mardrömmen

en gång drömde jag en dröm
på temat
att vara eller att icke vara.
det var för längesen men jag kom och tänka på den idag när
vi såg american psyko med kinesisk text.

jag vakande som vanligt i min säng
gick upp
åkte till universitet
gick in i salen
och satte mig bredvid en kursare som heter chatarina.
frågade henne om hon läst artikeln som vi skulle ha läst.
hon tittade jättekonstigt på mig
och frågade om jag var ny på kursen.
jag sa att det var jag inte
vi har känt varandra i tre år sa jag.
hon blev obekväm och log ett leende som var av sorten
"lilla vän, du är förvirrad".
blev lite kall inombords.
så kom carro in i salen och jag vinkade
sätt dig här-vinken.
men hon satte sig inte vid mig.
jag blev så orolig.
vad är fel?

skulle skicka henne ett textmeddelande
och tog fram telefonen
men alla mina kontakter var borta.
mitt hjärta slog och jag kände kyla från tårna upp i huvudet.
gick ut ur aalen och ringde min syseter.
hon svarade som vanligt och jag sa
hej syrran det är jag!
vem?
jag! din syster!
naej nu har du nog ringt fel, jag har ingen syster.
va? men.. men..
sen lade hon på.
tungan kändes som en utomkroppslig del av mig
mitt saliv som klister
mina fingrar kalla ut i fingerspetsarna
min panna svettig.
jag satte mig ner och slog numret till min bror.
grät och sa
brorsan, något är fel!
Maria?
neeeej det är jag!!
vem?
jag fick inte luft och
genom den olidliga tystnaden
bad han mig kontrollera numret
och lade på.

jag ringde mamma.
hon var så söt
så snäll precis som mamma är
men jag var inte hennes dotter
hon har bara två barn.
hon ger mig numret
till en psykiatrisk avdelning
medan jag ligger i korridoren och är helt utom mig.

är plötsligt i min lägenhet
måste hitta mig
mitt namn
jag.

alla foton där jag finns med
finns jag inte med på.
jag är inte där.
jag letar i panik i lådor och skåp
efter räkningar, papper,
något där jag existerar
men mitt namn finns ingenstans.
bläddrar i fotoalbum
jag finns inte där.
allt ser ut som vanligt
men jag är inte där.

sen vaknade jag.
ringde mamma så fort jag vaknade
medan hjärtat slog.
hon var min mamma
jag var hennes dotter.

det var längesen jag drömde det här
men det var horribelt
så obeskrivligt verkligt.
när jag berättade om det idag
kände jag känslorna
från drömmen.
maktlösheten och det ofattbara.

i flera veckor efter drömmen ville jag maniskt
diskutera faktumet
hur vi människor blir till
först i relation till någon annan
med mina vänner.
utan relationer är vi ingen.
vi finns inte.

kanske borde jag inte
läsa mer socialkonstruktivism.

godnatt.

champagne supernova

på bussen hem från min syster satt ett välklätt medelålders par.
hon ville liksom inte riktigt åka hem än.
hon föreslog en öl på en pub
kanske en bit mat.
han sa att det fanns både
köttfärsbiffar
köttbiffar (!)
och entrecote hemma om de skulle vara hungriga.
lyllos dom!

vem fan har både köttbiffar
OCH köttfärsbiffar, samt entrecote hemma?
ville fråga men fegade ur.
alltid denna urfegning.

om en vecka kommer min bror hem
från sin tripp i Vietnam.
sist jag kollade med honom
sa han att panflöjt var det enda han lyssnade på
och så skulle han
sy upp en champagnefärgad kostym
så han verkar vara som vanligt,
lillpågen.
adiosss

Andetag, ett i taget.

Vad gör ni?
Såhär en söndagsnatt i slutet av november?
Ligger ni?
Kanske ensamma i en säng och grinar av förtvivlan.
Kanske i armarna på paradiset självt.
Kanske reser ni någonstans.
Kanske står i ett fönster och undrar.
Kanske ligger under sängen och är livrädda.
Kanske sover ni?

Själv har jag ägnat kvällen åt att med min andra hälft, alltså mig själv, byggt ett bord. Jävlar vad fint det blev.
Jag skruvar och drar och lyfter och svär.
Som om inte det var nog
och det är ju egentligen nog
det är ett hästjobb att bygga bord
bestämde jag mig vid halv tolv att det var läge att rensa avloppet i badrummet.
Så det gjorde jag.
Det såg ut som någon spolat ner bacon i handfatet.
Och några råttor.
Ve och fasa, jag undrar lite saker om den som bodde här före mig.

När jag stod där fullt ockuperad med händerna i någon annans skit ser jag att jag fyller år. Jag skrattade lite åt det och önskade att någon hade sett mig där på knäna, händig som få när jag tätade rören med min starka envisa hand.
Jo, nog har det blivit en redig kvinna av mig.
Grattis till mig.

Så nu flyter det bra i handfatet
jag har ett bord jag byggt själv
jag har ugnspannakaka i kylen.

Lägret var bra. Vad kan jag säga.
Jag funderade på vem fan det var som var på läger.
Var det jag, eller kidsen?
Svingod mat, massa slöande i soffan, 9 timmars sömn, tid till att teckna.
Får väl se om det kommer en lön eller en räkning från kommunen.
Har ju fått saker om bakfoten förr
det här kan vara ett sådant tillfälle
man vet aldrig.



Den här ritade jag häromdagen när jag hade en beef med Alfa-kassan.
det blev lägerverksamhet av hela skiten.
visst önskar man att hela livet var lite mer som ett läger?
kaffetermosar, medhavda mackor, trånga osköna sängar,förväntan och kanske en lite crush på den som sover i slafen ovanför.
och sen åker man hem.


Som om det inte vore nog med action att jag
fått jobb
byggt bord
rensat avlopp
har födelsedag

Har jag idag sett en helt ny människa öppna sina ögon.
Siri.
Min syrra ploppade ut henne dagen före jag ploppade ut för 26 år sen.
när jag är 50 är Siri 25
more or less.

Hon är så liten att man inte tror det är sant.
Är det sant? sa jag när jag såg henne.
Det var sant
Hon är len och alldeles ny
En ny människa

Hon har aldrig skrikit
inte gråtit
inte ätit ost
inte ens skrattat
Hon är nollställd
och ska bli full av saker
sen.

När jag tänkte på att hon precis tagit sitt allra första andetag blev jag matt.
Som när jag tänker på rymden eller mängden vatten i haven.
Att alla har tagit ett
första andetag.
Att alla ska ta ett sista.
och alla andetag däremellan.
Det blir många
Vissa viktigare
än andra.

men många är det.

Godnatt världen.

Cést ne pas un pipe

Anställningsintervju-haveri del 2.



Anmälde mig i total affekt för ungefär ett år sedan till en sajt som förmedlar nannys över hela världen. Och nu har det börjat komma in förslag på löpande band i min inkorg. Folk som behöver just mig i Spanien, Sydafrika och Amerika.
Herregud vad tänkte jag på?
Nu vågar jag inte ens öppna mailen, med rädsla för att jag kommer tacka ja till ett års au paur i någon amerikansk familj dit jag måste fara och vara medgörlig, huslig och lydig medan pappan i familjen bedrar frun med sin sekreterare och sen med mig, och sen jag och sekreteraren och så kommer frun på oss och mördar oss allihopa med en såg.

Jag har sett på tv.
Jag har läst tidningarna.
Jag vet hur det går till i Amerika.

stannar således
här
göteborg är tyst och svart
som en abstrakt målning.
en dyr

Idag var jag på Matiné-bio
Cornelis Wreesvijk var en riktig
tjockis.
En fryntlig man lidande av paranoia
alkolism och andra typiska
konstnärsdrag.

Jag skrattade lite för mycket under filmen
tror inte det var en film man skulle skratta på
Pensionärerna skruvade på sig
syrran grät
men jag skrattade

Var väl på det humöret
Det gäller att passa på.

nyss gjorde jag en
grimas i spegeln och skrattade
åt den
åt mig

Dela och ge

Det gäller att inte
bli
som hondendär
imorgon när jag ska på
anställningsintervju



att vara sig själv är bra
men bara vissa
delar
av sig
själv.
hur man nu gör,
när man
delar och ger
av sig själv.

Idag fick jag ett ritblock
och
pennor
av min syster

systrar är
jättebra.
bröder också
dom lagar mat
skrattar och köper
gitarrer och
ballalajkor (hur stavas det?)
på auktion.

mitt kök är överbelamrat
min säng är ostabil
min soffa vinfläckig
min hjärna ett berg
ett som det växer mossa på
och annat som
frodas
och har sig.

Djur och annat som jag inte kan sköta

Med ilskan kom också inspirationen så det fanns väl någon mening med dagens totala haverier. Eftermiddagen tillbringades på IKEA med bror och syster. Vilket jävla straff det är att behöva gå omkring bland kilometrar av saker när man bara ska ha en sak, eller kanske två. Jag skulle ha ett decilitermått och det tog tre timmar att hitta det. Notan gick på över 1000 spänn och jag tyckte också att det var lite dyrt men vagnen var plötsligt full med saker. Hepp. Så jobbar de där. Suger ut vanligt fattigt folk och får oss att tro att vi behöver det ena och andra. Konsumtionsamhällets största bov måste vara IKEA. De är helt klart i framkant tillsammans med en massa andra utsugare som stora matvaruhus och El-giganten och sånt där modernt.

Nu har jag byggt ihop en badrumshylla och det blev jättefint, och jag har köpt ljus och en julstjärna och skärbräda och blomkrukor och en filt och jag blev glad och lycklig av det och när jag insåg det blev jag oerhört stött och kände mig som en sämre människa. Jag är precis som alla andra som tänker kortsiktigt och söker lycka och en känsla av att allt ska bli bra i yttre omständigheter medan jag alltid pratar varmt för att växa inåt. Att vi ska söka oss inåt och växa och utforska. Men inte fan lever jag som jag lär. Jag ser rätt igenom mig själv och den insikten var riktigt obehaglig och sur. Jag borde skaffa kille eller barn eller något annat som kunde ta upp min tid så jag slipper inse så mycket. Kille kanske är dramatiskt, men ett husdjur åtminstone. En fisk eller en undulat.

Jag har annorlunda hand med djur. Här är mina djur-erfarenheter:

Vandrande pinnar- terrariet gick sönder och de for ut på golvet i en enda 70-tals fri-sex-med-varandra-härva och förökade sig skitfort. Alltså på några minuter om jag minns rätt. Misslyckat val av djur och mamma sa nej nej och kastade ut "djuren". (debatten kring om vandrande pinnar verkligen faller in i djurkategorin eller bara "konstiga insekter" med tveksamma egenskaper för jordens utveckling är ju alltid het, och jag har inga svar)

Undulat nummer 1- blev mosad under mikrovågsungnsluckan en fredag i mars någon gång på 90-talet när min bror skulle poppa popcorn. Fågeln var narcssisist och speglade sig i den glasiga ytan med det såg inte brorsan så nacken åkte några grader för mycket åt vänster. Så blev det begravningsceremoni i mammas rosenrabatt. Försökte få stanna hemma från skolan veckan därpå men mamma menade att död undulat inte skulle verka tillräckligt tungt för fröken.

Ja se fröknar.

Undulat nummer 2- Jag var 14 år och tyckte inte det var så kul med fågel längre så den enda som tog hand om stackarn var min far. Den satt bara i buren och var gravt deprimerad och levde så i typ 10 år tills den trillade av pinn. Jag vill minnas att alla i familjen var glada när den dog för allas dåliga samvete över hur dåligt den mådde bara fanns där i hemmet som ett osynligt moln och sen när den dog kunde vi slippa ha dåligt samvete.

Fiskar: Jag hade akvarium till och från. Första gången hade jag fått 10 stycken neontetra av pappa men morgonen därpå var alla fina färger på fiskarna som borta och 10 vita små firrar satt fastklistrade på pumpen som skulle rena akvariet, som jag råkade ställa på inåtsug.

Jag grinade väl och hade mig kan jag tro, över att jag haft ihjäl de små liven så det blev en tur igen till djuraffären och jag valde fisksorter som godis utan att kontrollera hur det såg ut med matlusten hos dem. Några dagar senare var en fisk jättetjock och de små fiskarna som bortblåsta...

En annan fiskhistoria kom upp idag när min bror påminde mig om en rödspätta som jag haft fryst men som rymt eller något liknande och hamnat i en besticklåda. Det luktade kön i hela köket och fattade inte varifrån det kom och det bara accelererade varje dag. Så en dag fann min ömma moder en spättafile, glasartad och hal bakom besticken.

Inte ens frysta djur kan jag hantera.

Så det blir nog varken djur eller något annat levande än på ett tag. Jag får väl börja gå i kyrkan eller något annat banalt. Det ligger en fin där jag bor men jag blir alltid så besviken när jag kommer in. Börjar tänka på backstabbern gud och idioter överlag, blir förbannad och får lust att göra något olagligt. Förföra någon stackars konfirmand eller något annat gränslöst.

Bäst att låta bli om jag ska få något jobb.

Imorgon börjar helgen så då kan jag sluta tänka på vardagen och istället bröla på någon kareokebar och häva öl. Eller vad man nu gör i Göteborg om helgen. Det återstår att se.

Godernatter adjö, fisken är dö.

En kick.

Ibland tänker jag lite för mycket. Min hjärna kokar och får växtvärk. Och jag kommer inte till rätta med tankarna jag tänker. Det är som att försöka trassla ut ett garnystan där ena änden är lite för långt in i trasslet. Det går en stund men jag kommer inte tillrätta med det. Jag lägger ifrån mig nystanet en stund, sen plockar jag likförbannat upp det igen och försöker på nytt.

Men jag insåg när jag satt på toa häromdagen (det är egentligen helt irrelevant att jag satt på toa, men det var på toa jag satt när jag kom på det) att vissa nystan går inte att nysta upp. Man får ta en sax och klippa någonstans. Lägga ner. Lägga av och bara omfamna faktum att det inte går att få ordning på allt. Så det har jag gjort nu och satan så mycket lättare tillvaron blev. Vips.

Istället kan jag lägga min energi på andra saker och andra tankar. På så vis tror jag att jag så småningom kan hitta änden där långt inne och trassla ut saker och ting när det är dags.

Så idag ägnade jag fem timmar åt att laga 15 matlådor. Det är helt olikt mig och en väldigt skön känsla. Som att en främmande frisk fläkt tog tag i mig.
För trots allt är det ju så, att om det man gör inte blir så bra, måste man ju göra något annat istället.

Idag gjorde jag världen till en lite bättre plats genom att ge tre kronor och femtio öre till några finniga femtonåringar. De stod före mig i kassan till hemköp och lade upp glass, godis och läsk på rullbandet. De hade exakt etthundra kronor och hade räknat ut att summan av sakerna de skulle köpa skulle uppstiga 99 kronor. Perfekt. Men läsken hade pant och det hade de inte räknat med så summan blev 105. Och de hade ju bara 100. Åh Nej! Skrek de. Vad gör vi nu?

Eftersom jag också varit femton år och all min lycka har legat i filmkvällar med läsk och godis och kompisar kände jag en enorm sympati med kidsen och ville inte att deras kväll skulle förstöras för en ynka femmas skull.

Så jag sa att jag hade en femma men jag hade bara tre och femtio. Jag gav dem det och de blev så lyckliga. Kassörskan blev så mild av min vänliga gest att hon gav kidsen 1,50 i rabatt och på så vis blev kidsen glada, jag blev glad av att ha gjort en så god gärning och kassörskan blev glad och god för att alla andra var det. Så fungerar vi människor. Lätta att forma. Som cenitlera. Se bara till att göra fina former.

Det är dags för en lista känner jag.

Saker jag gillade när jag var liten:

- Att leka affär

- Att fuskstäda och njuta av hur rent det blev (gillar fortfarande)

- Bygga kojor

- Klättra i träd

- Leka skola (där jag var lärare)

- När man var blöt i håret efter skolgymnastiken

- Skriva skrivstil

- Samla på kapsyler

- Spela kula

- Spela in radioprogram på kasettband med min bror

- Äta korv och pommes frites

- Dela upp lördagsgodis mellan mig och min syster och bror där vi alla fick exakt samma sort och lika mycket av allt. Och hur vi sen bytte med varandra för att få de sorterna vi gillade bäst.

- När pappa spelade munspel och dragspel

- Sommarkvällar då vi sprang in och ut i huset och efterlämnade nyklippt gräs på vardagsrumsgolvet.

- Låna mammas smink

- Kolla på syrrans Jared Leto-affischer

- Skriva brev

- Få brev

- Att ha sand i byxvecken som rann ut när jag bytte om till pyjamas.

- Att ha pyjamas

- Att låna syrrans klänningar och längta efter att bli stor.

- Att se på Bullen

- Att se på voxpop

- Att spela in Bullen och voxpop på VHS.

- Sortera mina videoband och CD-skivor.

- Fantisera om hur jag skulle se ut när jag blev stor

- Fantisera om hur jag var Yrla i "Ebba och Didrik" (det gör jag nog fortfarande)

- Titta på filmer som skrämde mig lagom mycket (Ronja Rövardotter, Mio min mio, Bröderna Lejonhjärta)

- Astrid Lindgrens röst

- Dricka varm choklad hos mormor och lyssna på "barnen i bullerbyn" på kasettband.

- Sova över hos min moster och få äta Pizza.

- Pannkakor

Jag gillar fortfarande samtliga av ovanstående saker. Syrran har inga Jared Leto affischer längre, men jag tycker fortfarande om att beundra det hon har på väggarna. Kanske för att jag beundrar henne för hon är stor och klok.

Det är befriande med Listor. Det blir klart för en hur saker och ligger till. Det är en kick.

Hejdå.