna Ternheim.
¨
Därför:
Jag tröttnar aldrig på den.
Den stämmer alltid.
Annas röst.



God natt.