Andetag, ett i taget.

Vad gör ni?
Såhär en söndagsnatt i slutet av november?
Ligger ni?
Kanske ensamma i en säng och grinar av förtvivlan.
Kanske i armarna på paradiset självt.
Kanske reser ni någonstans.
Kanske står i ett fönster och undrar.
Kanske ligger under sängen och är livrädda.
Kanske sover ni?

Själv har jag ägnat kvällen åt att med min andra hälft, alltså mig själv, byggt ett bord. Jävlar vad fint det blev.
Jag skruvar och drar och lyfter och svär.
Som om inte det var nog
och det är ju egentligen nog
det är ett hästjobb att bygga bord
bestämde jag mig vid halv tolv att det var läge att rensa avloppet i badrummet.
Så det gjorde jag.
Det såg ut som någon spolat ner bacon i handfatet.
Och några råttor.
Ve och fasa, jag undrar lite saker om den som bodde här före mig.

När jag stod där fullt ockuperad med händerna i någon annans skit ser jag att jag fyller år. Jag skrattade lite åt det och önskade att någon hade sett mig där på knäna, händig som få när jag tätade rören med min starka envisa hand.
Jo, nog har det blivit en redig kvinna av mig.
Grattis till mig.

Så nu flyter det bra i handfatet
jag har ett bord jag byggt själv
jag har ugnspannakaka i kylen.

Lägret var bra. Vad kan jag säga.
Jag funderade på vem fan det var som var på läger.
Var det jag, eller kidsen?
Svingod mat, massa slöande i soffan, 9 timmars sömn, tid till att teckna.
Får väl se om det kommer en lön eller en räkning från kommunen.
Har ju fått saker om bakfoten förr
det här kan vara ett sådant tillfälle
man vet aldrig.



Den här ritade jag häromdagen när jag hade en beef med Alfa-kassan.
det blev lägerverksamhet av hela skiten.
visst önskar man att hela livet var lite mer som ett läger?
kaffetermosar, medhavda mackor, trånga osköna sängar,förväntan och kanske en lite crush på den som sover i slafen ovanför.
och sen åker man hem.


Som om det inte vore nog med action att jag
fått jobb
byggt bord
rensat avlopp
har födelsedag

Har jag idag sett en helt ny människa öppna sina ögon.
Siri.
Min syrra ploppade ut henne dagen före jag ploppade ut för 26 år sen.
när jag är 50 är Siri 25
more or less.

Hon är så liten att man inte tror det är sant.
Är det sant? sa jag när jag såg henne.
Det var sant
Hon är len och alldeles ny
En ny människa

Hon har aldrig skrikit
inte gråtit
inte ätit ost
inte ens skrattat
Hon är nollställd
och ska bli full av saker
sen.

När jag tänkte på att hon precis tagit sitt allra första andetag blev jag matt.
Som när jag tänker på rymden eller mängden vatten i haven.
Att alla har tagit ett
första andetag.
Att alla ska ta ett sista.
och alla andetag däremellan.
Det blir många
Vissa viktigare
än andra.

men många är det.

Godnatt världen.