110 procent

idag är jag jätte jätte jätte trött.
började dagen med en fjäderlätt joggingtur bland julglada idioter mitt i värsta jävla bullerbyn-stämmningen i haga.
varför?
varför inte
snodde en pepparkaka av en trött kulturtant som sålde något till förmån för något jävligt viktigt, och sprang sen.
så jobbar jag.

igår var det lördag och det var kul. pappa fyllde år och fick bestämma allt.
Det blev således applebutiken, bengans skivor, cigarren, god öl och fruktsallad till efterätt.
axel trodde att pappa skulle fylla 2 år.
siffror, en petitess, verkligen.

sen gick vi som har åldern inne (eller HAR vi det?) på soulklubb på stigbergstorget. jag kissade i snön bakom en buske och såg någon skymta i en annan buske som också pissade och jag tänkte
att det är ju skönt att det finns fler idioter än jag,
så kollade jag lite nogrannare och jo, såklart
det var min bror som stod där och pissade.

Parentes: jag ska skriva ett filmmanus om min bror och mig.
wes andersson skulle regissera
det skulle bli stört roligt
och lagom deprimerande.
zoey deschanel skulle spela mig. slut parentes


sen hoppade jag och bror in bakom baren och sålde öl för glatta livet och bjöd på sambucca. service with a smile. kanske tog en eller annan själva också.
herregud Lina och jag klättrade genom ett nät inne i diskrummet, och snodde en delicatoboll från något slags café där.
detta hade jag helt förträngt
det får man inte göra aja baja.

sen.
suddigt.
tysken
dans
snöoväder
the strokes i huvudet
vitt vitt vitt
ramlar omkring på gatorna
försöker prata danska
och portugisiska
hittar ett långt rep

klättrar upp.


idag såg jag nationalteatern på bengans
med de lite mer vänstervridna delarna av familjen
det vill säga alla utom pappa.

det var bra
dom är gamla men fortfarande arga
fast ändå glada
och fulla med eld och vilja
det är fint
man får en bra känsla av gamla som har massa kraft och färg
och inte är gråa genomskinliga.

att man vill bli sån. typ.
då måste man leva mycket. 110 procent.