yeah another year yeah

jag känner för att skriva
men vet inte vad.
måste man veta vad
alltid?

alltid ska allt man gör ha ett syfte
jag gillar inte det.

det snöar ute.
fiona apple sjunger desperat
i want you
för mig.
mitt flickrum känns stort
och litet på samma gång.
när jag var liten var jag livrädd
för vampyrer.
denna rädsla kom sig nog av
en för tidig exponering för filmen
en vampyrs bekännelser.
jag trodde dom var i garderoben
satt där med cape och huggtänder
och manisk blick
och ville ta mig.

nu är jag inte rädd för vampyrer längre
herregud
jag välkomnar dom!

snart är det dags för årsslut
bokslut på 2010.
ett jävla år.
ett jävla år till
av alla jävla år.
stunder
korta som långa
borta.

2010 kan kortfattat sammanfattas såhär:
Januari- kallt som satan, universitet, framtidsångest, saknad.

Februari- kallt som satan, flytt, framtidsångest, saknad, fattigdom

mars- idogt slavande på restaurang, saknad, framtidsångest, vanlig ångest

april- exil i europa, allmänt omoget beteende, vulkanhaveri, vanligt haveri.

maj- exil i europa, allmänt omoget beteende, framtidsångest, kärlekskval

juni- danmark, slava på restaurang, en känsla av att det inte löser sig

juli- slava på restaurang (hatade det), fest, cykla, fredrik, elina, carro

augusti- framtidskval bigtime, arbetslöshet, existentiell kris

september- karmabomb i form av lägenhet i göteborg, arbetslös, tristess

oktober- längtan, spänning, tristess, flytt, ensamhet

november- arbetslöshet, göteborg, kreativitet, en känsla av att allt blir bra,

december- jobb, snö, andra lång, lina, min bror, fest, bra

så det gick från
ganska bra
till dåligt
till skitdåligt
till ganska bra
till bra.
fan vad fint.
en riktig framgångssaga.
men än är det inte slut
och den som regisserar mitt liv har kanske en riktig jävla surprise kvar.
nåt slags lik att damma av

så spännande.
godnatt.

Tortyr

Europa har börjat
med tortyr igen
säger dom på radion.

Världen rasar
går sönder
pulserar och har sig

och jag sitter här i
morgonrock och äter
en torr fralla
ser smutsen på golvet
och disken i köket
inga tecken på tortyr
här
inte.

Me Vs Me

Idag fann jag mig ståendes på Hemköps delikatessavdelning och fullkomligt mula in ostbitar som var för provsmakning. Enligt normen tar man en, max två bitar för att se om osten faller en i smaken eller bara passerar smaklökarna obemärkt förbi. Men jag bara fortsatte utan att tänka på vad jag gjorde. Jag stod dessutom och smaskade högt och sa "mmmm" samtidigt som jag dreglade över tapasdisken till vänster. Jag var hungrig. Jävligt hungrig och sen kom en hemköps-tant och sneglade med ett ont öga och mumlade något om var osten fanns i förpackning så jag kunde smaska vidare hemma. Hon uttryckte sig inte exakt så men det var så det lät. Jag tog en sista bit och gick fattig och sugen ut ur affären. Sen gick jag in i en annan affär och där sålde de parfymer. Jag hittade en parfym som hade en stor affisch ovanför sig och på den affischen var en kille som jag varit kär i för länge sen som blev modell, så jag sprutade lite av parfymen på mig. Jag vet inte varför jag gjorde det. Jag ville väl se om den luktade gott. Om han stod för något bra genom att göra reklam för just den. Den luktade inte så gott. Inget särskilt.

Ikväll ska jag och Elina äta hemmagjord pizza. Jag bara längtar efter att klockan ska bli sex.

Idag har jag inte sökt ett enda jobb för det finns inte enda jävla jobb utannonserat som jag inte redan har sökt.

Dags för lista. "Saker som känns lite jobbiga just nu" VS. "kanske är det inte så farligt ändå"

1. Jag har inget jobb. VS. men jag kanske får ett snart

2. Jag har en helt havererad ekonomisk situation VS. men jag har ju fått en lägenhet.

3. Det sket dig med kärleken VS. men jag känner mig hoppfull och fin ändå (typ. Det här är lite ljug)

4. Jag känner mig rastlös och lat nästan hela tiden VS. då virkar jag en vante. Det orkar jag.

5. Jag känner inte att jag bidrar till samhällsutvecklingen VS. Men jag ska rösta på söndag och det är ju ett litet bidrag

6. Jag måste betala 1.200 kr i böter till västtrafik VS. men jag kan äta nudlar ett tag

7. Jag är ibland rädd för att få åderbråck VS. men jag har alla kroppsdelar intakta

8. Jag vill så mycket saker som jag inte gör VS, men sätt igång då.

9. Jag är för håglös för att sätta igång VS. men en vacker dag kommer jag inte vara det längre

10. Jag kan inte räkna VS. men det finns en massa annat som jag kan. Tror jag.

Nu ska jag virka en vante i soffan och tänka på de planer som jag och Dick har pratat om som handlar om att fira jul i förväg i år. Så kallad "FörHjul". En helt komplett julafton med vännerna. Med gröt, kalle anka (på VHS) och finkläder som sitter obekvämt, julsnaps, gran, julklappsbyte och kanske en whiskey till kaffet. En jultomte ska vi väl ha också.

Frågan är var vi ska vara. Dick föreslog i en cirkusvagn på hjul. Hjulafton.

Ska vi rulla också? Klart vi ska rulla! Vilken cirkus.

Trevlig helg.

Härskna är vi allihopa

Jag ligger i sängen och törs inte gå upp.

Dels är badrumsgolvet fullt av krossat glas sedan i förrgår som jag inte orkat sopa upp än.

Dels för jag är hungrig och i kylskåpet fanns sist jag kollade följande artiklar:

Äppelmos

Sylt av något rött slag

Förpackning öppnad och förmodligen härsken grädde (härsken förresten, bra ord)

Kalles kaviar

Ett halvt paket smör

En tom ostkupa

En påsköl

Ett paket ägg utgångsdatum sista Juni.

Jag skulle kunna göra mig en macka. Med smör, osynlig ost, kaviar och kanske någon syltklick av rött slag. Men för det krävs bröd och det finns inte.

Jag skulle kunna koka gröt och äta äpplemos till.

Ja. Det är faktiskt ett alternativ. Inte för att låta dekadent eller på något vis fejka någon slags misär, men gröt är mitt enda alternativ.

Jo för alla mataffärer i Värmland har sprängts åt helvete av någon anorexi-liga. Det såg jag på tv.

På tv i en dröm.

Alltså är det sant.

Gröt alltså. Jag tror jag hellre ligger kvar här mot mjukt täcke och äter lite av det som finns kvar av min självdisciplin. Gott först men dålig eftersmak.

Fast det finns ju tandborste.

/Lily

TILLFÄLLIGT AVBROTT

Fill holes

Det är väldigt synd att man inte är efterklok före ibland. Jag tänkte på det litegrann för några veckor sedan. När man sitter arbetslös hemma och bäljar i sig kaffe dagarna i ända iklädd morgonrock och dekadens har man tid att tänka och fundera över sådant. Och annat med givetvis. Nu har jag både ett och tre jobb så det där med tänkande har det inte blivit mycket tid över till.
Hursomhelt tillkom en teckning på temat efterklok. Här kommer den.

'Att fylla hålen i själen lite väl bokstavligt'




Nu ska jag bli lika vit som februari månad. Oskyldig och oskuldsfull. Ses i mars!
Hej!

last goodbye

Ute är det snöstorm för hundrade gången i år och inomhus sitter jag bland flyttlådor en fredag morgon endast iklädd lös-mustasch ätandes gamla ostbågar. Det är så jag peppar inför en riktig dunderfest. Ikväll bjuds det på vinbål och gamla okokta potatisar på haga. En sista fest innan jag lämnar denna för mig livliva till stadsdel. Varje gång något gick snett hade jag åtminstone min balkong, jag hade min säng, jag hade mitt underbara kök. Mitt varma badrumsgolv (ja jag har värmeslingor) där jag kunde ligga med gott samvete eftersom att golvets mjuka hårda yta värmde likt en omtänksam hand.
Nu ska jag alltså lämna denna bostad där så mycket har hänt. Kärleken har spirat, såväl som sorg och lite hat. Men framförallt glädje, såsom den gången min bror dök upp en sommardag med en sprillans ny gitarr till mig som försenad julklapp. Eller när det kastats saker; citroner, pizzor, ägg, vatten, toalettpapper, slängkyssar. Fina samtal har pågått i mitt kök. Insikter har dunkat mig i huvudet över en kopp te. Jag har också fått några smällar i huvudet när det varit för sent. Typ dagen efter kvällen före, då insikten BORDE kommit. Jaja. Nu är det över och igår kväll när jag låg i min säng och såg ut genom fönstret som tack vare snön på taken liknade en tavla med ett streck på mitten och likadels vitt ovan strecket som under det. Lite magiskt och abstrakt. Ungefär som de sentimentala känslor jag plötsligt fick över att jag ska flytta.
Men först; en sista fest. Ger något slags besked så snart min kropp och själ tillåter så att ni stackare som inte kan delta få ett hum om vad ni missade.
Hejpåer!!

Tårta

Ibland kan man finna sig själv sittandes i sitt kök en tisdagseftermiddag med otvättat hår, en tallrik fil framför sig där flingorna luckrats upp som pappersbitar, ätandes en bit prinsesstårta som egentligen är för gammal och inse att man har ett viktigt beslut att fatta. Man äter gammal prinsesstårta med marsipan och allt och inser att man måste välja väg. Sitta i ett vägskäl och tjura, även om man har tårta, gör ingen glad. Förbi far möjligheter medan man väntar på något bättre än det som passerar. Såna människor förblir hungriga. Verkar ju jobbigt att alltid vara hungrig. Man får bestämma sig. In or out. Har en bit tårta kvar som jag ska ta nu och äta på lääääääääääääänge. Eventuellt för alltid. Om inte grädden härsknar. Vore ju typiskt en tårta.

Vatten över (det tunga) huvudet

Jag har tagit mig vatten över huvudet. Igen. Jag tror att en helg har fler timmar än den i själva verket har. Jag tackar således ja till fest och till jobb och glömmer att jag däremellan ska hinna sova. Att hela ideén om att både festa och jobba går åt helevete redan när man börjar använda dessa begrepp i samma mening glömmer jag varje helg. Det finns en anledning till varför de flesta normala människor väljer ett av dessa alternativ. Jag är inte en av dom normala, jag tror mig vara en övermänniska som klarar allt. Inte allt, men åtminstone att jobba OCH festa samma helg. Morgonens lilla mini-maraton till bussen vittnar dock om det motsatta. Trött, blek, grinig och sen kom jag till jobbet. Och ångrade lite att jag tackat ja till jobb eftersom vi hade examensfest igår. Men vad tusan. Det går. Det jobbiga är att ikväll ska Ebbot min idol och svenska hjälte komma till den lilla staden jag bor i och spela skivor. Jag hade hela tiden tänkt att jag skulle gå en stund. Ta en öl. Gå hem tidigt. När jag vaknade i morse med en trottoar på huvudet kändes Ebbot inte så lockande. Nu efter lunch och kaffe börjar jag omvärdera situationen. Runt åtta kommer jag vara heltaggad. Vid elva kommer jag vara inne på mitt tredje glas vin. och imorgon kommer jag må riktigt riktigt kass. Och kanske komma sent till jobbet.

Tur att jag ska lämna detta snart. Tillvaron börjar bli alltför förutsägbar. Till och med när jag försöker överaska mig själv genom beslut där jag liksom fintar mig själv, blir jag ändå inte övveraskad. Vad som verkligen vore spännande, hade varit att gå hem och rensa avloppen ikväll. DET hade verkligen förvånat mig.

Hade två nya meddelanden på mitt mobilsvar i morse. Ett inspelat klockan 22.30, och ett klockan 04.23. Båda från min bror. Det första var fullt av hoppfullhet, glädje och öl-sinne för humor. Det kan sammanfattas som att han förväntade sig att kvällen skulle bli bra. Det som kom ca 6 timmar senare var det mest melankoliska jag någonsin hört. Det ger mig anledning att bli allvarligt orolig för brorsan. I flera minuter flåsade han fram allvarliga floskler som att: "det är ju en stor dag för dig. Och för mig. jag borde ha varit vid din sida, denna högaktningfulla dag"..."Du är så begåvad och jag är full". "hoppar du har roligt" (jag sover!!) "nu ska jag vidare, i livets ekorrhjul"...
Jag tror jag måste ringa honom nu. Väcka grabben ur sitt öl-koma.

Hejpåer.

When im dreaming of you

Det är lördag kväll och jag sitter i mitt kök iklädd trasiga jeans och en Tshirt som inte var min från början men som jag nu överväger kalla min. Ute är det kallt som i en jävla grav och lika mörkt för den delen. På fönstrets insida framträder is i vackra mönster och slåss om uppmärksamhet med min släckta kvardröjande advetsljustake.

Imorse när jag vaknade kände jag mig ovanligt dum i huvudet. Jag brukar känna mig dum ibland men idag var det påtagligt. Det var något med brist på pengar, omdöme, studiemotivation och vettiga matvanor som tillsammans bildade en kall jävla svallvåg som sköljde över mig lagom till alarmet påminde mig om att jag skulle plugga idag IGEN. Det blev jävligt kallt för en stund och jag övervägde skolka från livet idag.
Istället blundade jag och åkte jag på en minisemester till Hawaii och byggde ett sandslott med stora fönster. Tillräckligt stora för en prins att klättra genom.

Sedan satte jag mig på köksstolen där ett avtryck sakta börjar ingjutas efter min stjärt. Så mycket har jag suttit här. Fan om den här uppsatsen går åt helvete. Då tror jag det finns risk för att den där Hawaii-semestern blir realitet. Jag skulle kanske passa med blommor i håret och bastkjol. Jag skulle bo i sandslottet som jag byggt och vid min privata brygga skulle jag ha en båt av halm med segel av palmblad och med den skulle jag upptäcka vikar som ingen annan upptäckt och dyka utan snorkel och cyklop och gå på te-bjudning hos min vän sjöjungfrun i en vacker undervattensgrotta full av rosa, vita och gula blommor som vajar i vattnets regelbundna rörelser. På kvällen skulle jag sätta mig i min stora snäckformade soffa vid vattnet och småprata med syrsor och andra djur samtidigt som jag plockar stjärnor från himlen som jag äter. Uppfylld av tillvaron somnar jag under en bädd av vita liljor och den söta doften gifter sig med stjärnornas eftersmak. Sedan drömmer jag om hur jag vaknar i min säng i Karlstad och inser att min nya hawaiianska drömvärld inte var sann.

sov gott.

Emotionell/Fysisk

Sitter och missbrukar skumtomtar och dylika gelatinfyllda gödningsmedel. Har smällt i mig två påsar ostbågar på tre dagar och druckit ungefär tre liter cola. 2010 kommer tydligen bli året då jag inte får ligga på grund av min svullna kroppshydda. Kan lika gärna börja röka också om det ändå är kört. Medan jag sitter här och ponerar på detta lyssnar jag på Owe Thörnqvist. Vilken Geni, varför lyssnar man inte mer på gamla gubbar vars musik består av fyndiga nödrim? "Är du du under isen, kliv in i spisen". Konkret och verklighetsförankrat råd. Inga jävla tolkningsmöjligheter eller metaforer. Rakt på, jag gillar nog det. En annan sak som jag insåg igår att jag gillar är killar med ett pojkaktigt utseende som har tydliga nördtendenser och drivs av impulsivitet. Men vad jag verkar gilla ännu mer, är tjejer. Tjejer är snyggare än killar. Så är det bara. Dock är de bra till olika saker. Så det beror ju lite på vad man vill ha killarna och tjejerna till. Killar är ju bättre på matlagning än mig, medan tjejer överlag är mer emotionella än killar och därmed kan möta mig på ett djupt plan. Man kunde ha en av varje... En kille som lagar mat till mig och en tjej som jag metareflekterar med över ett glas rött.. Nej fan vad tjatigt. Kanske kan man använda killen till något annat också när prata blir för tjatigt. Något mer Fysiskt.

Så gillar jag att man kan resa till Paris och tillbaka för 32 euro, samt bo på femstjärnigt Hotel för bara 172 euro. Är man då två kostar det bara 80 euro. Så värt. Det finns badkar, minibar och kingsizebed. Man borde åka och vara emotionell och fysisk. Det borde man.
Ska vi?

Juldagen- en väsentlig del av ungdomens baksida.

Juldagen. Varenda jävel som man gått i samma klass med sen lågstadiet och som inte sitter i nån färdigmonterad villa i förorten släpar sig ut i snöstormen för att bli hästefull ihop med gamla bekanta ansikten som man inte bryr sig ett skit om egentligen. En del vet man varken namn eller kontext på, bara att man borde hälsa, dra de vanliga mögliga fraserna;
1. vad länge sen vi sågs!
2. Ja förra juldagen va?
3. vad gör du nuförtiden?
4. Vi borde höras oftare.
5. Hejdå
(Eventuellt jobbar man sig i den här fasen vidare till en bonusfråga. Men bara om vederbörande bekanta är snygg, om man själv är singel och stadig på foten tack vare 7 öl och två shots)
6. Eventuell bonusfråga som KAN leda till flera frågor och vid tur ett ligg som man kommer ångra resten av året. Ångesten kommer sedan att kulminera varje juldag så länge du lever. Frågan är: Är du singel?
Ja och sen är det klippt med frågor som; Bor du i stan? Bor du ensam? är det långt? kan man gå eller ska man ta taxi? Hur stor säng har du? har du frukostmat? Rena lakan? Vin? Får jag låna tandborste..? Ska vi dra?

Jag talar som ni förstår inte av egen erfarenhet, men jag har sett. Oj vad jag har sett detta ske. Så pass på.

För egen del var juldagen helt jävla sprängfylld med bra stoff som skulle kunna fylla en novell. Känsliga läsare måste dock respekteras, därför tänker jag inte dra några som helst detaljer från min egen juldag. Legendarisk är ett bra ord.
Gömde vinflaska i snöhög. Som turligt nog inte kom fram igen. Träffade roliga bekanta. Ingen OH NO!!-upplevelse. Klättrade över staket och hade sönder både ett och annat. Hamnade på haket stalllyktan med en gammal kär vän. Och Baron Francke- En lite onödigt stark ölsort. Dick satte på sig sin tröja över kavajen och utbrast sedan förtvivlat "Var fan är min kavaj"!? Denna händelse kan på många sätt sammanfatta aftonens nivå. Liiite för mycket snö ute för att snöbollskrig och dylikt skulle undvikas. Jag och bror kom hem helskinnade och jag ringde till Australien och flåsade upp ungefär 200 spänn. Värt.

Längtar redan till nästa juldag.
Nej nu får det vara nog med julmat och frosseri. Jag satte i mig en halv Brie i liggande tillstånd idag, och min kropp har antagit ett svullet tillstånd.
Måste sova nu. Hitta mitt förnuft som ligger och sover räv någonstans bakom reptilhjärnan.
Hejpåer.

Studierna går bra nu.

Konversation 16.03 i Universitetbiblioteket när vi åtminstone ser ut att plugga.

- Är det inte dags för en vin-paus snart?
- Njaej.. Vi borde plugga.
- Ja men vi kan plugga på Puben. Dricka eftermiddagsvin och plugga. Jag VET att jag kommer plugga bättre där.
- Men jag är inte sugen på vin.
- Jo, det är du. Öl då?
- Fan Carro. Vi är sämst. Jag har inte kollat på Sunes jul i år än. Kan vi inte se på lite Rudolfkul på Youtube, snälla??!
- Ja, bara om vi dricker vin, samtidigt.
- Men fan Carro, vi skulle ju plugga!
...
- Jaha, här har Sara Strandberg vunnit 25.000 kr för att hon kommit med bästa spartipsen. Hon behöver väl fan inga pengar om hon är så jävla bra på att spara. Tycker vi skulle vunnit.
- mmm
- Nu vet jag vad jag ska göra! Köpa en trisslott. Vilken sort... Hm.. här ser man att Lennart Karlsson vunnit 25 kr. Jaha kul för honom. Jag köper en guldtriss... FA-AN då. 0 gånger 2. Fan det är ju med andra ord ingenting.
...
- Vill du ha en bulle?


Pengarna rullar in, det går bra nu. tralalala.

Melankoli-karusell med en touch av surrealism

Snön faller vit utanför och här ligger jag med sömnbrist som briserar inuti mitt huvud och kokas upp till en sjudundrande sjudande rörig sörja, brunare än knäcken du kokat. Mitt linne är ut och in och fullt av coca-cola fläckar har jag just konstaterat när jag sträckte ner näsan under linningen för att ta reda på om det var dusch-dags.
Det var det.
Men det skiter jag i och ligger kvar där jag är. Jag har legat för lite den här helgen. I alla bemärkelser. Men när jobbet kallar kallnar jag, och hårdnar och står ut med sömnbrist för den goda sakens skull. För att slita sönder ryggen genom att bära era tallrikar med julmatrester som skulle kunna försörja ett mindre U-land. Folk är giriga och lite dumma. Jag med. Du med. Jag är också en feg jävel och det kan jag nu ligga här och gräma mig över tills jag får liggsår.

Eller så går jag och lägger mig, med hopp om att vakna upp och åtminstone likna mitt forna jag. Hur fan det nu såg ut.
Min lugg har blivit så lång att den sträcker sig från Karlstad till Grums. Sjukligt vad mycket man kan se mellan fingrarna med när man har händerna fulla.

Imorgon när jag vaknar kommer det att vara vitt och kallt ute. Då har gud-jävelns tårar frysit till is på vägen ner, och förgyller vår tillvaro med isiga vita oskyldiga flingor. Vi tror det är snö men i själva verket är det alltså guds frusna tårar. Vad är han så jävla ledsen för undrar ni? Jo, han grinar för att han just sett klart Prison break-boxen och är alltså så deppad för detta, att han bara grinar och inte ens orkar äta eller gå på toaletten. Nu känns hans tillvaro så tom och han måste ha tena-vuxenblöja för att han bajsar i nattsärken. Ja ni vet själva hur det är när en dvd-box är slut.
Detta upplystes jag om 02:26 inatt då gud sjöng in en sång fylld av melankoli och några flaskor dyr calvados. Eller det kanske var min bror.

Äh jag hänger inte med. Gör ni?

/Hejdå, ha så roligt på din resa, din jävel. Du ska aldrig någonsin få mitt nummer, inte ens om du frågar. Jo, kanske då. Troligtvis då. Min dåliga karaktär känner du ju till.

Is history recorded? Does someone have a tape?

Söndag i residenset på Haga. Det skulle kunna innebära kalvstek med rödvinssås inne i salongen under kristallkronan som vi ärvt av gammelmormor. Silverkandelabrar på det tjocka gigantiska ekbordet och rödvin i glasen. Sedan kommer vår tjocka vänliga husa och lägger på en portion till samt hör med herrskapet vad vi önskar till efterätt. Vi önskar allt som går att få och det får vi. Efter middagen är vi sprängtjocka och mätta. Männen rundar av med en cigarr och en cognac och kvinnorna broderar kuddfodral. Fast eftersom det är mitt residens är det tvärtom. Kvinnorna rundar av med cognac och cigarrer. Sedan lite jakt. Männen broderar kuddfodral och jämför åderbråck.
Sedan idkar jag och min man älskog i världens största himmelsäng. Ömt och fint i det orange skenet av den öppna spisen och fullt av hår som faller erotiskt över axlar och spetsiga sängkläder som döljer det väsentliga. Sedan somnar vi mätta och lyckliga och trygga med vetskapen att jag under dagens jakt skjutit ett fint litet oskyldigt rådjur som vi ska festa på nästa söndag.
Livet kan inte vara bättre, säger vi och somnar i varandras armar under fluffigt vitt täcke. I fönstret fladdrar genomskinliga vita gardiner och utanför skiner månen full och självgod.

Ja så kunde det ha varit, mycket väl. Men husan var sjuk och den vackra matsalen renoveras och det var för dåligt väder för jakt och vi var inte sugna på efterätt och sovrummet med den vackra sängen och ljuset och spetsarna brann upp. Och min man försvann genom skorstenen. Vips sa det och sen visste jag inte om jag var på riktigt eller på låtsas. Idag igen. Varje söndag samma sak.

Så nu får jag väl ta min söndagslektyr med mig ner i badkaret för veckans skumbad och tvagning. Min söndagslektyr är inte porr. Jag missade auktionen idag föresten. Satan.
Min söndagsbok är Camus. L'etranger. Alltså främlingen på svenska. Men jag läser på franska. I badet. på söndagar. Så. Nu vet ni det.

Varsågoda, en liten inblick i min havererade ungkvinnslya.
Gotta er ordentligt. Och njut av era välpolerade hem medan jag njuter i badet av oredan och ensamheten och äter glass till middag. Glass med korv och snö som strössel. Och tänder inga ljus i väntan på julefridens heliga dag. Näe. Jag ska istället gå ut och fånga vattendroppar i en påse och slå in i ett paket och ge till Gud i julklapp. Han som har sånt jävla sinne för humor fattar väl ironi.



Sverige I December. Det är fantastisk utsikt man har. Och julstämningen liksom sköljer över en varje gång man drar upp persiennen.


Från min bas sängen har jag denna inspirerande vy. Och blir man sugen på kaffe finns det alltid en slatt i någon kopp jag gömt här eller där. Toppen!


Jag fick blommor av Carro för två veckor sedan. Jag vill inte kasta dem riktigt än. Det är inte så ofta jag får blommor så jag vill gärna ha dem framme. Vissna eller inte, jag fick dom.

Hejdå hejdå.

Life has a funny way of sneaking up on me

Torsdag. Kväll på ankan. För hög musik. Berodde antingen på bristen av öl-intag eller på att jag blivit gammal. Viket som är oroväckande.
Tomma stolar, tomma öl, tomma hjärnor och tomma toarullar. Jag gick ut. Det snöade. Håret fullt av flingor och kappan svart och vit. Burger king. Tomma kassor. Cykel hem. Tomma gator. Hem. Tom lägenhet. Jättestor och jättetom.
Jag tar upp ungefär en halv kvadratmeter av min lägenhet.
Vad ska jag göra med resten?

Jo. Jag ska använda ett helt block post-it lappar och skriva meddelanden till mig själv. Sådant som jag ska komma ihåg imorgon att jag ska glömma. Ibland glömmer jag bort att jag ska glömma saker. Så typiskt!

Jag blev friad till ikväll. Jag svarade att jag inte sysslar med konventioner. Han blev stum och dum och jag blev smart och svår. Jävla män. Ni tråkar ut mig allihopa. Pratar ni inte om er själva pratar ni om era ex eller om er själva eller om era ex.

Och jag är så jävla bra och nämner aldrig något av ovanstående. Tralalala la la la.

Fullmåne. Full och jävlig och lyser upp och ska vara så jävla speciell.
Jag är tom och du är full. Och tvärtom. Om och om och om igen.

// A true romance, when I dance.

The little grinch in me

Igår ringde det en student som ville byta ut sin sunkiga 20 kvadratare på studentboendet Sheriffen till min lägenhet. Om hennes lilla lägga var sunkig har jag inga säkra uppgifter på, det sa hon inte, men med tanke på att det bara bor en massa oansvariga äckliga studenter som slänger spyor och ölburkar i korridorerna har man ju sina aningar. (Förlåt Carro, du är givetvis inte en av dem).
Så det gick en dag innan någon lade vantarna på min kära lägga. Fast sen är den ju Karlstads lovenest och partymecka. Det har hänt mycket roligt här och jag kommer sakna den. Tror det måste uppkomma en lista om lägenheten. Två och ett halvt år tillsammans, det kommer man inte undan med ostraffat.

En gång trodde jag att jag var vuxen. Jag köpte julpynt. En adventskjusstake och en julstjärna. Glitter och en och annan tomtejävel. Fast då ska jag inte tomtejävel men nu gör jag det. Det visade sig emellertid rätt snart att jag inte var vuxen. Hur jag kom på det är en lång historia som vi får ta en annan gång. Den innefattar bl.a. våldgästande hos gamla ligg som vill sova, orimligt livlig fantasi och försummande av disk, samt ekonomisk oansvarighet utan motstycke.
Förra året gjorde jag ett halvhjärtat försök till att julpynta. Men jag hade sådana allvarliga problem med att få upp julstjärnan att jag till slut klippte sönder den i en bedrövlig stund av ilska. Kastade skiten i sopnedkastet och svor på att aldrig mer julpynta.

Löftet hade jag glömt i år, så jag tänkte sätta upp en härligt accepterad ljusslinga på min balkong. Men den var trasig. Återigen hånad. Jag är inte gjord för att ha julpynt. Nu hänger den där lite slött och grå och lyser föga.

Igår när studenten skulle komma och inspektera min lägenhet fick jag eld i röven. Helvete vad fort jag fuskstädade. Och diskade. Fuskstädning går utmärkt om man har en walking closet och det har jag. In med allt som ligger och dräller och stäng dörren. Men studenten ville givetvis öppna varenda satans dörr och därmed var jag avslöjad på tre minuter. En fejk.
Jag skäms lite. Inte över garderob incidenten, jag står för att jag fuskstädar och har skavanker och lik i garderoben. Men jag skäms för att jag rev fram den satans adventsljusstaken för att framstå som en normal svensk. Tror inte jag lyckades lura henne ändå. Hon såg skeptiskt ut när hon såg mina döda blommor. Skitsamma, nu står den här och lyser upp i vintermörkret. Lika jävla bra det. Inte lär det gå mot ljusare tider.

Nu ska jag charma min (eventuellt) nya arbetsgivare. Fram med mina gigantiska bröst så är saken biff. Strålande, så gör jag alltid. Brukar gå bra varje gång.

hej då.

Ligga i 60 timmar

Nej jag har inte dött. Fast det var jävligt nära igår eftermiddag kan jag säga.
Som en gammal kärring med scolios och reumatism har jag tagit mig upp ur soffan ungefär fem gånger de senaste tre dygnen. Då, med mycket möda, för att gå på toaletten. Jag har knappt ätit alls. Vem fan orkar ställa sig vid spisen när man är halvt död? Eftersom att jag är så sjuk vill ingen befatta sig med mig. Ingen medmänniska vill komma och ge mig en kram eller en liten klapp på kinden. Det är lugnt, jag förstår er. Ha inte dåligt samvete. Nejdå.

Eftersom jag känner mig så ensam och ynklig sover jag på soffan. Sängen är så stor, att jag drunknar där. I svett om inte annat. Således, ligger jag på soffan, svettas och sover, är vaken omvartannat och äter inte. Jag har typ gått ner 8 kilo på tre dagar. Jag har åldrats tio år. Tror jag fått grått hår. I morse var jag så satans trött på det här att jag ringde vårdcentralen. Syster Eva ställde frågor och jag svarade. Hon sa att jag borde skaffa en termometer så jag kan se hur hög feber jag har. Hon tyckte definitivt att det var amatörmässigt att inte ha en termometer. Ovuxet. Hon sa att stjärt-termometer är att rekomendera. Att den var mest tillförlitlig. Stjärt-termometer. Tillförlitlig. Jo Jo. Tror jag säkert. Sadist.

Hursomhelst tyckte Eva att jag skulle komma till henne så hon fick se på mig. Så att jag inte gick och dog i hemmet. Så 1890-tal. Men jag fick inte gå in i huvudingången. Jag kände mig så utesluten. Inte ens inom sjukvården kunde man få en kram eller lite fysisk närhet. Men det var värre än jag trodde. Jag fick gå till baksidan och gå in och sätta mig i en bur. Helt avstängd från alla andra. Sen kom Eva. Klädd i en astronautdräkt. Typ. Vita plastiga kläder, handskar, förkläde och munskydd. Nu vet jag hur det känns att vara en samhällets böld. En som får gå bakvägen. En som man är rädd för. Eva tog halsprov på mig men jag skulle inte ha någon medicin sa hon. Det skulle gå över. På vägen hem gick jag in på ICA och köpte något ätbart. Mitt insjunkna ansikte och min tomma blick måste avslöjat mig. Kassörskan sa "krya på dig".

Så återvände jag till mitt illaluktande näste soffan där jag nu tillbringat de senaste 60 timmarna. Det är så fruktansvärt tråkigt och allt blir blött. Jag speglade mig förut och det var fan något av det värsta jag sett. Jag såg ut som en mentalpatient som rymt från psyket. Dregel i mungiporna, stirriga ögon och flottigt hår på ända. Det enda som fattades var tvångströjan. För att bli lite gladare åt jag tre ostbågar. Fastän jag inte ens var sugen.

Nu ska jag vända huvudet inåt och försvinna in i drömpsykosen. Inatt broderade jag en skitstor bonad i tribal-bokstäver med texten "Jag äger ingenting". Orka analysera det.

Adjö.

Ps. Gudjävel ska få fan för det här. Jag ska bakskjuta honom när han minst anar. Och ingen julklapp ska han få. Det kan han fan glömma.

Side effects

Det här med vaccinering ser jag annorlunda på i dag. Vaknade upp och kände mig ovanligt matt. Tänkte på den öppnade påsen ostbågar jag har i köket och förväntade mig att min lekamen skulle vilja flyga upp i ett glädjetjut för att sätta i sig halva påsen till frukost. Det får man göra när man är vuxen. MEN. Jag kände inget sug. Inte efter något. Ingenting. Inte ens en varm kropp mot min. JAG HAR BLIVIT LOBOTOMERAD!!! Tänkte jag galet med stirr i blicken och såg Jack Nicholson framför mig kuka ur totalt efter ett sådant ingrepp.
Jaha. 25 år och känslokall. Tack gud för den fina presenten.

Sedan efter lite utvärderande av den högst osannolika förklaringen jag just gjort, insåg jag att den var just osannolik och att jag helt enkelt bara drabbats av en vanlig influensa. Värk i kroppen, Ont i halsen, feber och en allmän håglöshet och utebliven hunger. Det är ju satan i mig ett riktigt nederlag. Ett hån mot hela min, åtminstone, inbillade framförhålling, att jag går och vaccinerar mig för att slippa bli sjuk och så är bieffekterna av sprutjäveln; ATT MAN KAN BLI SJUK!

Tänk om alla instanser i samhället skulle jobba så. Ponera att ni går till minnesmottagningen i stället för lurendrejarna i vaccinations-baracken. Du går dit för att få hjälp att glömma någon (nu vet inte jag om det är så de jobbar, men man kan ju alltid hoppas). Tänk om sidoeffekterna då var, att du skulle minnas allting starkare i ett par dagar när du ligger och kvider i sängen. VA! Det var ju inte vad man väntat sig precis. Som att köpa DN för att slippa aftonbladet men så har någon jävel lagt in aftonbladet INUTI varenda DN. VA! Eller tänk att ni går på restaurang och beställer en omständig dyr jävla rätt. Typ renskav med morotsfrästa syltlökar panerade i kantarellmolekyler, toppade med potatisakal från afrikas öknen. Och sen när ni satt i er delikatessen, blir ni mer hungrig, än innan. VA!?
Ska det vara på detta viset?
Jag tro jag ska skriva ett brev till Sverker Oloffson. Jag kanske får vara med i PLUS. Stå i studion och se allvarlig och sårad ut. få ut fett skadestånd så jag kan fara till London, sans problem!

Sverker: Och hur var det för dig nu när du var sjuk, berätta!
Jag: Jag var inte ens sugen på ostbågar. Hela dagen var förstörd och jag hade ont i hela kroppen. Och ingen tog hand om mig.
S: ja det är fruktansvärt, så här ska det inte få gå till. Vi har Gud med oss på tråden här, vi ska se vad han har att säga om din situation.
Gud, ska det vara på detta viset? En ung kvinna i sina bästa år, ska hon behöva bli sjuk och ensam va? ska det vara så?
Gud: Det är självförvållat. Du skulle aldrig åkt rullator i helgen. Det blir minus på karmakontot för sånt.
J: Men vafan jag ställde ju tillbaka den! Varför är du så jävla rutten nu helt plötsligt. Vi som varit såna homies?!
S: Jaha här kom det visst fram okänd information... Det kan passa ihop med dagens nästa gäst, 87-åriga Gerda från Göteborg. Gerda, du vill fråga om det ska vara på så vis att ungdomar ska kunna knycka oskyldiga tanters rullatorer, stämmer det?

FAN varför blir allt en mardröm när jag fantiserar om det.
Jag är nog lobotomerad ändå.

/hej jävla då

Swine flu serenade.

Klockan är 15.35 en Torsdageftermiddag mitt i november. Ute har det regnat hela dagen och jag har bokstavligen talat dragit täcket över huvudet. Om det inte var för att min äldsta finaste vän fyller 25 år idag hade jag önskat bort dagen. Det finns ingenting bra med den här dagen. Jag fann mig själv sitta på en bänk i ett totalt apatiskt tillstånd. Mitt problem och min apati beodde på rådvillhet. Jag visste inte om jag skulle välja pest eller kolera. Skulle jag med hjälp av den slöaste kollektivtrafiken i mrllansverige ta mig till sjukhuset via halva Värmland för att äntligen ta den där jävla sprutan som jag borde ta för att slippa svinis, eller skulle jag transkribera intervjuer. Pest. Eller kolera. Båda alternativen lika miserabla. Valde till sist den förstnämnda. Väl framme på sjukhuset var det trångt av pensionärer med våta kappor och blå plastiga skoskydd, rullstolar och cancersjuka, barn som grinade och stressade skjuksyrror i en enda kakofoni. Fan vad jag hatar sjukhus. HU man vill bara lägga sig på en brits och önska sig bort. Jag virrade omkring i 40 minuter innan jag hittade rätt avdelning. Sjukhus är stora. Och vaccinationsmottagningen i Karlstad har de flyttat ut i en barack på en parkeringsplats bredvid ett dagis ungefär en kilometer från själva sjukhusbyggnaden.

Det negativa med det, var att jag vandrade omkring i spöregn och var så fruktansvärt arg och irriterad på vädret och på mig själv för att jag störde mig på en så trivial omständighet som vädret. Det positiva med att gömma vaccinationsmottagningen ute i skogen på det viset är att ingen hittar dit, så det var ingen kö. Rätt in till doktorn som tryckte till med sprutan så var det hela över på 3 minuter. Att gamla bensköra tanter med rullator och några år kvar att leva inte kan ta sig dit, det har landstinget inte tänkt på. De vill bara undvika kö. Inte vara så tillgängliga. Förvisso rätt osvenskt.

Ja, och humöret blev inte bättre av en sprutjävel kan jag tyvärr meddela. Inget som helst upp-piggande i den där injektionen. Synd på något vis, hade varit festligt med en otippad tripp idag. Få lite sköna syner och hallucinationer.
Fann inget annat att göra än att åka hem och lägga mig i sängen. Härifrån kan jag transkribera och vara arg och miserabel hur mycket jag vill. Sådeså.

I samma barack som man tar sprutor fanns också följande service.



Det är otroligt vad landstinget kan erbjuda nu förtiden. Kanske är den till för dem, som glömt varför de kommit dit. Jag har aldrig sett något liknande förut. Jag undrar så va de gör därinne. Kanske hjälper dem människor att komma ihåg saker.
Hursomhelst bokade jag en tid. Det finns så mycket jag behöver komma ihåg. Saker jag ska göra och saker som jag inte ska göra. Ibland glömmer man sånt.

Nu ska jag sova middag.
Hej jävla då.