Mauro

Min ring gick sönder.
jag köpte den av en
drogliberal hippie
med dreadlocks och skinnväst
på en skum grusväg
i Brasilien för 6 år sen
och jag minns att han
hette Mauro
och han han var skitsnygg
och skit-skitig.

Alexandra ville ta med honom hem
och kanske dricka lite sprit
och ha en gemytlig stund,
men det tyckte jag var en dålig ide
för han hade inte duschat
sen flera år kändes det som,
och jag vet inte...
jag tyckte väl inte det verkade så smart.
låter olikt mig
tycker jag nu i efterhand.

köpte ringen i alla fall
och sen letade Alex efter Mauro
med blicken resten av tiden
vi var i den byn.
vi hittade honom vill jag minnas
men då var vi i ett intensivt samtal
med en brasilianare som skulle
bjuda oss på grillparty hos sin morsa,
så Mauro försvann i vimlet.

jag har inte tagit av ringen så ofta.
nästan aldrig
och nu är den väck.
poff.

men jag har min cykel
och en kyl som fungerar
och en gitarr
och ett duschmunstycke
och en falukorv i frysen.

så mig går det ingen nöd på.