The little grinch in me

Igår ringde det en student som ville byta ut sin sunkiga 20 kvadratare på studentboendet Sheriffen till min lägenhet. Om hennes lilla lägga var sunkig har jag inga säkra uppgifter på, det sa hon inte, men med tanke på att det bara bor en massa oansvariga äckliga studenter som slänger spyor och ölburkar i korridorerna har man ju sina aningar. (Förlåt Carro, du är givetvis inte en av dem).
Så det gick en dag innan någon lade vantarna på min kära lägga. Fast sen är den ju Karlstads lovenest och partymecka. Det har hänt mycket roligt här och jag kommer sakna den. Tror det måste uppkomma en lista om lägenheten. Två och ett halvt år tillsammans, det kommer man inte undan med ostraffat.

En gång trodde jag att jag var vuxen. Jag köpte julpynt. En adventskjusstake och en julstjärna. Glitter och en och annan tomtejävel. Fast då ska jag inte tomtejävel men nu gör jag det. Det visade sig emellertid rätt snart att jag inte var vuxen. Hur jag kom på det är en lång historia som vi får ta en annan gång. Den innefattar bl.a. våldgästande hos gamla ligg som vill sova, orimligt livlig fantasi och försummande av disk, samt ekonomisk oansvarighet utan motstycke.
Förra året gjorde jag ett halvhjärtat försök till att julpynta. Men jag hade sådana allvarliga problem med att få upp julstjärnan att jag till slut klippte sönder den i en bedrövlig stund av ilska. Kastade skiten i sopnedkastet och svor på att aldrig mer julpynta.

Löftet hade jag glömt i år, så jag tänkte sätta upp en härligt accepterad ljusslinga på min balkong. Men den var trasig. Återigen hånad. Jag är inte gjord för att ha julpynt. Nu hänger den där lite slött och grå och lyser föga.

Igår när studenten skulle komma och inspektera min lägenhet fick jag eld i röven. Helvete vad fort jag fuskstädade. Och diskade. Fuskstädning går utmärkt om man har en walking closet och det har jag. In med allt som ligger och dräller och stäng dörren. Men studenten ville givetvis öppna varenda satans dörr och därmed var jag avslöjad på tre minuter. En fejk.
Jag skäms lite. Inte över garderob incidenten, jag står för att jag fuskstädar och har skavanker och lik i garderoben. Men jag skäms för att jag rev fram den satans adventsljusstaken för att framstå som en normal svensk. Tror inte jag lyckades lura henne ändå. Hon såg skeptiskt ut när hon såg mina döda blommor. Skitsamma, nu står den här och lyser upp i vintermörkret. Lika jävla bra det. Inte lär det gå mot ljusare tider.

Nu ska jag charma min (eventuellt) nya arbetsgivare. Fram med mina gigantiska bröst så är saken biff. Strålande, så gör jag alltid. Brukar gå bra varje gång.

hej då.