maten

jag är lite besviken
att jag fick äta lunch själv idag.
inte för att jag vantrivs med att vara ensam,
det går alldeles fint,
men för att idag hade jag
en helt drottninglik lunch med mig
som jag själv lagat.

hade föreställt mig
kommentarerna från mina vänner
"åh vad gott det ser ut"
"vilken lyxmåltid!"
"har DU gjort den?"
och sånt.

avundsjuka blickar skulle riktas
mot min mat
och jag skulle känna mig som en
vanlig vuxen student
och inte som en ungkvinns
som alltid köper lunch,
på sin höjd har jag en burk ärtsoppa
eller en frukt.
nej nu ljög jag
jag äter fan aldrig frukt.

men det var en man som satt där
i matsalen med kryckor
och olika skor på fötterna
och drack kaffe ur en sån brun mugg.
han log lyckligt när doften av mina
pestobiffar och gräddsås med färsk timjan och vitlök
spred sig från mikron
och ut i matsalen.
han nickade mot mig,
jag tror han peppade mig.
det kändes så
jag kände mig peppad.
jag känner mig peppad.

yeah.
nu tar jag en banan.
vinden vänder.