Skälvdissonans

häromnatten hade jag
en fantastisk dröm.

jag gick under några träd
fulla av grönska
stannade mina sävliga steg
vid ett cykelställ
där jag såg en mobiltelefon
ligga helt ensm och övergiven.
so far so good..
jag plockade upp den
och kände mig ödmjuk
just den dagen
kanske
så jag bläddrade fram
senast slagna nummer
och ringde,
med intentionen
och logiken i att den som
svarade nog vet
ett och annat om
den rättmätige ägaren.

han som svarade var
det fantastiska med drömmen.
jag vet inte vem han var
men jag vill gärna träffa honom.
vi pratade om så mycket saker
till exempel frågade han mig
vilken färg det var
på träden
och vad det är i klister och lim
som klistrar fast
vad man nu ska klistra fast.
jag blev lite förälskad i honom
och ville inte lägga på.
fan vet om han inte bröt
på danska.
typiskt.

han var vad Freud skulle sagt-
min främling.
kanske hade han svart lockigt hår
rutig skjorta hade han säkert
och mycket självdistans

skälvdistans.
skälvdissonans.
trams.

den här veckan alltså.
Sheisse, här har ni en
upptagen kvinna.
det ska gås på koncerter
museum
skrivas essäer om museet
afficheras
jobbas
ölas
besökas
förberedas middag till 11 pers
köpas cigarerr
och strumpeband
och munstycken
ett par stycken.

det är ett hårt och
strävsamt liv,
när i hundan ska
jag dricke sockerdricke?