En liten utvärdering

Jag låg igår på terassen i solen och tänkte på livet. När sådana tankar dyker upp är det oundvikligt att tänka på det förflutna, särskilt eftersom min framtid är rätt så jävla svart och oviss.

Men även om jag inte vet vad jag SKA göra, så vet jag åtminstone vad jag har gjort, på ett ungefär.

Dessa tankar resulterade i en kreativ svallvåg som sköljde över mig och jag bestämde mig för att utvärdera mina år i Karlstad. Göra en slags redovisning. Bokslut. Rapport.

Jag började fundera i mer konkreta termer på vad jag ägnat mig åt de senaste 3 ½ åren då jag bott i Karlstad. Jag kom fram till en hel massa saker som jag inte tänker gå in närmare på. Sex kategorier kunde dock utkristalliseras som de mest väsentliga delarna i mitt liv.

Kategorierna är följande:

ÖL

POJKAR

PLUGGA

VÄNNER

JOBB

SKRÄPMAT

Man kan ställa sig frågor som; Är skräpmat mer relevant än till exempel träning och friluftsliv?

Borde inte kulturella upplevelser vara en kategori?

Detta är frågor jag själv ställer mig och blir lite sur över att de andra ändå verkar ha tagit mer av min tid än dessa. Jag biter i det sura äpplet. Omfamnar min egen historia och utgår från dessa mer ärliga kategorier, trots att vissa av dem det känns aningen meningslösa, såhär i efterhand.

Meningslösa eller ej, jag ägnade tid åt dem, och skall jag presentera mer precist, hur mycket tid.

Nedan ser ni ett rörelseschema, över hur jag rört mig i Karlstad de senaste 3 ½ åren. Färgerna indikerar de olika aktiviteterna, som ni ser utmärkta i det vänstra hörnet.

(Förslagsvis tryck på bilden så ni ser den i ett större format, för tydlighetens skull)

Av ovanstående modell kan vi se hur streck av färgen orange, samt lila dominerar mina rörelsemönster. Om detta tänker jag inte uttala mig något vidare. Frågetecken kommer säkert dyka upp, exempelvis det lila strecket som berör stadshotetellet. Vad detta var, eller inte var för en pojke tänker jag inte gå in på. Jag lämnar också osagt om det kanske är samma pojke som står för alla lila streck. Så KAN det mycket väl vara.

De orange strecken är mycket frekventa genom pubarna i stan, främst Ankan och Koriander skulle jag vilja påstå. Men att sitta och rita streck för varje gång jag besökt en krog skulle krävas mer än ett A4 papper. Man skulle också kunna tolka det blå strecket som går till systembolaget som att jag umgås med mina vänner där. Detta är inte riktigt meningen, även om man kanske har varit där tillsammans en gång eller två, och umgåtts medan man omsorgsfullt valt ut ett gott vin. Det största nederlaget i denna kletiga modell är att de röda strecken är ytterst få. Dock, vill jag påstå, borde det strecket som går till Universitet vara brett, då jag faktiskt ägnat mycket tid där, studerandes. Vid ett svagt ögonblick försökte jag studera på Carstens café som ni ser, men det var en dålig idé och inte mycket blev gjort. Vad gäller kategorin skräpmat har jag frekvent fört mig mellan Burger King, Mcdonalds och diverse pizzerior i stan. Oftare än till stadsbiblioteket till exempel. Därmed inte sagt att inte ägnat mig åt mer intellektuella sysslor när jag ätit skräpmat. Så kan det ha varit.

Eftersom ovanstående modell brev en rent ut sagt kladdig historia har jag även valt att förtydliga resultatet i stapeldiagram. Sådana man lärde sig göra på högstadiet.

Ja resultatet talar väl sitt tydliga språk. Jag har ägnat mig mer åt öl och pojkar än åt studier.

Dock måste påpekas att all forskning inte är tillförlitlig, särskilt inte den här, då utvärdering var det (enda) ämnet jag fick underkänt i.

Tankar om slutresultatet: Jag vet med mig att jag studerat mycket mer än vad som framkommer av studien. Jag vet också med mig att den orange och lila stapeln inte ljuger, men att den heller inte kan tas för allvarligt.

Den största paradoxen med hela detta extremt dumma företag är att jag åkte till Karlstad för att plugga, och av denna djupdykning att döma, är det det jag sysslat minst med. Ändå har jag fått en examen och betraktar mig som beläst och kunnig på de områden jag bör vara kunnig inom. Till mitt försvar vill jag tillägga, att jag åtminstone hade väldigt roligt under dessa år. Samt att jag hjälpt hårt slitande krogägare att förhindra konkurs. Och genom att jag krossat ett hjärta eller två, hjälpt dessa unga män till självrannsakning och djupare förståelse av livet. Det stora hela livet. Motgångar föder klokhet.

Men på det stora hela känner jag mig nöjd med resultatet. Jag känner att det är en students liv och att jag levde det till fullo. I raketfart.

Slutsats: Åt helvete med forskning, nu går jag och tar en öl.

Adios