vi ljuger oss bort

det har varit en jävligt konstig dag.
jag kan inte berätta allt konstigt som händer
för då skulle jag behöva gå i exil.

men imorse.
dum i huvudet som jag är kastade jag mig på cykeln.
jag har inga tidningar, ingen tv,
jag vet inte så mycket vad som händer i världen på morgonen.
sen går man ut och får veta allt viktigt
som basuneras ut på löpet
typ att idol-jay har bajsat på sig
och att det är farligt med rökning
och sådan tämligen viktig information
för att vi ska kunna fortsätta utveckla vårt intellekt.

men jag visste denna morgon inget om
¨blixthalkan¨
och märkte inget förrän jag ångade nerför vegagatan.
nerför, det är en backe.
jag blev så rädd att jag blundade och ba
är jag på riktigt nu?

börnade in på järntorget
i en hastighet som inte kan betecknas som sund,
med eller utan blixthalka.
vinkade till vännen jag skulle möta
ett möte jag var försenad till
givetvis
och tappade därmed den lilla balansen jag hade
och föll rätt ner på isen
mitt vid fontänen på järntorget.
en millisekund låg jag och kände mig vilsen.

nu har jag ont i huvudet
och jag vet inte om det kom sig av fallet
eller om det kommer sig av att jag
tänker så jävla mycket och hårt
att jag får växtvärk i hjärnan.
reptilhjärnan
som på senaste tiden gått på högvarv
och tagit över därinne.

det är lömskt.