Achtung, baby!

En gammal teckning från förra hösten i remastrad version.
baserad på en mer eller mindre verklig händelse.
som hänt
någon.



Började denna dag med en simpel picknick på järntorget halv elva.
jag och burgerking-påsen på en busshållplats
sån är jag.
en kille i gymnasieålder tittade på mig där jag satt och åt
han tänkte med all säkerhet att det är långt tills han är så bekväm med sig själv att han kan sitta som en lodis på en busshållplats i fem minusgrader och äta strips.
eller så tänkte han bara "fan vad lodigt", rätt och slätt.

min bror ringde mig idag.
han flåsade bara något på tyska av någon anledning innan själva
"Konversationen" kom igång.

bror: Aretha Frankling har fått cancer.
jag: jaha. vad tråkigt för henne.
bror: i bukspottkörteln
jag: sprutspottkörtel?
bror: BUKspottkörteln!
Jag: aa!
Bror: hon ser ut som en man, tamejfan!
Jag: på grund av cellgifterna eller?
bror: nej, hon är bara allmänt ful och.. stor.
jag: suck. som en man alltså.
bror: vet du vad man ska göra om någon fastnar med tungan på en lyktstople?
jag: nej.
bror: pissa på den. på tungan. det står i tidningen om en farsa som pissat på sina barns tungor när de fastnat. det enda rätta.
jag: ja, man kan ju undra varför de fastnade med tungan från första början med en farsa som går ut i aftonbladet med sådana erkännanden...
bror: The Ark ska splittras.
jag: jaha. du jag måste lägga på nu.
Bror: ok, hajj.
jag: hajj.

jag kommer sakna min bror
han åker till Vietnam snart för att jobba på ett barnsjukhus
i flera veckor.
själv ska jag stångas med snön
kanske utveckla mina tyska fraser
göra bort mig på egen hand
och ofrivilligt frysa mig osunt smal
eftersom att jag inte kan göra något annat än ligga under täcket i min helvetiskt kalla lägenhet.

kommer ligga här och darra och på den femte dagen ba
shit jag kommer nog dö av svält
därför att det är för kallt för att gå till köket.
sen kommer det stå om mig i tidningen och det kommer vara program på tv om isoleringen i hyreshus och växthuseffekten och dokumentärer om det sjuka samhället vi lever i och sen blir det ¨
revolution.
Kapten Hadock blir president off the world men orkar inte regera så mycket
så det blir total anarki och alla blir as-lyckliga och anammar "leva i nuet"-mentaliteten i några år
sen går skiten under.
plums, bara.

kan ju vara värt det.

de senaste veckorna har Rikard Sjöberg stalkat mig på ett totalt ohämmat sätt.
varje dag mer eller mindre får jag reklam om det satans postkodlotteriet.
guldiga kuvert med hans helyllefeja i slips och vågigt hår
och han säger mitt namn som i en seriebubbla.
mitt namn och sen "hur mycket vill DU vinna"?
Rikard vill ha mina pengar och lurar mig att tro att jag ska vinna på det.
kom igen, jag är inte född igår.
Allt ska vara för det greater good.
Psoriasisföreningar och barn i afrika och hjärtsjuka och gamla.

Rickard sjöberg är Djävulen, han får mig att känna mig
ovuxen
snål
ignorant.
och gud-jäveln får mig att känna mig som en
ubersmart gigant.

gud eller djävulens inflytande
jag vettefan vad jag föredrar.

Jag ser fram emot hur Kapten Haddocks extremt otvingade regeringsstrategi
kommer påverka Rikard Sjöberg.
han blir arbetslös för inga vill vinna något längre i det nya samhället och inga är sjuka för alla sjuka dör (lyckliga) och rikard tappar sitt guldiga hår in no time.
karma, kallas det.