Sune och Astrid

Idag kom Marlene. Vi åkte till IKEA och åt lunch. Vid bordet bredvid oss satt ett äldre par som åt köttbullar. De frågade oss om vår mat var god. Det var den sa vi. Plötsligt var vi i en djup diskussion med detta underbara par, Astrid och Sune, som för övrigt varit gifta i 50 år. Sune berättade att hans pappa tagit guld i nordiska mästerskapen i skidor 1905. Allt var annorlunda då, sa Sune och syftade gissningsvis på allt i samhället. Man kunde i tonfallet även höra ett sting av att han nog tyckte det var bättre förr. Astrid väver mattor i olika mönster och förra veckan hade Astrid och Sune haft premiär med revyn de startat upp i sin hemstads pensionärsförening. Sune var utklädd till jokk-kokk jocke och Astid var lapp. Hon skulle sjunga en låt på lappländska men kunde bara fyra verser på den enda hon kände till. Hon sjöng de hon kunde så fick det vara bra med det skrockade hon. Nästa helg ska Sune och Astrid till Åland. De åker med färjan och denna gång skulle Torgny Melins dansbandsorkester uppträda minsann. Jodå, de gillar att dansa. Man får nya vänner också på färjan.
På somrarna åker de till sommarstugan. Det är vatten omkring hela huset. Stugan ligger på en ö. Ibland, eller rentav ganska ofta faktiskt tar de båten ut på sjön och fiskar. Aborre och gös får dem, och en stor gös räcker till minst fem personer säger Sune och ler plirigt. De berättar allt. Allt som man behöver veta om livet. Vi lyssnade med stor förundran till dessa livsbejakande underbara människor som verkade så nöjda. Så nöjda med varandra och en lunch på IKEA, kryssningar till Åland och revyer.

När vi skiljs åt säger Astrid och Sune att vi absolut måste komma till deras sommarstuga i sommar. Vi kan bo i friggebon säger Sune och skrattar. Vi kan fiska och om vi har tur får vi gös. Då bjuder vi på middag. Med vin, förtydligar Sune.
Så vi fick adressen och det kan jag banne mig lova, att jag ska om jag så sitter i fängelse i sommar (inte helt orimligt, det kan slå slint i huvudet på oss alla, i synnerhet mig) så ska jag bege mig dit. En vacker varm sommardag ska jag besöka detta genuint lyckliga levande par, som förkroppsligar allt vad min ide om lycka innebär. Med en varm nästan gråtmild känsla tog vi adjö och Sunes ord ringde i mina öron.

"Vi har varit gifta i 50 år. Efter 50 år finns det inte så mycket mer att säga varandra. Men det blir inte sämre för det. 50 år, det är länge det. Ibland ska man ha tur också".

/Lilla lilla jag.