Mina perfekta läppar

Jag har tittat på ett tv-program
som handlade om
tjejer som injicerar grejer
i läppen.
för skönhet.
för att bli vackrare
sa dom.

Aldrig nämndes
Det verkliga problemet.
anledningen till att vilja
vara sin utsida.

Många bloggare inspirerade visst
till dessa ingrepp.
kanske läser folk fel bloggar då.

Nu ska jag gråta mig till sömns
med mina perfekta läppar
och handen kupad
Runt mina perfekta bröst

Hata världen där ute.

Sverige behöver bajsa

JÄVLAR!
vilken lång paus.
skulle gå på toa i slutet mars,
kom ut nu,
helt slut.
ja, se livet.
har alltid nåt i bakfickan.

det har varit tjuvsommar också
rätt länge.
hela april har det tjuvats
på det goda livet.
nallats på ledighet
och insupits det ljuva ljuset.
vissa människor kanske har känt hopp
vissa kanske inte.
Dawit Isaak har det nog inte.
när ska han få komma ut?
när ska vi hämta hem honom?

detta har jag tänkt på varje dag
se senaste månaderna
medan jag har diagnostiserat
världen och sverige
och diagnosen blev inte munter.
jag kan inte basera den
på vetenskaplig kunskap
har inga medicinska termer
och ingen egentlig dignitet.
väldigt få i världen
bryr sig om vad jag tycker
men jag tycker
att jag kan gott få tycka nåt
tycker ni inte?

så här är vad jag kommit fram till:
Det hela sattes igång när Harald Treutiger
började leda programmet Robinsson på 90-talet.
Detta föranledde en masshysteri hos svenskarna
där det blev jävligt viktigt att vinna
och inte försvinna.
Detta ledde till kollektiv självspäkning
som ledde till illamående hos hela befolkningen
vilket kulminerade när Carola förlorade
eurovisonschlagerfestivalen 2006.
svenskarna kände sig förvirrade och drabbades av
post traumatisk stress syndrom,
och så småningom en identitetskris.
Vilka är vi?

För att kunna reda ut vilka vi var,
måste svensken definieras och därmed
skapas partiet Sverigedemokraterna
och en jävla massa människor med unkna ideologier
kröp fram under sten efter sten,
främst i Skåne som är mycket drabbat
av detta förvirrande tillstånd.
De ville att vi skulle spela mer sällskapspel
och sjunga mer klassiska svenska sånger, typ "sommartider".
Detta ledde till ett slags jättebajsnödigt allmäntillstånd
och viss senilitet
och det glömdes helt bort
att rasism inte är så käckt att släppa in i regeringen.
Jättemånga blev glutenallergiker
och laktosintoleranta på 90-talet
för att det stod i en tidning att man kan vara det.

Många lider av heternormativitet
främlingsfientlighet
tvånget att skapa sig en identitet
lathet
senilitet
brist på medmänsklighet.

förlamningen är också utbredd.
det var något i den glutenfria maten som gjorde befolkningen lam.
otur.

Diagnos:
Sverige behöver bajsa?

känns skönt att vara tillbaka.
tillföra något i debatten.

hej på er.

Ps: för att det är maj
kommer här en kalenderbild
för februari månad. Ds.

Fukushima

det finns inga filter
mellan reaktorn
och er.
strålningen kommer att sippra ut
in
rakt i er.
över 1300
trettonhundra
ettusentrehundra
människor saknas.
jag saknar en enda
kanske två, tre stycken
som mest
och dom är oftast bara
bosatta i en annan stad,
inte saknade i molnet
av ett rasat hus
eller fast i strålningen
utan filter.
om man slutar så.
om.
Då.

PMS

Idag är det internationella kvinnodagen.
guu va braa.



Hon var så mångsidig!
hon var inte bara kvinna,
hon var deprimerad också.

play with my pain

idag fick jag veta att
under ett år,
jag vet inte vilket
det är så många år som går,
hade malmö ingen vinter.
det blev höst
sen ingen vinter enligt konstens alla regler
för det finns reglerat
vad som är vad
visst serrni!
väderleksregler.

vissa temperaturer som skall överstigas
under en viss lång tid
och det hade det alltså inte inträffat i malmö
så det var höst jättelänge
och sen vår.
det när jobbigt för regel-makarna
när det blir ologiskt.
man har gjort några bra fack
och regler
men så lik förbannat ska saker flyta
och ha sig.
ja det är tuffa tiden för facken.
de luckras upp och sväller ut.

idag såg jag ett tvprogramm
om en kvinna i texas som var jätterik
för det hade grävts upp massa olja
på hennes mark.
nu satt hon hemma i dyra cowboyboots
och hade en djurhud med huvud och allt
på en flygel i vardagsrummet.
bara sådär.
hon verkade lite festlig.

imorgon ska jag sälja lite olja
har en stor burk oliv-olja i köket,
och sen kanske skaffa någon djurhud
eller en regnkappa
lika stor som göteborg
kanske både och.

det är fredag också.
kanske kommer mitt liv förändras
för all framtid.
kanske kommer jag att lära mig spela trumpet,
vem vet.

Nästa nivå

Ja då har jag gått och anmält mig
till ett helgläger i
"intimitet och integritet"-
En kurs i närhet och beröring.
Så jävla hippie-härligt
att jag inte kan låta bli.
Så tillsammans med mina
lika förvirrade vänner på området
ska vi flumma i två dagar
och göra vad- vet-jag.

Undrar vad Freud skulle säga om det hela.
Ord som förekom i beskrivningen av kursen:
Mindfulness, beröring, en annan nivå.
Jag vet inte vilken nivå jag befinner mig på nu
men jag tar mig gärna till nästa
för här börjar bli lite tråkigt.
Vant.

Tydligen ska han Oscar, som håller i det
vara as-snygg.
Hanna Hellquist gillade kursen
så då kan det väl inte vara så wasted,
hon verkar ha huvudet på skaft
2011 är ju unnandets år,
"vi gör det själva" -året,
Kanske också upptäckandets.

Idag åt jag marängsvisch
eller hur det stavas,
och kollade på Plura i bar överkropp
Samtidigt.
två trevliga saker att göra men kombinationen-
inte ultimat.
Lite som att ha sex och bajsa.
Jätteskönt att göra när andan faller på-
Var för sig.
En sak i taget.

Nej nu ska jag fantisera om kursen
och googla en bild på Oscar.

Hejdå

kajorna

på televisionen berättade dom att
6o fåglar,
kajor,
trillat ner och dött
från himlen samtidigt.
Det talas om ett slags kollektivt självmord
alternativt stress
alternativt nyårsraketer som skrämt ihjäl dem
alternativt en liga,
en fågel-liga
ute efter att mörda
oskyldiga kajor.
så vitt vi vet var de oskyldiga.
kanske var dom fyllekajor.
(personlig teori)

denna nyhet väckte hursomhelst några spörsmål.

1. Människor överlag hatar kajor.
vi förbannar dom, deras bajs och deras läten
hela deras existens vore oss helt egal
TILLS
60 stycken kollektivt trillar av pinn.
då ba:
stackars fåglar,
näeee va hemskt
vart är världen på väg
osv.

2. oavsett vad som utlöste denna mystiska händelse
av ovastående listade
sannolika
och osannolika
alternativ ställer jag mig frågan:

vart fan är världen på väg?
det här är läskigare än harry potter.
det här är inte en dokumentär om det nya samhällets
faror
eller en naturfilm om den moderna jordens
kommande negativa effekter på djur.
Det här ÄR en effekt.
In real life.

det är svettigt.
man gapar och finner inga ord.
djuren säger ifrån.
eller någon ond sadistisk jävel säger ifrån
mot kajorna.
men som vi alla vet är naturen stark
så jag funderar på vad motreaktionen kommer att bli
mot människorna.
kanske är det krig i kikarsiktet.
djurkriget.

parentes: undrar om de kommer stoppa upp en kaja?
varnande exempel för kommande generationer?
använd inte droger
efter att ha kollat på hitchcooks "fåglarna"-
ni kan ha ihjäl 60 kajor
och vakna med jordens ångest.

kanske håller jorden sin bana imorgon
kanske inte.

isarna

igår när det var dags för buffé och jag stod mellan renskaven och
tunnbrödsrullarna kläckte vi årets motto-
2011-vi klarar det själva.
jag sa också
2011-året då jag ska sluta skälva.

men det vet jag inte varför jag sa
jag skälver rätt lite
överlag.
eller så var det mitt undermedvetna som pratade,
skälvde därinne.

2011 blir också djuråret.
uppstoppade djur-året och
andra djur som man inte behöver interagera med-året.
det blir ärlighetens år.
ljuset i mörkret-året
göteborgs-året.

räven raskade över isen igår
raskade och gled på golvet och dansade
drack ur glas lite här och var
tjoade och så
som man gör på nyårsfest.

sen byttes det kostymer och jag tranformerades
från räv till blåhårig transa i gymnastikdräkt
men vad gjorde väl det.
någon högg av en hals på en flaska champagne.
sabrera kallas det.
man gör det med en sabel.
det råkar jag veta.
jag vet en del.

nu åker jag buss.
är i västerås.
här verkar dött
men det kanske inte är
just västerås fel.

idag är det mesta dött.
det är som slut på något
och vi väntar nu.

igår som alla andra nyår spelades marit bergmans
this is the year
och varje år tänker jag
JA, det här är året.
ja, i år!
yes!
varje år.
VARJE ÅR alltså.

hejdå försvinn inte under isen.

räv

det är maskeradnyårsfest.
jag är räv.
utmärkande karaktärsdrag hos räven som jag känner till/
tror mig känna till:
slug
klok
listig
liten (i förhållande till ren och älg, till exempel)
norrländsk (?)
kan ha skabb

kollade lite på nätet också.
hur den låter.
tydligen har räven ett hest och kort tjut
ibland skäller den och avslutar
med ett längre tjut.
den kan morra ibland
och göra ett starkt fräsande eller harklande ljud.

jag tror utifrån ovanstående fakta att jag kommer göra ett bra jobb
ett hästjobb
ett rävjobb.

köpte en rävpäls-aktig sak och rävfärgade tights
och det var liiiite för dyrt
för att vara en maskerad-outfit jag aldrig mer kommer använda.

rävpälsen är fruktansvärd.
den är en väst
storlek large
jättehårig.
jag har nu klätt på mig allt
och lina hade en rävmask,
klart hon hade
så nu jävlar,
tänkte jag och munderade mig framför spegeln.
tycker mest jag ser ut som lady gaga goes rostbrun
i fårskinnstofflor.
kanske kommer det en bild imorgon.

Line är hjortron
Lina är islapp (inklädd i tre rullar gladpack)
Tessan är polsk bärplockare
Camilla norrsken.
ja ni hör ju.
dressed for succes i aspholmen.

Lina har planer på att bygga en gruva i sovrummet.
än så länge består den av en madrass.
Vi sörjer renen
men sväljer sorgen med en vargtass
och tänker att vi kanske hinner
fixa nåt uppstoppat djur till nästa år.

nästa år.
ja jävlar.
vi ses.
hajj.

yeah another year yeah

jag känner för att skriva
men vet inte vad.
måste man veta vad
alltid?

alltid ska allt man gör ha ett syfte
jag gillar inte det.

det snöar ute.
fiona apple sjunger desperat
i want you
för mig.
mitt flickrum känns stort
och litet på samma gång.
när jag var liten var jag livrädd
för vampyrer.
denna rädsla kom sig nog av
en för tidig exponering för filmen
en vampyrs bekännelser.
jag trodde dom var i garderoben
satt där med cape och huggtänder
och manisk blick
och ville ta mig.

nu är jag inte rädd för vampyrer längre
herregud
jag välkomnar dom!

snart är det dags för årsslut
bokslut på 2010.
ett jävla år.
ett jävla år till
av alla jävla år.
stunder
korta som långa
borta.

2010 kan kortfattat sammanfattas såhär:
Januari- kallt som satan, universitet, framtidsångest, saknad.

Februari- kallt som satan, flytt, framtidsångest, saknad, fattigdom

mars- idogt slavande på restaurang, saknad, framtidsångest, vanlig ångest

april- exil i europa, allmänt omoget beteende, vulkanhaveri, vanligt haveri.

maj- exil i europa, allmänt omoget beteende, framtidsångest, kärlekskval

juni- danmark, slava på restaurang, en känsla av att det inte löser sig

juli- slava på restaurang (hatade det), fest, cykla, fredrik, elina, carro

augusti- framtidskval bigtime, arbetslöshet, existentiell kris

september- karmabomb i form av lägenhet i göteborg, arbetslös, tristess

oktober- längtan, spänning, tristess, flytt, ensamhet

november- arbetslöshet, göteborg, kreativitet, en känsla av att allt blir bra,

december- jobb, snö, andra lång, lina, min bror, fest, bra

så det gick från
ganska bra
till dåligt
till skitdåligt
till ganska bra
till bra.
fan vad fint.
en riktig framgångssaga.
men än är det inte slut
och den som regisserar mitt liv har kanske en riktig jävla surprise kvar.
nåt slags lik att damma av

så spännande.
godnatt.

Achtung, baby!

En gammal teckning från förra hösten i remastrad version.
baserad på en mer eller mindre verklig händelse.
som hänt
någon.



Började denna dag med en simpel picknick på järntorget halv elva.
jag och burgerking-påsen på en busshållplats
sån är jag.
en kille i gymnasieålder tittade på mig där jag satt och åt
han tänkte med all säkerhet att det är långt tills han är så bekväm med sig själv att han kan sitta som en lodis på en busshållplats i fem minusgrader och äta strips.
eller så tänkte han bara "fan vad lodigt", rätt och slätt.

min bror ringde mig idag.
han flåsade bara något på tyska av någon anledning innan själva
"Konversationen" kom igång.

bror: Aretha Frankling har fått cancer.
jag: jaha. vad tråkigt för henne.
bror: i bukspottkörteln
jag: sprutspottkörtel?
bror: BUKspottkörteln!
Jag: aa!
Bror: hon ser ut som en man, tamejfan!
Jag: på grund av cellgifterna eller?
bror: nej, hon är bara allmänt ful och.. stor.
jag: suck. som en man alltså.
bror: vet du vad man ska göra om någon fastnar med tungan på en lyktstople?
jag: nej.
bror: pissa på den. på tungan. det står i tidningen om en farsa som pissat på sina barns tungor när de fastnat. det enda rätta.
jag: ja, man kan ju undra varför de fastnade med tungan från första början med en farsa som går ut i aftonbladet med sådana erkännanden...
bror: The Ark ska splittras.
jag: jaha. du jag måste lägga på nu.
Bror: ok, hajj.
jag: hajj.

jag kommer sakna min bror
han åker till Vietnam snart för att jobba på ett barnsjukhus
i flera veckor.
själv ska jag stångas med snön
kanske utveckla mina tyska fraser
göra bort mig på egen hand
och ofrivilligt frysa mig osunt smal
eftersom att jag inte kan göra något annat än ligga under täcket i min helvetiskt kalla lägenhet.

kommer ligga här och darra och på den femte dagen ba
shit jag kommer nog dö av svält
därför att det är för kallt för att gå till köket.
sen kommer det stå om mig i tidningen och det kommer vara program på tv om isoleringen i hyreshus och växthuseffekten och dokumentärer om det sjuka samhället vi lever i och sen blir det ¨
revolution.
Kapten Hadock blir president off the world men orkar inte regera så mycket
så det blir total anarki och alla blir as-lyckliga och anammar "leva i nuet"-mentaliteten i några år
sen går skiten under.
plums, bara.

kan ju vara värt det.

de senaste veckorna har Rikard Sjöberg stalkat mig på ett totalt ohämmat sätt.
varje dag mer eller mindre får jag reklam om det satans postkodlotteriet.
guldiga kuvert med hans helyllefeja i slips och vågigt hår
och han säger mitt namn som i en seriebubbla.
mitt namn och sen "hur mycket vill DU vinna"?
Rikard vill ha mina pengar och lurar mig att tro att jag ska vinna på det.
kom igen, jag är inte född igår.
Allt ska vara för det greater good.
Psoriasisföreningar och barn i afrika och hjärtsjuka och gamla.

Rickard sjöberg är Djävulen, han får mig att känna mig
ovuxen
snål
ignorant.
och gud-jäveln får mig att känna mig som en
ubersmart gigant.

gud eller djävulens inflytande
jag vettefan vad jag föredrar.

Jag ser fram emot hur Kapten Haddocks extremt otvingade regeringsstrategi
kommer påverka Rikard Sjöberg.
han blir arbetslös för inga vill vinna något längre i det nya samhället och inga är sjuka för alla sjuka dör (lyckliga) och rikard tappar sitt guldiga hår in no time.
karma, kallas det.

hatet

jävla CSN.
man får deras smutsiga pengar
som knappt räcker till tamponger när man har mens
och under hela studietiden är höjden av vardagslyx att välja ICAs egna varor istället för euroshopper någon dag i veckan.

så under hela studietiden springer man runt och är entusiastisk och härligt naiv till en jävla massa nya saker och tankar men fattig som ett jon i lönneberga och inkapabel att göra ett piss av sina kreativa ideer.

Sen är man färdigutbildad
och plötsligt fattigare än någonsin
eftersom man inte fått ett fett direktörsjobb på studs
men då jävlar

ska CSN ha tillbaks varenda krona och MER ändå
såndär ränta!

och då är man dessutom sur, trött, håglös och förbannad på sin man eller fru som är för tjock och oattraktiv och man har inte en enda jävla idé.
livet känns tröttsamt och oförutsägbart
ingen lust till roligheter
inget sprudlande
ingen ändlös energi
inga cravings efter 10 öl en onsdag

MEN en massa pengar
SKA DET VARA PÅ DET VISET?

Aldrig har jag varit så fattig som nu
men nu
nu ska de ha mina pengar
minsann.

dom är som omedgörliga tanter som suttit på samma stol livet ut och druckit kaffe ur samma mugg och löst samma korsord och inte kan tänka sig att krypa ut ur sin låda
helt oresonliga.
kan man få uppskov?
NEJ för man måste fylla i ett formulär och det ska utvärderas och utredas och ätas upp och bajsas ut och analyseras av en hund i Kroatien och innan den processen är klar kommer inkasso hinna bryta sig in här för obetalad räkning, skjuta mig och göra en levande död pinata av mig som små blivande studenter får slå på i syfte att lära sig respekt för Centrala Studiestöds Nämnden.
Serru!

jävla klåpare!
utvärdera det här:
FUUUUUUUUUUUUUUUUCK YOOOOOOOOOOOOOOOOOOU!!!!!!!!!!

jag kan inte dö nu

idag slog det mig
att det går väldigt bra nu.
ny stad
nya vänner
nytt jobb
nya busslinjer
nya teckningar
nytt tänk
nya rutiner
ny musik
herregud allt bara faller på plats
men jag känner ju karma-polisen väl
och undrar nu verkligen
vad fan haken är.

jag blev lite rädd att någon ska dö
som jag tycker om

eller att jag ska dö
nu när allt går så bra

eller få brev från kronofogden
på någon videobutiks-skuld
som legat och växt till sig
och nu uppgår till miljonbelopp

eller att jag ska få ett ryck
och börja knarka
eller flytta igen i affekt
eller tro att gräset
är grönare på andra sidan

eller förälska mig i någon
svår man med mjukt hår
och komplicerat förflutet
eller något annat förödande.

jag kan inte dö nu
jag ska ju på harry potter på tisdag.

Hjälte

Det är bra att
ligga lågt
ibland
tips bara
till er som har någon
att ligga lågt
inför
så det blir mer
ligga
kanske.


Jag lade ner tre
veckor
av mitt liv på att sticka en
halsduk
och nu är den
borta
vasagrillen lördag 04.30
åt upp den

nu vandrar någon omkring med
mitt masterpiece
om halsen

tid och pengar
åt helvete
hoppas den skänker
värme
åt den arma sate som tog den
det kunde varit jag
så jag kan inte vara arg

jag har hittat
många saker
och använt
en del hemmagjorda
säkert.

Idag raderade jag 900 sms
alla på en gång
95 % från en särskild
men idag
plötsligt
kände jag
att de inte gjorde någon
nytta längre

plats för nya
andra
historier.
fina
fula
svåra
roliga

vem vet.
vi vet så lite
om fortsättningen.
det
är
som
på
film

outhärdligt
men spännande

Mrs. Matriarkat

Jag orkar inte ens kommentera dumheterna som håller på att ta över Sverige. Nynazister i en kommun och lite allmän rasism i riksdagen. Blir fyra spännande år nu framöver. Nästa år kanske man kan rösta brunt. Kul att vår samtid går åt rätt håll, verkligen.

Igår målade jag i solsken och fruktig höstluft. Inspirerad av filmen "The dutchess" kom denna teckning till. I sann rebellanda lät jag den kuvade grevinnan göra revolt. Det var befriande, även om det finns föga sanning i min vision. på 1700-talet var det ont om frigjorda kvinnor som inte blev brända på bål eller på annat sätt plågade. Och ont om rosa dildos och Sverker Oloffson var det nog också.

Men vem fan bryr sig. Med den här regeringen kanske vi snart är tillbaka i 1700-talets härligt kuvade och patriarkala anda. Heja.

Me Vs Me

Idag fann jag mig ståendes på Hemköps delikatessavdelning och fullkomligt mula in ostbitar som var för provsmakning. Enligt normen tar man en, max två bitar för att se om osten faller en i smaken eller bara passerar smaklökarna obemärkt förbi. Men jag bara fortsatte utan att tänka på vad jag gjorde. Jag stod dessutom och smaskade högt och sa "mmmm" samtidigt som jag dreglade över tapasdisken till vänster. Jag var hungrig. Jävligt hungrig och sen kom en hemköps-tant och sneglade med ett ont öga och mumlade något om var osten fanns i förpackning så jag kunde smaska vidare hemma. Hon uttryckte sig inte exakt så men det var så det lät. Jag tog en sista bit och gick fattig och sugen ut ur affären. Sen gick jag in i en annan affär och där sålde de parfymer. Jag hittade en parfym som hade en stor affisch ovanför sig och på den affischen var en kille som jag varit kär i för länge sen som blev modell, så jag sprutade lite av parfymen på mig. Jag vet inte varför jag gjorde det. Jag ville väl se om den luktade gott. Om han stod för något bra genom att göra reklam för just den. Den luktade inte så gott. Inget särskilt.

Ikväll ska jag och Elina äta hemmagjord pizza. Jag bara längtar efter att klockan ska bli sex.

Idag har jag inte sökt ett enda jobb för det finns inte enda jävla jobb utannonserat som jag inte redan har sökt.

Dags för lista. "Saker som känns lite jobbiga just nu" VS. "kanske är det inte så farligt ändå"

1. Jag har inget jobb. VS. men jag kanske får ett snart

2. Jag har en helt havererad ekonomisk situation VS. men jag har ju fått en lägenhet.

3. Det sket dig med kärleken VS. men jag känner mig hoppfull och fin ändå (typ. Det här är lite ljug)

4. Jag känner mig rastlös och lat nästan hela tiden VS. då virkar jag en vante. Det orkar jag.

5. Jag känner inte att jag bidrar till samhällsutvecklingen VS. Men jag ska rösta på söndag och det är ju ett litet bidrag

6. Jag måste betala 1.200 kr i böter till västtrafik VS. men jag kan äta nudlar ett tag

7. Jag är ibland rädd för att få åderbråck VS. men jag har alla kroppsdelar intakta

8. Jag vill så mycket saker som jag inte gör VS, men sätt igång då.

9. Jag är för håglös för att sätta igång VS. men en vacker dag kommer jag inte vara det längre

10. Jag kan inte räkna VS. men det finns en massa annat som jag kan. Tror jag.

Nu ska jag virka en vante i soffan och tänka på de planer som jag och Dick har pratat om som handlar om att fira jul i förväg i år. Så kallad "FörHjul". En helt komplett julafton med vännerna. Med gröt, kalle anka (på VHS) och finkläder som sitter obekvämt, julsnaps, gran, julklappsbyte och kanske en whiskey till kaffet. En jultomte ska vi väl ha också.

Frågan är var vi ska vara. Dick föreslog i en cirkusvagn på hjul. Hjulafton.

Ska vi rulla också? Klart vi ska rulla! Vilken cirkus.

Trevlig helg.

Jag var slut när du hitta mig, i Gbg-regn

"Ah men det var väl satan vad dålig hon är på att uppdatera" har mina tusentals läsare säkert tänkt de senaste dagarna.

Jag ber om ursäkt men jag har varit på hemligt uppdrag och då är det inte så jävla lätt att blogga. Under dödshot liksom. Jag fick inte säga något av hänsyn till några djur, och några människor som var i fara. Jag har varit i öknen, i havet, i träden och i slott.

Där fick jag utsökt mat i form av persikodraperad ryggbiff, levande sås och handplockat ris.

På fredagar fick vi poppa popcorn och springa runt i marmorsalen och sjunga bellmansånger.

Nu är jag dock tillbaks. Jag tycker att jag doftar svagt av herrparfym men det är verkligen inte möjligt.

Det är konstigt hur det händer saker som inte är möjliga.

Till exempel när jag fick permission från mitt hemliga uppdrag i helgen åkte jag till Göteborg. Där lyckades jag på en dag hitta en lägenhet till mig själv, fastän jag inte ens visste att jag behövde en. Och att springa på en lägenhet i Linnéstaden i Göteborg är väl ungefär lika omöjligt som att avslöja gud. Det går men det är jävligt svårt.

Men jag hittade lapp på husvägg med erbjudande om rum och jag ringde och det rummet var uthyrt men det fanns kanske en hel lägenhet istället. Ja! Och som i en dröm var jag först att ringa på den jävla lägenheten. Vad är oddsen?

Jag gick på visning och bad att få återkomma. Sa det med en vuxen ton som jag inte visste att jag hade. Jag vet inte varför jag sa det egentligen, det var ju glasklart att jag skulle ha den. Ville nog bara verka lite svår. Men jag gick med bror min och tog en öl, efter tre klunkar ringde jag och tackade ja. Det är precis så "svår" jag kan vara när jag vill ha någonting. En halvtimmes svår. Dagen efter skrev vi kontrakt.

Jag skulle egentligen bara hälsa på mina syskon, men kom hem med en lägenhet på halsen. Så ska livet vara. Fullt av omöjliga saker som händer. Som att jag sitter här och doftar herrparfym och får lägenheter till höger och vänster. Snart har jag väl fått ett jobb i Göteborg också, skulle inte förvåna mig nu när allt omöjligt händer. Jag kan meddela att mitt karmakonto är nollat. Totalt noll då jag åkte dit på en av alla mina rutinerade plankningsaktioner. 1.200 kr för att åka en hållplats. Ja, det var väl fan att gud ska pissa på en på det viset. Får man lägenhet måste man fråntas något annat. Det är väl så det går till antar jag. Jag visste att västtrafik var inblandad i Guds skumraskaffärer. Det är något lurt över deras uppsyn.

Så nu ska jag alltså flytta. Den 24 oktober är det inflyttning och sen vet man inte vad som händer. Men en redig inflyttningsfest får vi väl styra åtminstone. (Vita liljor ska det vara!)

Det känns spännande att byta stad. Det har hänt konstiga saker här i Karlstad som jag kommer minnas alltid. Kanske skulle köra någon nostalgiserie här på bloggen med tillbakablickar. Får suga på den.

Annars är det mycket politik nu. Val. Jag drömde en mardröm inatt. Att det blev borgerlig regering. Det var inte grant kan jag tala om. Alla utom höginkomsttagarna kommer bli fängslade utanför franska guyana innan julen 2010, där Reinfeldt kommer dansa för oss iklädd ett älgskinn. Till mat blir det ärter och rödbetor och inget mer. Det blir inga julklappar och vi kommer bli tvingade att titta på paradise hotell varje dag.

Snälla rösta rödgrönt hörrni.

Puss

oh ah just a little bit

Jag ligger i soffan med täcket upp till hakan. Jag valde mellan knorr's köttsoppa på burk och Mcdonald's till middag och jag valde soppan. Oroväckande.

Mer hemlagat än så blir det inte i villa villerkulla.

Jag är sjuk. Ja ja jag vet att ni vet men jag menar sjuk i fysisk bemärkelse. I kroppen. Snor har tagit över mina vener känns det som. Jag är alldeles tilltäppt och tjock i skallen.

Jag roar mig med att ligga här och lyssna på musik och tänka. Ibland tänker jag snuskiga tankar.

Jag har några favoritfantasier som mycket väl speglar nivån på tristess och misslyckande jag känner i min tillvaro just nu.

Mina favorit-fantasier:

1. Jag får ett samtal från en avlägsen släkting (om vars existens jag är ovetande) som bor i ett vackert vitt charmigt flagnat trähus någonstans i Frankrike, kanske Provence. Huset är beläget på en höjd långt åt helvete utanför någon som helst civilisation och omringas av olivträd, vinrankor, ett växthus format som ett lusthus i vilket det odlas alla möjliga sorts kryddor. Tidigt på morgonen bildas små små diamanter längs trälisterna som håller ihop glaset, tack vare morgondaggen.

Hela trädgården är charmigt vanvårdad. Ja ni vet. Högt gräs och vildvuxna rosor precis där man vill ha dom.

Min avlägsna släkting måste åka till, ja inte fan vet jag, någonstans, en lång tid, för någon annan släkting har trillat av pinn, och min avlägsna släkting vill att JAG kommer och passar hennes hus. Så jag far dit och det blåser och är lite som champagne i luften. Kyligt men ändå fullt av förväntningar. Ljuset är rostrött och jag kommer in i huset som är alldeles ljuvligt med vitt trägolv, öppna spisar och vid ett stort vackert fönster med havsutsikt står en purpurröd Canapé och där ligger jag insvept i tunna skira vita klädesplagg med stort vågigt hår och dricker te och portvin ur gamla sekelskiftes-serviser.

Just som jag ligger där och ser svår och intelligent ut rycks dörren upp av en vindpust och vem står där om inte trädgårdsmästaren!! (ja nu jävlar börjar det bli bra!) Jag som inte ens visste att det fanns en trädgårdsmästare, eller att han var en oerhört het fransman med lena (lagom) muskulösa armar och svart hår och gröna ögon som suger tag i mina när jag ligger där och plötsligt får svårt att se svår ut. Han har en vit T-shirt som avslöjar lagom mycket och han har jeans som inte avslöjar ett skit. Han vill att vi går ut i växthuset och tittar till några gurkor som verkar antagit en onormal form eller något annat banalt, och jag som svävar upp ur min canapé och går bakom den snygga trädgårdsmästaren som heter Sebastian kanske. Hans häck är as-snygg och han är svettig och tyst och mystisk.

Inne i växthuset måste jag som är så liten och smidig lyftas upp av honom och lägga på en hasp på ett av fönstren högst upp som har blåst upp och sabbar chansen för grönsakerna att frodas. Extremt prioriterat göromål. När han bär upp mig i sina starka armar glider hans händer försiktigt från min midja uppåt och jag sneglar ner och möter hans blick och känner mitt undergärde pulsera av spänning. Vad ska hända nu? Han lyfter mig långsamt neråt och håller mig ovanför sig och säger att jag är vacker och sen kysser vi varandra med vinden som koreograferar mitt hår runt hans ansikte (eftersom jag glömde stänga fönstret). Hans läppar är mjuka och försiktiga men ändå målinriktade. Han drar teatraliskt ner en kruka med solrosplantor från en bänk ner på golvet och ljudet blir överdimesionerat i vårt fuktiga näste. Jag sitter på bänken och han lyfter min skira vita fluffiga klänning eller särk eller vad fan det är, och söker med sina stora händer uppåt. Mycket självsäkert söker han sig uppåt... och sedan vaknar jag ur min fantasi och förbannar allt och alla över att jag inte har någon avlägsen släkting i Frankrike.

Ja så kan det gå till. Vi borde sprida vår säd lite mer på måfå för att underlätta sådana här scenarion för nästkommande generationer. Alla borde ha någon släkting någonstans som kan leda en älskog i ett växthus.

Fantasi 2.

Jag vinner på triss och får skrapa i tv4 och under den korta stunden av tv-tid upptäcker en stor regissör att jag är vad som fattats svensk filmindustri. Han ringer och erbjuder mig en huvudroll i en film men jag tackar nej för jag har blivit erbjuden en filmroll i Woddy Allens nya film där jag ska spela den smarta av två älskarinnor till Gael Garcia Bernal. Som förövrigt är hur trevlig som helst, ja kan kan fixa autografer inga problem.

Fantasi 3.

Jag lever i ett parallellt universum som utspelar sig under 60-talet. Det är nog 1969 och jag är en snygg hippie som åker runt och är liberal och frigjord och tar olika ofarliga droger i en wolkswagenbuss tillsammans med en skäggig snubbe i tighta manchesterbrallor med övertygelsen om att kvinnan var det första könet. Vi lyssnar på Beatles på vinyl och säger att det aldrig kommer bli lika bra. Hela tillvaron är präglad av frihet och jag behöver inte ens jobba för jag är med i något slags föregångsprojekt till nationalteatern som bara åker omkring och spelar om jämställdhet och fri kärlek och människans inre godhet. Det är sommar hela tiden och aldrig kallt. Ljuset är som på ett polariodfoto och vi dricker hembryggt vin direkt ur flaskan och spelar munspel och gitarr och hänger i stora förlåtande gäng där allt är ok.

Ibland har jag päls fastän det är sommar.

Tur att jag inte är sjuk så ofta. Det är rätt påfrestande att tänka så mycket.

Idag sökte jag nästan ett jobb i Övertorneå men jag drog mig ur i sista sekunden. Det verkar oerhört läskigt. Jag flyttar hellre till Afrika.

Hejrå

To be a duchess and such

Idag gick jag på konditori.

Jag drack en lättöl och åt en mazarin. Lyssnade förstrött på kunder som skulle ha tårtor och längder och bullar. Fan vad det handlades godsaker.

Sedan såg jag en film om en stackars Engelsk hertiginna som hette Geoiorgiana of Devonshire. Det var inte någon piece of cake att vara hertiginna i England på 1700talet, det vill jag lova.

Frisyrer som tog flera timmar att pussla ihop och hundra klänningar med en hel ställning under så höfterna såg ut som flygplansvingar. (märkligt mode)

Ibland skulle hon ha en hel fågel på huvudet. Som om inte det var nog, var hon värd mindre än djuren om hon inte födde hertigen en son. Det verkar inte ha spelat någon roll om sonen hade alla hästar hemma eller hade något som helst intellekt. En snopp räckte långt. Och hon fick inte vara tillsammans med mannen hon egentligen älskade, fastän den elaka hertigen hade en älskarinna som bodde på slottet. Svåra tider.

Då gäller det att vara gjord av järn för att inte ta livet av någon eller sig själv av ren olycka.

Då liknar våra små sketna vardagsproblem och TV-serier som hästskit i ett kylskåp. Helt oanvändbart och onödigt. (TV serierna gör det lik förbannat, utan hertigar)

Tur att jag inte är hertiginna. Det hade nog inte passat mig. Jag hade varit en ren och skär olycka. Fått dödsstraff utdelat innan jag hann käka frukost.

Sen kom jag på, att i flera länder lever många kvinnor under just sådana omständigheter. Fortfarande. Idag.

Snoppar är värt, snippor inte så värt. Bara att stoppa snoppen i förstås.

Men utan kvinnor blir det ju rent logiskt inga barn. Där tror jag vissa män måste tänka till lite. Jag hörde någonstans att forskning nu kommit fram till att kvinnor snart kommer kunna producera barn utan män, och då är ju männen verkligen helt överflödiga, ut ett evolutionsmässigt perspektiv. OM det är så, vilket jag naturligtvis vet föga om, och tvivlar på, skulle framtidens kungadömen också vara helt sinnesjuka.

Alla flickor skulle få en dildo i dop-present och vid läggdags berättas sagor om något som fanns förr. Något som kallades män. Man vet inte om det är en skröna eller inte, men av allt att döma kommer det att låta så- i det nästkommande kungadömet då alla är kvinnor. Alla.

Hoppas jag är död då för jag älskar män. De flesta, nästan alla är bra.

Bra att ha till en massa saker. Och det skulle bli jävligt enformigt med bara kvinnor.

Fast vem vet, kanske skulle det bli helfestligt? Tänk vad mycket peruker som skulle cirkulera, man skulle inte hinna jobba.

Se filmen så kommer ni också bli lite bittra en stund efteråt. Även ni män av idag.

Nu skänker jag en tanke till de stackars kvinnor som lever som gömda hertiginnor i världen. Dom är miljontals. Och ett hat-sms till gud som inte styr upp det hela.

Var snälla mot varandra nu.

puss

"There is a light that never goes out"

Och jag var sjutton, sjutton år

Mitt föräldrahem hyser i denna stund 11 personer i ålderspannet 2 till 60 år. Med medelåldern på 27. Typ. Jag har aldrig vetat riktigt hur man räknar ut median och medelvärde, men jag har alltid varit en jävel på att chansa.
Källaren bebos av ett gäng flickor. Mina vänninor från Frankrike-tiden, då vi var fem flickor som bodde i en lägenhet på 42 kvadratmeter i Paris. Vardagens största bekymmer kretsade kring huruvida veckans överblivna bakverk från diverse cafér vi arbetade på, var uppätna eller inte. Och om de inte var det, var de då ätbara?!
En tid då billigt vin, billig ost och en extremt dålig, nästintill obefintlig, känsla för hemtrevnad präglade de mögliga väggarna i vår rangliga lägenhet.
Det var en underbar tid.
En tid av bekymmerslöshet, okunskap och naivitet. Vi var 19 år och Håkan Hellström var ännu bara en avdankad emo-kille och inte den folkhjälte han senare kom att bli. Vi hade aldrig druckit vin dyrare än 50 spänn och vi hade inte en aning om att Alexandra skulle gifta sig 7 år senare. Och att vi fortfarande skulle hålla ihop.
Fantastiskt hur livet är. Som en spännande film som man själv kan vara med och regissera litegrann, och som inte tar slut föräns vi dör. Och när vi dör vill vi, som min kära vän uttryckte det, tänka tillbaka på det som "Det där livet, var allt bra skoj".

I källaren luktar det nu tonårstid. Obäddade sängar, använda kläder blandade med nytvättade i fåtöljer. Halvfulla chipspåsar, hyrfilmer i hög och nästan tomma godispåsar där bara en enda hård sur karamell blivit mjuk och lite slemmig i botten av påsen. Den där sorten man var övermodig och tog för att man tänkte att den nog skulle vara god. Att man aldrig lär sig.
På en byrå ligger en urslickad dosa "hockeypulver" som jag köpte helt i nostalgins tecken och slickade i mig tillsammans med härliga, och jobbiga, minnen från somrar då jag huserat i källaren för att mitt rum på övervåningen var för varmt.

Jag minns särskilt en frekvens.
Jag var 17 år och fick inte åka på hultsfredsfestivalen. Mina kompisar fick men inte jag.
Jag var arg och bitter över detta, då Weezer, ett band jag då var fullkomligt förälskad i, skulle spela. Jag minns hur jag lånade pappas hörlurar och låg i sängen därnere i den fuktiga svala källaren med ett glas cocacola och pluggade in hörlurar i TVn. Med kontrollen till videon lade jag mitt tillrätta och tryckte på PLAY. Först lite svartvitt brus, sedan en tre timmars lång videoinspelning från ZTVs upptagning av Weezers magiska koncert, som jag bandat.
Tårar föll till låten "Butterfly" och jag kände det som att ingen förstod mig.
Jag somnade med lurarna på och ett svartvitt brus.
Det var en tid innan youtube och facebook. En slags teknisk ficka mellan det analoga och det digitala.
Och jag var 17 år och ingen förstod. Detta är, konstigt nog, ett av mina starkaste festivalminnen.

Imorgon blir det bröllop. Det kommer bli glädjefullt framförallt. Men jag kommer säkert grina, bli sentimental och känna det som att ingen förstår, just min ensamhet.
Och det gör de ju inte heller.

kärlek till folket
/Lily