Det är Fredag och jag sitter på soffan, invirad i mitt täcke och mätt på danske pölser. Dagens höjdpunkt har troligtvis inte passerat än, för dagen har inte varit särskilt händelsefull och inget har inträffat, som skulle kunna kategoriserats in som höjdpunkt.
Kanske kan det ha varit när jag log ett knappt skenbart leende åt ett skämt i TV serien Fresh prince i Bel air. Eller kanske var det mina tre korvar jag just åt. De var goda som tusan, det är nära höjdpunktskänsla. Det kan också ha varit, när jag smygtittade över på tandläkarna i fönstret på andra sidan gatan, och de kramades. Kanske vänskapligt, kanske har de en affär. Vad vet jag. Den kramen sammanfattade mer action än jag sett på de sammanlagda tre åren jag sett haft utsikt rätt in på mottagningen. Annars idag? Jag sov. Jag satt. Jag pratade i telefon. Det kan i ju för sig ha varit ett 40 minuters samtal som skulle kunna vara dagens höjdpunkt. Hittills är det mer höjdpunkt än tandläkarkramen, "nästan-leendet" och korvarna. Korvarna sprack. Tror dom kokade för länge. Oflyt.
Det är stökigt. Jag borde diska. jag kanske flyttar till London. Eller Berlin. Där kan jag diska och städa oftare. Kanske är det roligare att göra tråkiga saker i London eller Berlin. Kanske inte.
Klockan är tre och jag har inte rört mig längre än mellan sängen och soffan. Det är bra att skriva C-uppsats. Man kan göra jobbet från sängen. Det gillar jag. Jag ska börja förbereda mig för interaktion med andra människor. Denna interaktion ska ske klockan halv fem och börja på torget i denna eminenta stad som så vackert kommer till sin rätt en dimmig grå novemberfredag. Alla fåglar har flyttat. jag förstår dem.
Ses. kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar