Wicked weddingday, sorry, wednesday.

Nu är det september och Jens Lekman åker Black cab på radion precis som förra september och ute är det tegelrött, grått, fläckigt, blött och grönt och jag vet inte vilket land det ska föreställa härutanför. Kanske Underlandet.

Igår fick jag en röstsedel och ett sliskigt reklamblad där det klargjordes hur viktig just min röst är. Jag kan påverka. DU kan!

Jag vettefan. Reklam har alltid luktat jävligt unket. Politik också för den delen. Klart jag ska rösta, jag är väl inte dum. Men det känns jobbigt att jag inte fick 1000 röster. Jag gillar liksom när det syns att man tagit ställning. När de där staplarna snabbt blir högre och lägre, det gillar jag.

I övrigt är det inte mycket jag gillar. Inte sniglar och inte långhåriga män och inte opera och inte senap eller sten i skorna.

hej jävla då.