Swine flu serenade.

Klockan är 15.35 en Torsdageftermiddag mitt i november. Ute har det regnat hela dagen och jag har bokstavligen talat dragit täcket över huvudet. Om det inte var för att min äldsta finaste vän fyller 25 år idag hade jag önskat bort dagen. Det finns ingenting bra med den här dagen. Jag fann mig själv sitta på en bänk i ett totalt apatiskt tillstånd. Mitt problem och min apati beodde på rådvillhet. Jag visste inte om jag skulle välja pest eller kolera. Skulle jag med hjälp av den slöaste kollektivtrafiken i mrllansverige ta mig till sjukhuset via halva Värmland för att äntligen ta den där jävla sprutan som jag borde ta för att slippa svinis, eller skulle jag transkribera intervjuer. Pest. Eller kolera. Båda alternativen lika miserabla. Valde till sist den förstnämnda. Väl framme på sjukhuset var det trångt av pensionärer med våta kappor och blå plastiga skoskydd, rullstolar och cancersjuka, barn som grinade och stressade skjuksyrror i en enda kakofoni. Fan vad jag hatar sjukhus. HU man vill bara lägga sig på en brits och önska sig bort. Jag virrade omkring i 40 minuter innan jag hittade rätt avdelning. Sjukhus är stora. Och vaccinationsmottagningen i Karlstad har de flyttat ut i en barack på en parkeringsplats bredvid ett dagis ungefär en kilometer från själva sjukhusbyggnaden.

Det negativa med det, var att jag vandrade omkring i spöregn och var så fruktansvärt arg och irriterad på vädret och på mig själv för att jag störde mig på en så trivial omständighet som vädret. Det positiva med att gömma vaccinationsmottagningen ute i skogen på det viset är att ingen hittar dit, så det var ingen kö. Rätt in till doktorn som tryckte till med sprutan så var det hela över på 3 minuter. Att gamla bensköra tanter med rullator och några år kvar att leva inte kan ta sig dit, det har landstinget inte tänkt på. De vill bara undvika kö. Inte vara så tillgängliga. Förvisso rätt osvenskt.

Ja, och humöret blev inte bättre av en sprutjävel kan jag tyvärr meddela. Inget som helst upp-piggande i den där injektionen. Synd på något vis, hade varit festligt med en otippad tripp idag. Få lite sköna syner och hallucinationer.
Fann inget annat att göra än att åka hem och lägga mig i sängen. Härifrån kan jag transkribera och vara arg och miserabel hur mycket jag vill. Sådeså.

I samma barack som man tar sprutor fanns också följande service.



Det är otroligt vad landstinget kan erbjuda nu förtiden. Kanske är den till för dem, som glömt varför de kommit dit. Jag har aldrig sett något liknande förut. Jag undrar så va de gör därinne. Kanske hjälper dem människor att komma ihåg saker.
Hursomhelst bokade jag en tid. Det finns så mycket jag behöver komma ihåg. Saker jag ska göra och saker som jag inte ska göra. Ibland glömmer man sånt.

Nu ska jag sova middag.
Hej jävla då.