hatet

jävla CSN.
man får deras smutsiga pengar
som knappt räcker till tamponger när man har mens
och under hela studietiden är höjden av vardagslyx att välja ICAs egna varor istället för euroshopper någon dag i veckan.

så under hela studietiden springer man runt och är entusiastisk och härligt naiv till en jävla massa nya saker och tankar men fattig som ett jon i lönneberga och inkapabel att göra ett piss av sina kreativa ideer.

Sen är man färdigutbildad
och plötsligt fattigare än någonsin
eftersom man inte fått ett fett direktörsjobb på studs
men då jävlar

ska CSN ha tillbaks varenda krona och MER ändå
såndär ränta!

och då är man dessutom sur, trött, håglös och förbannad på sin man eller fru som är för tjock och oattraktiv och man har inte en enda jävla idé.
livet känns tröttsamt och oförutsägbart
ingen lust till roligheter
inget sprudlande
ingen ändlös energi
inga cravings efter 10 öl en onsdag

MEN en massa pengar
SKA DET VARA PÅ DET VISET?

Aldrig har jag varit så fattig som nu
men nu
nu ska de ha mina pengar
minsann.

dom är som omedgörliga tanter som suttit på samma stol livet ut och druckit kaffe ur samma mugg och löst samma korsord och inte kan tänka sig att krypa ut ur sin låda
helt oresonliga.
kan man få uppskov?
NEJ för man måste fylla i ett formulär och det ska utvärderas och utredas och ätas upp och bajsas ut och analyseras av en hund i Kroatien och innan den processen är klar kommer inkasso hinna bryta sig in här för obetalad räkning, skjuta mig och göra en levande död pinata av mig som små blivande studenter får slå på i syfte att lära sig respekt för Centrala Studiestöds Nämnden.
Serru!

jävla klåpare!
utvärdera det här:
FUUUUUUUUUUUUUUUUCK YOOOOOOOOOOOOOOOOOOU!!!!!!!!!!

Andetag, ett i taget.

Vad gör ni?
Såhär en söndagsnatt i slutet av november?
Ligger ni?
Kanske ensamma i en säng och grinar av förtvivlan.
Kanske i armarna på paradiset självt.
Kanske reser ni någonstans.
Kanske står i ett fönster och undrar.
Kanske ligger under sängen och är livrädda.
Kanske sover ni?

Själv har jag ägnat kvällen åt att med min andra hälft, alltså mig själv, byggt ett bord. Jävlar vad fint det blev.
Jag skruvar och drar och lyfter och svär.
Som om inte det var nog
och det är ju egentligen nog
det är ett hästjobb att bygga bord
bestämde jag mig vid halv tolv att det var läge att rensa avloppet i badrummet.
Så det gjorde jag.
Det såg ut som någon spolat ner bacon i handfatet.
Och några råttor.
Ve och fasa, jag undrar lite saker om den som bodde här före mig.

När jag stod där fullt ockuperad med händerna i någon annans skit ser jag att jag fyller år. Jag skrattade lite åt det och önskade att någon hade sett mig där på knäna, händig som få när jag tätade rören med min starka envisa hand.
Jo, nog har det blivit en redig kvinna av mig.
Grattis till mig.

Så nu flyter det bra i handfatet
jag har ett bord jag byggt själv
jag har ugnspannakaka i kylen.

Lägret var bra. Vad kan jag säga.
Jag funderade på vem fan det var som var på läger.
Var det jag, eller kidsen?
Svingod mat, massa slöande i soffan, 9 timmars sömn, tid till att teckna.
Får väl se om det kommer en lön eller en räkning från kommunen.
Har ju fått saker om bakfoten förr
det här kan vara ett sådant tillfälle
man vet aldrig.



Den här ritade jag häromdagen när jag hade en beef med Alfa-kassan.
det blev lägerverksamhet av hela skiten.
visst önskar man att hela livet var lite mer som ett läger?
kaffetermosar, medhavda mackor, trånga osköna sängar,förväntan och kanske en lite crush på den som sover i slafen ovanför.
och sen åker man hem.


Som om det inte vore nog med action att jag
fått jobb
byggt bord
rensat avlopp
har födelsedag

Har jag idag sett en helt ny människa öppna sina ögon.
Siri.
Min syrra ploppade ut henne dagen före jag ploppade ut för 26 år sen.
när jag är 50 är Siri 25
more or less.

Hon är så liten att man inte tror det är sant.
Är det sant? sa jag när jag såg henne.
Det var sant
Hon är len och alldeles ny
En ny människa

Hon har aldrig skrikit
inte gråtit
inte ätit ost
inte ens skrattat
Hon är nollställd
och ska bli full av saker
sen.

När jag tänkte på att hon precis tagit sitt allra första andetag blev jag matt.
Som när jag tänker på rymden eller mängden vatten i haven.
Att alla har tagit ett
första andetag.
Att alla ska ta ett sista.
och alla andetag däremellan.
Det blir många
Vissa viktigare
än andra.

men många är det.

Godnatt världen.

Godkänd

När man är arbetslös får man försöka se spänningen i det lilla. Till exempel är det som att spela på lotteri varje gång man handlar. Alltid lika spännande, alltid samma känsla av att ha vunnit varje gång man får "godkänt". Väntar med spänningen på dagen då displayen ska visa "fucking jävla väl godkänd!!"
Ja se livet, är det inte underhållande, så säg?!

Kylan.

Gårdagens eufori är bortblåst. Den försvann med vintern som kom inatt.
Dagen i korthet:
- Jag kände mig sjuk när jag vaknade. (sjukare än vanligt)
- Jag tvättade kläder och var en av "dom där" som glömde ta ut min tvätt i tid
- Jag åt två frukostar för jag orkade inte laga någon mat
- Jag besökte platsbanken.se (som förövrigt är min mest besökta sida efter FB)
- Började grina i själen av leda, tristess och maktlöshet
- Kapitulerade inför jobbsökandet
- Ritade två teckningar
- Tvättade håret i hopp om att detta skulle få mig handlingskraftig
- En människa jag inte ens känner fick mig att känna mig liten, naiv och dum
- Blev irriterad och kollade på SVT-dokumentär om en man som hade 7 sekunders minne
- Förfasad över att själv råka ut för samma åkomma såg jag istället ett program mamma länkat till mig. Sommarpratarna. Där samtalen kretsade kring att även ensamhet är värdefullt och det kan vara värdefullt att vara singel en längre tid, plus en massa annat som fick mig att förstå varför hon ville att jag skulle se det. Jag förstod att intentionen var god, min mor älskar mig, men det enda jag egentligen registrerade var Klara Zimmergrens ord "även om man inte vill, så tänker man mest hela tiden på att träffa någon när man är singel".
- Blev förbannad över att jag blev förbannad över att hon sa så.
- Ritade en teckning.
- Utsatte mig för emotionell rasrisk genom att fundera lite över tillvaron.
- Försökte spela "jag vet vilken dy hon varit i" på gitarr men det hela föll på ett ackord jag inte kan.
- Skrev ett brev jag inte kommer att skicka.
- Räknar sekunderna på klockan nu. Väntar på att något ska hända, jag kommer haka på vadsomhelst. Världskrig, matlagningskurs, eskortfirma.

Intar nu den välbekanta fosterställningen och lyssnar på Magnus Bärjed och förbannar. Avskavt nagellack på min högra tumme hånar mig. Först var jag fin men nu är det bara bitar av yta. Baksmällan efter två veckors känslomässig karusell börjar komma och jag tar med mig Anthony and the Johnssons ner i en värld jag känner igen alltför väl vid det här laget. Tristessen, ledan och vintermörkret kommer och tar mig. Men det är ok, för jag ska upp snart. Jävligt snart. Uppåt, framåt. jadå. jaaa.

Djur och annat som jag inte kan sköta

Med ilskan kom också inspirationen så det fanns väl någon mening med dagens totala haverier. Eftermiddagen tillbringades på IKEA med bror och syster. Vilket jävla straff det är att behöva gå omkring bland kilometrar av saker när man bara ska ha en sak, eller kanske två. Jag skulle ha ett decilitermått och det tog tre timmar att hitta det. Notan gick på över 1000 spänn och jag tyckte också att det var lite dyrt men vagnen var plötsligt full med saker. Hepp. Så jobbar de där. Suger ut vanligt fattigt folk och får oss att tro att vi behöver det ena och andra. Konsumtionsamhällets största bov måste vara IKEA. De är helt klart i framkant tillsammans med en massa andra utsugare som stora matvaruhus och El-giganten och sånt där modernt.

Nu har jag byggt ihop en badrumshylla och det blev jättefint, och jag har köpt ljus och en julstjärna och skärbräda och blomkrukor och en filt och jag blev glad och lycklig av det och när jag insåg det blev jag oerhört stött och kände mig som en sämre människa. Jag är precis som alla andra som tänker kortsiktigt och söker lycka och en känsla av att allt ska bli bra i yttre omständigheter medan jag alltid pratar varmt för att växa inåt. Att vi ska söka oss inåt och växa och utforska. Men inte fan lever jag som jag lär. Jag ser rätt igenom mig själv och den insikten var riktigt obehaglig och sur. Jag borde skaffa kille eller barn eller något annat som kunde ta upp min tid så jag slipper inse så mycket. Kille kanske är dramatiskt, men ett husdjur åtminstone. En fisk eller en undulat.

Jag har annorlunda hand med djur. Här är mina djur-erfarenheter:

Vandrande pinnar- terrariet gick sönder och de for ut på golvet i en enda 70-tals fri-sex-med-varandra-härva och förökade sig skitfort. Alltså på några minuter om jag minns rätt. Misslyckat val av djur och mamma sa nej nej och kastade ut "djuren". (debatten kring om vandrande pinnar verkligen faller in i djurkategorin eller bara "konstiga insekter" med tveksamma egenskaper för jordens utveckling är ju alltid het, och jag har inga svar)

Undulat nummer 1- blev mosad under mikrovågsungnsluckan en fredag i mars någon gång på 90-talet när min bror skulle poppa popcorn. Fågeln var narcssisist och speglade sig i den glasiga ytan med det såg inte brorsan så nacken åkte några grader för mycket åt vänster. Så blev det begravningsceremoni i mammas rosenrabatt. Försökte få stanna hemma från skolan veckan därpå men mamma menade att död undulat inte skulle verka tillräckligt tungt för fröken.

Ja se fröknar.

Undulat nummer 2- Jag var 14 år och tyckte inte det var så kul med fågel längre så den enda som tog hand om stackarn var min far. Den satt bara i buren och var gravt deprimerad och levde så i typ 10 år tills den trillade av pinn. Jag vill minnas att alla i familjen var glada när den dog för allas dåliga samvete över hur dåligt den mådde bara fanns där i hemmet som ett osynligt moln och sen när den dog kunde vi slippa ha dåligt samvete.

Fiskar: Jag hade akvarium till och från. Första gången hade jag fått 10 stycken neontetra av pappa men morgonen därpå var alla fina färger på fiskarna som borta och 10 vita små firrar satt fastklistrade på pumpen som skulle rena akvariet, som jag råkade ställa på inåtsug.

Jag grinade väl och hade mig kan jag tro, över att jag haft ihjäl de små liven så det blev en tur igen till djuraffären och jag valde fisksorter som godis utan att kontrollera hur det såg ut med matlusten hos dem. Några dagar senare var en fisk jättetjock och de små fiskarna som bortblåsta...

En annan fiskhistoria kom upp idag när min bror påminde mig om en rödspätta som jag haft fryst men som rymt eller något liknande och hamnat i en besticklåda. Det luktade kön i hela köket och fattade inte varifrån det kom och det bara accelererade varje dag. Så en dag fann min ömma moder en spättafile, glasartad och hal bakom besticken.

Inte ens frysta djur kan jag hantera.

Så det blir nog varken djur eller något annat levande än på ett tag. Jag får väl börja gå i kyrkan eller något annat banalt. Det ligger en fin där jag bor men jag blir alltid så besviken när jag kommer in. Börjar tänka på backstabbern gud och idioter överlag, blir förbannad och får lust att göra något olagligt. Förföra någon stackars konfirmand eller något annat gränslöst.

Bäst att låta bli om jag ska få något jobb.

Imorgon börjar helgen så då kan jag sluta tänka på vardagen och istället bröla på någon kareokebar och häva öl. Eller vad man nu gör i Göteborg om helgen. Det återstår att se.

Godernatter adjö, fisken är dö.

Bored to death

Nu jävlar är det dags. Jag måste få klaga BIG time på extremt relevanta I-lands problem.

Ofta kan jag ta mycket. Jag blir lite sur och bitter men tänker att det inte hjälper så jag blir ganska glad igen. Men nu är fan råttet mågat för att citera den där hockeyspelaren som spelat bort sina hjärnceller. Nu har den så kallade bägaren runnit över.

Dagen började dåligt. Jag har börjat med en ny rutin som går ut på att jag försöker lura i mig själv att jag är viktig och att det jag fyller mina dagar med har betydelse, därför går jag upp klockan åtta varje morgon och äter en fullgod frukost och duschar och klär mig och bäddar sängen och diskar och sitter här och söker jobb, som om jag vore på något jävla kontor. Men imorse "försov" jag mig. Jag vaknade klockan 10 men ingen jävel ringde och var förbannad för att jag försovit mig och en hel verksamhet gick inte åt helvete för att jag tog sovmorgon. Det hände ingenting, förutom att mitt autistiska dagschema blev förskjutet två timmar. Jag låg och stirrade ut genom fönstret och bara väntade på att taket skulle rasa in eller något annat oväntat. Ett tag såg det ut som en fågel skulle flyga in i fönstret och dö snabbt och smärtfritt jag kände en kort våg av spänning men inget hände.

Jag gick upp och tog på mig min morgonrock som har två gigantiska mensfläckar i baken och kände mig äcklig men orkade inte bry mig. Så slog jag på datorn för att få lite kontakt med omvärlden. Men den hade bestämt sig för att göra min jävliga morgon än jävligare. Musen fungerade inte. Jag kom in i skrivbordet men kunde inte klicka på något. Så nära men så långt borta. I en timme satt jag och försökte att inte kasta ut den genom fönstret eller slå sönder den. Samtidigt satt jag och var förbannad på dagens samhälle som kräver så mycket av en. Facebook och twitter och mobiltelefon. Vad hände med brevväxling och flaskpost? En kort stund bestämde jag mig för att sluta med mobil och bli totalt rabiat och 70-tal.

Sen ringde jag datasupport och killen ba: "Har du tryckt ner den här knappen? För då låser man musplattan förstår ru!"

JAHA. Ja det har jag kanske.

Så framstår man som en inkompenent jävla tjej som inte fattar någonting.

Men det var inte slut där. För sen fungerade inte internet och då blundade jag bara och kastade en kudde på radioapparaten som stod och skränade ut nån jävla dynga med en låtsasartist som rappade om att knulla eller något annat lättsamt. Tystnaden blev total och jag bestämde mig för att gå ner i tvättstugan. I morgonrock och tofflor, ja för vem träffar man i hissen klockan elva en torsdag, alla andra människor jobbar ju och gör något gott för samhället.

Men naturligtvis står där en käck fräsch man i hissen som är på ett oförtjänt gott humör. Han stirrar på min mensfläck och jag vet vad han tänker. Jag vill säga "ja jag vet att jag ser ut som en pojke innan puberteten i kroppsformen och att mina håriga ben även talar för att jag är av manligt kön men jag är faktiskt inte det". Men jag sa det inte för sånt säger man inte till nya grannar. Istället frågade jag vart soprummet ligger, och även det tolkade han säkert fel, som att jag skulle dit och äta gammal mat.

Sen kom jag till tvättstugan och här måste jag slå ett slag för pensionärer och arbetslösa som har all tid i världen att vara hemma och hålla ordning. Efter att ha bott i ett hus som dominerats av äldre människor i Karlstad så har jag lärt mig att värdera vikten av en ren tvättstuga där regler hålls. Ja jag vet att det låter olikt mig, men det är fint med yttre ordning när ens inre är i kaos. Här verkar det vara djungels lag. Ingen ordning alls. I torktumlaren låg kilovis med paltor som jag fick ta ut. BHar och trosor och kalsonger och barnkläder tillhörande någon annan. Jag kände mig fan som ett hembiträde. Jag ska sätta upp en lapp i tvättstugan och bli en av dem där jobbiga som verkar bajsnödiga och inte har något liv. Det har jag ju inte heller, så jag förstår plötsligt människor som har tid att lägga energi på sådana triviala saker som tvättstugan.

Ja vad mer?

Jo igår hittade jag en fickalmanacka, ni vet en sådan som brukar bli fylld med möten och jobbrelaterat. Min är tom. Jag blev först lite glad och tänkte att jag nog skulle kunna fylla den med något. Något litet åtminstone. Nu finns följande livsviktiga saker inskrivna:

30 Oktober: Middag hos Petra 18.00

6 november: Håkan Hellström-koncert 19.00

8 november: Filmvisning på biograf aftonstjernan 19.30

24 December: Julafton

Ja ni fattar. DET ÄR JÄVLIGT KNAPERT.

Och sen som grädden på moset fick jag ett totalt sammanbrott på platsbanken, som skall förmedla jobb. Jag har sökt över hundra jobb men inte fått ett enda. Jävla hycklare brinn i helvetet och ta alla självgoda äldre med er och ge plats åt yngre argare förmågor.

Nej det är inte slut här. Vädret. Det spöregnar och är så grått ute att jag inte ens ser ut. Jag skulle lika gärna kunna sitta i Kumla och skriva det här, jag vet inte var jag är för jag ser inte ut.

Och jag har köpt en vinterjacka som är för stor så jag ser ut som ett vilset barn och den är inte vattentät heller och hur fan kan man sälja jackor som inte är vattentäta i Göteborg? VA?

Och jag har inga pengar och inget jobb och alla människor har så mycket att göra och jag bara sitter här och är utanför samhällets radar.

Och när man ser på filmer verkar allt så lätt. Folk har inga jobb men de har något DJ-gig och nåt roligt band och är glada i hågen och ljudet är pålagt och får allt att verka magiskt och euforiskt och ljuset är pålagt och inte alls sterilt. De blir lyckliga och kära och flyger iväg med flygbiljetter som de bara har råkar ha råd med och inte ens skäggstubb ser otrevligt ut, bara mysigt charmigt, och alla är snygga och svett luktar inte på film.

Och musik är också jobbigt att lyssna på för folk får göra något de älskar, och de får göra det bra, och bara sitta i studion och laja hela dagarna och kanske ligga med någon het gittarist med snabba fingrar och ljuset är fint och ljudet är fint och sedan lägger de på en tamburin på sin inspelning och är färdiga med dagens jobb och sen går de och äter sushi på något trendigt ställe och plötsligt dyker det upp några andra roliga människor som har likadana liv. Klart som fan de är lyckliga.

Så är det. Nu ska jag kolla schemat här..

Ja just det!

13.30-13.45: hämta tvätten i tvättstugan.

13.45-14.00 värma mat från igår och äta här i min ensamhet.

14.00- evighetens evighet: Söka jobb.

Ha det så jävla roligt.

Hejdå

Me Vs Me

Idag fann jag mig ståendes på Hemköps delikatessavdelning och fullkomligt mula in ostbitar som var för provsmakning. Enligt normen tar man en, max två bitar för att se om osten faller en i smaken eller bara passerar smaklökarna obemärkt förbi. Men jag bara fortsatte utan att tänka på vad jag gjorde. Jag stod dessutom och smaskade högt och sa "mmmm" samtidigt som jag dreglade över tapasdisken till vänster. Jag var hungrig. Jävligt hungrig och sen kom en hemköps-tant och sneglade med ett ont öga och mumlade något om var osten fanns i förpackning så jag kunde smaska vidare hemma. Hon uttryckte sig inte exakt så men det var så det lät. Jag tog en sista bit och gick fattig och sugen ut ur affären. Sen gick jag in i en annan affär och där sålde de parfymer. Jag hittade en parfym som hade en stor affisch ovanför sig och på den affischen var en kille som jag varit kär i för länge sen som blev modell, så jag sprutade lite av parfymen på mig. Jag vet inte varför jag gjorde det. Jag ville väl se om den luktade gott. Om han stod för något bra genom att göra reklam för just den. Den luktade inte så gott. Inget särskilt.

Ikväll ska jag och Elina äta hemmagjord pizza. Jag bara längtar efter att klockan ska bli sex.

Idag har jag inte sökt ett enda jobb för det finns inte enda jävla jobb utannonserat som jag inte redan har sökt.

Dags för lista. "Saker som känns lite jobbiga just nu" VS. "kanske är det inte så farligt ändå"

1. Jag har inget jobb. VS. men jag kanske får ett snart

2. Jag har en helt havererad ekonomisk situation VS. men jag har ju fått en lägenhet.

3. Det sket dig med kärleken VS. men jag känner mig hoppfull och fin ändå (typ. Det här är lite ljug)

4. Jag känner mig rastlös och lat nästan hela tiden VS. då virkar jag en vante. Det orkar jag.

5. Jag känner inte att jag bidrar till samhällsutvecklingen VS. Men jag ska rösta på söndag och det är ju ett litet bidrag

6. Jag måste betala 1.200 kr i böter till västtrafik VS. men jag kan äta nudlar ett tag

7. Jag är ibland rädd för att få åderbråck VS. men jag har alla kroppsdelar intakta

8. Jag vill så mycket saker som jag inte gör VS, men sätt igång då.

9. Jag är för håglös för att sätta igång VS. men en vacker dag kommer jag inte vara det längre

10. Jag kan inte räkna VS. men det finns en massa annat som jag kan. Tror jag.

Nu ska jag virka en vante i soffan och tänka på de planer som jag och Dick har pratat om som handlar om att fira jul i förväg i år. Så kallad "FörHjul". En helt komplett julafton med vännerna. Med gröt, kalle anka (på VHS) och finkläder som sitter obekvämt, julsnaps, gran, julklappsbyte och kanske en whiskey till kaffet. En jultomte ska vi väl ha också.

Frågan är var vi ska vara. Dick föreslog i en cirkusvagn på hjul. Hjulafton.

Ska vi rulla också? Klart vi ska rulla! Vilken cirkus.

Trevlig helg.

Sitting on a Cornflake

Vaknade av ett sms. I det stod det "Ska du med på svartklubb på lördag? Jag har en lista."

Det ska jag nog.

Jag återkommer med detaljer på söndag.

Idag var jag hos Anita på arbetsförmedlingen. Det var ingen het man med inställningen att förföra mig på sitt tjocka skrivbord i polerad ek som mötte mig.

Men Anita var en klippa. Hon hade jeanskjol och glashalsband, såna som bibliotikarier i vanliga fall har patent på. Hon kanske är bibliotikarie från början. Hon hade den där lite luddiga uppsynen som de brukar ha, och ett sävligt sätt.

Det gillar jag. Sävlighet borde bli lite mer inne. Vara rapp och effektiv är väl ingen konst, men att vara långsam, eftertänksam och sävlig, är det. En konst.

Nu fortsätter mitt kvasiliv som vanligt. Förutom att jag ska flytta. Inte till något eget, men jag ska lämna Elina och Hannah för ett annat vardagsrum där min madrass ska ligga och samla damm tills jag får mitt drömjobb med en månadslön på 50.000 så jag kan köpa ett slott byggt av vinylskivor där källaren är en pool av champagne och min säng flyger och dallrar och fönstrena är höga. Höga som hus.

Får väl se när det blir flytt. Ska ha jordens inflyttningsfest, och du är bjuden.

Ta med chokladbiskvier och liljor, det gillar jag.

Hej.

Härskna är vi allihopa

Jag ligger i sängen och törs inte gå upp.

Dels är badrumsgolvet fullt av krossat glas sedan i förrgår som jag inte orkat sopa upp än.

Dels för jag är hungrig och i kylskåpet fanns sist jag kollade följande artiklar:

Äppelmos

Sylt av något rött slag

Förpackning öppnad och förmodligen härsken grädde (härsken förresten, bra ord)

Kalles kaviar

Ett halvt paket smör

En tom ostkupa

En påsköl

Ett paket ägg utgångsdatum sista Juni.

Jag skulle kunna göra mig en macka. Med smör, osynlig ost, kaviar och kanske någon syltklick av rött slag. Men för det krävs bröd och det finns inte.

Jag skulle kunna koka gröt och äta äpplemos till.

Ja. Det är faktiskt ett alternativ. Inte för att låta dekadent eller på något vis fejka någon slags misär, men gröt är mitt enda alternativ.

Jo för alla mataffärer i Värmland har sprängts åt helvete av någon anorexi-liga. Det såg jag på tv.

På tv i en dröm.

Alltså är det sant.

Gröt alltså. Jag tror jag hellre ligger kvar här mot mjukt täcke och äter lite av det som finns kvar av min självdisciplin. Gott först men dålig eftersmak.

Fast det finns ju tandborste.

/Lily

Smällar man får ducka för

Ja den där personalfesten gick i alla andra tecken än lojt och fartlöst. Helvetiskt Sjövilt är ett bra ord. Det simmades över kanalen och fan vet vad.

Hade sett fram emot ett glas gratis bubbel när vi skulle entra krogen men när timmen för krogbesök var slagen var dessvärre jag det också. En lite för generös chef + 12 törstiga töser resulterade i att jag provade ungefär alla drinkar som finns i hela världen. När sedan 40 shots i färgglada kulörer liksom vandrade in på bordet av sig självt hörde jag den där refrängen i huvudet. Började tänka på den och tog skorna, som var alldeles för höga, i handen och gick ut först av alla. När jag skulle låsa upp sparven och trampa hem märkte jag hur svårt det var. Hur tung min kropp kändes och att det där med balans nog var något som skulle kräva mer av mig än jag behärskade ge. Så istället för att riskera en styrfylla tog jag taxi. I taxin spelades U2 och jag bad chauffören höja. Tror vi sjöng i stämmor och jag tror jag drixade honom bra.

Nu ligger jag i sängen efter ett 13 timmars arbetspass och mina fötter värker. Jag ligger och förbarmar mig över all låtsasmusik som produceras och blir aningen ledsen i ögat åt massornas totalt lågvattenmärkta favoriter.

Exempel på låtsasmusik:

Marcoolio

Anna Book

95 % av alla "artister" som deltar i melodifestivalen

Dansband

Erik Saade

Dom där tre jävlarna från Idol, EMD

Ja och så vidare. Jag blir så matt.

Nu skiter jag i det här. Om 8 timmar börjar jag jobba igen.

Är det lagligt undrar ni?

Nej, kanske inte. Men så har ni heller inte ett brev från Intrum Justitia på hallbyrån som sprider mystiska doftspår i lägenheten. Förnimmelser av ångest.

Kanske blir det bättre om jag öppnar det.

Kanske gömmer jag det under en hög med tidningar och låtsas som det aldrig funnits.

Att jobba häcken av sig är oavsett en bra början.

Smällar man får ta när man slappt runt i Europa för alla penningar.

Jag hatar smällar man får ta.

Ducka är bättre.

Godnatt.

Förtjäna my ass

Jag har haft en oförtjänt skön, lång och varm semester i Svea rike, med hög betoning på oförtjänt. Jag tog den helt enkelt. Helt osvenskt tog jag ledigt och njöt istället för att jobba och tjäna mitt levebröd och så småningom FÖRTJÄNA semester. På lånade pengar och pinnar och kottar i skogen har jag njutit av soluppgångar och solnedgångar i Stockholms skärgård, i Örebro, i Karlstad och i Göteborg. Däremellan haft efterfest på balkongen i Karlstads utkant Gruvlyckan med Fredrik Wikinsson som totalt krossade mig med sina Bob Dylan-kunskaper medan jag förstrött förstörde Elinas gammelmormors pressade vita linneduk med en flaska rödvin som ingen av oss egentligen behövde.

Det var jag, Elina, Fredrik, Jesper och Simon, som under denna helt galna onsdagsnatt omedvetet satte någon sorts ribba för resten av sommaren, som kan bli svår att överträffa. En kväll som innebar Peter Siepens bara överkropp, Filip och Fredriks hetsiga tempo och extremt mycket bjudsprit för den som var sugen.

Jag tyckte jag såg mig själv utifrån ibland under denna afton, och tänkte då att jag såg väldigt lycklig ut. Och solbränd. Och fattig. nej jag ser inte fattig ut men jag känner mig fattig, på pengar, skall betonas. Känner mig rik på kärlek, rikare än på länge.

Om man bara kunde betala mat med kärlek... Kanske skulle ta upp mina anarkistiska idéer.

Fast det hinner jag inte för nu har jag en resväska att packa upp. Och sånt tar tid. Flera timmar tar det att sortera alla emotioner och känslor i fack.

Återkommer sen.

Tågluff; Dyra hyrcyklar

Den där satans springnotan på 7 euro som verkade så barnsligt kul igår betalade sig rätt snabbt.

I morse när vi skulle cykla till tågstationen för att köpa biljetter gjorde vi den fasansfulla upptäckten att någon tattare, kanske samme som tog min väska, hade snott Carros cykelsadel. Jävligt onödigt tilltag sa vi, och funderade över hur stor marknaden för cykelsadlar egentligen är. Sura och hungriga cyklade vi ändå. Carro fick stå hela vägen. Givetvis.

När vi gjort det vi skulle på stationen var Carro aningens upprörd fortfarande. I denna hungriga upprördhet satte hon sin nyckel i fel lås. Och den fastnade.

Ett antal gubbar och män kom fram till undsättning och speciellt engagerad var en securitasvakt med hävdelsebehov som försökte med alla medel, utan resultat. Han hämtade en tång och skulle vara manlig och bra, men nyckeln gick av.

Då hämtade han en såg för att inte sjunka i sin manlighet.

En skolklass med småbarn i 7-årsåldern stod och beaktade den vackra tågbyggnaden eller något liknande kan jag tro. Detta såg inte securitasvakten i all sin modiga manlighet utan han brände på med svetssågen och gnistor yrde och for på de stackars barnen som sprang och blev livrädda. Panik utbröt och jag och Carro stod mest passiva och suckade bredvid. Skollärarinnan konfronterade den manlige vakten som blev förbannad och sa något om att barn i allmänhet inte borde vistas i så stora grupper, typ. Han var fortfarande mån om sin manlighet så han kaxade sig och ville inte vika sig för barnen. Han sågade på, och mitt i allt detta hann han dessutom bjuda ut mig och Carro på lunch. Vi tackade vänligt med bestämt nej.

Efter denna kaotiska härva kom någon slags chef och skällde på vakten som hade skrämt barnen, och i denna hetsiga konfrontation passade vi på att cykla iväg, med trasiga lås och med en sadel. Den trevliga cykelturen blev dyr och Carro fick betala för tre lås och en sadel.

Det var springnotans fel. Karma, kallas det.

Summa summarum: Tågluffen hittilis har haft en del oförutsedda utgifter, vilket har lett till att vår bugdet är lika spräckt som en skalle mot en stenvägg. Och ungefär så känner vi oss också.

Humöret är något lågt och vi är oroliga att det kommer fortsätta lika illa. Vi bestämde oss för att lämna Valencia, då oturen kanske sitter i stadens atmosfär. Vi tar natt-tåget till Lissabon, Portugal ikväll. Kanske kommer vi fram, kanske inte.

So long.

Cant buy me love

Hej hej hallå dagboken.

Vet inte varför jag just skrev så, detta är ingen dagbok, men skitsamma. Ibland gör jag saker fastän jag inte vet varför. Så är människor. Irrationella och lite opålitliga. Ni med.

Igår var jag och Carro på bravader. Vi träffade några pokerspelare som försörjde sig på just poker.

Det var ett spännande möte minst sagt, med en kultur jag känner mig långt ifrån. Man har olika syn på pengar beroende på vem man är, detta står då alldeles klart för mig. Klart som korvspad.

Att dansa var det inte tal om, däremot var det modernt i dessa kretsar att stå i en ring runt ett bord fullt av diverse rusdrycker och veva med en arm och skrika, ibland hoppa. När klockan närmade sig 05.00 och alla skrek för sitt liv att "Tonight´s gonna be a good night" kände jag mig smått förvirrad. Hade inte natten redan varit? Vilken natt syftades det på? Nästa natt eller?

Där och då fick jag nog, gick ut och satte mig i en buske och kissade. Det var en bra kiss. Rikligt är ett bra ord.

När jag satt där i busken såg jag solen gå upp mellan båtarna i hamnen. Master som silade det ljumma matta ljuset. Då tänkte jag något i stil med att inga pengar i världen kan betala för det.

Vi äger inte jorden, solen, vattnet, vädret, hur rika vi än är. Vissa saker kan man inte köpa, så är det. Bevisligen.

Dessa saker kan man inte köpa för pengar:

Kärlek

Lycka

Insikt

Empati

IQ

EQ

Kanske mer saker men jag kommer inte på fler. Jag kommer inte på så mycket alls.

Idag längtar jag hem. Jag saknar mina vänner och att sitta i gräset på gubbholmen med ett sexpack och vara nöjd med det. En bränd grillkorv med ketchup på, och den svenska försommaren i ryggen. Dunkandes som en uppmuntrande coach. En pålitlig stabil jävel med stadig benstomme. En man kan lita på.

Jag är glad, att jag ska tillbringa sommaren i Sverige. För det är sant, jag älskar Sverige. Jag saknar det och jag älskar det. Även om jag inte byggt så mycket av Sverige. I det hela taget inte ett skit. Några grejer i träslöjden gills inte, det har inget med infrastrukturen att göra.

Jag vill hem och dra mitt strå till stacken. Vara nyttig.

Jag vill definitivt inte bli pokerspelare. Det verkar vara ett tämligen trist, ostimulerande sätt att tillbringa tiden på. Mycket siffror och logik, inget för mig. Och det där med pengar. Jag vill nog inte ha så mycket pengar att jag måste sprida dem hejvilt för att känna att jag gör något av dem.

Jag vill köpa grillkorv på ICA, jämföra priserna, ta den billigaste och ett sexpack folköl och njuta av världen. Den vi inte äger. Den ingen kan äga. Den som äger oss.

Kapitulera inför högre makter och skita rätt och slätt i pengar. För när allt kommer omkring är pengar det minst viktiga. Kärlek är det viktigaste. Och det köps inte. Det krävs tur och öde och en jävla massa tålamod.

/Tålmodig fattig Svenska

Avstickare

Jag ska ut och åka tåg. Tågluffa eller vad det heter. Efter noga övervägande vet jag inte om flygplan var något för mig ändå. Det var alldeles för överväldigande att se jorden uppifrån. Kanske att jag kan göra det senare. Sen. Jag har lång tid på mig för jag har planerat bli gammal. Gammal som kruchtov-tanta.

Tåg alltså. Jag har gjort upp en plan. Såhär ser planen ut:

Barcelona- San Sebastian- Lissabon- Gibraltar- Valencia- Nice- Paris- Amsterdam- Prag- Berlin- Köpenhamn.

Jag gjorde planen mest för att jag misstänker att jag kommer avvika från den, grovt eller mindre grovt kommer avstickare att göras. Om jag hamnar på grönland kan det vara trevligt att gå tillbaka och se vad som var den ursprungliga planen. Kanske kommer jag vilja analysera var det gick snett. Var någonstans resan bar iväg mig på andra äventyr. Spontana chockar som får mig att gå i fel riktning. Det har hänt förut, så det kan hända igen. Jag förvånas inte om det blir en avstickare.

Ikväll ska vi ut i den Barcelonska natten. Det får inte bli sent. Pengar är en bristvara. Det kommer bli sent. Pengar kommer vara en brist om ett par veckor eller så. Kanske får jag åka illegalt in i Sverige igen. Lifta eller något annat bohemiskt.

adios

krig

Igår var besiktningsmannen Stig här för att granska varje hörn och skråma och dela ut straffavgifter för eventuell åverkan. Eftersom jag är en så skötsam flicka fanns det inte något att klaga på. Inte ens Citronen jag lastade i väggen har satt några märken. Det var pizzarester på badrumsväggarna efter ett matkrig och svunna tider Det såg Stig den jäveln. Lovade att ta reda på kvarlevorna av det där kriget och de som blev sårade och lämnade.
Sen ville han att jag skulle måla om köket. Där tyckte jag nog att Stig gick lite långt. Jag framhärdade detta men DET gillade han inte. Han vill inte bli satt på plats av en flicksnärta inte. Så det blir till att måla om köket. Han sa aldrig vilken färg vilket innebär att det kommer att bli alldeles fruktansvärt bra som ni kanske förstår. Hade tänkt mig svart. Med lite skönt anarkistklotter i rött. Överallt kanske i taket också, det sa han inget om. Kommer bli fett.
Sen är det bara en liten utflyttningsfest som är på sin plats och sen Vips! Flyttar jag in till en flicka så fager. Nej jag har inte blivit lesbisk, bara lite ensam och fattig. Dock vet jag att Elina och jag skulle passa extremt bra ihop. Hon är helt fantastisk. Men fantastisk räcker inte för mig, det måste kännas i hjärtat och magen.
Så efter nästa veckas lobotomering kommer jag nog att resonera annorlunda ska ni se.
Då blir det sannolikt tvångsgifte med någon desperat kuban som vill stanna i landet. Någon måste ju ställa upp.

Jag skulle skriva ut ett CV idag eftersom jag är i ett desperat behov av jobb. Jag har jobbat och studerat i 12 år men mitt personliga brev blev på sju rader. Sju rader ljug dessutom. Jag ska nog utveckla det lite. Dra en och annan sanning kanske om det nu ska vara nödvändigt.

Ja det är inte lätt.

Max fish bar

Igår höll jag i en penna som var värd över 3000 kronor. Det var första gången jag hållit i en så dyr penna. Den hade äkta guld på den lilla kalligrafispetsen och den var grön och ganska tung. Som dyra saker brukar vara. Gubben i affären brann helt uppenbart för pennor. Jag skulle tro att han älskar pennor ungefär som jag älskar musik. Han var lite skäggig och såg aningen mysig ut. En riktig mysgubbe som sitter i skinnfåtölj om kvällarna och dricker whiskey vid en öppen spis och skriver med sina 3000-kronors pennor. Kanske gör han bara soduku med pennorna, kanske är han en okänd fantastiskt poet. Hursomhelst sa jag att den gröna pennan var för dyr för mig och gubben rekomenderade mig att köpa en för 29.50 kr. Så det gjorde jag och den är bra att rita och skriva med.

Idag kommer Marlene hit. Marlene är underbar och lite knäpp. Vi har gjort mycket roligt ihop. En gång trodde hon att hon träffat mannen i sitt liv kl 04.00 på "Max fish bar" på Ludlow street i New York. Jag hade också hittat min dröm-man i en skejtare från Hollywood som hette Philip om jag inte minns fel. Men Philip var tydligen inte så tänd på en svenska med faiblesse för Skejtare från Hollywood så jag fick åka hem ensam i natten när Marlene umgicks vidare med mannen i hennes liv som förövrigt hette Jamie. I taxin hem var jag bitter och arg och full och beklagade mig för taxichauffören. Han sa att han han hade tre jobb och massa barn att försörja så han han var lite trött. Han orkade inte lyssna på mitt gnäll. Jag kände mig liten och dum och sen hittade jag inte hem. Men chauffören ordnade det på något vis för jag vaknade hemma åtminstone. Föresten var inte Jamie mannen i Marlenes liv. Han hade andra planer visade det sig. Fast det gjorde inget för Hon fick åtminstone äta pizza med honom och prova hans hatt.

Nu har vi slutat tramsa och leta efter männen i våra liv och ägnar oss åt vettigare saker. Som ikväll, ska vi på indie-pop-klubb i KARLSTAD. Kan ju bli hur pajigt som helst. Eller inte eftersom att jag och Marlene ska dit. Kom dit vet ja! Vi kan dansa!!

Puss!

Kom så får du hårt godis

Onsdag eftermiddag i en liten jävla skitstad i Sverige. Utomhus kallt som i ett fryshus, bussar som är försenade. På ett industriområde finns en mataffär som besöks flitigt av studenter och annat pattrask som inte har råd att handla på Hemköp eller Ica. Vi är pattrask som inte har råd att handla på Hemköp eller Ica. Januari måste vara årets längsta mest plågsamma månad. Kall, fattig, stökig och allmänt jävla störig.

Hursomhelst handlade vi mat på denna lite sämre mataffär och jag fick ju givetvis stå i kassan och välja bort saker eftersom jag inte hade täckning på kontot. Hamnade i ett extremt knivigt dilemma där valet stod mellan en Brie-ost eller ärtsoppa. Att välja bort toapapper var inte aktuellt av uppenbar anledning. Kunde valt bort kycklingen men den var redan inscannad och kön var redan lång, och kassören var redan darrigt nervös på mig. Slapp betala för påsen. Valde bort Osten. Det smärtade och jag övervägde hänga mig i duschdraperiet när jag kom hem. Sen såg jag ostbågarna som stod på bordet och var sådär lagom sega. Väntar med dusch-dramatik till ett bättre tillfälle.

När inhandlingen var klar och vi trängts färdigt bland barnfamiljer, singelmammor som köper cigarettlimpor och gamla gubbar med rullatorer som gett sig ut för att köpa ett paket flingor och ser detta som sitt mission of the day, missade vi bussen. Inne i denna o-charmiga industrilokal finns ett café. Som är precis så sunkigt som ni kan tänka er när det ligger mittemellan Rusta och Willys. Med jackor på drack vi varsin läsk. Jag tog en trocadero för 10 kr. Jag kände när jag stirrade upp i lysrörstaket att jag är så mätt på det här. Inte trocadero, dem gillar jag, men livet här. Jag är så klar. På flera plan. Känslan kulminerade och nådde klimax när jag bläddrade i lokaltidningen och på mittuppslaget möts av den hårresande nyheten att "Man ska bygga fler rondeller på Våxnäs".
WHAT? VA? OCH!!!
Tur att jag sagt upp lägenheten så valet att stanna här inte ens existerar.

Nu ska jag se på en fransk film innehållande mycket sexuella spänningar, bra musik och 60-tal. En favoritkombination för övrigt.

Hepp.

Studierna går bra nu.

Konversation 16.03 i Universitetbiblioteket när vi åtminstone ser ut att plugga.

- Är det inte dags för en vin-paus snart?
- Njaej.. Vi borde plugga.
- Ja men vi kan plugga på Puben. Dricka eftermiddagsvin och plugga. Jag VET att jag kommer plugga bättre där.
- Men jag är inte sugen på vin.
- Jo, det är du. Öl då?
- Fan Carro. Vi är sämst. Jag har inte kollat på Sunes jul i år än. Kan vi inte se på lite Rudolfkul på Youtube, snälla??!
- Ja, bara om vi dricker vin, samtidigt.
- Men fan Carro, vi skulle ju plugga!
...
- Jaha, här har Sara Strandberg vunnit 25.000 kr för att hon kommit med bästa spartipsen. Hon behöver väl fan inga pengar om hon är så jävla bra på att spara. Tycker vi skulle vunnit.
- mmm
- Nu vet jag vad jag ska göra! Köpa en trisslott. Vilken sort... Hm.. här ser man att Lennart Karlsson vunnit 25 kr. Jaha kul för honom. Jag köper en guldtriss... FA-AN då. 0 gånger 2. Fan det är ju med andra ord ingenting.
...
- Vill du ha en bulle?


Pengarna rullar in, det går bra nu. tralalala.

Getting away with murder

Jag har väldigt mycket kläder. Min garderob är fylld till bredden och ändå använder jag bara hälften. Eller minde än hälften. Trots detta massiva överflöd är det samma gamla blå stickade begagnade tröja som åker på vareviga morgon. Jag borde sälja lite saker. Det kan vara ett smart och snabbt sätt till lite flöde på kontot. Flöde åt rätt håll så att säga. Hade en givande diskussion idag med en ung herre om effektiva sätt att tjäna mycket pengar. Vi gick igenom de uppenbara och vägde fördelar och nackdelar.

1. Bankrån- Alldeles för hög risk. Jag skulle förmodligen vara lika framgångsrik som losern i "two hands" som slår i huvudet och blir medvetslös på brottsplatsen.
2. Prostitution- För låga inkomster för ett så förnedrande jobb. Extremt påfrestande arbetstider och så måste man vara till lags och det är jag så jävla dålig på. Går fet bort.
3. Strippa- Skulle behöva en rejäl bröstförstoring, samt dras ut på längden ca 20 centimeter och sånt där kostar. Alltså blir det inte särskilt lönsamt med detta alternativ. Jag kommer inte längre att se ut som jag heller och det vore försmädligt. Man är ju den man är.
4. Stjäla saker och sedan sälja- klassiskt häleri. För lite pengar i branchen. Om man inte har en specifik inriktning på saker man säljer så blir det mycket jobb för småsummor. Springa och sno datorer på nattetid och åka fast av någon fjunig väktare. Nej tack.
5. Sälja droger- Kan vara en mycket lukrativ branch men något riskabel för en liten dam som jag själv. Förmodligen blir jag knäppt av en torped rätt så jävla omgående och då kan jag ändå inte använda pengarna.
6. Lönnmord- Det bästa sättet. Man får en fet summa pengar och behöver bara ha ihjäl någon utan att det märks. Sen vips kan man dra till karribien. Detta alternativ för dock med sig den värsta bieffekten- Mord på samvetet. Jag kunde få ett fräckt mördarnamn dock, "fast little bastard", vore något.

Utöver dessa något olagliga former av snabba cash skulle man kunna ägna sig åt att bli känd så att alla mina tillhörigheter får affektionsvärde och kan säljas för hutlösa summor på tradera och bringa in pengar på det viset. Visst skulle ni köpa min blå stickade tröja för 20.000? Toapappret jag använde när jag kräktes förra påsken kunde nog gå för en 5 papp. För att inte tala om min dagbok!
Nackdelen är att det tar lång tid att bli känd. Om man inte gör något drastisk olagligt, då går det på en natt. Men då är vi tillbaks i olagligheternas land och det där lönnmordet som inte känns så rockigt ändå. Karribien kommer te sig svartvitt med ett mord på samvetet och pengarna kommer vara så smutsiga att de inte ens går att använda.

Så till sist kom vi fram till det enda och bästa alternativet.
Köpa en lott.
Oddsen är extremt dåliga men jag gillar dåliga odds tror jag. Det blir mer spännande på det viset.
Nu gör jag det. Om jag inte skriver på ett tag är det för att jag sitter på ett flyg till New York. Gud och jag ska penetrera "the big apple" och John Lennon skulle visst visa oss exakt vart han blev skjuten. Håll tummarna, för allt hänger på lotten.

Hoppa.