haj

googlar djurkonservator
och hittar en sida som är skrämmande.
Sveriges bästa konservator heter tydligen
jeanette och på hennes hemsida berättar hon att hon redan
som sjuåring samlade på djurlik
och klistrade ihop små skelett och konserverade möss och fåglar
och annat i sitt kök.
när hon som pryo fick vara på naturhistoriska
och sätta ihop en grävlingkranium
beskriver hon känslan som lyrisk.
ja.
jag vet inte
det låter lite skrämmande.
jag kanske måste distansera mig lite nu
snart
från djuren.
det här blev lite för mycket information,
det här med jeanette
blev lite magstarkt.
saftigt.

jag tycker att det luktar lite illa inne på naturhistorska
och så gillar jag inte saker som ligger i burkar,
inälvor eller bebisar eller vad det är.
jag gillar när djuren får vara fria
och ostörda.
jag gillar lite när naturen biter ifrån på oss
människor som förstör en massa också.
till exempel i epypten när hajen bet ifrån.
sa till på skarpen.
här bor jag!
sa den.
sen kom givetvis människorna och förstörde med ond bråd död
och sånt som människor sysslar med.
MÄN
män-niskor.
märk mina ord.

för övrigt brann det i huvudet på mig i natt
och när jag vaknade låg röken tjock i lägenheten.
påminde mig om att det är bra med brandvarnare
och andra varnare som varnar
för fara å färde

fara på färden
nu rider vi ut på fjärden.
tjohopp