Life has a funny way of sneaking up on me

Torsdag. Kväll på ankan. För hög musik. Berodde antingen på bristen av öl-intag eller på att jag blivit gammal. Viket som är oroväckande.
Tomma stolar, tomma öl, tomma hjärnor och tomma toarullar. Jag gick ut. Det snöade. Håret fullt av flingor och kappan svart och vit. Burger king. Tomma kassor. Cykel hem. Tomma gator. Hem. Tom lägenhet. Jättestor och jättetom.
Jag tar upp ungefär en halv kvadratmeter av min lägenhet.
Vad ska jag göra med resten?

Jo. Jag ska använda ett helt block post-it lappar och skriva meddelanden till mig själv. Sådant som jag ska komma ihåg imorgon att jag ska glömma. Ibland glömmer jag bort att jag ska glömma saker. Så typiskt!

Jag blev friad till ikväll. Jag svarade att jag inte sysslar med konventioner. Han blev stum och dum och jag blev smart och svår. Jävla män. Ni tråkar ut mig allihopa. Pratar ni inte om er själva pratar ni om era ex eller om er själva eller om era ex.

Och jag är så jävla bra och nämner aldrig något av ovanstående. Tralalala la la la.

Fullmåne. Full och jävlig och lyser upp och ska vara så jävla speciell.
Jag är tom och du är full. Och tvärtom. Om och om och om igen.

// A true romance, when I dance.