Oj den gick sönder!

Det har varit dåligt med listor på sista tiden. Jag känner att det fordras en nu.
Här kommer listan på saker jag förstört:

- Jag var på kalas hos Niklas Klingvall i min klass. Året var väl 1992 och jag var den enda tjejen som var bjuden. Jag hade så fruktansvärt tråkigt. Pojkarna lekte med Niklas transformersgubbar som om de vore juveler. Jag hade ju redan transformers hemma så jag var inte så imponerad. Jag smög in på hans rum och kollade lite på hans leksaker. Han hade fått ett krokodilhuvud i plast med öppen mun. Tänderna skulle man slå ner med hjälp av en plasthammare. Låter som en fruktansvärt banal leksak men så var det. Jag blev sur på att krokodiljäveln inte kunde stänga munnen, så jag tänkte hjälpa den lite och tog i som fan. Den gick sönder och kvar fanns en krokodil utan överkäke. Det är en dödsynd att ha sönder andras leksaker, speciellt sådana man fått i present och speciellt på ens födelsedag. Jag gjorde det ni alla skulle gjort. Jag gömde den under en sackosäck, ringde hem till mamma och grinade och sa att det var världens tråkigaste kalas och hon kom och hämtade mig. Krokodilen kom aldrig på tal men Niklas och min relation var alltid lite ansträngd efter detta. Tror förvisso inte att det berodde bara på krokodilen

- En väldigt fin kamera av märket Canon under en anacondasafari i Bolivia. Hela iden var så fuckad som den låter och hade vi inte blivit iväglurade av den där indianen hade jag aldrig följt med. Vi vadade i en hel kilometer fram genom ett träsk. Vi skulle till en ö och vi skulle leta efter anacondas. Jag hatar ormar. Vadandet övergick till badande. Jag som är rätt kort hade vatten upp till halsen och kameran i ett krampaktigt grepp ovanför huvudet. Till saken hör att jag inte återhämtat mig ordentligt från min magsjuka och hade således näringsbrist då jag endast ätit en halv piraya till middag dagen innan. Jag fick svindel av solen och ormarna, eller vetskapen av att de fanns ska jag säga, och svimmade till rätt ner i träsket. Likaså kameran. Den gick inte att laga och jag har aldrig varit så jävla förbannad. Vi blev avlämpade på den där jävla ön och indianen stack iväg för att hitta en orm vi skulle få se. "Ön" bestod av en gigantisk hög med koskit och sikten var suddig av alla flugor. I träden fanns livsfarliga myror så vi fick inte luta oss mot stammarna. Efter en halvtimmes vånda kom indianen tillbaka med en orm lika stor som en fet daggmask. "muy toxico!" sa han och var exhalterad. Vi brydde oss lika mycket som en satanist i kyrkan. Behöver jag nämna att vi fick vada hela vägen tllbaka också?
Kameran var heller inte min utan min väns. Hon var inte glad och det fanns inga sackosäckar att gömma den under. Jag fick helt enkelt stå till svars för min klantighet och erkänna.

- En sänglampa som jag sov sönder. (jo det går)

- Ett handfat på ett hotellrum i Barcelona. Nej det var inte sexuella aktiviteter inblandade. Jag ville bara vila mig lite på morgonkvisten efter en hel natt ute och toaletten var upptagen av Josefin.

- Jag hade tolv vinglas när flyttade till Karlstad för tre år sedan. Nu har jag tre kvar.
Är det fest så är det.

- En skjorta tillhörande Alexandra som jag garanterade att jag inte var för tjock för. Vilket var lögn. Den satt bra (som ett korvskinn) när jag stod stilla men när jag lyfte armen så sprack den. Det här var i Paris på den tiden jag levde på brieost, vin och Pizza...

- En stol som jag satt sönder ena benet på. Minns inte så mycket av själva händelsen men även denna stol var tillhörande någon annan. Kim som jag var inneboende hos i Montpelllier. Det var flera saker som hade gått sönder på den festen så stolen smälte in rätt bra.

- En dator i en affär där man kunde föra över foton från minneskortet till en digitalkamera. Jag mitt tekniska under satte in kortet fel och det fick ringas tekniker av olika sorter. Satt snällt och väntade och smygläste tidningar under tiden. Fick tillbaka minneskortet men blev inte återbetalningsskyldig.

- Mammas cykelhjul som av någon outgrundlig anledning blev böjt ungefär 90 grader efter en utekväll i örebro. Jag vet än idag inte vad som hände. Tydligen hade jag cyklat hem på den. Antingen var det en sjukt svängig cykeltur eller så var det någon satunge som slog sönder den under natten. Tvivlar på det senare alternativet. Tror mer på att jag tog en omväg genom ett buskage och mötte en hård sten.

- En klocka som jag trodde var vattentät som uppenbarligen inte var det. Nej den var inte heller min. Det var min stackars ömma moder som blev drabbad igen.

- Min pappas LP-spelare. Det var så kul att dra pickupen fram och tillbaka riktigt snabbt. Det blev ett så raspigt härligt ljud. Jag erkände aldrig dådet men jag är rätt säker på att han har sina misstankar.

- Ett antal smycken, mestadel tillhörande mig själv.

- En tvättmaskin i en lägenhet i Paris som inte var min. Jag vet faktiskt inte hur det gick till. Men tvätten luktade fan så den var på sätt och vis också förstörd.

- En glasbehållare till en kaffebryggare i lägenheten i Paris. Dock använde vi den ändå. Vi bryggde kaffet i en plastlåda som vi höll upp unde filtret. Ibland drack vi direkt ur lådan för att spara disk.

- En annan glasbehållare till en annan kaffebryggare på en arbetsplats. Det var första gången jag var i fikarummet och jag skulle bara vara snäll och diska den. Sköra jävlar, som inte tål lite tuffa tag. Jag fick köpa en ny men företaget betalade.

- En tröja som jag klippte sönder av misstag när jag skulle använda den som mått till en tröja jag skulle sy. Varför rita när man kan klippa direkt?

- Hundra glas på diverse olika barer.

- En jävla massa oframkallade filmrullar som hängde på tork i framkallningsrummet i skolans fotolabb. Jag slet upp dörren, som var lite trög. Av den anledningen att det var en skjutdörr.

Nej nu får det räcka, detta väcker för mycket obehagliga minnen. Jag är klantig av naturen, like it or leave it. Jobbigt att inse att det mesta jag försört inte varit mina egna saker.
Jaja. Så är livet. Man får riskera att saker, och hjärtan med för den delen kan gå sönder. Annars blir man ensam och eländig och då är ju några trasiga saker att föredra. Ett trasigt hjärta vet jag inte om jag kan stå för att det är värt dock. Fast jo, för man kan alltid ta sönder hans saker efteråt.

Hejpåer!