Practising resistance

Idag har jag haft internet-förbud hela dagen. Det gick bra. Skolarbetet flyter på som en vårflod och utanför faller snön och snart är det jul.
Effektivt jobb=belöning. I form av Mcdonalds-middag och hyrfilm. Och ett besök på systemet i förebyggande syfte. För att citera Carro när vi entrade denna, i svenska hjärtans, heliga butik: "Fan jag måste ha en korg, ska ju fira jul".
(Svenska hjärtan föresten, tinar aldrig)

Dagens OH NOOOOOOO- vrål från mig kom när Carro var så vänlig att upplysa mig om att Deportes spelade på Peace and Love när vi var där i somras. Fredag kväll kl 22.00. Vad gjorde vi då? Satt och svor i öltältet och spenderade okristliga summor på dyra slaskiga öl och och hånade Ulf Lundell som gjorde århundradets sorgligaste och tröttaste försök till koncert. Även om vi hade haft ett spelschema hade vi nog inte kunnat läsa det, eftersom att öl tydligen innehåller alla möjliga märkliga tillsatser.
Här hade man alltså chansen, att gå och se årets jävla bästa nya band som dessutom är olagligt snygga och skönt norrländska, men istället satt man och svor över Ulf. Jaja. De kommer i år igen, jag vet det. Det gör jag med. Kommer igen i år. Men inte Ulf. Han har jag kört ut till en öde ö med min privatjet och en flaska T-sprit. Där kan han sitta och vara deprimerad och kärlekskrank och tro att han fortfarande är 19 år och inbilla sig att det är hippt att skriva romaner på skrivmaskin och sätta i sig en hel flaska rödtjut ensam en tisdag, bo under stjärnklar himmel och vara skäggig. Där han han få sina jävla öppna landskap tills han önskar att han aldrig blivit musiker.

Idag gick jag in i en underklädesaffär. Det skulle jag inte ha gjort. Det var dyrt, alla tjejer på reklambilderna var sjukt fräscha, solbrända och snygga i spetsiga underkläder. Jag med mina håriga ben, flottiga hår och stickade tröjor, långkalsonger, och halsduk kände mig fett vilse. En av BH-arna passade snarare som mössa än BH på mig, vilket jag högt deklarerade. Expediten med välmanikyrerade naglar, kavaj och solariumbränna log förlåtande. Jag gick plikttoget vidare och tittade på flanellskjortor istället. Hittade fina T-shirts. För män. Hade jag haft en man hade han fått en fin julklapp. En T-shirt med ett piano på. Som jag sen hade lånat. Nästan värt att jobba på att skaffa sig en man, bara för att dryga ut garderoben. Kanske inget man ska gå ut med i kontaktannonsen. Inte håriga ben heller. Jaja. Det här är ingen kontaktannons. Det här är bara skitsnack.
Hejdå.