Deras 54e lördagsbråk:
- Jag hatar dig, du kan dra åt helvete, sa han.
- Jag är ju redan där.
- Så fan heller. Du är allt ont på jorden samlat i en enda liten lortig varelse. Du ska brinna bort.
- Det kan jag inte för min glöd har slocknat.
- Åh jag är så jävla trött på dig och dina löjliga metaforer, kan du för en gångs skull säga vad du menar istället. Du är inte så jävla smart som du tror.
- Nej, tydligen inte, jag har ju inte gått härifrån än.
- Snart ger jag dig en smäll.
- Snälla gör det, så jag vaknar upp ur den här jävla mardrömmen. Släpp mig!
-Nej. aldrig. Du är min nu
-Men du hatar mig
-Spelar ingen roll, du är min.
-Jag är bara min och ingen annans
-Du är en störd människa. Störd
-Du lever med mig så det gör dig ännu mer störd.
-Släpp taget om din egen trasiga sargade själ så blir du en lyckligare människa.
-Du gillar att jag är olycklig, det gör att du känner dig lyckligare.
- Jag är enkel. Jag är bara en enkel individ som lämnar allt jag inte förstår till andra att förstå och bli galna.
- Sådana som jag?
- Ja.
-Så du säger alltså att jag är smartare än dig som förstår sådant du inte kan förstå?
-Ja. Du har alltid vart smartare, därmed mer plågad av dina tankar eftersom att du vet mer och förstår mer. Du är allt jag aldrig kan bli.
- Ger du mig komplimanger nu?
- Ja. Jag älskar dig. Du är allt som är rent, högt och utan sans och jag älskar att du vågar bli galen.
- Jag är inte galen. Jag har en existentiell kris.
- Jag kan inte ens hamna i en kris, för jag vet inte hur man kommer till ett sådant stadie att det mynnar ut i en kris.
- Du ska vara glad för det.
- jag är ledsen för att jag inte har kontakt med mina känslor, som du.
-Så du skulle hellre ha kontakt med dina känslor och bli galen.
-Ja. Galenskap föder klokhet.
-Det var det klokaste du sagt, raring. Ska vi gå tillbaka till sängen?
-Ja jag tror jag vill gråta lite mot din axel och be om förlåtelse
-Det får du. Kom till mitt helvete. vi kan brinna upp tillsammans.
-Jag vill brinna med dig. Jag älskar dig och jag kan inte sluta.
-Sluta inte. Men börja älska dig själv först.
- Älskar du dig själv?
- Litegrann, ibland. Just nu.
-Jag älskar också dig just nu. Och mig för att jag fann dig.
-Det var jag som fann dig.
-Så fan heller!
-Du varken ser eller hör, du är precis som alla andra idoter till killar jag träffat.
-Nu ska du ut!
-Det är min lägenhet.
-Jag ska elda upp den när du sover
-Jag hatar dig.
...and so on and so on and so on.
lördag 10 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hur skönt kan det vara att bo utan grannar?
SvaraRaderaKunna gå ut på morgonen i bara mässingen och njuta av alltet.
Kunna gå ut mitt i natten och överväldigas av en fantastisk stjärnhimmet.
Kunna gå ut en svart vinternatt och inte se handen framför sig och inte höra ett ljud.
Fantasin skenar.
Visst är livet underbart
Kram
ja sannerligen är det underbart. Med eller utan grannar.
SvaraRadera