Mer hemlagat än så blir det inte i villa villerkulla.
Jag är sjuk. Ja ja jag vet att ni vet men jag menar sjuk i fysisk bemärkelse. I kroppen. Snor har tagit över mina vener känns det som. Jag är alldeles tilltäppt och tjock i skallen.
Jag roar mig med att ligga här och lyssna på musik och tänka. Ibland tänker jag snuskiga tankar.
Jag har några favoritfantasier som mycket väl speglar nivån på tristess och misslyckande jag känner i min tillvaro just nu.
Mina favorit-fantasier:
1. Jag får ett samtal från en avlägsen släkting (om vars existens jag är ovetande) som bor i ett vackert vitt charmigt flagnat trähus någonstans i Frankrike, kanske Provence. Huset är beläget på en höjd långt åt helvete utanför någon som helst civilisation och omringas av olivträd, vinrankor, ett växthus format som ett lusthus i vilket det odlas alla möjliga sorts kryddor. Tidigt på morgonen bildas små små diamanter längs trälisterna som håller ihop glaset, tack vare morgondaggen.
Hela trädgården är charmigt vanvårdad. Ja ni vet. Högt gräs och vildvuxna rosor precis där man vill ha dom.
Min avlägsna släkting måste åka till, ja inte fan vet jag, någonstans, en lång tid, för någon annan släkting har trillat av pinn, och min avlägsna släkting vill att JAG kommer och passar hennes hus. Så jag far dit och det blåser och är lite som champagne i luften. Kyligt men ändå fullt av förväntningar. Ljuset är rostrött och jag kommer in i huset som är alldeles ljuvligt med vitt trägolv, öppna spisar och vid ett stort vackert fönster med havsutsikt står en purpurröd Canapé och där ligger jag insvept i tunna skira vita klädesplagg med stort vågigt hår och dricker te och portvin ur gamla sekelskiftes-serviser.
Just som jag ligger där och ser svår och intelligent ut rycks dörren upp av en vindpust och vem står där om inte trädgårdsmästaren!! (ja nu jävlar börjar det bli bra!) Jag som inte ens visste att det fanns en trädgårdsmästare, eller att han var en oerhört het fransman med lena (lagom) muskulösa armar och svart hår och gröna ögon som suger tag i mina när jag ligger där och plötsligt får svårt att se svår ut. Han har en vit T-shirt som avslöjar lagom mycket och han har jeans som inte avslöjar ett skit. Han vill att vi går ut i växthuset och tittar till några gurkor som verkar antagit en onormal form eller något annat banalt, och jag som svävar upp ur min canapé och går bakom den snygga trädgårdsmästaren som heter Sebastian kanske. Hans häck är as-snygg och han är svettig och tyst och mystisk.
Inne i växthuset måste jag som är så liten och smidig lyftas upp av honom och lägga på en hasp på ett av fönstren högst upp som har blåst upp och sabbar chansen för grönsakerna att frodas. Extremt prioriterat göromål. När han bär upp mig i sina starka armar glider hans händer försiktigt från min midja uppåt och jag sneglar ner och möter hans blick och känner mitt undergärde pulsera av spänning. Vad ska hända nu? Han lyfter mig långsamt neråt och håller mig ovanför sig och säger att jag är vacker och sen kysser vi varandra med vinden som koreograferar mitt hår runt hans ansikte (eftersom jag glömde stänga fönstret). Hans läppar är mjuka och försiktiga men ändå målinriktade. Han drar teatraliskt ner en kruka med solrosplantor från en bänk ner på golvet och ljudet blir överdimesionerat i vårt fuktiga näste. Jag sitter på bänken och han lyfter min skira vita fluffiga klänning eller särk eller vad fan det är, och söker med sina stora händer uppåt. Mycket självsäkert söker han sig uppåt... och sedan vaknar jag ur min fantasi och förbannar allt och alla över att jag inte har någon avlägsen släkting i Frankrike.
Ja så kan det gå till. Vi borde sprida vår säd lite mer på måfå för att underlätta sådana här scenarion för nästkommande generationer. Alla borde ha någon släkting någonstans som kan leda en älskog i ett växthus.
Fantasi 2.
Jag vinner på triss och får skrapa i tv4 och under den korta stunden av tv-tid upptäcker en stor regissör att jag är vad som fattats svensk filmindustri. Han ringer och erbjuder mig en huvudroll i en film men jag tackar nej för jag har blivit erbjuden en filmroll i Woddy Allens nya film där jag ska spela den smarta av två älskarinnor till Gael Garcia Bernal. Som förövrigt är hur trevlig som helst, ja kan kan fixa autografer inga problem.
Fantasi 3.
Jag lever i ett parallellt universum som utspelar sig under 60-talet. Det är nog 1969 och jag är en snygg hippie som åker runt och är liberal och frigjord och tar olika ofarliga droger i en wolkswagenbuss tillsammans med en skäggig snubbe i tighta manchesterbrallor med övertygelsen om att kvinnan var det första könet. Vi lyssnar på Beatles på vinyl och säger att det aldrig kommer bli lika bra. Hela tillvaron är präglad av frihet och jag behöver inte ens jobba för jag är med i något slags föregångsprojekt till nationalteatern som bara åker omkring och spelar om jämställdhet och fri kärlek och människans inre godhet. Det är sommar hela tiden och aldrig kallt. Ljuset är som på ett polariodfoto och vi dricker hembryggt vin direkt ur flaskan och spelar munspel och gitarr och hänger i stora förlåtande gäng där allt är ok.
Ibland har jag päls fastän det är sommar.
Tur att jag inte är sjuk så ofta. Det är rätt påfrestande att tänka så mycket.
Idag sökte jag nästan ett jobb i Övertorneå men jag drog mig ur i sista sekunden. Det verkar oerhört läskigt. Jag flyttar hellre till Afrika.
Hejrå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar