jävla hittepå

mina känslor för melodifestivalen eller idol eller annan såndär jävla platt underhållnings-tv där begreppet "musik" totalt bajsas på och dras i smutsen av kändiskåta förlorade människor orkar jag inte yttra mig närmare om.
jag blir bara så arg och trött och tappar tron på konsten och mänskligheten och då måste jag gå i terapi eller åka till Indien och "finna mig själv"
och jag har varken råd eller tid.

hade jag det skulle jag eventuellt exponera mig inför detta fenomen så jag hade en ursäkt att dra till Indien
det verkar ju schysst med Indien egentligen.
käka naan-bröd och gå klädd i färgglada tygstycken och gilla läget i ett mediatationstempel.
eller vad fan västerlänningar nu gör i Indien

I alla fall, känslan jag får när denna slemodifestival kommer på tal kan liknas vid denhär:


så vet ni.

ikväll blir det riktig musik
"fred på jorden"-progg på pustervik.
och öl
tack gudskelov!