Den väckte ett mycket speciellt minne till liv.
Under en tid i mitt liv bodde jag i Paris. Jag var oerhört förälskad. I staden javisst, men också i en kille. En kille som bodde i Sverige och var min stora high school crush, som kanske fanns med i tankarna liiite för långt efter att gymnasiet var slut. Men hursomhelst, skickade han mig en skiva, adresserad till min lägenhet i Paris. Jag hade gett honom en skiva innan, med extremt väl genomtänkta låtar, texter och ackord där varenda ton, not och ord hade en betydelse. Och den skulle han då givetvis tolka mellan raderna och sedan ringa mig och fria till mig med gråt och beundran i rösten. Så var planen.
Så blev det inte riktigt och tur är väl det, så här i efterhand.
Jag fick en skiva hursomhelst.
Och på den fanns låten "Dont go away" med. Eftersom att jag är född med en smått onormal och osund analytisk förmåga, som i alla lägen inte är så knivskarp och förenlig med verkligheten, utan snarare ryckt ur något slags inre vilt liv fullt av visioner, förhoppningar, cynism och framför allt desillusioner om kärlek. (tack vare all jävla pop-musik och filmer.)
I låten finns följande stycke:
"So dont go away,
say that you will stay,
forever and a day, in the time of my life.
Cause i need more time, yes i need more time,
just to make things right.
You and me whats going on?"
I denna simpla korta textrad författad av Noel Gallagher i ett förmodat dåsigt ångestrus efter en dålig tripp eller något annat kemiskt failure, fanns alla mina drömmar och förhoppningar.
Analys; han vill inte att jag ska åka, han vill att jag ska stanna, han behöver tid att ställa vissa saker tillrätta, saker som säkert är jätteviktiga. Och han bollar över till mig med frågan om vad som händer mellan oss.
SOM jag analyserade denna satans låt. Och som jag blev besviken när jag efter en lång lång plågsam tid förstod att den inte betydde mer än "imse vimse spindel" för den där killen.
När jag flera år senare frågade, om det fanns en underliggande mening med låtvalet ryckte han på axlarna och sa " Naej, jag gillade låten bara".
Han gillade låten bara.
Ja vart fan ville jag komma med det här?
Man ser vad man vill se.
Ibland gillar folk bara låtar och menar inte ett dyft med vem de delar med sig av dem till.
Men för musik-fanatiker med överanalytisk förmåga och vissa neurotiska drag kan utgången bli fatal av en så lättvindlig handling.
Och vad lärde jag mig?
Att om jag kommer på mig själv med att sitta och fundera på om någon gillar mig eller inte så lyfter jag luren, ringer, och frågar.
Nej eller ja. Värre blir det inte. Ett kryss i en ruta är allt som behövs, så kan man dansa vidare sen, till nästa misslyckade romans.
Tips: Skicka inte låtar till folk som ni misstänker vill ha er på andra sätt än vad ni själva vill. Utgången kan bli katastofal, rentav livspräglande.
Nu ska jag sova, I have a flight to catch.
Det kanske inte blir så mycket skrivet på ett tag då jag kommer vara fullt upptagen med att vara fransk i solnedgångar med en älskvärd man runt rivieran parallellt med att överanalysera min livssituation och varenda ögonblick som passerar.
Och inte passerar.
A bientot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar