Universitat!

I morse tog jag på mig ryggsäcken med alla mina viktigaste ägodelar; dvs min laptop och mina anteckningsböcker med avsikt att gå till Universitetet och skriva lite. Jag gick på vad jag trodde var vägen dit, men ganska snart visade det sig att så icke var fallet. Så ja; jag går fortfarande vilse.

Gick in i en mataffär och förbannade mig mig över att Spanien är än mer mot ensamheten än vad Sverige är. Jag vet att jag klagat på att man inte kan köpa singelpaket av diverse mat-artiklar i Svedala men i Spanien är det värre. Här kommer allt i sexpack. en burk cola? Glöm det, finns bara sex-pack. En festis? nej nej, nio festisar. Ett äpple? Nej, en hel påse äpplen. Suck. Gick nedstämd till kassan med en påse nötter och en juice som märkligt nog såldes i pack om en. När jag stod i kassan och skulle till att betala flög kassörskan upp och bort mot utgången. Där haffade hon en man som skamset efter många spanska haranger från den arga kvinnan langade upp ett paket bacon ur byxlinningen. Hon skällde vidare och han plockade fram både salami, nötter, dricka och bröd. Allt ur brallorna. Han såg så generad ut. Kvinnan var fullkomligt rasande och röd i ansiktet. Av någon anledning kändes det inte som om detta scenario utspelades för första gången. Förbannad men förlåtande lät hon honom gå utan repressalier.

Jag tyckte synd om båda, men mest om honom av någon anledning. När jag betalat för mina saker gick jag ut och vidare i fel riktining, vilket jag vid det här laget inte insett ännu. Några hundra meter bort satt mannen på en parkbänk med huvudet i händerna. Jag ville grå fram och fråga om han ville ha mina nötter men jag var rädd för att han i sin uppgivenhet skulle ha en pistol i de där gigantiska brallorna och skjuta mig i sin sinnesfrånvaro. Så jag gick förbi. Skamligt jag vet.

Sedan kom jag fram till Universitetet. Det är en praktfull byggnad och biblioteket kryllar av gamla böcker, säkert från jura-tiden av kvaliteten att döma. Där satt jag i tre timmar och försvann i en annan värld. Nu sitter jag på ett cafe med dagens kaffe och croissant. Ikväll ska jag på dejt med ljuvliga Camilla. Natten är ung här i Barcelona. Och varm för att vara maj.

Igår satt jag i flera timmar vid vattnet och lyssnade på en trubadur som fullkomligt dödade en Neil Young låt med sin urkassa engelska och trassliga röst. Men spela kunde han. Vindarna grep tag i ackorden och blåste dom på mig. Det var en fin sak att göra och framför allt är det fint att jag har tid att göra sådant. Hela dagarna om jag vill.

Som jag nämnde finns planer på att tågluffa lite. Men det är inget bestämt ännu. ¨

Vi bestämmer inte så mycket alls utan vi flyter mest omkring.

Nu tar tiden tag i mig och vi ska hem och äta. Puss och kram på er.