The animal in me

Den senaste tiden har jag av någon oförklarlig anledning kommit i kontakt med bröllop hela tiden. På Tv, på film, i tidningar. Och på lördag ska jag på ett verkligt bröllop då min första jämnåriga vän gifter sig. Överallt verkar kärleken spira. Det är väl sådana tider kanske vad vet jag. Men det slår mig i ansiktet hela tiden och jag har blivit oerhört sentimental över det. Fäller tårar hit och dit och tänker på kärlek.

Lame jag vet.

Varför jag delar med mig av den informationen här vet jag inte heller. Jävligt onödigt.

Så nu för att kompensera med lite hård fakta presenterar jag en lista på alla sorts djur jag dödat:

- Fisk (aborre)

- Daggmask

- Såndär svart snigel

- Vanlig snigel

- Myror (jättemånga)

- Mus (trampat ihjäl, jävligt hårt)

- Fågel (den led, krossa den med en sten)

- Älg (med armborst)

- Hjort (pistol)

- Ko (skrämde jag ihjäl)

- Gris (tråkade jag ihjäl)

- Hare (med golfklubba)

- Höna (råkade jag dansa ihjäl)

- Get (skar jag halsen av)

Och alla djur åt jag upp. Råa. Av djurhudarna har jag sytt en bröllopsklänning med skitlångt släp.

Jag vill ju vara redo när det är dags och jag vill ju inte se ut som alla andra när jag står vid altaret.

Apropå altare har jag också huggit ut ett eget altare av ett stenblock jag baxade hem på ryggen från Egypten. Altaret har formen av en gigantisk 80-talstereo. En så kallad Bergsprängare.

Med en mora träsk-kassett i, som kommer att spela oavbrutet under ceremonin.

Jag inser nu att risken är stor att jag får gifta mig med mig själv.

Men jag lovar att festen blir kul.

Hejdå lovers