Det spökar i huset.

Igår natt släckte jag lampan vid sisådär 02.30. Jag börjar misstänka att jag är en vampyr, på riktigt alltså. Jag behöver ingen sömn. Inte på kvällen i alla fall. Vampyrer är väl morgontrötta, säkert. Hur som helst svek min tillfälliga sambo mig och gick hem för att sova. Vi behövde en paus från varandra sa hon, och det kanske är sant. Så jag låg ytterst på kanten som jag alltid gör och trängdes med en osynlig fantastisk man. I mitt huvud var bly, i mina ögonlock var bly, i min hjärna en massa spännande samtal och resor och en och annan kyss. Där låg jag tung som oputsat äkta guld och försökte verkligen avsluta den där kyssen i hjärnan men det gick trögt. Fan vet varför.
Plötsligt blev jag avbruten av tre mystiska knackningar. Jag lättade ut min fjättrade tunga liggställning. Lyssnade. Kanske var det inbillning. Samma knackningar igen. Raspande ljud. Små gnissel. Ovanifrån. Jag vågade inte titta i fall det var ett spöke som svävade ovanför min säng och skulle till att spela mungiga i örat på mig. Hade varit så obehagligt. Men ljuden slutade inte och jag blev uppriktigt lite rädd. Fantiserade om att det var spöken i min garderob som satt och kokade gethuvuden eller klippte sönder mina kläder och sydde en gigantisk flagga med texten "bajjen, bärs och rakade brudar". Sedan vred jag om min slöa tankeverksamhet en gång till. I takt med att ljuden blev mer regelbundna och stötande och stönande förstod jag. Detta var värre än spöken.
Någon i huset får sig ett ligg i just detta nu. Och det är inte en kort historia. Det var ju fan. Hade föredragit spökena. Kanske kunde någon av dem gett lappen jag skrev till gud på nyårsafton kl 02.45 med budskapet "2010 är analoga året. Raderar ditt nummer och tänker inte svara på mail. Vill du ses får du fan anstränga dig. Bjuder på middag om du vågar komma. Har sex and the city, säsong 4. gott nytt jävla år".
Kastade ut lappen som ett pappersflygplan från balkongen i morse. Ingen svar än. Men han spelar väl svår förstås. Typiskt gudar.

puss