125 minuter i 38

Jag hade en dröm om hur jag gick vilse i en stad där husen var färgglada på ena sidan och konstigt sneda på andra sidan. Och gud stod i ett fönster och funderade på om det var dags att byta gardiner nu när påsken snart stundar. Hans krukväxt höll på att dö och hans tvätt hände på ett torksträck utanför fönstret som i gamla Italienska filmer. Jag var osäker på om jag kommit till rätt stad och inbillade mig att om jag bara kunde få veta vad klockan var skulle allt ordna sig. Men kyrktornets klocka visade bara på 125 minuter i 38 och jag kunde inte alls minnas att klockan kunde vara så mycket någonsin. I fönstren till husen stack händer ut som greppade tag i varandra men ingen verkade se mig. Gardiner fladdrade ihop och bildade knutar och rosetter av sig själva.

Tror inte jag smält Alice i Underlandet riktigt. Alternativt är det JAG som är självaste Alice. Eller bara har exeptionellt hög förmåga att fantisera. Detta är oklart...
Hoppas dock på Alice.

Hursomhelst har jag ägnat dagen åt att försöka illustera denna märkliga dröm.


Svaret på vad jag INTE gjorde igår är:
- Halka på en isfläck
- Vakna med turban på huvudet och plastpistol i handen.
Dock har dessa händelser inträffat. Den med plastpistolen är rätt kul. Men det är en helt annan historia... Tar det en annan gång.

So long suckers.