Kylan.

Gårdagens eufori är bortblåst. Den försvann med vintern som kom inatt.
Dagen i korthet:
- Jag kände mig sjuk när jag vaknade. (sjukare än vanligt)
- Jag tvättade kläder och var en av "dom där" som glömde ta ut min tvätt i tid
- Jag åt två frukostar för jag orkade inte laga någon mat
- Jag besökte platsbanken.se (som förövrigt är min mest besökta sida efter FB)
- Började grina i själen av leda, tristess och maktlöshet
- Kapitulerade inför jobbsökandet
- Ritade två teckningar
- Tvättade håret i hopp om att detta skulle få mig handlingskraftig
- En människa jag inte ens känner fick mig att känna mig liten, naiv och dum
- Blev irriterad och kollade på SVT-dokumentär om en man som hade 7 sekunders minne
- Förfasad över att själv råka ut för samma åkomma såg jag istället ett program mamma länkat till mig. Sommarpratarna. Där samtalen kretsade kring att även ensamhet är värdefullt och det kan vara värdefullt att vara singel en längre tid, plus en massa annat som fick mig att förstå varför hon ville att jag skulle se det. Jag förstod att intentionen var god, min mor älskar mig, men det enda jag egentligen registrerade var Klara Zimmergrens ord "även om man inte vill, så tänker man mest hela tiden på att träffa någon när man är singel".
- Blev förbannad över att jag blev förbannad över att hon sa så.
- Ritade en teckning.
- Utsatte mig för emotionell rasrisk genom att fundera lite över tillvaron.
- Försökte spela "jag vet vilken dy hon varit i" på gitarr men det hela föll på ett ackord jag inte kan.
- Skrev ett brev jag inte kommer att skicka.
- Räknar sekunderna på klockan nu. Väntar på att något ska hända, jag kommer haka på vadsomhelst. Världskrig, matlagningskurs, eskortfirma.

Intar nu den välbekanta fosterställningen och lyssnar på Magnus Bärjed och förbannar. Avskavt nagellack på min högra tumme hånar mig. Först var jag fin men nu är det bara bitar av yta. Baksmällan efter två veckors känslomässig karusell börjar komma och jag tar med mig Anthony and the Johnssons ner i en värld jag känner igen alltför väl vid det här laget. Tristessen, ledan och vintermörkret kommer och tar mig. Men det är ok, för jag ska upp snart. Jävligt snart. Uppåt, framåt. jadå. jaaa.