onsdag 4 november 2009

Två är dubbelt så många som en

Igår tillagades tisdagens gourmet-måltid bestående av ett paket bacon av enastående kvalitet, samt tortellini som en gång i tiden varit färska men hade antagit en mer knaprig ton än vad som är meningen. När jag skulle hälla av vattnet från kastrullen då tortellinin blivit så klar som den kunde med tanke på det redan försämrade tillståndet, kom det som en blixt från klar himmel. Hur svårt det är ibland att vara ensam. Eftersom att hela diskhon var täckt av disk kunde jag inte sätta fast durkslaget sådär käckt som det är konstruerat för. Och mina kastruller har handtag på båda sidorna vilket gör att man inte kan använda en hand för att hälla. Man måste ha två händer, och då blir det således ingen hand över till att hålla upp durkslaget över den överfyllda diskhon. Tanken slog mig att jag kunde diska, men då skulle maten bli kall. Så jag stod där ett slag och önskade att jag var två ibland.
Sen ordnade det sig. Jag hällde i mig alla tortellini samt kokhett vatten i ett enda svep. Baconet gjorde jag glass av. Baconglass är inte så tokigt. Det är annorlunda och ger en vass smak.
Ikväll blir det ärtsoppa och bacon-smoothie.

Elina kom till mig igår. Vi planerade lite inför framtiden. Den ser rätt ljus ut stundtals. Jag gillar de stunderna och från och med nu ska jag bara titta när det är ljust och blunda när det är mörkt.

För er som inte märkte det, som föll första snön idag. Åtminstone här där jag sitter. Utanför små små vita flingor som föll och försvann direkt när de nådde marken. Och nu är den prickig. Som salami. Och himlen är mörk och grå och väntar på att få släppa ner det som tynger den. Jag ska SMS:s gud att han kan släppa ner det nu. Vad det än är. Kanske är det en massa gastar och andar som kommer ner och sätter sig på våra kroppar och drar åt andan på oss när vi sover. Kanske är det ett godisregn. Kanske är det bara vanligt regn.

En gång när jag gick utanför dörren så började det regna karameller. Sådana med papper på. Först blev jag jätteglad och fångade dem i luften och åt flera stycken. Men sen blev jag så trött på godis och så fick jag ont i huvudet också. Och inga bussar kom fram för det låg marianne-kolor i drivor. Det blev en enda röra faktiskt.
Tur att jag kunde ta en tur i min luftballong. Den är bra att ha i sådana lägen. Jag for till toppen av ett berg som slutade ovanför molnen där inga kolor kunde landa. Och där gjorde jag upp en eld och spelade luffarschack med gud. Jag vann.

Hoppsan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar