Hide and seek

På nyårsnatten framåt femsnåret var de flesta av oss i slutskedet på en fest med bubbel i ådrorna, hade deeptalk med en främling, var deckad under en säng, hade halva inne (eventuellt hela), eller satt och bölade i något hörn och ångrade hela 2009. Med de flesta menar jag samtliga människor i detta land.
Alla utom en. Caroline.
Hon satt hemma i sin lägenhet nyss hemkommen från nyårsfestligheter där hon sovit större delen av 2010 på en soffa, vilket resulterat i ett aningen piggare, nästan lite salongsberusat tillstånd. Hon slår på datorn och på något vis bara händer det. Hon halkar in på en hemsida som säljer mobiltelefoner. På nyårsdagen vaknar hon lite tung i skallen och ser att hon har ett nytt mail.
Med en orderbekräftelse.
På en iphone.
Registrerad 05.56.
Hurra Carro det här är ditt år och du är min idol.

Nu sitter hon mittemot mig och kläcker ur sig lysande kommentarer som en osäkrad kulspruta. Hon såg en bild på en man som var så snygg att hon blev gladare än hon varit hitills i år. Ibland är Män bra. Även på distans. På en dataskärm.
Vi bor ihop nu jag och Carro. Det känns underbart att gå till ICA tillsammans med någon och högt deklarera "Har VI tomater hemma?" Detta VI är något fint som fyller ett av alla hål i min ostkropp.

Idag skulle jag åka buss. Ja, jag gör det ibland. Jag hade inga pengar till biljetten. Då hände något fantastiskt. Spindelmannen kom susande med cape och allt och sa att jag kunde få rida på hans axlar hem till haga. Jag fick låna en pälsmössa också. Sedan flög vi iväg och ovanför den vita marken var det varmt. Inte alls vinter. Varmt och fuktigt och grönt och blått. När jag blundade såg jag röda blommor, sådana som sover på natten och slår ut på dagen. Väl hemma släppte han av mig på balkongen. Gav mig en kindpuss och flög sin väg.

Och nu sitter jag här och förbannar mig själv att jag inte tog en bild av oss. Ingen kommer tro mig. Men jag vet.

Inatt vaknade jag av att jag pratade i sömnen. Jag drömde att jag seglade. Men vattnet var fruset så jag kom ingenstans. Jag skrek "VIND!"
Sen torkade jag svetten ur pannan och såg sanningen i vitögat och det såg rätt fint ut så jag somnade om.

Godnatt.