blinda blindhundar

mitt i en dröm inatt
som handlade om att jag
hade fått jobb som ledsagare
åt en blindhund
som själv blivit blind,
vaknade jag runt 03.00
av en kvinna som skrek
långt bortifrån
men ändå nära,
följt av en dörr
som small igen.

och nej det var ingen
full sur granne
som inte fick till det
med sitt fem i tre-ragg
för jag befann mig på
en stor jävla gård
ute på landet.

ingen annan av de 20 personerna
som bodde där hade hört något.
inte ett knyst.
TRUE STORY!

jävla grubblerier om fullmånar
och skit
har satt något i gungning.
kanske Robert Pattinson
kanske någon mentalsjuk
kvinna som inte fått frid.
oavsett låg jag helt perplex
i min säng
tills morgondimman äntligen
skönjades runt de
kala träden utanför,
som bara spann på
mina obehagskänslor.

försökte återvända till
drömmen om den stackars
blinda blindhinden,
men det var som förjordat.

måtte jag drömma om hunden inatt
för jag vet inte hur det gick med den.

adjö, grubbla mindre.