Its oh so quiet. Scshhh, schshh!

Jag hade en plan. En jävligt bra plan dessutom. Den innebar att jag skulle träna som bara fan den här veckan. Jag har skrivit upp tider på olika träningspass i min kalender (som jag sällan kollar i, men ändå). Gick ut hårt i måndags och körde en timmes så kallad power-step. En helt galen gren som skulle platsa i det dära OS. Man ska gå upp och ner på en bräda i en timma till sämre musik än vad som spelas på blue- moon bar på lördagar. Mina ben var så slut att jag snubblade över mig själv. Men jag gav inte upp, nejdå. Jag gick på ytterligare ett pass på kvällen. Yoga.
Yoga går tydligen ut på att man ska göra extremt långsamma sävliga rörelser i takt med sin andning. Jag blev uttråkad men ansträngde mig verkligen för att förstå denna företeelse. I slutet av klassen skulle vi blunda och föreställa oss att vi fick solen att komma upp. Jag lyckades tills någon slö jävel som inte ansträngde sig som jag somnade och började snarka. Då kunde jag inte hålla mig utan började skratta.
Om jag var instruktör och mina elever somnade på mina pass skulle jag gå hem och ta livet av mig.

Hursomhelst innebar denna hårda inledning på mitt nya sunda liv med ett rejält bakslag. Bakslaget kallas träningsverk.
Nu snackar vi inte någon jävla halvdann träningsverk utan jag menar VÄRK. Konstant. Mina vader är så förstörda att jag inte ens kan gå. Det ser ut som att ett flygplan fullt av vilsa turister på väg till magaluf eller någon annan jävla charterort har åkt vilse, rätt upp i min röv.
Jag kan inte gå i trappor och definitivt inte träna. Så där rök min plan om ett sundare liv. Nu har jag fått det svart på vitt. Träning är ett påfund av djävulen.
Hoppas min rullstol kommer med en tidig leverans imorgon annars svälter jag väl ihjäl här i min halvtomma ekande lägenhet. Ensam och med vader stora som utrotningshotade träd på Borneo. Blir bra löpsedlar av tragedin. My 15 minutes of fame.

Nu tittar jag på konståkning. SVT sviker mig konstant nuförtiden. Det här OS brädar alla andra vettiga program som PLUS och anslagstavlan. Vad fan ska jag ta mig till?
Konståkning verkar svårt. Paret har klätt ut sig till clowner och har tårar ritade på kinderna men egentligen är de jätteglada för dom gjorde massa snurrar och lyft och ramlade inte en enda gång. Dom har all anledning att vara glada.
Kommentatorerna är eld och lågor och säger upphetsat att de ser bra ut. Det ser mycket bra ut för de gråtande clownerna på isen. Roligt för dom. Vänta bara tills imorgon när träningsverken kommer smygande som en jävla brevbomb på posten.
Apropå posten ska jag dit nu och skicka ett paket.
Ett paket med bomber till Gud som pissar mig i ansiktet med träningsverk och arbetslöshet.

Hejdå adjö.