I lost my coat but i found my heart

Jag är en jävel på att tappa bort saker. Inte helt oväsentliga saker heller, utan sånt som man bara inte får tappa bort. Jag har väldigt lätt för att fastna i mina tankar och skena iväg i fantasin, lite närsomhelst. Jag blir då lite disträ. Eller som vissa säger, klantig. Jag vidhåller att det är en bra egenskap att kunna släppa taget om verkligheten ibland och sjunka in i andra världar. Men det är inte så roligt efteråt.

Nu ska jag roa er med en lista på saker jag glömt och tappat bort. Försök ha i åtanke när ni läser denna hårresande lista, att jag faktiskt återfann en del av det.
Tanken slog mig också att räkna ut det sammanlagda värdet på allt jag tappat, men insåg ganska snabbt att det skulle bli en hutlös summa som skulle väcka funderingar på hur jag egentligen är funtad. Och det får jag nog inte svar på ändå.

Kameror: 3
1. Jag var 11 år och på semester i Italien. Jag gjorde upptäckten att månen var så vacker och ville fotografera den. Jag gjorde det, men fortsatte tänka på den fina månen och lade därför ifrån mig kameran och vandrade vidare i mina tankar utan kamera. Min pappa blev jättearg.

2. Det var en (asbra) pocketkamera som var min pappas. Den låg i min stora kameraväska tillhörandes min systemkamera. Jag var i Paris och stod uppe vid Sacre coeur och funderade på mina månader i Frankrike, och tänkte att det är en så fantastiskt vacker stad och fotograferade med min systemkamera. Sedan vandrade jag ner till "Les Deux Moulins" för att äta Paris godaste chevrésallad. Det vart en trist måltid eftersom jag insåg att jag glömt kameraväskan vid Sacre Coeur. Innehållandes Pocketkameran OCH 7 oframkallade svartvita filmrullar från min tid i Paris.

3. Jag var i Buenos Aires och skulle äta lunch i området Palermo, där vi sedan skulle handla på en marknad. Jag var hungrig fan minns jag och glömde att vakta min väska så fort jag såg maten. Således lyckades en raffinerad uteliggare eller nåt stjäla väskan medan jag åt i godan ro. I väskan fanns min nya digitalkamera, innehållandes 400 bilder från min tid i Brasilien.

Plånböcker: 5
1. I samma väska i Buenos Aires fanns min Plånbok, som nu ofinns. Eller den finns väl hos nån argentisnk tattare.

2. Jag åkte buss i Buenos Aires en vecka efter föregående incident. Jag var på väg till samma område för att handla på marknaden, vilket jag ju inte kunde göra veckan innan eftersom mina pengar försvann med en tattig uteliggare. Jag hade inhandlat en ny plånbok och den låg i mitt knä när jag satt där på bussen. Jag insåg att mönstret och färgerna på plånboken passade otroligt fint ihop med min kjol.
Jag satt och begrundande detta oerhört fina sammanträffande och missade nästan hållplatsen. Resultatet av detta var att jag flög upp och av bussen. När man reser sig hastigt och har något i knät brukar detta falla till marken. Om man inte plockar upp det, ligger det kvar. Någon lycklig argentinare blev rik, för den var inte tom.

3. Jag åkte metro i Paris. När jag gick på hade jag en plånbok. När jag gick av hade jag den inte.
En traditionell fickstöld med andra ord.

4. Jag var på konstskolefest i Örebro. Det behövs ingen förklaring, ni som varit på en sån, ni vet hur de går till. Jag hade inte någon plånbok med mig hem, helt enkelt.

5. Jag var på en skum klubb i Polen som hette elixir. De hade billiga shots. Så billiga, att min plånbok blev kvar på bardisken.

Mobiltelefoner: 2

1. Samma argentinsken tattare som knep min plånbok och kamera, fick mobil på köpet.

2. Sista kvällen i Paris var jag på en gayklubb som hette Pulp. Det var väl helt enkelt så roligt att jag glömde min väska där, innehållandes min mammas mobiltelefon (som jag lånat. Förmodligen för att jag tappat min egen.)

Cyklar: 2

1. Jag gick i högsatidet och skulle låsa cykeln på skolgården. Då gick väl killen jag var kär i förbi kan jag tänka mig. Sånt brukar leda till att allt annat försvinner ut ur huvudet, vilket det gjorde då alltså. Som de flesta vet brukar olåsta cyklar ha en tendens att bli stulna.

Cykeln återfanns dock några dagar senare utanför varbergakiosken av min far, som rusade in i kiosken och frågade alla, inklusive de anställda vem i helvete som ägde cykeln utanför. Ingen ville ju erkänna för pappa lät nog ganska arg. Min far deklarerade för hela kiosken att han tänkte sno tillbaka den, vilket han gjorde. Go daddy!

2. Jag lånade mammas cykel intill stan och parkerade på centralstationen och glömde låsa. Som vi redan konstaterat vet vi vad som kan händå, vilket hände. Samma natt dog Anna Lind och detta tragiska dåd tog över diskussionerna vid köksbordet morgonen därpå, vilket gjorde att mitt illdåd förmildrades något. Inte för att det var bra men mamma var åtminstone nådig en sådan sorgens dag.

Datorer: 1

1. Jag skulle åka buss till Universitet. Men på busshållsplatsen hamnade jag i en väldigt djup diskussion med mig själv så min laptop fick stå kvar ensam och vänta på nästa buss.

Jag hade plus på karmakontot och datorn återfanns på hittegodsavdelningen (där jag förövrigt är väl igenkänd, vilket inte alls kommer verka konstigt om ni orkar kämpa er igenom denna lista)

Mössor, vantar och halsdukar:

18.0000....

Jackor: 4

1. Jag åkte buss, vi skulle på fest på landet. Det skulle killen jag var kär i också så jag var uppspelt och nervös, vilket ledde till att jag glömde min lila regnjacka på bussen. (mammas..)

Den hamnade väl i Lindesberg kan jag tro.

2. Jag åkte tåg till Stockholm. Jag glömde min Gula regnjacka på tåget, för det regnade ju inte i Stockholm, så jag glömde att jag behövde den.

3. Jag gjorde ett klipp på myrorna och köpte en fin duffel. Den glömde jag samma dag på bussen hem. Detta är jävligt konstigt och jag minns inte vad orsaken var. Den återfanns dock på polisstationen och används än idag.

4. Jag åkte tåg till jobbet i Arvika. Lyssnade på Frida Hyvönens skiva, som jag precis upptäckt hur bra den var. Trots detta kom jag ihåg att gå av, men inte min jacka. Så jag rusade tillbaka och fick tag på jackan, men olyckligtvis började tåget rulla och jag hamnade i metropolen Charlottenberg. Fick ju tillbaka jackan, men kom 2 timmar för sent.

Övrigt:

Jag var i Nice och skulle återvända till mitt hostel efter första gången jag träffat Simon. Vi hade sagt hejdå och jag skulle med ett tåg och jag hade väldigt bråttom. Jag packade mina saker men glömde följande: Pass, plånbok, Ipod och flygbiljetter i ett värdeskåp där jag låst in det, så ingen skulle stjäla det. Samt en bikini, en handuk och en kjol.

Upptäckte mitt misstag på tågstationen och tog en taxi i ilfart tillbaka och hämtade det som låg i värdeskåpet. När jag sprang ut på trottoaren skrek en av städerskorna från ett fönster att jag glömt en handuk också och den fångade jag i luften när hon kastade ut den från balkongen. Fort som fan åkte jag tillbaka till tågstationen men missade tåget med typ 30 sekunder.

Denna gång berodde glömskheten enbart på att jag hade träffat Simon, och att han luktade så gott och var så fin, att jag var rätt borta i huvudet.

Körkort: 5

1. Tattaren i Buenos Aires kan legitimera sig som mig

2. Ficktjuven i Paris likaså

3. Någon Polack också.

4. Något drägg som var på kosnthögskolefesten med.

5. Hade hål i fickan på min kjol och tappade mitt körkort på glada ankan i Karlstad. Detta har hänt flertal gånger, men jag har allttid hittat det, av en slump.

Jag har alltså bytt körkort 5 gånger på 8 år. Det är rättså frekvent tror jag. Det positiva med det är att fotona alltid är ganska färska, samt att jag vet allt om kostnader och hur man går tillväga när man blir av med körkortet.

Nej nu får det vara bra med det här självplågeriet. Detta är ändå bara det jag minns, det finns nog mer saker att fylla i. Ett mönster som är återkomande är att jag ofta glömmer saker när jag transporterar mig via buss eller tåg. Kanske hänger det ihop med att jag tänker väldigt bra när jag reser. Jag trivs med att resa och blir väldigt avslappnad i både kropp och sinne och funderar ofta på hur saker och ting hänger ihop. Jag har inte kommit på något svar på det, men i skrivande stund har jag insett att min slarvighet hänger ihop med hur avlappnad och bortkopplad jag är från resten av världen. Samt, att när jag är kär är jag väldigt borta i huvudet. Fast det var ändå inget nytt.

Men värst av allt var nog ändå förra hösten, när jag tappade bort mig själv. Jag vaknade en morgon i november och insåg att jag var borta. I flera mörka månader letade jag med lykta och kompass och en och annan flaska vin men fann ingenting. Så plötsligt en dag i maj hörde jag något som prasslade under sängen. Där hade jag legat gömd hela tiden och läst serietidningar med en ficklampa och smaskat ur en gott och blandat-påse. Så himla typiskt mig!

Nästa gång blir det om saker jag förstört. Den listan är också lång.

Heppåer!