Les Oiseaux

Som vi alla vet är det hårt att vara arbetslös. Man blir pank och håglös och lite ledsen eftersom man inte behövs någonstans. Ingen står och stampar med skruvmejslar i handen och stora frågetecken över huvudet och undrar var FAN jag är. NÄR ska jag kommer och skruva upp den där dörren som hela Sveriges framtid hänger på. (En småborgerlig valaffisch).
Så eftersom att ingen behöver mig tog jag saken i egna händer. Jaq ringde Gud, fastän vi bestämt att enbart ha analog kontakt. Tror inte analogi är så säkert ändå. Brevduvan jag skickade iväg förra veckan men mina svar på guds 10 frågor hade bara kommit till Grums sen hittat nån jävla ståtlig örn som lockat med sina stora vassa välpolerade klor. Ett två tre så var duvan och brevet förmiddagsfika för örnen. Så jag litar inte på det där. Ringde och bad gud dra i några kontakter. Han blev ju väldigt nervös och till sig att jag ringde. Började yra om middag i veckan och något årgångsvin och gåslever. Ger man honom lillfingret ska han in och peta med sina stora labbar överallt. Tydligt gjorde jag klart för honom att jag bara dricker billigt vin och inte gillar gåslever. Han lovade att dra i några kontakter. Säkert kommer han gå för långt nu och börja snärja Napoleon och starta något slags krig eller ge Bergman lite mer dödsångest för att jag som är så strålande aldrig fick någon roll i hans filmer.

Men för en gångs skull har Gud gjort gott ifrån sig. Han har fixat ett jobb åt mig. Som trummis i ett jazzband som uppträder på den lilla pittoreska baren "Les Oiseaux" I Paris. Det är bara ett vikariat men vi ska ha gig tre dagar i veckan och resten av tiden får jag servera musiker och andra kulturelitistiska fransmän på densamma bar. Gud sa att det är lätt. De flesta dricker bara portvin. och lönen? Ja den är bra. Så bra att jag kommer kunna resa jorden runt efter att trummat jazz på fåglarna i tre månander. Och det ingår obegränsat med ostar och vin i arbetet. Det dras inte av på lönen. Ja ibland har man tur hörrni. Tur som fan att jag är så bra på trummor. Och på att snärja gud. Och på att lura mig själv. Det är bra att vara dum ibland. Eller jämt egentligen. Trallaallaallaallaalla.

Här kommer den utlovade teckningen om latmasken däruppe. Mycket nöje!