400 dagar senare

man vet att inte varit inne på sin blogg på länge
när man inte kommer ihåg adressen
och inte ens fattar
vilken knapp man ska trycka på
för att kunna skriva något.

ja det var en lång paus hörrni
men allt är relativt
å andra sidan
så skiter i att kommentera det.
andan föll på i afton.
punkt slut.

igår fick jag lust att spela gitarr
helt plötsligt
och oväntat
och jag brukar ju gå på magkänslan.
men en sträng var av
och jag vet att jag har strängar någonstans
i ett litet rött fodral
jag vet precis hur det ser ut.

Började leta men hittade bara
en jävla röra av
oanvända kondomer
1000 bläckpennor
kvitton från 2008
vykort från farmor med kattungar på
10 meter snöre
jultomtar
gem
löstuttar
saxar
knivar
tomma plånböcker
polsk valuta
ja. inga strängar i sikte alls,

så det blev inget spel.
övervägde spela munspel,
men sen kom jag på;
jag KAN ju inte det.
alls
för jag köpte det och tänkte
"jag ska lära mig"
men sen kom julen
och all julmat
och sen blev det 2011.

ikväll var jag på bar med Markus
som berättade om Berlin.
han hade varit på en klubb där
och sett tre människor ha trekant i ett bås.

ja se livet, det pågår visst därute
överallt hela tiden.

att göra:
städa lådor
köpa gitarrsträngar
skriva mer.

leva lite

funderar och tänker lite
på att sticka iväg någonstans
till verklig
vår
kanske sommar till och med.
sista minuten till Marocko.
ligga vid en pool en hel vecka
och slippa vara ambitiös
målinriktad
duktig, fin
bra, smart.
bara ligga och känna vinden
mot magen
och leva lite.
leva lite
medan jag kan.

väder-leken

sitter i min soffa
och äter långsamt och metodiskt
knäckemacka med brieost.
fyra tjocka bitar har jag skurit
och jag äter kanterna också,
det vita.
tystnaden fyller rummet
varierat med regn mot rutan
och lite bilar som åker
där ute
någonstans.
jag lyssnar inte på musik
inte på tv
inte radio
inte dator
bara på mig själv.

jag hör något om att
det här var inte
den roligaste måndagskvällen
i mitt liv so far.
jag gillar inte att leka leken
som kallas
väderleken
men som inte alls är nån rolig lek.

blundar och tänker på vad jag vill
och jag vill simma
i en stor bassäng.
men jag har ingen bassäng
men jag vill röra mig.

så jag går och letar upp
en fleecetröja med lappen kvar
som jag fick i julklapp 2007.
joggingskor i fem olika pastellfärger
svettband och Robyn
och sen drar jag.
ut i regnet
och jag springer med Robyn,
sex låtar,
rakt ut
in
i slottsskogen.

spottar och
harklar och
snorar och
plöjer rätt igenom vattenpölar
som svalkar mina varma fötter
och jag stannar, andas lite
i skenet av en gatlykta
och kollar upp på grenarna
och ser ungefär 18 nyanser av grått
och tänker att det jävlar i mig är
skönt att fucka åt den här misären,
genom att utsätta sig för den.

sen springer jag hem och
duschar
borstar tänderna
lägger mig under täcket
19:47
och belönar mig med ostbågar
och salem al fakir.
läser ett mail
och svarar
jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
på frågan om jag vill åka
till köpenhamn om två veckor.

kanske blev det en av de bästa
måndagarna i mitt liv
so far
till slut

livet, vilket tivoli!

Jag var slut när du hitta mig, i Gbg-regn

"Ah men det var väl satan vad dålig hon är på att uppdatera" har mina tusentals läsare säkert tänkt de senaste dagarna.

Jag ber om ursäkt men jag har varit på hemligt uppdrag och då är det inte så jävla lätt att blogga. Under dödshot liksom. Jag fick inte säga något av hänsyn till några djur, och några människor som var i fara. Jag har varit i öknen, i havet, i träden och i slott.

Där fick jag utsökt mat i form av persikodraperad ryggbiff, levande sås och handplockat ris.

På fredagar fick vi poppa popcorn och springa runt i marmorsalen och sjunga bellmansånger.

Nu är jag dock tillbaks. Jag tycker att jag doftar svagt av herrparfym men det är verkligen inte möjligt.

Det är konstigt hur det händer saker som inte är möjliga.

Till exempel när jag fick permission från mitt hemliga uppdrag i helgen åkte jag till Göteborg. Där lyckades jag på en dag hitta en lägenhet till mig själv, fastän jag inte ens visste att jag behövde en. Och att springa på en lägenhet i Linnéstaden i Göteborg är väl ungefär lika omöjligt som att avslöja gud. Det går men det är jävligt svårt.

Men jag hittade lapp på husvägg med erbjudande om rum och jag ringde och det rummet var uthyrt men det fanns kanske en hel lägenhet istället. Ja! Och som i en dröm var jag först att ringa på den jävla lägenheten. Vad är oddsen?

Jag gick på visning och bad att få återkomma. Sa det med en vuxen ton som jag inte visste att jag hade. Jag vet inte varför jag sa det egentligen, det var ju glasklart att jag skulle ha den. Ville nog bara verka lite svår. Men jag gick med bror min och tog en öl, efter tre klunkar ringde jag och tackade ja. Det är precis så "svår" jag kan vara när jag vill ha någonting. En halvtimmes svår. Dagen efter skrev vi kontrakt.

Jag skulle egentligen bara hälsa på mina syskon, men kom hem med en lägenhet på halsen. Så ska livet vara. Fullt av omöjliga saker som händer. Som att jag sitter här och doftar herrparfym och får lägenheter till höger och vänster. Snart har jag väl fått ett jobb i Göteborg också, skulle inte förvåna mig nu när allt omöjligt händer. Jag kan meddela att mitt karmakonto är nollat. Totalt noll då jag åkte dit på en av alla mina rutinerade plankningsaktioner. 1.200 kr för att åka en hållplats. Ja, det var väl fan att gud ska pissa på en på det viset. Får man lägenhet måste man fråntas något annat. Det är väl så det går till antar jag. Jag visste att västtrafik var inblandad i Guds skumraskaffärer. Det är något lurt över deras uppsyn.

Så nu ska jag alltså flytta. Den 24 oktober är det inflyttning och sen vet man inte vad som händer. Men en redig inflyttningsfest får vi väl styra åtminstone. (Vita liljor ska det vara!)

Det känns spännande att byta stad. Det har hänt konstiga saker här i Karlstad som jag kommer minnas alltid. Kanske skulle köra någon nostalgiserie här på bloggen med tillbakablickar. Får suga på den.

Annars är det mycket politik nu. Val. Jag drömde en mardröm inatt. Att det blev borgerlig regering. Det var inte grant kan jag tala om. Alla utom höginkomsttagarna kommer bli fängslade utanför franska guyana innan julen 2010, där Reinfeldt kommer dansa för oss iklädd ett älgskinn. Till mat blir det ärter och rödbetor och inget mer. Det blir inga julklappar och vi kommer bli tvingade att titta på paradise hotell varje dag.

Snälla rösta rödgrönt hörrni.

Puss

Richard

Jag tänker inte berätta om den fantastiska vistelsen på franska rivieran, en vistelse fylld av gott vin, god mat, sena nätter, romantik och ljuvliga varma vindar.

Som sagt, det besparar jag er. Men den var allt jag ville och lite till.

I lördags hände något anmärkningsvärt. På väg hem från jobbet i sen stökig lördagsnatt beslutade jag att ta en taxi hem istället för att trängas på bussen med desperata fulla kåta människor som brölar och hoppas på att få ligga med sitt fem i två ragg som de kommer ångra något så oerhört dagen efter.

Fick en taxi och hoppade in i framsätet. Precis när vi ska rulla iväg mot gruvlyckan inser jag att det sitter en full kille i baksätet som på något mystiskt och fylle-smidigt sätt trängt sig in obemärkt. Jag upplyser honom om att taxin är upptagen och han mumlar något på Stockholmska om att han kan följa med mig. Det tror jag säkert menar jag men att ett sådant upptåg inte var aktuellt. Han lämnar en lapp med en adress till taxichauffören och denne menar att han kan kör mig först och sedan köra mannen i baksätet, som för övrigt hette Richard.

Richard verkade tycka att det var en bra idé att fara omkring lite planlöst i Karlstad med okänd ung kvinna och okänd inte så ung taxichaufför.

Jag kan inte klandra honom.

När vi kom fram till mig sa vi hejdå och jag önskade honom lycka till med att hitta hem, eftersom han inte riktigt visste var han skulle. När jag skulle betala insisterade Richard på att få betala.

Ja, vad ska man säga.

Tack och bock och adjö till exempel.

Trevlig kille den där Richard.

Nu måste jag återgå till min nya hobby: grubbla över framtiden, söka jobb och betrakta mina slitna hårtoppar.

Hej

tåg

Sitter vid vattnet. Det är varmt väder och det går förbi människor i konstiga kläder.

Igår skulle jag och Carro ta en öl. Slutade på en bar med fem danskar som var på en sjukt utdragen 30-årsfest. Den ena ingick något slags skandinaviskt skenäktenskap med Carro och det bjöds på Gin och Tonic. Det planerades resor och fan och hans moster. Senare än tänkt rullade vi hem med taxi och en sinnesjukt god ostmacka. Carro vaknade med en blinkande ring och en ros. Jag vaknade av att jag inte kunde fixera mina ögon. Danskar. Härliga människor.

Idag har vi planerat lite. Tror vi ska tågluffa lite.

Nu dör min dator. Vi hörs. Hejdå

The girl from the north country

Ja vad ska man säga; här har ni en kvinna som kan blåsa håret OCH steka pyttipanna OCH dansa till Johnossi SAMTIDIGT. Varifrån jag fick min simultanförmåga är ju lika oklart som varför vi firar påsk. Och lika oviktigt.
I torsdags köpte jag en flygbiljett till England med avresa den 19 april.
Något av det absolut bästa jag vet är att boka en flygbiljett och komma till valet "tur och retur" eller "one way ticket". När man får kryssa i den senare rutan. Bara resa ut, inte tillbaks, så pirrar det i fingrarna och kroppen. Att inte veta när eller hur eller om man kommer tillbaka. Det är som att cykla utan hjälm på en sån där fixed gear cykel som Ivo har fått Elina att köpa. Lite snyggare, lite roligare, lite farligare än en mjäkig crescent med cykelkorg och tre växlar. LAAAAAME!!!

Så nu blir det åka av ut i Europa med ingen som helst plan och bloggen ska med och den lilla tecknade indie-slinkan ska med. Vem fan vet vad hon kan ställa till med på sydligare breddgrader. Kan bli en riktig rysare, bäst att hänga med nu hörrni.

Inspirerad av årets uteslutande bästa jävla låt, "Out of the Blue" med Julian Casablancas. Jag tror bestämt att det är jag på bilden.

Whats the point?

Göteborg var lika dimmigt och grått som man tänker sig att det var konstant i Warsawagettot när den stora valborgselden härjat i Hitlers lobotomerade "hjärna". Jag har aldrig varit i ett getto så jag vet inte exakt hur det känns, men förmodligen så långt ifrån Göteborg 2010 som möjligt skulle jag tro.
Började lördagsmorgonen med att vakna av en 1 ½-årings uppmaningar till lek 07.30. Avböjde snällt men bestämt och hänvisade till modern. Moster är man bara när man vill, mamma är man alltid. Sjukt bra om man varit på Balkan-inferno natten innan. Pallrade mig dock upp så småningom och i köket satt ett gäng människor, däribland Birk Borkason och käkade hembakat bröd. Jag slog mig ner och såg verkligen Birk framför mig. Det var ingen tvekan om att det VAR han. Man bara ser det. Trevlig var han också. Men jag aktade mig för referenser till rövare och vildvittror för att inte inta någon slags groupie-roll, även om Birk faktiskt är en av de coolaste med TV-tid jag träffat.
Han har träffat Astrid och Tage. Respekt.
Göteborg svarade för övrigt upp till förväntningar med lyckade plankningsoperationer, skivfynd på Bengans Skivor (LP,förövrigt!)releasefest med Marulk som var fett svängig och dansant samt det klassiska GBG-regnet som smyger sig på en och blöter ner en innan man ens märkt att de regnar.

Idag vaknade jag med en stor jävla böld på huvudet. Den sprack och rann ner över huvudet och förstörde matlusten och klibbade igen ögonlocken. Jag vet inte vad jag ska göra med den. Den kallas B-E-S-L-U-T-Å-N-G-E-S-T. Över vad ska ni skita i, men den finns där och så är det.

När jag kom hem från ett av alla mina jobb hade vi gäster. Två små bedårande flickor satt i vardagsrummet och målade teckningar med vattenfärger och kladdkritor. Mitt sentimentala tillstånd slungade mig direkt tillbaka till lågstadiet och slotten jag brukade måla där jag var prinsessan som väntade på prinsen i en för stor klänning med armpuffar och rosetter. 8-åriga Saga gav mig en teckning med blommor, hjärtan och regnbågar. "TilL ELiN frÅn SAGa". Hjärtat smälte som snön utanför. Satte upp teckningen på dörren och menade det verkligen när jag sa att det var den finaste teckningen jag fått. Hon förklarade också noga vilka sorts blommor det var; blåklocka, smörblomma, tussilago, tulpan och blåsippa.
Barn är bra. På allt. Jag önskar jag var barn igen och fick gå och lägga mig efter björnes magasin och somna till de vuxnas röster inifrån köket, vuxna som pratar om något man inte förstår och inte heller bryr sig om.
Men jag är inte trött klockan åtta och jag ska väl föreställa den där vuxna som pratar i märkliga termer runtomkring sig själv. Så är det. Och inga slott i åsyn heller. Nu fick jag lusta att skriva ett könsord här för att verkligen deklarera min självförvållade frustration. Men jag säger bara Ad-jävla-jö.
Ps. Könsord är omoget.
ps2. KUKEN!!!!!

Serie inspirerad av Johnossi´s dunderhit "whats the point". Här skulle jag länka till den låten men jag fattar inte hur man gör så kolla upp det själva. GÖR det!

Tårta

Ibland kan man finna sig själv sittandes i sitt kök en tisdagseftermiddag med otvättat hår, en tallrik fil framför sig där flingorna luckrats upp som pappersbitar, ätandes en bit prinsesstårta som egentligen är för gammal och inse att man har ett viktigt beslut att fatta. Man äter gammal prinsesstårta med marsipan och allt och inser att man måste välja väg. Sitta i ett vägskäl och tjura, även om man har tårta, gör ingen glad. Förbi far möjligheter medan man väntar på något bättre än det som passerar. Såna människor förblir hungriga. Verkar ju jobbigt att alltid vara hungrig. Man får bestämma sig. In or out. Har en bit tårta kvar som jag ska ta nu och äta på lääääääääääääänge. Eventuellt för alltid. Om inte grädden härsknar. Vore ju typiskt en tårta.

Kärlek är svindyrt

Idag pratade jag men en gammal vän. En gång i tiden var jag mycket förälskad i honom och av någon anledning kom vi under vårt samtal in på kärlek. Han sa att kärlek är svindyrt. Det var bra sagt. Det kostar pengar, energi, engagemang, uppoffringar, besvikelse, omtentor och sömn. Men framför allt detta kostar det tid. Kärlek tar upp all tid alltid. Tid som man skulle kunna lägga på så jävla mycket roligare saker. Mina klockor går fel varenda en så det där med tid är lite hursomhelst i mitt liv. Jag gillar inte att anpassa mig efter tiden på klockan, och inte den andra tiden heller. Jag kanske var rik en gång på alla dessa egenskaper. Hade gott om pengar, tid, engagemang, vilja och energi. Eller nej gott om pengar har jag aldrig haft men däremot en vilja som kunnat ta mig vart som helst. Men jag har tömt varenda föråd och nu börjar det bli påvert. Fattigt, rentav barskrapat. Insikten slog mig i huvudet som en skön käftsmäll. Föresten tror jag att pop-musik har fördärvat min arma själ mer än den gjort gott. Jag kan inte leva utan den. Musiken förstår och förklarar men samtidigt förstör den. Så dagens insikter är:
Fan för Pop-musik.
Fan för Kärlek
Fan för att jag kom på det.
För övrigt ska jag skriva en hel jävla avhandling på temat "kärlek är svindyrt" för att belysa detta problemområde som alla drabbas av men som ingen gör något åt. Ja det ska jag.

Hade tänkt publicera en fin serie här men eftersom att jag är ett tekniskt jävla geni så går det inte. Så det får bli en annan gång.

God jävla natt

Det här är vad alla har sagt om dig

Ibland kan man inte bestämma sig.
Då kan man singla slant. Eller fråga gud om råd. Om man har någon gud.
Jag har ingen gud men jag utnyttjar gud allsmäktige ibland när jag känner för det. Sån är jag. Han ringde på förut med lite hemmagjord glögg och ville komma in och vara mjuk och medgörlig. Han såg så harmlös ut och hade tagit på sig en keps över sin risiga frisyr. Lite empati fick jag, men sa ändå att besök passade mig inte idag för jag är allt annat än mjuk och medgörlig. Jag är hård och svår som en envis fängslad get som bara vill ligga under ett träd och tugga gräs och se allmänt korkad ut. Men jag uppskattade dock ansträngningen och sa att jag skulle bestämma mig för det där som jag skulle bestämma mig om, genom att singla slant. Han förstod och sa att 2010 skulle han vara snällare och börja ta sitt ansvar. Han har börjat gå hos psykolog säger han. Jag hoppas det är hos Freud han fläker upp sig, för jag ser så mycket fram emot att höra hur Freud ser på gud och hans barndom och alla anala och orala faser. Freud var helt galen. Så de kan ju ha utbyte av varandra. Värmde glöggen i en kastrull med tomatsoppa-rester i. Den smakade himmelsk. Fan vet om det var tomaten eller gud som gjorde det. Den var åtminstone inte alkoholfri. Himmelsk frihet på flaska. Det har jag inte förtjänat egentligen.

Jag känner början till tjockismage frodas. Den förtjänar jag tyvär. Den här C-uppsatsen gör mig tjock, blek, elak och arg. Studietiden. Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid. Snart är den slut och då kommer jag sitta här och inte ha så mycket som ens pyttelite att göra. Och då kommer jag att romantisera just detta tillfälle. Så fungerar vi. Först efteråt vet vi vad som var bra och vad som var dåligt. Tur. Annars är det en massa saker som jag aldrig hade gjort som var dåliga i efterhand men som verkade bra när jag gjorde dom. Till exempel en gång när jag kissade rakt på en brännnässla. Men även människor behöver gödsel som stinker och liknar bajs för att kunna växa. Jag tyckte jag var lite längre i morse när jag vaknade. Men jag hade bara flyttat mig mot fotändan av sängen i en dröm om att jorden lutade.

Im on fire. On fire!

För ungefär 60 dagar sedan skrev jag ett inlägg här om att tiden sprang ifrån mig och att jag behövde styra upp vissa saker. Jag har nu hunnit ifatt tiden och har den i ett slappt men någorlunda stadigt grepp i min vänsterhand.
Förändringen är påtaglig:

Saker jag styrt upp:
- Ett jobb
Inte välbetalt som fan som jag önskat, men jag har skaffat jobb. 4-5 jobb.
Tre servitrisjobb, ett nattjobb och förhoppningsvis ett tidningsjobb som översättare. Dessutom har jag startat en affärsverksamhet med Elina där jag får utlopp för min kreativa ådra. En ådra som för övrigt har fått pulsera och rinna fritt som fan på sistone med gitarrspelande, skrivande och ritande.
Poängen bara rasar in!

- En budget (som jag ska hålla)
Här får jag tyvärr lite minuspoäng, men jag är på väg att vänja mig vid tanken på att ha en budget att följa. Någon gång i framtiden.

- En framtidsplan
Jajamän. Framtid= helvetiskt mycket jobb som kommer resultera i pengar som kommer möjliggöra flytten till London och tid för skrivande och kravlöshet.
Katchiing!!

- Söka kurser till våren om allt det ovanstående går åt helvete.
Kommer förhoppningsvis läsa distans från London i vår. En kurs i Creative writing på engelska. Vet aldrig när man kan behöva lite creative writing in english.

Jag brinner nu. Brinner för att få komma ut, komma in, få komma bort och komma till. Till något som känns meningsfullt.

Mitt hår har blivit långt, brunt och mina naglar har blivit röda och min garderob är full av tvätt. Jag har blivit lite lättare. Min kevlar-rustning tynger mig inte, tvärtom, den fungerar bättre än någonsin innan och släpper inte in en enda pil däruppifrån. En liten sten i skon som skaver oskönt ibland har jag, men jag går nästan alltid barfota så den kan jag leva med.
Överlag känner jag mig stark, fin och värdefull. Idag.
Imorgon kan jag vara liten, oduglig och ful som stryk. Men det gör inget för då gömmer jag mig någonstans och äter ostbågar och ser på människorna som går förbi mig och tänker att de också kommer vakna en dag och vara fula, olyckliga och små.

Så går det runt runt runt och mitt liv är bara ett enda liv av alla miljarder liv på denna jord men det är ändå mitt. Och det får jag göra som jag vill med.
Lite som en Dalí-tavla är mitt liv. surrealistiskt, fullt av fantasi och överraskningar. Och skönhet. Och månen är full över Karlstad. Och jag åt en banantårta och utanför är det frost men inuti är det en skog full av träd att klättra upp i.
Puss puss puss fan puss.

Highlight of the day.

Det är Fredag och jag sitter på soffan, invirad i mitt täcke och mätt på danske pölser. Dagens höjdpunkt har troligtvis inte passerat än, för dagen har inte varit särskilt händelsefull och inget har inträffat, som skulle kunna kategoriserats in som höjdpunkt.
Kanske kan det ha varit när jag log ett knappt skenbart leende åt ett skämt i TV serien Fresh prince i Bel air. Eller kanske var det mina tre korvar jag just åt. De var goda som tusan, det är nära höjdpunktskänsla. Det kan också ha varit, när jag smygtittade över på tandläkarna i fönstret på andra sidan gatan, och de kramades. Kanske vänskapligt, kanske har de en affär. Vad vet jag. Den kramen sammanfattade mer action än jag sett på de sammanlagda tre åren jag sett haft utsikt rätt in på mottagningen. Annars idag? Jag sov. Jag satt. Jag pratade i telefon. Det kan i ju för sig ha varit ett 40 minuters samtal som skulle kunna vara dagens höjdpunkt. Hittills är det mer höjdpunkt än tandläkarkramen, "nästan-leendet" och korvarna. Korvarna sprack. Tror dom kokade för länge. Oflyt.

Det är stökigt. Jag borde diska. jag kanske flyttar till London. Eller Berlin. Där kan jag diska och städa oftare. Kanske är det roligare att göra tråkiga saker i London eller Berlin. Kanske inte.
Klockan är tre och jag har inte rört mig längre än mellan sängen och soffan. Det är bra att skriva C-uppsats. Man kan göra jobbet från sängen. Det gillar jag. Jag ska börja förbereda mig för interaktion med andra människor. Denna interaktion ska ske klockan halv fem och börja på torget i denna eminenta stad som så vackert kommer till sin rätt en dimmig grå novemberfredag. Alla fåglar har flyttat. jag förstår dem.

Ses. kanske.

Time, slow down!

Saker att styra upp:
- Ett jobb (välbetalt som fan, helst)
- En budget (som jag ska hålla)
- En framtidsplan
- Söka kurser till våren om allt det ovanstående går åt helvete.

Även om den här listan ter sig relativt kort, är det ganska omfattande saker jag måste ta tag i.
Det känns som farbror Ågren år på väg att besöka mig BIG time. Måste ha prickat av åtminstone en av ovanstående punkter innan han kommer, så slipper jag skämmas alltför mycket.
Det finns massor av bra kurser. Kreativ mattvävning, emotionell intelligens, lär känna barnet i dig. Det är ju bara att välja och vraka. Ett vrak som vrakar, det kan inte bli dåligt.

Will you talk if i listen?

Jag är livrädd. Någon har brutit sig in i min lägenhet, det luktar bränt kött från köket och en tortyrkammare står och väntar på mig i källaren. Om jag blundar kommer dom och tar mig. Så här kommer det hålla på tills jag har bestämt mig för vad jag vill göra med mitt liv. Beslut. Jag hatar dom. Sist jag var tvungen att fatta ett livsavgörande beslut satt jag i en öken i Bolivia och grinade på ett internetcafe med uppkoppling lika seg som bibeln. Jag hade panik och visste inte hur jag skulle komma ur det, så jag bara slumpade lite val till olika universitet och vips, hamnade jag i Karlstad. Tre år senare sitter jag här i höstmörkret och känner mig förbannat ensam, har lån på över 200.000kr, ändå är jag alltid fattig, jag är äldre, smartare och därav starkare men också svagare, lite mer hårdhudad och cynisk, och jag har en hel utbildning som jag inte ens vet om jag vill använda mig av just nu. Jag är tillbaka på ruta ett och har alla möjligheter i världen men jag vet inte hur jag ska välja.

Jag kanske borde dra tillbaka till Bolivia och bli mattvävare, sälja kokain, eller bara tigga.
Jag vill bara åka tåg och dricka rödvin och skriva en bok. Vilken fond söker man pengar ur för att få bidrag till sådant?

Jag borde börja träna. Sluta älta. Börja äta mat till kvällsmat och sluta äta ostbågar. Jag borde vara med dig. Jag borde få en fet smäll. Eller åtminstone ett mildare hot så jag kan bestämma något. Jag borde tvätta, jag borde sluta gå ut, jag borde sticka klart min tröja, jag borde gå och lägga mig i tid, jag borde köpa en mindre säng. Jag borde inte känna mig så ensam som jag gör nu, jag borde städa, jag borde veta hur man lagar lasagne utan recept, jag borde inte köpa nya kläder, jag borde sälja allt jag har, jag borde ringa någon, jag borde nog inte skriva det här.