Men jag insåg när jag satt på toa häromdagen (det är egentligen helt irrelevant att jag satt på toa, men det var på toa jag satt när jag kom på det) att vissa nystan går inte att nysta upp. Man får ta en sax och klippa någonstans. Lägga ner. Lägga av och bara omfamna faktum att det inte går att få ordning på allt. Så det har jag gjort nu och satan så mycket lättare tillvaron blev. Vips.
Istället kan jag lägga min energi på andra saker och andra tankar. På så vis tror jag att jag så småningom kan hitta änden där långt inne och trassla ut saker och ting när det är dags.
Så idag ägnade jag fem timmar åt att laga 15 matlådor. Det är helt olikt mig och en väldigt skön känsla. Som att en främmande frisk fläkt tog tag i mig.
För trots allt är det ju så, att om det man gör inte blir så bra, måste man ju göra något annat istället.
För trots allt är det ju så, att om det man gör inte blir så bra, måste man ju göra något annat istället.
Idag gjorde jag världen till en lite bättre plats genom att ge tre kronor och femtio öre till några finniga femtonåringar. De stod före mig i kassan till hemköp och lade upp glass, godis och läsk på rullbandet. De hade exakt etthundra kronor och hade räknat ut att summan av sakerna de skulle köpa skulle uppstiga 99 kronor. Perfekt. Men läsken hade pant och det hade de inte räknat med så summan blev 105. Och de hade ju bara 100. Åh Nej! Skrek de. Vad gör vi nu?
Eftersom jag också varit femton år och all min lycka har legat i filmkvällar med läsk och godis och kompisar kände jag en enorm sympati med kidsen och ville inte att deras kväll skulle förstöras för en ynka femmas skull.
Så jag sa att jag hade en femma men jag hade bara tre och femtio. Jag gav dem det och de blev så lyckliga. Kassörskan blev så mild av min vänliga gest att hon gav kidsen 1,50 i rabatt och på så vis blev kidsen glada, jag blev glad av att ha gjort en så god gärning och kassörskan blev glad och god för att alla andra var det. Så fungerar vi människor. Lätta att forma. Som cenitlera. Se bara till att göra fina former.
Det är dags för en lista känner jag.
Saker jag gillade när jag var liten:
- Att leka affär
- Att fuskstäda och njuta av hur rent det blev (gillar fortfarande)
- Bygga kojor
- Klättra i träd
- Leka skola (där jag var lärare)
- När man var blöt i håret efter skolgymnastiken
- Skriva skrivstil
- Samla på kapsyler
- Spela kula
- Spela in radioprogram på kasettband med min bror
- Äta korv och pommes frites
- Dela upp lördagsgodis mellan mig och min syster och bror där vi alla fick exakt samma sort och lika mycket av allt. Och hur vi sen bytte med varandra för att få de sorterna vi gillade bäst.
- När pappa spelade munspel och dragspel
- Sommarkvällar då vi sprang in och ut i huset och efterlämnade nyklippt gräs på vardagsrumsgolvet.
- Låna mammas smink
- Kolla på syrrans Jared Leto-affischer
- Skriva brev
- Få brev
- Att ha sand i byxvecken som rann ut när jag bytte om till pyjamas.
- Att ha pyjamas
- Att låna syrrans klänningar och längta efter att bli stor.
- Att se på Bullen
- Att se på voxpop
- Att spela in Bullen och voxpop på VHS.
- Sortera mina videoband och CD-skivor.
- Fantisera om hur jag skulle se ut när jag blev stor
- Fantisera om hur jag var Yrla i "Ebba och Didrik" (det gör jag nog fortfarande)
- Titta på filmer som skrämde mig lagom mycket (Ronja Rövardotter, Mio min mio, Bröderna Lejonhjärta)
- Astrid Lindgrens röst
- Dricka varm choklad hos mormor och lyssna på "barnen i bullerbyn" på kasettband.
- Sova över hos min moster och få äta Pizza.
- Pannkakor
Jag gillar fortfarande samtliga av ovanstående saker. Syrran har inga Jared Leto affischer längre, men jag tycker fortfarande om att beundra det hon har på väggarna. Kanske för att jag beundrar henne för hon är stor och klok.
Det är befriande med Listor. Det blir klart för en hur saker och ligger till. Det är en kick.
Hejdå.