jävla john!

jag fick en bok när jag fyllde år
jävla john
heter den
och handlar om John Lennon och den fiktiva
men verklighetstrogna och framför allt
väl-researchade historien om den svenska Katja
som motvilligt men obehärskat inleder en relation med
John Lennon.
fantasieggande och gripande historia
välskriven som satan.

jag läser den nu och jag är förbannad
på john
som framstår som en total jävla sopa.
aggressiv, lömsk och utrustad med
uträknat svinaktigt beteende
som bottnar i en inre osäkerhet
förvisso men ändå bygger upp och skapar
en närmast monstruös man till och från.

jag älskar beatles men jag
hör inte till en av dem som vet allt
om de band jag gillar
jag gillar, mest.
ibland vet jag lite
men om john lennon visste jag inte mycket.
men nu.

det som gör mig på så dåligt humör är
att jag
på något naivt sätt trodde att han var
bra liksom.
god
bara för att han var bra på musik.

parentes.detta genomsyrar förvisso min bild av musiker av manligt kön
överlag och oftast blir jag lika jävla lurad
men det tycks jag glömma direkt och så är jag där igen och tallar på nån flanellskjorta med gitarrfingrar och nonchalanta axelryckningar och ba
åhhhhhhh.
som en skadeskjuten jävla hund med en guldfisks minne. parentes.

min naiva världsbild våldtar mig
varje gång jag inser att världen inte är så bra.
folk är komplexa
inget går att lösa fullständigt
inget ÄR fullständigt
och tvåsamheten har aldrig funnits
eller jo
den finns hela tiden men den är jävligt
övergående och flytande
nyckfull
lömsk.
man är två
sen en
sen två
och så står den ena och grinar
när den andra blev två
med en annan
en.
och så fortsätter det.

ah ni fattar.
att folk gifter sig
övergår mitt förstånd.

men det som gör mig mest förbannad är att
också jag längtar.
VA?
inte efter john
men att läsa om
total hängivelse
beröring som är elektrisk
och blickar som får kroppsdelar att bulta
och själar att söndra
och hjärtan att slå
sen brista
får mig att längta efter att ha någon mellan mina händer
en själ att vira in mig i
en blick att penetrera
något som bultar
och någons smutsiga fötter
i min säng
som jag inte stör mig på
för att de tillhör
denna någon.

och parellelt med ovanstående begär
denna plågan
denna icke-tro på precis allt det där.

tur att boken snart är slut
tur att känslor, illusioner och längtan är övergående.
tur att man har en liten jävla realist i sig
som kan det där med prioriteringar.

snart kommer jag längta efter en påse chips
och splatterfilm
och vips så är allt det där jag just skrev om som bortblåst.

men ändå:
jävla john
som fick mig att börja tänka på det där med
kärlek.

imorgon ska jag till kyrkan.
precis vad jag behöver.
jävla gud mitt i alla dessa enerverande tankar.

hur ska det gå med allt
kan man undra.
det är ett enda livslångt projekt att leva
tamejfan.
och jag har aldrig varit någon ultimat projektledare
typiskt fel person
på fel plats.

god jävla natt

Achtung, baby!

En gammal teckning från förra hösten i remastrad version.
baserad på en mer eller mindre verklig händelse.
som hänt
någon.



Började denna dag med en simpel picknick på järntorget halv elva.
jag och burgerking-påsen på en busshållplats
sån är jag.
en kille i gymnasieålder tittade på mig där jag satt och åt
han tänkte med all säkerhet att det är långt tills han är så bekväm med sig själv att han kan sitta som en lodis på en busshållplats i fem minusgrader och äta strips.
eller så tänkte han bara "fan vad lodigt", rätt och slätt.

min bror ringde mig idag.
han flåsade bara något på tyska av någon anledning innan själva
"Konversationen" kom igång.

bror: Aretha Frankling har fått cancer.
jag: jaha. vad tråkigt för henne.
bror: i bukspottkörteln
jag: sprutspottkörtel?
bror: BUKspottkörteln!
Jag: aa!
Bror: hon ser ut som en man, tamejfan!
Jag: på grund av cellgifterna eller?
bror: nej, hon är bara allmänt ful och.. stor.
jag: suck. som en man alltså.
bror: vet du vad man ska göra om någon fastnar med tungan på en lyktstople?
jag: nej.
bror: pissa på den. på tungan. det står i tidningen om en farsa som pissat på sina barns tungor när de fastnat. det enda rätta.
jag: ja, man kan ju undra varför de fastnade med tungan från första början med en farsa som går ut i aftonbladet med sådana erkännanden...
bror: The Ark ska splittras.
jag: jaha. du jag måste lägga på nu.
Bror: ok, hajj.
jag: hajj.

jag kommer sakna min bror
han åker till Vietnam snart för att jobba på ett barnsjukhus
i flera veckor.
själv ska jag stångas med snön
kanske utveckla mina tyska fraser
göra bort mig på egen hand
och ofrivilligt frysa mig osunt smal
eftersom att jag inte kan göra något annat än ligga under täcket i min helvetiskt kalla lägenhet.

kommer ligga här och darra och på den femte dagen ba
shit jag kommer nog dö av svält
därför att det är för kallt för att gå till köket.
sen kommer det stå om mig i tidningen och det kommer vara program på tv om isoleringen i hyreshus och växthuseffekten och dokumentärer om det sjuka samhället vi lever i och sen blir det ¨
revolution.
Kapten Hadock blir president off the world men orkar inte regera så mycket
så det blir total anarki och alla blir as-lyckliga och anammar "leva i nuet"-mentaliteten i några år
sen går skiten under.
plums, bara.

kan ju vara värt det.

de senaste veckorna har Rikard Sjöberg stalkat mig på ett totalt ohämmat sätt.
varje dag mer eller mindre får jag reklam om det satans postkodlotteriet.
guldiga kuvert med hans helyllefeja i slips och vågigt hår
och han säger mitt namn som i en seriebubbla.
mitt namn och sen "hur mycket vill DU vinna"?
Rikard vill ha mina pengar och lurar mig att tro att jag ska vinna på det.
kom igen, jag är inte född igår.
Allt ska vara för det greater good.
Psoriasisföreningar och barn i afrika och hjärtsjuka och gamla.

Rickard sjöberg är Djävulen, han får mig att känna mig
ovuxen
snål
ignorant.
och gud-jäveln får mig att känna mig som en
ubersmart gigant.

gud eller djävulens inflytande
jag vettefan vad jag föredrar.

Jag ser fram emot hur Kapten Haddocks extremt otvingade regeringsstrategi
kommer påverka Rikard Sjöberg.
han blir arbetslös för inga vill vinna något längre i det nya samhället och inga är sjuka för alla sjuka dör (lyckliga) och rikard tappar sitt guldiga hår in no time.
karma, kallas det.

det var något du sa

nu vet ni, glöm inte hagelgeväret i helgen!
om ni inte har något kan ni ju alltid ta med er ordförrådet
det kan va bra
att ha
har jag hört.


I tidningen står idag att man hittat liv i rymden
herregud tänk om det är min blivande man de hittat?!

och att en haj som (helt förståeligt) bitit en blekfet bortskämd charterturist utanför egypten blivit infångad och nu ska leva resten av sitt liv i bur.
om hajar kunde tala skulle den säga;
vem var här först, era jävla sopor!?
men de kan inte säga det.

hajar straffas för att rika feta dumma folk ska få sin årliga jävla "all-inclusive-frosseri-en-veckas-lyx-semester-då-vi-ligger-med-varandra- VARJE-kväll".
vem är det som borde sitta i bur som straff, nu igen?

sen står det också i tidningen att dödlig kyla sveper in över europa
NO SHIIIT?! Fan också!
alltså, shit!
folk döööör?
Ja vad fan trodde ni, tänk er själv att vara hemlös dessa tider.
Det är så man blir alldeles matt vid blotta tanken.
jag ska givetivis ägna helgen åt voluntärarbete för hemlösa
givetvis
jag är ju lite bättre än alla andra.

kanske skulle fyra av en sms-bön till gud den jävla sjusovar´n
så han kan värma de stackarna som inte har ett hem.
det kan man tydligen göra nu
sms-be.
såg en reklam på bussen i morse
man kan smsa sin bön till svenska kyrkan så läggs den ut på deras hemsida

de är så gulliga
svenska kyrkan
så naiva
så unga men ändå så gamla.
Hur många tror att fulla idioter, inklusive undertecknad, samt barnrumpor kommer att smsa skamliga "böner" i hopp om att det ska besudla svenska kyrkans hemsida, räck upp en hand??!
ALLA, jaha där ser man.

kul ändå att jag digitaliserat guds hus, genom mina sms-konversationer med gud.
kyrkan har väl fattat att gud har både twitter och facebook och iphone och allt såntdär och vill inte va sämre.
det är gulligt.
jag gillar människor som vill gott
hur jävla puckade de än är.

idag är det fredag
fyfan jag älskar fredagar
det ska planeras pappas 60-årspartaj
ritas
tvättas
ölas
idag börjar på spåret också.
voine voine det är mycket nu.

nu måste jag dricka lite blod
så jag inte förvandlas till människa.

hejdå.

No rainbow in the sky.

Det har varit väldigt dåligt väder på sista tiden. Kalla vindar, regn och mörker. Jag vet vad det beror på, jag endast sitter på hemligheten. Nu tänker jag dela med mig av den banbrytande sanning, som vi alla i blindo köpt och bara accepterat. Förmodligen kommer denna nyhet täcka löpet rikstäckande imorgon, för att inte tala om i landet overthere. Jag kommer bli jagad och mördad med pil och båge och hängd på en lyktstolpe men det är det värt.
Här kommer den. Sanningen om regnet och gud och hans pakt med SD.

Enligt gud själv fick han ett splitternytt schackspel samt en skiva med Sven-Ingvars som tack för att han pissade på oss som vill att samhället ska utvecklas till något gott och såg till att SD fick dansa in i riksdagen med sina medeltidsideologier.

Nu ska jag rulla in mig i mattan och förbarma mig över mänskligheten.

Hejdå

Jag var slut när du hitta mig, i Gbg-regn

"Ah men det var väl satan vad dålig hon är på att uppdatera" har mina tusentals läsare säkert tänkt de senaste dagarna.

Jag ber om ursäkt men jag har varit på hemligt uppdrag och då är det inte så jävla lätt att blogga. Under dödshot liksom. Jag fick inte säga något av hänsyn till några djur, och några människor som var i fara. Jag har varit i öknen, i havet, i träden och i slott.

Där fick jag utsökt mat i form av persikodraperad ryggbiff, levande sås och handplockat ris.

På fredagar fick vi poppa popcorn och springa runt i marmorsalen och sjunga bellmansånger.

Nu är jag dock tillbaks. Jag tycker att jag doftar svagt av herrparfym men det är verkligen inte möjligt.

Det är konstigt hur det händer saker som inte är möjliga.

Till exempel när jag fick permission från mitt hemliga uppdrag i helgen åkte jag till Göteborg. Där lyckades jag på en dag hitta en lägenhet till mig själv, fastän jag inte ens visste att jag behövde en. Och att springa på en lägenhet i Linnéstaden i Göteborg är väl ungefär lika omöjligt som att avslöja gud. Det går men det är jävligt svårt.

Men jag hittade lapp på husvägg med erbjudande om rum och jag ringde och det rummet var uthyrt men det fanns kanske en hel lägenhet istället. Ja! Och som i en dröm var jag först att ringa på den jävla lägenheten. Vad är oddsen?

Jag gick på visning och bad att få återkomma. Sa det med en vuxen ton som jag inte visste att jag hade. Jag vet inte varför jag sa det egentligen, det var ju glasklart att jag skulle ha den. Ville nog bara verka lite svår. Men jag gick med bror min och tog en öl, efter tre klunkar ringde jag och tackade ja. Det är precis så "svår" jag kan vara när jag vill ha någonting. En halvtimmes svår. Dagen efter skrev vi kontrakt.

Jag skulle egentligen bara hälsa på mina syskon, men kom hem med en lägenhet på halsen. Så ska livet vara. Fullt av omöjliga saker som händer. Som att jag sitter här och doftar herrparfym och får lägenheter till höger och vänster. Snart har jag väl fått ett jobb i Göteborg också, skulle inte förvåna mig nu när allt omöjligt händer. Jag kan meddela att mitt karmakonto är nollat. Totalt noll då jag åkte dit på en av alla mina rutinerade plankningsaktioner. 1.200 kr för att åka en hållplats. Ja, det var väl fan att gud ska pissa på en på det viset. Får man lägenhet måste man fråntas något annat. Det är väl så det går till antar jag. Jag visste att västtrafik var inblandad i Guds skumraskaffärer. Det är något lurt över deras uppsyn.

Så nu ska jag alltså flytta. Den 24 oktober är det inflyttning och sen vet man inte vad som händer. Men en redig inflyttningsfest får vi väl styra åtminstone. (Vita liljor ska det vara!)

Det känns spännande att byta stad. Det har hänt konstiga saker här i Karlstad som jag kommer minnas alltid. Kanske skulle köra någon nostalgiserie här på bloggen med tillbakablickar. Får suga på den.

Annars är det mycket politik nu. Val. Jag drömde en mardröm inatt. Att det blev borgerlig regering. Det var inte grant kan jag tala om. Alla utom höginkomsttagarna kommer bli fängslade utanför franska guyana innan julen 2010, där Reinfeldt kommer dansa för oss iklädd ett älgskinn. Till mat blir det ärter och rödbetor och inget mer. Det blir inga julklappar och vi kommer bli tvingade att titta på paradise hotell varje dag.

Snälla rösta rödgrönt hörrni.

Puss

To be a duchess and such

Idag gick jag på konditori.

Jag drack en lättöl och åt en mazarin. Lyssnade förstrött på kunder som skulle ha tårtor och längder och bullar. Fan vad det handlades godsaker.

Sedan såg jag en film om en stackars Engelsk hertiginna som hette Geoiorgiana of Devonshire. Det var inte någon piece of cake att vara hertiginna i England på 1700talet, det vill jag lova.

Frisyrer som tog flera timmar att pussla ihop och hundra klänningar med en hel ställning under så höfterna såg ut som flygplansvingar. (märkligt mode)

Ibland skulle hon ha en hel fågel på huvudet. Som om inte det var nog, var hon värd mindre än djuren om hon inte födde hertigen en son. Det verkar inte ha spelat någon roll om sonen hade alla hästar hemma eller hade något som helst intellekt. En snopp räckte långt. Och hon fick inte vara tillsammans med mannen hon egentligen älskade, fastän den elaka hertigen hade en älskarinna som bodde på slottet. Svåra tider.

Då gäller det att vara gjord av järn för att inte ta livet av någon eller sig själv av ren olycka.

Då liknar våra små sketna vardagsproblem och TV-serier som hästskit i ett kylskåp. Helt oanvändbart och onödigt. (TV serierna gör det lik förbannat, utan hertigar)

Tur att jag inte är hertiginna. Det hade nog inte passat mig. Jag hade varit en ren och skär olycka. Fått dödsstraff utdelat innan jag hann käka frukost.

Sen kom jag på, att i flera länder lever många kvinnor under just sådana omständigheter. Fortfarande. Idag.

Snoppar är värt, snippor inte så värt. Bara att stoppa snoppen i förstås.

Men utan kvinnor blir det ju rent logiskt inga barn. Där tror jag vissa män måste tänka till lite. Jag hörde någonstans att forskning nu kommit fram till att kvinnor snart kommer kunna producera barn utan män, och då är ju männen verkligen helt överflödiga, ut ett evolutionsmässigt perspektiv. OM det är så, vilket jag naturligtvis vet föga om, och tvivlar på, skulle framtidens kungadömen också vara helt sinnesjuka.

Alla flickor skulle få en dildo i dop-present och vid läggdags berättas sagor om något som fanns förr. Något som kallades män. Man vet inte om det är en skröna eller inte, men av allt att döma kommer det att låta så- i det nästkommande kungadömet då alla är kvinnor. Alla.

Hoppas jag är död då för jag älskar män. De flesta, nästan alla är bra.

Bra att ha till en massa saker. Och det skulle bli jävligt enformigt med bara kvinnor.

Fast vem vet, kanske skulle det bli helfestligt? Tänk vad mycket peruker som skulle cirkulera, man skulle inte hinna jobba.

Se filmen så kommer ni också bli lite bittra en stund efteråt. Även ni män av idag.

Nu skänker jag en tanke till de stackars kvinnor som lever som gömda hertiginnor i världen. Dom är miljontals. Och ett hat-sms till gud som inte styr upp det hela.

Var snälla mot varandra nu.

puss

"There is a light that never goes out"

Oh lord, wont you buy me a colourTV?

Jag väntade på bussen hem förut. En berusad rödrosig man med jeansväst och en flaska renat i bakfickan kom fram till mig, glad i hågen där jag satt med mina resväskor och var synligt störd över att vara så oerhört kissnödig.

Han frågade om jag varit ute och rest. Ja sa jag. Jag var på bröllop.

Ja kärleken är underbar sa han. Det finaste vi har.

Jag var villig att hålla med.

Han frågade hur länge jag rest. Jag fick en stark impuls att svara att jag rest länge, för länge, Kanske sedan förra året. Men jag visste att jag skulle behöva förklara mig och det hanns inte.

Han sa att jag såg lycklig ut. Det ser ut som om du fått något du vill ha sa han.

Jag som tyckte jag mest såg kissnödig och lite miserabel ut med nackspärr och flottigt hår.

Fantastiskt hur saker kan te sig olika inifrån och utifrån.

När hans buss kom sa han att han skulle ta med sig sin cykel på bussen. Jag sa vetgirigt att det får man inte. Har ju lite erfarenhet av det med Hannah.

Men han sa att det beror på vem som kör, och så blinkade han plirigt. Sen knäppte han händerna, blundade och bad en bön. Fan vet om det inte var "fader vår". Jag sa lycka till och följde med spänning händelseförloppet. Jag tror att jag i smyg bad till gud att han skulle lyssna på den stackars arma mannen med cykeln. Folk med cyklar är bra folk.

Han pratade med chauffören och jag fick ett tummen upp emot mig. Jag tummade tillbaks. Han baxade in cykeln i ett bagageutrymme under bussen, vinkade till mig och log, gick på bussen och försvann.

Jag gillade honom. Han var en härlig typ.

Gud måste varit på bra humör idag, och för det får jag väl tacka honom. Skicka iväg nåt sms sen. Kanske.

En svag stund tänkte jag att det kanske hjälper att be till honom ibland men sen kom jag på att det gör det fan inte. Det enda han är bra till är tips på tv-serier.

Men jag köper att det kan hjälpa vissa. Den där mannen till exempel. Slumpen blev till ett guds mirakel när cykeln fick åka med. Det kan jag ge den arma mannen.

Sedan tog det inte mer än en minut innan näste jeansjackeklädda medelålders man satte sig bredvid mig och frågade om jag var från stan. Jag sa nej men att jag kände till stan ganska bra. Jag gav honom direktiv om vilken buss han skulle ta för att komma till våxnäs. Samma buss som jag.

Sedan berättade han att han bott i Karlstad länge. Men att han hade ett fruntimmer i Åmål och att hon inte ville flytta till Karlstad. Åmål är inte precis "the place to be". Exakt så sa han. Hon, fruntimret, har jobb inom vården och det är ju ett helvete med jobb i vården sa han. De avvecklar som aldrig förr. Han började prata politik och att han hade försökt styra upp sjukhusvården för några år sedan, men att politikerna inte fattade vad han menade. Politiker fattar ingenting sa han. De vet inte hur det är att arbeta i vården.

Han försvarade sitt fruntimmer till 100 procent inför en främling. Jag sa att han måste tycka om henne mycket som stannade i Åmål om han nu vantrivdes så. Då sa han att det gjorde han.

Så är det. Folk stannar i Åmål för kärleken.

Vi missade nästan bussen i vår politiska sammandrabbning och jag sa åt honom att rösta smart nu i valet, så han fick som han ville. Det kunde jag ge mig fan på att han skulle sa han.

Sen åkte jag hem och försökte ta livsavgörande beslut från min köksstol. Det har aldrig varit så lätt. Men ibland måste man ta dom. Ta dom vid hornen som det heter.

Tjohoppla.

Be my baby, be my baby now

"Kärleken är som en banan. God som fan"

Så avslutades gårdagens bröllops vackraste tal, skrivet av brudens bror, som tyvärr inte kunde närvara på grund av en sjukdom. Jag grinade som utlovat under tal och kyssar och fan och hans faster. Konstigt egentligen, att sitta på middag bredvid en människa jag aldrig förr träffat, och gråta ihop. Han var himla trevlig han jag satt bredvid så det kändes helt ok att grina. Men ändå.
Det finns diverse hål i normsystemet, helt klart.

Innan själva vigseln, som ägde rum vid en sjö skulle vi fem flickor sätta upp ett tält i trädgärden där festen senare skulle hållas. Missödena duggade tätt i startgroparna på denna dag som senare givetvis kom att utvecklas till en mäktig stor jävla flower power, peace and Love-ceremoni.

Det började med att jag nästan krockade för att jag läste skyltarna så noga. Sen körde vi fel. En gång, två gånger, tre gånger. När vi hittade rätt hade vår tidsplan gått åt fanders och någon tältuppsättning blev det inte tal om. Parkerade snyggt i ett dike och ena fälgen fick nästan sätta livet till. I skogen och på grusvägen med fästingar, getingar och myggor som sällskap fick vi lov att svida om till finplator. Strumpbyxor och klackskor, parfym och smycken gånger 5 revs och slets, i, utanför och runtomkring bilen.
Vi slogs om backspeglarna och det blev en aning hetsig stressad stämning, men som alltid med en mycket ironisk och kärleksfull underton. Vigseln i sig var kort. Med kort menar jag kort. Gud den hädelsen höll sig långt borta och det var inte så mycket som en liten präst i närheten. Bara en Moderat som tydligen hade rätt att viga. Hon var bra trots att hon var moderat.

Sedan bar det av till torpet mitt i skogen utan varken el eller vatten där festen skulle hållas. Vi genskjöt tiden för att hinna sätta upp tältet. Det var oerhört svårt. Det var för många pinnar, för få pinnar, för korta, för långa, för konstiga. Jag gav upp och lät de övriga fyra samarbeta medan bara suckade, satte mig och såg på. Lines kjol sprack, det började regna, tältet såg ut som det fungerat som skyttegrav i 30-dagarskriget och stämningen var väl inte på topp.
Till slut lämnade vi tältet snett och vint, intog välkomstbål och trädde in i den festliga käreksfulla dimman, där vi höll oss. Vissa längre än andra. En del jättelänge.
Ironiskt nog var det bara 2 av oss 5 som till sist sov i tältet.

Bröllopsfesten var överlag en stor succé. Jag är ingen stamgäst på bröllop i allmänhet, men av de få jag besökt var detta det absolut bästa. Det var fantastiska tal, långt ifrån bajsnödiga eller stela. Det var god mat, avslappnade människor, skratt, vin, öl, whiskey, bröllopstårta och regnskurar som gick oss obemärkt förbi tack vare värmen och kärleken inifrån det giganstiska partytältet. När mörkret smög sig på tändes marchaller längs vägen. Regn i sken av marchaller är en oerhört vacker och smått magisk sak har jag märkt. De lyste upp vägen så man hittade till dass, om man nu ville gå dit av någon anledning.
Anledningar fanns. Cider, öl, vin och konstant dans i fyra timmar.
En massa kul musik. Allt från balkanbeats till konstig country, Beatles, Bruce, The shins och Frida Hyvöven.

Jag struntade i regnet klockan 03.00 och bara kastade paraplyet någonstans på gräsmattan, släckte stearinljuset som jag naivt nog trodde skulle vägleda mig till brunnen där jag ännu naivare trodde mig skulle kunna fiska upp en hink vatten i totalt mörker. Jag gav upp och släppte taget med ansiktet mot regnet och The smiths som dundrade från tältet. Vackra kulörta lyktor lyste upp bland lysande människor och jag kände mig sådär härligt euforisk. Fri, stor och liten på samma gång.

Sedan smög jag upp för en trätrappa i torpet och hittade ett vindsloft full av prylar som bildade en mindre loppmarknad. På en trasmatta sov jag med en gitarr bakom huvudet och kastruller och konstiga trädgårdstomtar vid fötterna. I gryningen gick jag ut till brunnen och drog upp en hink färskt källvatten med träpinne och jag kände mig mycket bondmora-aktig.
Utanför var festplatsen övergiven, raserad och full av rester. Rester som talade om att det varit en jävla serenad av glädje. Rester från vad som skulle kunna platsa som årets bästa fest.

Nu är det kväll. In till mitt rum hos pärona smyger sig min bror. Med en spontan present. En notbok med Håkan Hellströms låtar. och en dosa hockeypulver.
Alla borde ha en bror. En som min.

Puss och kärlek

Tågluff stopp 4: San Sebastian

Började denna söndag med ett riktigt träningspass.

Gudstjänst. Min första sedan jag konfimerade mig för 13 år sedan, och den var minst lika ofrivillig.

Inte visste jag att det var rena friskis och svettis att gå i kyrkan. Men det är det.

Stå upp, sitta ner, omvartannat, fast man inte förstår varför. Lite som livet i stort.

Anlände till San Sebastian klockan 06.45 imorse. Att jag inte gillar tid i allmänhet, eller att förhålla mig till den, det vet vi alla. Men av alla tider är nog söndagmornar runt 7-tiden, den värsta tiden att vara vaken på. Särskilt jobbigt kan det kännas, efter att ha suttit på ett tåg i tretton timmar och på grund av batterihaveri i datorn missat slutet på kultfilmen "Rebel without a cause", samt har halsont och balansera mellan att ha feber och att inte ha feber.

I en sådant läge är jag glad om jag får komma in på hostelet jag bokat, om så bara för att vänta i en soffa, tills dönickarna som ockuperar mitt blivande rum vaknar.

Men så blev det icke.

Utkörd på gatan i en okänd stad klockan 07.00 en söndagsmorgon. Jag har befunnit mig i en prekär situation, så att säga, hela morgonen. Först gick jag ner till vattnet med Caroline. Jag somnade till havets brus och några lokala A-lagares sus. Båtar guppade upp och ner och jag var förbannad på dem som fick ligga därinne och gunga i lugn och ro. Stenbänken jag hade som viloplats var föga bekväm.

Somnade och vaknade och insåg att feber var på gång att ta över min kropp.

Vi började gå lite för att få upp värmen. Inte så mycket som en lite kiosk var öppen. Bagerier, glassbarer, restauranger, allt hånade oss med nerfällda jalusier.

Vi gjorde som så många andra gör, sökte tröst hos Gud allsmäktig.

Nej jag ljuger lite. Men vi gick in i den enda byggnad som var öppen och det var en kyrka.

En helt tom kyrka klockan 8 en söndagsmorgon, Perfekt.

Hårda träbänkar men helt klart överkomliga att ligga på en stund.

Vi satt, vi låg, vi somnade.

Vaknade av att församlingen (som inte varit där när vi deckade) reste sig och gjorde korstecknet synkroniserat. En del hade kommit ensamma, en del i par och några var tre. De som var ensamma såg ledsnast ut. De som var två var lite mindre ledsna, men lite tjockare överlag. De som var tre såg jag aldrig ansiktet på. Kan ha vart de tre vise männen som kommit ner på jorden för att se sig om. Fast jag vet inte om vise män har permanentat hår och bröst. Det har dom säkert.

Såg en präst i ögonvrån och anade oråd. Präster i ögonvrån är inget man ska ta allt för lätt på. Jag väckte Carro och upplyste henne och situationen.

Ligga här och sova som två luffare går ju inte an, tänkte jag, och gjorde korstecknet. Jag ville inte känna mig utanför. Tror kanske jag gjorde åt fel håll dock, men jag korsfästes inte för det.

Höjdpunkter på gudstjänsten:

1) Uppvaknandet. (Inte det faktum att vi vaknade från från icke-religiösa tillvaro, utan att vi vaknade i kyrkan av att gudstjänsten drog igång, när vi bara ville sova)

2) Nattvarden. OCH varför heter det nattvard om det intas klockan 8.30 en söndagsmorgon?

Är Inte det lite falsk marnadsföring? Frågade prästen men han förstod inte "nattvarden". Det gör ju inte jag heller så jag kan inte begära mer av prästen egentligen.

3) När folk helt från ingenstans började pussa och krama varandra. Utom mig och Carro. Vi var som två spetälsk. Vi fick inte så mycket som en blick. Den där prästen var en skum typ.

4) Kollekten. Och att en gubbe stack ner handen i den där fickhåven av tyg men inte lämnade så mycket som ett cent. Blir inga korv med bröd för honom inte, kan han glömma. Sånt där ser gud.

Vi tog nattvarden. Tänkte att när vi ändå genomlidit en hel jävla gudstjänst på spanska kunde vi väl lika gärna få lite vin och en såndär kaka. Vi hade ju inte intagit någon frukost och vad kan smaka bättre är kristi kropp och blod?

Här passar det sig att lista besvikelserna:

1) Att vinet/kristi blod tog slut innan vi hann fram

2) Att Kakan/kristi kropp var som en bit hushållspapper i gommen, och ingen ost fick man.

3) Att prästen hade en lucka bakom predikstolen fullproppad med vin som han stod och smuttade på bäst han ville, den snåljåpen.

4) Att gud inte hörde min bön om att det skulle finnas några korv med bröd i densamma lucka, helst några röda danske pölser med kryddig ketchup.

5) Att man var tvungen att stå och sitta omvartannat hela tiden. Det var inte alls rofyllt, bara stessande.

Lunkade hemåt och kände oss föga som bättre människor, och ingen korv med bröd har jag sett heller. Typiskt gud.

Nu ska vi se vad San Sebastian har att erbjuda. Har sett surfare och stränder och hamn hitills. Lovar gott. Har sett en skylt som gör reklam för surflektioner samt yoga-pass. Kombinerat. Kan vara den mest vågade korsningen jag hört talas om. Surfande dudes paras med bohemiska yoga-människor i ballongbyxor. Kanske måste jag delta. Om inte annat så för att bevittna tredje världskrigets startskott.

På samma lapp stod att det kostar 120 euro att kräkas ut från hotellbalkongen. Skulle inte förvåna mig om jag råkar göra det. Kan ju hända vemsomhelst.

Gud ske pris, ge mig en julegris.

Gud har skaffat hockeyfrilla

Den sk. Guden som finns i himlen och tros ha skägg och nattsärk tycker att jag slöar och slackar och inte gör något konstruktivt med tiden. Själv har han varit ute i världen och sett sig om och anser sig ha befogenhet att komma och klaga på en sån som mig. Om tiden, en så trivial sak som tid, som jag personligen inte ger mycket för. Det är ett jävla påfund med tid hit och dit.

Vi skypade häromdagen och det var en sorglig syn. Uppkopplingen där uppe i himlen är tämligen dålig och jag vet inte vad för slags frekvens jag fick in. Guds bild hakade upp sig ständigt och slutligen såg han ut som ett brännskadat offer, svårt traumatiserat när bilden slutligen frös.

Det var en rätt obehaglig syn och jag kände viss avsmak. Inte för att jag har något emot brännskadade, tvärtom, jag träffade en brännskadad kille på spårvagnen en gång och han var hyggligare och långt mer sympatisk än många andra jag pratat med utan brännskador. Men jag gillar inte folk som utger sig för att vara något de inte är. Särskilt inte i dubbel bemärkelse. Som till exempel både Gud och brännskadad.

Vår konversation fortlöpte något trevande och jag återger här bitar av vad som sades:

G- Tjena din gamla samhällssvikare

J- Hej på dig själv gamle lögnaktige fan

G- Det här med Spanien, var det så klokt?

J- Det här med jordbävningen på Tahiti, var DET så klokt? (mycket nöjd över denna kontring)

G- Äh, det är jordens gång. Moder jord talar sitt tydliga språk, jag kan inte göra mycket

J- Men du kan göra något?

G- (undvikande) Njaej det är oklart.. Tahiti ligger långt bort, jag regerar inte så mycket där. Håller mig nära vatikanen. Försöker få någon reda i den här smetiga pedofilsoppan inom katolska kyrkan.

J- ja hur fan kunde det hända? Kyrkans män?! Avskaffa avhållsamheten säger jag.

G- Ja jag fattar ingenting. Gick igenom gamla dokumenationer förra veckan och ingenting visar på några övergrepp. Jag är förbluffad. Oerhört skamsen.

J- Gick du ifrån din stora platt-TV någon gång under dessa genomgångar?

G- Ja givetvis. Det tog slut på både cigaretter och ostbågar. Då har man inget val.

J- Skitsamma. Avskaffa avhållsamheten. Du håller ju själv på med otukt där uppe. Runkar och har dig. Skicka en brevduva till Vatikanen med ett auktoritärt budskap om sexuell frihet och dess lugnande konsekvenser, men utelämna sex med barn för satan. Så har media nåt att fokusera på ett tag. Jag ska inte ta åt mig äran jag lovar.

G- Äh. Vet inte om jag hinner den här veckan. Har köpt en skitrolig marackas i Pakistan och jag och Lennon har dragit igång ett band.

J- Vilka mer spelar i bandet?

G- Lennon på gura, jag på marackas och lite synt, eller bara två ackord. Sen har vi John Bonhamn på trummor, han från Led Zeppelin du vet..

J- Ja jag är inte född igår..

G- Och sen för att jag inte ville framstå som kvinnomotståndare eller något annat nymodigt fick Janis Joplin spela Bas. Hon är inte så bra, men hon lär sig. Kanske får hon köra lite också men vi får se. Hon har lite rökig röst. Ghandi ville såklart vara med på ett hörn, fan jag börjar tröttna på hans solidariska stil och "alla ska med"-tänk men han är svår att bli av med. Har liksom inga argument att INTE umgås med honom. Det provocerar mig. Hursomhelst spelar han triangel och det verkan han nöjd med. Han nöjer sig lätt och det är en fördel. Billie Holliday sjunger. Motvilligt med jag fick med henne. Det är ett brokigt gäng men det blir bra. Vi bidrar med olika saker.

J- Låter som ett riktigt framgångskoncept. När är första giget?

G- Nästa vecka! På en skitskum bar, dagtid dessutom. Jag är inte så bevandrad i Livemusikens värld men jag tror det är ett dåligt tecken. Man har låga förväntningar på oss, och det kan sinka vårt engagemang.

J- Ja men alla band börjar ju på botten, så får man jobba sig upp. Så är det för oss dödliga. Inga privilegier. Bit i det sura äpplet gud. Fan va du ser konstig ut föresten, är du brännskadad?

G- Nej, men jag laddar ner en film så internet går lite trögt. Och så har jag klippt mig.

J- Vilken film?

G- vadårå?

J- Men säg!

G... Sound of music.

J- Hahahaha.. L-A-M-E!!

G- Berätta inte slutet!

J- "OK"... Vad är det för frippa du skaffat då?

G- Nja lite hockeyfrilla nästan. Var sjukt trendigt i Pakistan. Jag ville verka intresserad av kulturen. Jag representerar ju en hel religion. Vill verka intresserad. Men nu ångrar jag mig nog.. Det ser en aning gubbsjukt ut.

J- Du är gubbsjuk.

G- Ja men jag vill inte att andra ska veta det

J- har du ingen bild?

G- Njaej men jag har en bild på en som liknar, jag kan skicka den.

J- Men hur mycket konjak hade du druckit för att drista dig till ett så makabert beslut? Du ser ju ut som en seriemördare! En Gubbsjuk seriemördare!

G- Ja men det är inte JAG på bilden. Jag har ett frommare anlete med höga kindben och blond svallande hår. Det inger ett mer kultiverat intryck. Men jag kan hålla med om att frisyen och jag är en enda stor paradox. Det hänger inte ihop.

J- Raka av skiten.

G- Jaja sluta tjata. Har lånat ut rakapparaten till Nancy Spungen dessutom.

J- Du, berätta mer om resan. Indien och Pakistan.

G- Nja gjorde inte så mycket. Spelade schack, rökte cigarr och drack konjak. Sen drog jag till Indien och levde renlevnadsliv i två veckor. Plus minus noll. Så fungerar det. Man jämnar ut.

J- Du är en skamlig gud och förebild för de som är desperata nog att tro att du är på riktigt.

G- A jag vet. Känner mig lite förslappad. Tror jag ska läsa in komvux till hösten. Känner att jag borde ha bättre koll på världshistorien. Blandar ihop Greker och Romerska imperiet. De hade så lika käder!

J- Herregud.

G- Ja?

J- Det var inget.

G- Måste gå nu filmen är nedladdad. Ghandi kommer över. Ingen annan som ville se Sound of music. Men Ghandi, han är mesig nog. Han är lite bra att ha även om han är efterhängsen.

J- Alltså, var inte Ghandi Buddist?

G- Vad?

J-... Hejdå.

G- Hörs! ha kul i Spanien. Franco hälsar föresten!

J- FY. Hejdå.

G- Hej!

Everything beautiful must die

Det här vulkanutbrottet skulle kunna symbolisera så mycket. En lång stunds väntan orkar inte längre hålla ut vilket resulterar i ett enormt utbrott där allt blir till aska.
Den satans vulkanen har många effekter på människor. Vissa bra, andra dåliga. Jag väljer att tänka på de bra. Tänk alla som blir förälskade i någon för att de blev strandande någonstans. Alla barn som kommer att bli till i tristessens efterskalv på någon flygplats. Människor som förs samman. För attinte tala om alla hardcoreband com nu får massor av inspiration till nya fräscha bandnamn med dignitet.
Här får ni några förslag:
"Rise from the ashes"
"World in chaos"
"Volcano choir"
"Ashes burn the sky"
"Fuck Iceland"
"Burn in hell vattnajökullshelvete"
Ja ni kan tacka mig senare. Ge mig lite av gaget.


Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Ibland bestämmer sig gud för att pissa på sina experiment som han kallar människor. Kanske genom att låta en jävla vulkan på Island som i sig är ett låtsas-land med typ 30 invånare, förstöra för resten av Europas befolkning. Jag tror att detta vulkanutbrott är resultatet av en lång stunds aggressioner som gud haft mot mig. Och min hästefylla i fredags var definitivt droppen som släppte proppen och satte stopp för människor som är på väg.
Jag vill ju helst inte att det ska hamna på löpet, att det är mitt fel allt det här. Tänk vilka förföljelser det skulle bli. Paparazzibilder på mig när jag är nyvaken och sitter på toa och slarvar runt. Det kan vi väl bespara omvärlden.
Men jag undrar verkligen om detta hade hänt om jag inte tjuvåkt så mycket på bussarna, ljugit om min ålder och annat den senaste tiden. Det var fett mycket minus på karmakontot och detta var väl enda sättet att rimligtvis uppnå någon slags jämn nivå.

Jaja. Jag skiter i gud lika mycket som jag skiter i Island. Nu har jag flyttat hem till mina föräldrar ett slag. Känns fint att ha några som tar hand om en och ha ett eget rum, och ingenting att göra. (Även om jag redan saknar min sambo. Och Hanna med H.) Imorgon ska jag åka runt i min gamla hemstad och sitta på olika platser som varit viktiga för länge sen. Sola mig i solen och gamla minnen. Fiska upp dom och mig själv och sätta allt i en sprängfylld orange symbios på en krok och ge mig ut där. Det finns många fiskar i vattnet. Bara betet är tillräckligt bra. Jag ska bli så jävla bra.
Med eller utan vulkanutbrott.

Hejdå gull.

Gud är en manboy

När man är vuxen får man göra vad fan man vill. Även olagliga saker, fast då får man kanske fängelse. Men man FÅR göra dom, för man bestämmer själv.
Jag är vuxen så jag tog mig en Cider med jul-smak vid köksbordet alldeles nyss, höjde på radion och spelade luftgitarr till en av tidernas skönaste klassiker. Springsteen såklart. Cidern var min sambos men julen är förbi så jag tänkte att den kommer hon nog inte sakna. Den var god och julen liksom kastas över mig. Jag minns det som igår. Hur jag stod och frös vid naturens hus och snön föll i krulligt hår och jag lovade att jag skulle sticka en halsduk till någon. Förlåt Max, jag fick kramp i handlederna och kunde inte sticka.

Jag såg Gud igår.
Han stod och jiddrade i kassan på ICA om att panten på 1,5 liters cola flaskorna minskat. Förut fick man fyra kronor, nu får man bara 3,50 sa han. Stackars kassör. Han visste inte vart han skulle ta vägen. Tror jag det. Här kommer gud i träningsoverallsjacka direkt från 80-talet, helskägg och svettband och istället för att hjälpa människor till ett bättre liv pantar han burkar och flaskor. Jo han hade burkar i sin påse också. Öl-burkar.

Men jag vet inte hur jag ska döma honom. Gud alltså. Han bryr sig ju trots allt om miljön. Han lever som han lär. Så tänkte jag där jag stod naiv som ett barn med min korg innehållandes vetekli och kycklingfjädrar i olika kulörta färger.
Men tji fick jag. När jag kom ut ur affären satt Gud-jäveln utklädd till någon slags polsk tiggare på en solstol och spelade "Manboy" på dragspel med ett schackbräde framför sig där man kunde lägga småslantar.
Han måste ha ett så jävla roligt "liv".
Sen bröt han vår pakt och sms:ade senare på kvällen.

Från: Gud-jävel
"Du, jag vet att vi inte ska smsa, men jag måste fråga en grej. Det här med påsk.. Varför firar vi det egentligen?"

Svar:
"Hönsen gick bananas när Cornelis Wreeswijk som var en skäggig gubbe som levde för runt 2000 år sedan skrev en låt om hönan Agda. Höns världen över närmast sket ut ägg konstant i tre dygn och dog av utmattning. Så vi firar att Hönsen återuppstått och därför äter vi ägg i tre dagar. Glad påsk din jävla hedning".


adieu

Gud "använder" kondom

Det är sjukt jobbigt att jobba heltid. Jag gör inget annat är jobba, sova, skita och dega i soffan där jag och Elina fullkomligt frossar i OC-avsnitt. Alla älskar Seth Cohen. Han är perfekt och han är inte på riktigt. Kul alltså.

Hörde på radion i morse att Sydafrika har bett världen om en tjänst inför något jävla sport-arrangemang som ska hållas där. Nämligen att få ungefär 10 miljoner kondomer. Eftersom att var femte sydafrikan har HIV och folk vill knulla på sådana där evenemang då billig öl flödar och stämningen är rödsprängt tysk. Bra att vara förutseende Sydafrika! England ska bidra med ett par miljoner kondomer tydligen. Sverige hade inga för dom har gud lagt beslag på. Han förbereder ett slags alternativt godisregn till Sydafrika. Men när han upptäckte att det fanns kondomer med smak var han tvungen att se hur denna smak yttrade sig, och nu har han öppnat alla lakrits och jordgubbskondomer så det blev inget med det där regnet. Jävla gud. Kan inte fullfölja något. Folk får HIV och han bara suger på smaksatta kondomer. Skamligt.

Själv ska jag gå ut på ett nöje för första gången på länge. Jag ska gå på biograf och beskåda den extremt hajpade filmen "Alice i underlandet".
Ps. Är det bara jag som är rädd för att jag i helt fel sammanhang ska säga underlivet istället för underlandet?)
ps2. Förmodligen

Ciao.

Alla smärtans dag

Gud gillade inte teckningen jag publicerade igår. Han klarade inte av att se en objektiv bild av sig själv, som alla andra människor är det jobbigt även för gud att konfronteras med sina brister. Föra att ändå visa på sin gudomliga kraft tog gud tillbaka sitt erbjudande till mig som jobbet som jazztrummis på "Les Oiseuax". Istället nedgraderade han mig till fruktbud i Karlstad. Men jag är rätt nöjd med det också. Det var så länge sen jag spelade trummor, och dessutom kan jag bara kompet till "Lithium" med Nirvana och den är sällan spelad på franska jazzbarer. Så nu ska jag bli fruktbud. I mitt huvud kommer jag att ha en sån där banan-bil som Bert´s drömtjej´s mamma har i "Bert-den siste oskulden". Hoppas på det.
Min bror älskar ju frukt och i synnerhet bananer så han kommer nog bli glad om jag har tillgång till färsk frukt och kan hämta honom i en bananbil. För att inte tala om hur populär jag skulle bli på parkeringsplatsen. Ingen skulle våga ge mig böter.

Snart är det alla sjärtans smärtans dag. Ni vet den dagen då alla äckliga par håller på och parar sig och framkallar en stämning om att deras förhållande är gulligt, passionerat och helt perfekt fastän de bråkade dagen innan om vilket kakel de ska lägga i badrummet samt vilka sorts frukostflingor som verkligen ska vara standard.
De går på bio och ser en dålig film om kärlek som slutar lyckligt och har ett platt budskap och de köper geléhjärtan till varandra fastän de inte tycker om det.
Jag fuckade åt en hylla som min Ica-handlare satt upp speciellt för denna kommersiellt påhittade dag fullproppad med heteronormativitet och plast. Tyvärr tror jag att en liten unge uppfattade det som fuck-you fingret var till honom men det skiter jag i. Även små liv kan behöva lära sig lite om livet. Man fuckar ibland. Så är det bara. Förmodligen hade han snattat en burk gröna ärtor och fick dåligt samvete och satte tillbaks den så egentligen gjorde jag ungjäveln en tjänst.

Själv ska jag gå på bio på söndag med några andra singeltjejer så kan ni andra äckla er hur mycket ni vill.
Förhoppningsvis en film med mycket blod och skjutscener och så lite kärlek som möjligt.

Dagens teckning:
"På bio"

Les Oiseaux

Som vi alla vet är det hårt att vara arbetslös. Man blir pank och håglös och lite ledsen eftersom man inte behövs någonstans. Ingen står och stampar med skruvmejslar i handen och stora frågetecken över huvudet och undrar var FAN jag är. NÄR ska jag kommer och skruva upp den där dörren som hela Sveriges framtid hänger på. (En småborgerlig valaffisch).
Så eftersom att ingen behöver mig tog jag saken i egna händer. Jaq ringde Gud, fastän vi bestämt att enbart ha analog kontakt. Tror inte analogi är så säkert ändå. Brevduvan jag skickade iväg förra veckan men mina svar på guds 10 frågor hade bara kommit till Grums sen hittat nån jävla ståtlig örn som lockat med sina stora vassa välpolerade klor. Ett två tre så var duvan och brevet förmiddagsfika för örnen. Så jag litar inte på det där. Ringde och bad gud dra i några kontakter. Han blev ju väldigt nervös och till sig att jag ringde. Började yra om middag i veckan och något årgångsvin och gåslever. Ger man honom lillfingret ska han in och peta med sina stora labbar överallt. Tydligt gjorde jag klart för honom att jag bara dricker billigt vin och inte gillar gåslever. Han lovade att dra i några kontakter. Säkert kommer han gå för långt nu och börja snärja Napoleon och starta något slags krig eller ge Bergman lite mer dödsångest för att jag som är så strålande aldrig fick någon roll i hans filmer.

Men för en gångs skull har Gud gjort gott ifrån sig. Han har fixat ett jobb åt mig. Som trummis i ett jazzband som uppträder på den lilla pittoreska baren "Les Oiseaux" I Paris. Det är bara ett vikariat men vi ska ha gig tre dagar i veckan och resten av tiden får jag servera musiker och andra kulturelitistiska fransmän på densamma bar. Gud sa att det är lätt. De flesta dricker bara portvin. och lönen? Ja den är bra. Så bra att jag kommer kunna resa jorden runt efter att trummat jazz på fåglarna i tre månander. Och det ingår obegränsat med ostar och vin i arbetet. Det dras inte av på lönen. Ja ibland har man tur hörrni. Tur som fan att jag är så bra på trummor. Och på att snärja gud. Och på att lura mig själv. Det är bra att vara dum ibland. Eller jämt egentligen. Trallaallaallaallaalla.

Här kommer den utlovade teckningen om latmasken däruppe. Mycket nöje!

Jag älskar Kjell Bergqvist

Fick ett brev. Ett riktigt brev med frimärke, av ingen mindre av Gud. Han har krupit till korset. (Var bara tvungen att dra den referensen) Hursomhelst, i sitt brev har han plitat ner ett antal frågor till mig, förmodligen i något underliggande syfte som han tror att jag inte ska fatta eftersom att han har storhetsvansinne och inbillar sig vara smartare än alla andra när det i själva verket är tvärtom.
Guds frågor till mig är skandalösa och utan något som helst sammanhang:

1. Varför sover du på ena sidan sängen när du sover ensam fastän du kan bre ut sig i hela sängen?
2. Varför skriver du inte så mycket om mig på din blogg längre?
3. Varför har du slutat skriva dagbok?
4. Varför rånar du inte bank om du nu så gärna vill dra?
5. Vill du åka till Västkusten med mig i sommar? Vi kan givetvis ha separata rum!
6. Varför skickar du inte in något du skrivit till en tidning om du nu så gärna vill syssla med att skriva?
7. Varför ritar du aldrig mig?
8. Vilken är din favoriträtt?
9. Om du var en kändis, vem skulle du vara?
10. Hur vill du dö?

Min favoritfråga är nummer fem som han bara slängt in sådär godtyckligt mitt i. Som om att jag inte skulle reagera. Jag gillar den triviala fråga nummer åtta också, som han besvärat sig med att formulera i sitt lilla huvud och plitat ner.
Jag har svarat givetvis:

1. Därför att den andra delen av sängen är så kall.
2. Därför att du fortfarande inte hälsat till Heath Ledger att han är skitsnygg.
3. Därför att jag är lat och inte orkar skriva för hand med fjäderpenna och bläck.
4. För att jag inte har något automatvapen.
5. Nej jag vill inte åka till västkusten med dig i sommar. Jag ska åka på finlandskryssning med satan.
6. Därför att jag inte har tid.
7. Bra fråga. Ska definitivt bättra mig!
8. Små barn med gratinerad ost och sparris.
9. Al Pacino
10. Som en man

Skickade iväg mina svar med en brev-duva här i morse. Blir rolig läsning till kvällskonjaken för gud. Jag ska definitivt rita en teckning om Gud. Det ska jag. Lovar publicering inom kort.

Apropå gud. Igår såg jag den skandalösa och brutalt fruktansvärda filmen "Tre solar", som är det absolut största misstaget svensk filmindustri producerat. En och en halv timmes misshandlande av den svenska skådespelareliten med en vedervärdig dialog och handling. Filmen utspelar sig i 1200-talets Sverige, och digerdöden härjar. Lena Endre spelar en kvinna lämnad ensam i någon jävla medeltidsby och med Sven-Bertil Taube som svärfar kan man förstå att hon hellre ägnar sin tid åt att rida över fälten i heeeeela filmen. Hon ska rida ner till vattnet för att välkomna sin man som varit borta i fyra år och slagits med kineser borta i orienten. På vägen åker hon förbi Kjell Bergqvists hus och hans familj har dött i pesten så han är i färd med att hänga sig när Lena Endre kommer ridande med sitt fagra hår. Kjell gör en snara och deklarerar att gud egentligen är satan och bara har lurat hela befolkningen (detta var filmens höjdpunkt) sen hänger han sig i trädet men grenen går av. Och Jag satt och grät av skratt när Kjell med grå peruk satt och svor och skrek på sitt Kjellska vis. Efter det misslyckade självmordsföröket tar Kjell sällskap med Lena på små jävla gotlandsruss till hästar och rider vidare. Rider och Rider och Rider. De hittar en flicka som har tungan skuren mitt itu av en galen präst varpå Kjell inför detta faktum uttalar den typiska medeletidsfrasen "Oh Fy Fan"! När Lena frågar var flickans mamma är tar flickan upp en burk med en spindel i och Kjell suckar högt. Förståeligt eftersom ingen JÄVEL har en spindel som morsa. Sen kommenterar Kjell spindelmamman några gånger och han gör det från hjärtat för han tycker uppriktigt att det är en jävligt kass idé med spindeln, det märks. Vidare kommer sällskapet fram till huset där Lena Endres man ligger och vilar efter resan från orienten- tror man. Inne i nån liten hydda finner vi Mikael Persbrandt iklädd en grå peruk av absolut bottenkvalité som liksom sitter på sniskan. Persbrandt har inte alls saknat sin fru som hon saknat honom. Han har istället blivit en junkie och är totalpåtänd av någon orientalisk röka som för övrigt verkar jävligt bra. Så Lena Endre blir galen då hon hade hoppats på att få ligga lite med Persbrandt men han bara vill röka braj. Hon tar med sig Kejll och flickan utan tunga och rider hem igen. På vägen stannar dom i en kyrka där Rikard Wolff står och målar teckningar fast han är Jude. Här någonstans kommer Kjell med det otroligt Kjellska förslaget att han och Lena ska gifta sig istället nu när Persbrandt blivit junkie. Hon ska tänka på saken men det gillar inte Kjell för han vill ligga med Lena där och då. Så han går ut och friar till Maria Bonnevie istället på samma vis, då hennes man också blivit dum i huvudet. Sedan rider de hemåt och på vägen hittar dom Rolf Lassgård med flätor i håret, som sitter i en bur och skriker att han är en barberare som även har bisysslan återlåtning. Flickan med tungan har fått pesten och Lena Endre släpper ut Lassgård ut buren så han kan åderlåta kraken så hon blir pigg och kry igen. Tyvärr slinter Lassgård med kniven och styckar hela flickebarnet i småbitar och då skjuter Lena Endre honom med pil och båge. Sen dyker Persbrandt upp igen från ingenstans och har väl kommit ur sin psykos och sätter på Lena Endre på marken. Hans grå peruk ser ut att trilla av hela tiden. Sen rider de hem till medeltidsbyn och Sven-Beril Taube. Innan dom kommer innanför ringmuren känner sig Lena lite krasslig och har kanske fått pesten eller en vanlig förkylning, det framgår inte. Eventuellt skulle hon till apoteket och köpa näspray. Hursomhelst slutar den så.


Rolf


Kjell

Kjell Bergqvist är min idol. Han gjorde denna plågsamma film till en jävla komedi. Och Rolf Lassgård också. Den enda som fattades var Peter Haber spelandes Sunes pappa Rudolf. Hade varit kronan på verket. Kan förstå att ingen av skådisarna någonsin vill kännas vid att de medverkade i denna film. Förmodligen var alla påtända konstant.
Vill ni ha en kul förfestfilm kan jag rekomendera Tre Solar. Den är sjukt rolig.


Hejpåer

Eager to find it

Det var längesen jag snackade med gudjäveln. Han vet väl inte hur man tar kontakt analogt i dagens samhälle. Han har ju iphone, laptop och värsting-tv med inbyggd inspelningsbar dvd så han kan kolla på alla lågvattenmärkta serier som någonsin producerats. Tid verkar vara det enda han har, men inte fan har jag fått nån flaskpost eller lapp i brevlådan.
Typiskt gudar att hålla sig borta.
Inte för att jag behöver honom till något särskilt men ändå. Troligtvis ligger han med Marilyn Monroe dagarna i ända. Hon är hans typ helt klart. Han säger att han gillar alla kvinnor men jag tror han föredrar storbystade kvinnor med sexig röst.
Han är ju man.

Jajajaja alla män föredrar inte storbystade kvinnor med sexig röst ok. Sääääkert är det så. I detta nyliberala samhälle då män tydligen tänder på håriga ben och små tuttar vet man ju varken ut eller in. Själv går jag igång på hjärnor. Fulla med små dumma idéer och smarthet. Föredrar en bra mix av EQ och IQ, och en nästintill utdöd fördomsfullhet och självgodhet. Men det är lättare att gå på utseendet då det tar en jävla tid att tränga in i hjärnan på männen och kolla runt och lyfta på skrot och minnen och gamla ex och annat skit som ligger och dammar. Omständigt och sällan mödan värt. Skickar nog in lille mannen i örat i hjärnan på potentiella män i fortsättningen. Så slipper jag besvära mig.

Den här lilla slinkan jag skapat i serieform är mycket rolig att använda sig av. Hon är inte jag och jag står inte för all framtida skit hon kommer att kasta på män, samhället och sig själv. Även om jag finns i henne. Ibland lite, ibland mycket.

Dagens teckning: "Självinsikt"




hej på er

Det här är vad alla har sagt om dig

Ibland kan man inte bestämma sig.
Då kan man singla slant. Eller fråga gud om råd. Om man har någon gud.
Jag har ingen gud men jag utnyttjar gud allsmäktige ibland när jag känner för det. Sån är jag. Han ringde på förut med lite hemmagjord glögg och ville komma in och vara mjuk och medgörlig. Han såg så harmlös ut och hade tagit på sig en keps över sin risiga frisyr. Lite empati fick jag, men sa ändå att besök passade mig inte idag för jag är allt annat än mjuk och medgörlig. Jag är hård och svår som en envis fängslad get som bara vill ligga under ett träd och tugga gräs och se allmänt korkad ut. Men jag uppskattade dock ansträngningen och sa att jag skulle bestämma mig för det där som jag skulle bestämma mig om, genom att singla slant. Han förstod och sa att 2010 skulle han vara snällare och börja ta sitt ansvar. Han har börjat gå hos psykolog säger han. Jag hoppas det är hos Freud han fläker upp sig, för jag ser så mycket fram emot att höra hur Freud ser på gud och hans barndom och alla anala och orala faser. Freud var helt galen. Så de kan ju ha utbyte av varandra. Värmde glöggen i en kastrull med tomatsoppa-rester i. Den smakade himmelsk. Fan vet om det var tomaten eller gud som gjorde det. Den var åtminstone inte alkoholfri. Himmelsk frihet på flaska. Det har jag inte förtjänat egentligen.

Jag känner början till tjockismage frodas. Den förtjänar jag tyvär. Den här C-uppsatsen gör mig tjock, blek, elak och arg. Studietiden. Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid. Snart är den slut och då kommer jag sitta här och inte ha så mycket som ens pyttelite att göra. Och då kommer jag att romantisera just detta tillfälle. Så fungerar vi. Först efteråt vet vi vad som var bra och vad som var dåligt. Tur. Annars är det en massa saker som jag aldrig hade gjort som var dåliga i efterhand men som verkade bra när jag gjorde dom. Till exempel en gång när jag kissade rakt på en brännnässla. Men även människor behöver gödsel som stinker och liknar bajs för att kunna växa. Jag tyckte jag var lite längre i morse när jag vaknade. Men jag hade bara flyttat mig mot fotändan av sängen i en dröm om att jorden lutade.

Det spökar i huset.

Igår natt släckte jag lampan vid sisådär 02.30. Jag börjar misstänka att jag är en vampyr, på riktigt alltså. Jag behöver ingen sömn. Inte på kvällen i alla fall. Vampyrer är väl morgontrötta, säkert. Hur som helst svek min tillfälliga sambo mig och gick hem för att sova. Vi behövde en paus från varandra sa hon, och det kanske är sant. Så jag låg ytterst på kanten som jag alltid gör och trängdes med en osynlig fantastisk man. I mitt huvud var bly, i mina ögonlock var bly, i min hjärna en massa spännande samtal och resor och en och annan kyss. Där låg jag tung som oputsat äkta guld och försökte verkligen avsluta den där kyssen i hjärnan men det gick trögt. Fan vet varför.
Plötsligt blev jag avbruten av tre mystiska knackningar. Jag lättade ut min fjättrade tunga liggställning. Lyssnade. Kanske var det inbillning. Samma knackningar igen. Raspande ljud. Små gnissel. Ovanifrån. Jag vågade inte titta i fall det var ett spöke som svävade ovanför min säng och skulle till att spela mungiga i örat på mig. Hade varit så obehagligt. Men ljuden slutade inte och jag blev uppriktigt lite rädd. Fantiserade om att det var spöken i min garderob som satt och kokade gethuvuden eller klippte sönder mina kläder och sydde en gigantisk flagga med texten "bajjen, bärs och rakade brudar". Sedan vred jag om min slöa tankeverksamhet en gång till. I takt med att ljuden blev mer regelbundna och stötande och stönande förstod jag. Detta var värre än spöken.
Någon i huset får sig ett ligg i just detta nu. Och det är inte en kort historia. Det var ju fan. Hade föredragit spökena. Kanske kunde någon av dem gett lappen jag skrev till gud på nyårsafton kl 02.45 med budskapet "2010 är analoga året. Raderar ditt nummer och tänker inte svara på mail. Vill du ses får du fan anstränga dig. Bjuder på middag om du vågar komma. Har sex and the city, säsong 4. gott nytt jävla år".
Kastade ut lappen som ett pappersflygplan från balkongen i morse. Ingen svar än. Men han spelar väl svår förstås. Typiskt gudar.

puss

Snö är bara vitt vatten

De få jultraditioner vi har i min familj avhandlades, helt enligt tradition.
- Farsan svor över att granen är sned.
- Farsan svär över att julgransljusen är snea. Och trasiga.
- Julmiddag med de tre snapsvisorna familjen kan.
- Sunes Jul-maraton där vi alla instämmer- "Julbaket" ÄR det bästa avsnittet.

Kallt som satan i hemmet, en halvmeter snö utanför och brorsan tar upp hela soffan, och jag har tagit farsans favoritfåtölj. Med mammas fleecebyxor (jo det finns), stor jeansskjorta och stickade tofflor firar vi inte jul som vanligt i år (yes), men vi tar oss igenom den. Med de två tingen som gör julen värd-Ulf Stark's film "kan du vissla Johanna" och snart, årets dos av smyganarkism- Karl Bertil Johnssons Julafton. Jag älskar dig Tage Danielsson, du är det bästa Sverige haft, alla kategorier. Humor, filosofi, politik, sång, film, dikt, poesi, revy. Det fanns inget du inte bemästrade.

Efter en middag hos farmor och farfar där den allra intressantaste diskussionen varade i en kvart och handlade om vad det nu var som gamla Regina, farfars mor, kräktes av, den där sommaren 1941. Var det kaffe eller var det glass? Kan man bli dålig av kombinationen kaffe och glass? Vilket sorts kaffe var det som serverades i småland runt denna tid? Och KAN det möjligtvis varit så att hon dragit i sig en konjak som ville upp?
Vi kom inte fram till något svar, men Farfar underhöll med historier om alla gamla gubbar och gummor från smålands skogar som närmast verkar uppdiktade. Fast det är de inte. Farfar är en hederlig man som inte ljuger. Jag ska berätta hans historier någon gång. Till exempel alla dom om Johan Smed, traktens smed som stirrade döden i vitögat ungefär 100 gånger fler än genomsnittet.

Med en julöl i handen sitter jag jävligt gjutet här. En bror i soffan och en far som står och stampar med en Rolling Stones DVD och vill att vi ska göra upp ett schema för kvällen så att dvd:n inte glöms bort, medans bror envisas med att titta på ett tv program och livräddare på Bondi beach i Australien. Ja, det är en besynnerlig jul i år.
Äh. Ja gillar det. Vad fan firar vi jul för ändå, ingen av oss är ju religiös.
Gud föresten, han är i Indien över jul. Ligger på spikmatta och lyssnar på nya basshunter-skivan i sin nya Iphone medan han förtränger sitt gudomliga ansvar.
Nästa år kommer han med all säkerhet att avsättas. Kanske avrättas.
Jag hade inte önskat mig något i julklapp. Bara kärlek. Fick en handbroderad kudde.
God jävla jul. Skål!