Jimi Hendrix på en pinnstol i majorna.

Fick en lektion i hur man stryker skjortor av min mycket begåvade fader på området. Han förklarade att det är nio steg. På torsdag ska jag hem till Kurt i den fina lägenheten och stryka skjortor åt överklassen. Medans min far och jag strök en boomerangskjorta till total skrynkelfrihet ringde Kurt och meddelade att det även skulle strykas byxor med pressveck och helvete. Min far har aldrig haft byxor med pressveck (tack gode gud) och visste därför inte hur man gjorde. Jag får väl improvisera. Det var komiskt när Kurt ringde och jag faktiskt stod och strök. Samt att HELA familjen stod bredvid och asgarvade. Det kommer bli ett stående skämt under en lång tid. När jag började stryka skjortor åt överklassen. Det finns liksom ingen hejd på hur kul min familj med arbetarbakgrund och förkärlek till progg och folkabussar tycker att det är.

Föresten kan jag bräcka er alla med en "jag mötte Lassie"-historia som oavsett vad ni hävdar ÄR överlägsen.

True story:
Året är 1960nånting.
Det är en sval med samtidigt ljummen göteborgsnatt i Majorna.
Dannes kompis farsa är ung, glad och kanske lite drogliberal, vad vet jag. Det var ju trots allt 60-talet.
Klockan sent ringer det på hans dörr. Där står en svart man och den kanske drogliberale farsan blir nervös och tror det är gud eller något annat okristligt väsen. Detta väsen frågar den kanske drogliberale farsan om det finns något hasch i residenset. Ja vart ska man annars gå än till en möjligtvis drogliberal ung man i Majorna? Hasch fanns och mannen gjorde entré. Sedan satt den kanske drogliberale farsan med det tvivelaktiga svarta väsendet och rökte braj på varsin kökstol inpå småtimmarna. Pratade musik, politik och vänstervågen.
Samma kväll hade Jimi Hendrix lirat i Göteborg.
Detta slog den kanske drogliberale farsan som tagit en pilsner eller två under kvällen.
Och där satt han alltså. På en pinnstol i majorna och rökte lite braj. Jimi Hendrix.


+


Typ såhär såg det ut kanske.