Ute är det snöstorm för hundrade gången i år och inomhus sitter jag bland flyttlådor en fredag morgon endast iklädd lös-mustasch ätandes gamla ostbågar. Det är så jag peppar inför en riktig dunderfest. Ikväll bjuds det på vinbål och gamla okokta potatisar på haga. En sista fest innan jag lämnar denna för mig livliva till stadsdel. Varje gång något gick snett hade jag åtminstone min balkong, jag hade min säng, jag hade mitt underbara kök. Mitt varma badrumsgolv (ja jag har värmeslingor) där jag kunde ligga med gott samvete eftersom att golvets mjuka hårda yta värmde likt en omtänksam hand.
Nu ska jag alltså lämna denna bostad där så mycket har hänt. Kärleken har spirat, såväl som sorg och lite hat. Men framförallt glädje, såsom den gången min bror dök upp en sommardag med en sprillans ny gitarr till mig som försenad julklapp. Eller när det kastats saker; citroner, pizzor, ägg, vatten, toalettpapper, slängkyssar. Fina samtal har pågått i mitt kök. Insikter har dunkat mig i huvudet över en kopp te. Jag har också fått några smällar i huvudet när det varit för sent. Typ dagen efter kvällen före, då insikten BORDE kommit. Jaja. Nu är det över och igår kväll när jag låg i min säng och såg ut genom fönstret som tack vare snön på taken liknade en tavla med ett streck på mitten och likadels vitt ovan strecket som under det. Lite magiskt och abstrakt. Ungefär som de sentimentala känslor jag plötsligt fick över att jag ska flytta.
Men först; en sista fest. Ger något slags besked så snart min kropp och själ tillåter så att ni stackare som inte kan delta få ett hum om vad ni missade.
Hejpåer!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar